Ner i teknikträsket, kvinna!

I dagarna har jag och snusmumriken införskaffat Wrath of the Lich King, bägge två. För snusmumrikens del innebar det att uppgradera internminnet från ynkliga 512 MB till 2 GB. Och när jag säger att det innebar det för snusmumrikens del betyder det att jag pratade minne med den vänliga expediten på Webhallen samt skruvade av locket och petade dit minnesmodulen. Men snusmumriken tittade på, så nästa gång får han göra det själv.

Det finns säkert en bra anledning till varför jag skriver det här...

Det är snart ett nytt år. Jag erkänner villigt att jag inte väntade mig att jag skulle vara där jag är nu förra året. Förra året var jag deprimerad och utan hopp. I år... I år har jag en fästman och två adoptivkatter, samt en social umgängeskrets som är större än en person, dvs jag själv.

Det kanske är fel att vara hoppfull redan nu. Det kan skita sig när som helst. Men här, nu, är jag lycklig och tacksam för snusmumriken. Vi kompletterar varandra. På oväntade och väntade sätt.

Nu gäller det bara att få de jävla raketgalningarna utanför att sluta skjuta småraketer som studsar på mina fönster.

Jävla brats.

För att avsluta. Något sött!



Det är min park med UB Funkeys. Favoriten är den gröna treögda saken, björnen med brustet hjärta och stjärnögat, dvs Boggle, Lotus och Vroom. Bilden är för övrigt tagen med en iPhone. Min iPhone. Jag vet. Jag är tekniknörd. Men jag läser Susan Faludi och Naomi Klein och Sven-Erik Liedman också... erh... ja...