Ludo Fore Putavimus

Ett citat jag hittade på HPLHS, som jag tycker passar ganska bra på ett före detta jobb jag hade. Picofun. Och som kommer att passa ganska bra på den här veckan.

Imorgon inleder jag med att vara med i någon slags film jag inte vet något om egentligen. Jag ombeds svara på en hög med frågor, och jag hoppas att jag skall kunna göra det på ett bra sätt men man vet aldrig.

För att ni som läser skall ha lite koll på mig, vad jag egentligen pysslar med, så är jag speldesigner. Just nu är jag en speldesigner förklädd till content manager. Men jag kommer alltid att brinna för speldesign.

Frågorna de ställer till mig är som följer. Vad fick dig intresserad av speldesign?
Jag skulle kunna svara som många andra. Fan asså det var ju så coolt liksom. Men det var aldrig därför jag började skapa spelupplevelser för andra människor. Det är just biten "för andra människor" som är nyckelordet i sammanhanget. Hur kan jag ge någon en upplevelse av något? Hur kan jag skapa en omgivning som lever för spelaren och bjuder på något som är värt att upplevas? Jag har fortfarande inte riktigt koll på hur det går till, men jag jobbar på det.

Vad som fick mig intresserad till att börja med var de rollspel som dök upp på 80-talet. Redan då var jag fascinerad av att skapa saker, och de blev mitt utlopp.

Vad är bra med spelindustrin?
... Det kan man och har man frågat sig vid fler än ett tillfälle... Kreativiteten. Jag jobbade på Pico ett tag, och där älskade alla att lösa problem. Det var liksom inte ens problem, det var möjligheter. Uppslag. Att dras med i den virveln var helt otroligt. Vi kunde sitta långt efter att arbetstiden var slut och bara spåna idéer. Helt fantastiskt och något jag saknar enormt mycket.

Vad är mindre bra?
Okej, jag har en känsla av att jag inte skall svara på det här, men... INAVEL! Snälla, snälla, snälla sluta plocka utvecklare ENBART bland de som har "a passion for games". Det måste finnas mer att ta av. Det måste komma in folk utifrån och fräscha upp idéerna, tankarna runt spel. Det går inte bara att plodda på i samma gamla fotspår och inte förvänta sig att stigen kommer att börja lukta fotsvett...

En annan sak som stör mig är den mansdominans som finns. Är du tjej så har du inte en suck om du inte är bättre eller snyggare än dina medarbetare. Så det så. Men det får man heller inte säga högt, då är man feminist.

Nu orkar jag inte verbalisera runt fler frågor. Men det skall trots allt bli skoj att vara med i den där produktionen. Skall be Marcus klippa bort mig om jag gör bort mig för mycket.

Jag var med om en "kul" grej idag. Arbetet jag har nu är lite osäkert ur ekonomisk synvinkel, så jag har skickat ut tentaklerna. Kl 8.33 mailade jag en kontakt om kontakter. 11.11 fick jag svar. Mellan 11.19 - 11.23 mailade jag kontakterna. 13.09 var jag kallad till intervju. Snacka om snabba ryck. Ibland är det härligt att vara älskad. Eller eftertraktad kanske.

Nu skall jag gå ut på stan och fika med Jenny. På torsdag skall jag käka lunch med Staffan som jag inte har träffat sedan sekelskiftet. SJU ÅR! Fatta! Gud vad kul det skall bli. Jag har blivit helt social. Någon måste stoppa mig...

Jag hade tänkt...

Jag hade tänkt gå till aikidon idag. Men det blir det ingenting av. Halsen känns som ett rivjärn fortfarande, och jag hostar. Bara hoppas och be att det går att gå på onsdag. Jag kanske styrketränar lite imorgon morgon istället.

Meningslöst.

Jag letar efter nya arbeten. Jag har ett par på gång och jag är helt förbluffad över antalet kontakter jag har lyckats samla på mig. Och det är ändå inte alla kontakter jag har.

Det är många beslut jag måste ta inom kort. Många tankar som skall samlas ihop och göras något av, men jag kan inte koncentrera mig riktigt på det jag måste göra, det jag har framför mig just nu.

Konsten att bli nostalgisk

Jag sitter hemma vid köksbordet (arbetsrummet känns helt plötsligt inte särskilt arbetssamt. Kanske beror på att jag inte har arbetat där på ett tag? Miljöombyte.) och lyssnar på "The Cure" och känner mig lagom urvriden. Händerna värker lite från gårdagens GuitarHero session, och näsan rinner. Blod. Det är slemhinnorna som har tagit stryk av det torra vädret och nässprejen. Att jag aldrig lär mig... Suck. Nåja, jag slapp den där mysiga känslan av att dra halvkoagulerat blod ur näsgångarna idag i alla fall. W00T.

Jag har mailat med alla jag träffade på GDC och alla var av samma åsikt - visst var det kul! Jag vet inte om jag skall ta deras standardsvar på allvar. Det stora TVIVLET som bor i mig hela tiden är där nu med. Jag TVIVLAR på allt nämligen. Dåligt självförtroende. Men det varierar med dagarna. Ibland känner jag mig oövervinnerlig. Idag känner jag mig mest... Sliten.

Jag undrar varför the Cure är ett sådant gothband? Fast just nu lyssnar jag på Wild Mood Swings, och det är väl inte direkt det mest deppiga man kan lyssna på när det gäller the Cure.

Kanske borde lyssna lite på Sisters of Mercy när jag ändå håller på, men det känns inte så relevant. Vad jag däremot tänker göra är att gå och hämta mitt tangentbord. Jag är bra på att ställa om fingrarna nu. Och jag älskar MacBook Pros tangentbord som sitter på laptopen. Andra tycker det är lite för lite feedback på tangenterna, men det är perfekt för mig. Jag tror Apple har mig som målgrupp ibland. Utom möjligtvis när det kommer till priset.

Vilket påminner mig om att jag måste skaffa ett nytt nätaggregat till min PC. Det har pajat. Webhallen ligger nära, så...

Nästa vecka skall jag vara med i en informationsfilm om den svenska spelbranschen/ kvinnor i spelbranschen/ hur man får in mer tjejer... Jag svarade ja i ett svagt ögonblick. Det är Annikas fel. Hon bara hookar upp mig med massa bra folk hela tiden. Det är jätteskönt, men lite... hum... det känns som att de tänker se till att jag blir någon slags svensk superstar utan att ens ha gjort något. Nåja. Jag vet ju hur jag är, så det är bara att hoppas att resten av världen fattar det med. Och på torsdag är det någon slags sammankomst på Kulturhuset. Kan vara kul att gå på. Handlar om svenska spelbranschen. Efter det är det releaseparty på PS3 någonstans som jag "måste" gå på. Jag får väl kolla läget och smita om det är tråkigt .

Nu skall jag färdigställa min j**la hemsida - äntligen - och fortsätta med hästartiklar och Götterdämmerung.

T.S. Eliot och konsten att skriva poesi på en Söndag

Okej, det är inte söndag, men jag kom inte på någon passande titel för det här anförandet jag hade tänkt hålla. Egentligen är det inget anförande i ordets rätta bemärkelse heller, det är bara en kärleksförklaring till T.S. Eliot. Återigen.

Det kan ju vara bra att veta för de som har tänkt köpa böcker åt mig. Inte för att de är så många vanligtvis.

Jag har tvättat hela morgonen, det är tvättskörden från GDC. Och jag har spelat Guitar Hero II. Det är lite smärtsamt måste jag säga. Jag får ont i händerna av att spela. Men jag börjar i alla fall bli bättre på det. Trots det skall jag efter utfört tvättande återigen krypa ner i sängen och sova lite. Jag är alldeles för trött för att vara vaken egentligen. Helgen får bli en sovhelg. Eller kanske en sådan där helg där man färdigställer saker. jag kanske sätter mig framför TVn, glor på film och skriver på laptopen. Det är en kär vän numera. Jag kan inte vara utan min laptop. Sorgligt nog får man kanske säga :).

Och jag har börjat använda glasögonen framför datorn mer och mer. Men det beror nog bara på att alla andra börjar bli så unga :).

Det blir kanske mer skrivet ikväll när jag inte känner mig som en urtvättad disktrasa.

Mmmm... sooova

Jag har lyckats sova hela natten inatt, och jag gick och lade mig tidigt. Igår var jag hemma från arbetet, och gissa vad jag gjorde? Jag snörvlade och sov. Wohoo... Det kanske krävs en rejäl febertopp för att jag skall sova bra, man vet aldrig. Jag har testat att ha fönstret öppet inatt också, och det verkar hjälpa lite. Fast jag får ha morgonrocken under täcket så att det går att ta sig upp. Klockan är runt halv fem på morgonen och det är bara en halvtimme kvar tills jag vanligtvis kliver upp.

Jag såg på MirrorMask igår och hänrycktes över Dave McKeans bildspråk igen. Men jag irriterar mig på musiken i filmen. Den är inte alls bra. Nåväl, man kan inte få allt.

Mitt hår står åt alla håll och kanter nu på morgonen, så det blir kul att försöka få ordning på det. Funderar på att bara ta en hårnål och tjoffa i det. Kanske borde klippa mig egentligen, men det kräver ju planering, och vård av hår efteråt. Bättre att låta det vara vildvuxet och galet, då slipper man kraven på att dona med det.

Jag drömde om katter inatt. Tusentals katter som kröp omkring och jamade i huset. Det var nog av sfinxerna som fans med i MirrorMask. Skulle vilja ha en sfinx. Fast inte en som äter böcker förstås. Det skulle göra för ont i själen att mata en dylik katta.

Jag har läst lite av det jag skrev i SF igen. Konstigt att omplacerandet av en människa kan få henne att känna sig så sårbar. Och att en konferens kan få mig att vilja byta liv... Nåja. Heather mailade mig igår och sade att hon gärna skulle ge sig in på vår trosförsäljningsidé (sälj använda trosor till Japanska och Amerikanska affärsmän på nätet) för att finansiera ett experimentiellt spelföretag. Jag tror personligen inte att jag skulle kunna ägna mig åt den typen av affärer, men hey, det finns ju efterfrågan... Yuk! Nåväl.

Jag skall ta mig till jobbet idag igen och försöka ha någon slags genomgång om vad som hände på GDC, och vilken typ av erfarenheter jag gjorde mig där, så jag antar att jag måste sätta mig ner och gå igenom katalogen och vaska upp lite minnen. Synd bara att det är konversationen med Alessandro på måndagens fest som var mest fascinerande. Han skriver en doktorsavhandlling om känslor i spel, och han hade en hel del intressanta idéer om det.

Babsi har fortfarande inte hört av sig och jag är lite fundersam på varför. Men hon har väl inte haft tid. Skall maila Lev igen och be honom krya på sig. Han hade också blivit förkyld på GDC. Det gick väl något där, eller så smittade Mitri oss båda. Anne har också mailat. Whee! Anne är så himla rolig. Det var skönt att träffa lite folk igen. Jag har inte så många bekanta, jag behöver utöka vänkretsen lite. Eller knyta ihop den igen. Jag skickade en massa brev till folk för ett par veckor sedan, men jag har inte fått några svar från någon. Skall göra ännu ett försök under helgen. Och om jag orkar skall jag skriva en massa också. Jag behöver få klart texterna. Annars ligger jag väl bara och hostar och snörvlar hela helgen, och hur kul är det på en skala? Näe, fram med vännen Frank som håller mig vaken i alla väder.

Nu är det dags att gå upp. Klockan är fem och jag skall ta mig en dusch och gå till jobbet.

Ännu en uppesittarnatt

Jag vaknade nyss - klockan är ungefär halv två på natten - och kan inte somna om. Det är som en ond och nedåtgående spiral det här. Fyra timmar verkar vara vad kroppen klarar av utan att väcka mig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt egentligen. Jag är ju inte trött just nu i alla fall.

Nåväl. Det är tråkigt att skriva om sömnlöshet.

Jag funderar på att publicera lite av allt det jag skrev sista dagen i San Fransisco. Jag satt i ett hörn på en bänk i nästan en och en halv timme och skrev en ganska lång berättelse, men det blev kanske lite för personligt för att bara lägga ut på nätet. Det är för närgånget för att vilja ses ännu.

Ibland skriver jag saker som är som små nyfödda igelkottar. Ömtåligt och utan några som helst skyddsmekanismer. Rosa hud som inte har något sätt att värja sig på. De berättelserna måste mogna ett tag. Få lite taggar, så att jag kan släppa dem lösa utan att de blir uppätna av glupska rovdjur. De har kanske fortfarande kvar sina mjuka pälsiga magar, men på ryggen är de vassa och svåra att komma åt. Det krävs en del för att välta dem och blotta dem.

Fast det där blev ju lagom pretto.

Det är så tyst här. Allt är så tyst, och efter flygturen och efter förkylningen ringer tystnaden i öronen på mig som en klocka... Jag har tänkt en hel del på min framtid de sesnaste veckorna. Jag vill nog inte vara manager längre, jag får inget utlopp för mina kreativa sidor, och det är någontng jag känner att jag måste ha. Jag kanske skall inrikta mig på att skriva för något MMO-företag? Det verkar ju finnas hur mycket som helst att göra på det området. Jag skall även se till att få klart en massa texter som ligger och väntar på mig, men som jag inte har haft ro att sätta mig ner och färdigställa. Websidan väntar på sin uppdatering också. Jag fick ju inte tag på den programvaran jag ville ha i USA, så jag får köpa den här istället.

Om jag bara kunde komma tillrätta med min oroliga själ, kanske jag skulle kunna hitta någon slags möjlighet att sova hela natten igenom. Men det går inte. Jag är för driven, för mycket på jakt efter ett syfte som jag kanske egentligen inte har hittat än. Det är melankolin. Jag känner mig utan drivkraft, utan ett bestämt öde, utan färdigheter och utanför livet. Men det blir lite för deprimerande det här, så jag lägger mig på sängen och lyssnar på Fläskkvartetten eller Beck och försöker domna bort tills morgonen kommer och gryningen lyser upp mitt hem igen.

Melankolin som jag fick en släng av för ett par dagar sedan har fortfarande inte försvunnit. Jag är iofs benägen att tro att det just i det här fallet faktiskt är så att förkylningen som jag fick på flyget har gjort sitt för att hålla mig under vattenytan. Och jag har så mycket att göra på jobbet... Varför kan man aldrig få vara sjuk ifred? Nåväl. Jag skall pallra mig iväg i vilket fall, och kanske ta en tidig kväll idag. Att sova är inte helt fel, ens om jag är jetlaggad.

Hela huvudet dundrar i en huvudvärkssång men jag måste vara på plats idag. Inte minst för att det är någon tomte som vill träffa mig på lunchen för en film om spelbranschen han håller på att sätta ihop. Jag vet inte om jag vill vara med, men jag vill i vilket fall ge lite input.

Det är dags att få in nytt blod här. Det är dags att bryta allt inavel och alla grabbmonopol. Dessutom längtar jag efter kreativitet igen.