Fungerande telefon

Min telefon har inte funkat på typ en vecka eller en och en halv. Men nu gör den det. Följdaktligen har jag inte fått några SMS, telefonsamtal eller vad man nu kan tänkas skicka via telefon på en vecka.

Växeln är öppen. Men jag tycker fortfarande inte om att prata i telefon.

Han Solo, i karbonit

Jag sprang överden här länken nu på lunchen, som beskriver hur man bäst åstadkommer en Han Solo i karbonit-chokladkaka. Yummy!

Det är sådant här jag tänker ägna hela min semester åt. Inte nödvändigtvis till att göra Han Solo-i-karbonit-chokladkakor, men att skulptera terräng, måla figurer, bygga små modeller osv. Fixa till hemsidan kanske? Mina planer är oändliga, och det enda jag egentligen kan lita på är att jag kommer att ha minst lika mycket kvar att göra efter semestern som jag hade innan, fast i en annan konstellation. Jag skall också se till att sova minst en vecka. Bara lata mig en hel vecka... När fick jag göra det sist?

Arbetet fortskrider som det skall, och idag har vi kort dag. Så kl 15-ish är det dags att gå hem. Underbart!

Semesteeeeeer!

Nästa vecka har jag semester. I fyra veckor! Det är längre semester än jag har haft på tre år! Jag skall vila upp mig ordentligt, och ser verkligen fram emot en produktiv höst. Jag känner att jag har mycket att komma med, trots allt. Det känns som att de idéer vi har och kommer att förverkliga i spelprojektet jag jobbar på nu kommer att bli riktigt speciella.

Men nu är det alltså semester som gäller och en massa lugn och ro i flera veckor. Det skall bli skönt att bara göra ingenting. Jag tänker cykla en hel del, och yoga och kanske till och med åka till Mariestad och hälsa på, men det återstår att se.

Just nu är det dock meningslös film som gäller och kanske en Lord Peter Wimsey-bok till Dorothy Sayers rockar hårt. Vilket fantastiskt språk hon skriver på.

Mer! Bättre! Större!

Just nu måste jag tänka stort. STORT! Alltså, jag menar Pirates of the Caribbean-stort. Enormt. Gigantiskt. Humungöst Gigantoflaxt. Se, det finns inte ens ord för hur stort jag måste tänka. Därför skall jag ta tre steg in i mitt sovrum, plocka upp en Dorothy Sayers bok och drömma mig bort i intigheten tills dess att jag har glömt att jag måste tänka stort och gör det utan att vara ombedd. Jag bara hoppas att jag inte somnar ikväll igen utan att borsta tänderna. Vaknade vid tvåtiden inatt och kände mig ovanligt luddig i truten. Tur att man har både eltandborste och munvatten, samt tandtråd och tandpetare. Allt behövdes inatt... Nåväl. Drömma kan man ju :)

Nu skall det bli läsa av. Nästa vecka är det förhoppnignsvis semester. Annars blir det det den 9:e Juli och tre veckor framåt. Jag skall njuta av både ensamheten, ledigheten och friheten.

Första dagen på jobbet...

... och jösses vilken trevlig dag det har varit. Jag och en nybliven kollega formligen kastades in i ett konferensrum med en spelstory och blev åtsagda att spåna idéer. Kan man ha det bättre? Tiden formligen flög iväg och innan jag visste ordet av var det dags att åka hem!

Så här ljuvligt har jag inte haft det på jobbet på flera månader.

Och på tal om ljuvligt har jag en widescreen skärm på jobbet. Mycket mysigt.

Dagen har dock lämnat sina spår. Jag är utmattad, både av värmen och av att ha varit tvungen att använda hjärnan, så nu skall jag kasta mig på sängen och läsa en bok. Halleluja! Jag ÄLSKAR att var speldesigner!

Svårigheten i att hitta en titel

Jag har alltid så svårt att skriva bloggar på grund av titeln. Det tar evigheter innan min energidrycksstinna hjärna lyckas komma fram till något bra. Därav dagens titel.

Jag slutade på Terraplay igår, och börjar på Avalanche på måndag. Däremellan har jag tre dagar ledigt. Idag inkluderat. Och idag har gått åt till att cykla till ICA i Alby, pyssla och äta färskpotatis och sill.

Cykelfärden hem var intressant. Jag köpte nämligen en sexkilos vattenmelon. Som inte fick plats i cykelkorgen. Följdaktligen fick den åka pakethållare hela vägen hem, fastsurrad med min cykelvajer som visade sig vara perfekt för dylika upptåg. Lagom stadig för att hålla fast melonen och tillräckligt lång för att räcka ett par varv runt den jättelika gröna kulan. Men jag skall försöka undvika att köpa vattenmelon i Alby i fortsättningen. Det blev tillsammans med resten av maten tämligen tungt att cykla med den packningen. Det var nog mellan 8 - 10 kilo mat på cykeln på vägen hem. I korgen hade jag också filmen King Arthur och The Life Aquatic.

King Arthur var bättre än jag trodde. Och Ioan Gruffud kan agera bara han slipper låtsas vara amerikanare. Så länge man bortser från patriotismen var den som sagt var ganska bra, filmen. Och förvånansvärt bra var även Earthsea, men det var väl för att jag hade förutsatt att den skulle suga hårt. Det gjorde den inte. Men det är ju knappast associerat med Le Guins böcker om Övärlden mer än i förbigående. Och jag har fortfarande tonårens Ged inetsad i hjärnan. Han är en senig man med tre grova parallella ärr på högra kinden, lysande blå ögon och axellångt, rakt svart hår. Han är ganska mörk i hyn, har en rak näsa och smal mun. Det hade inte miniseriens Ged.

Nåväl. Jag har fått en idé till ett "smycke" också. Jag skall göra en mössa av rocaillespärlor. Och en halsduk. Kanske blir ett par vantar också, men det känns liiite obekvämt och ganska meningslöst.

Ikväll väntar Pans Labyrint på mig, och kanske en skräckfilm.

Glad Midsommar.

Vi skapar kultur

I en artikel i SvD idag diskuteras det om datorspelens placering i kultursfären.

Det finns många som påstår att datorspel hör hemma där, men trots att jag arbetar med just spel lämnar de mycket i övrigt att önska. Det är förvisso så att det finns spel som är helt överjordiskt vackra i sitt grafiska uttryck, eller bjuder på vackra melodier, men ofta handlar innehållet om en enda sak: våldsam konflikt. Att göra ett spel runt en våldskonflikt är det enklaste sättet att uttrycka sig på. I mina ögon är alla FPSer som finns därute bara variationer på mer eller mindre bra actionfilmer. Var finns dramat? Var finns de romantiska datorspelen? Samma sak med RTS-spelen. Det finns förvisso The SIMS, men vad är det mer än en såpopera?

Så för att vi skall kunna ta oss in i den etablerade kulturen måste vi nog skärpa oss markant och faktiskt försöka ta ett eller ett par steg bort ifrån den typiska spelmallen. Skapa hjältar och hjältinnor som inte bara är platta stereotyper eller silhuetter, skapa berättelser som går ut på lite mer än att skjuta ihjäl eller slå ihjäl eller banka ihjäl motståndare. Det finns så mycket att utforska. Och spel är ett bra sätt att uppleva saker på.

En sund inställning

Magdalena Ribbing uppgraderades just till en av mina vardagshjältinnor. Hon skriver i DN att "De som inte vill bjuda ett enkönat par som just ett par är så inskränkta och fördomsfulla att man ska vara glad över att slippa umgås med dem". Vilken kvinna!

Hon har också skrivit en bok om sin släkting Adolph Ludvig Ribbing, som var med och planerade och utförde kuppen mot Gustav III. SvDs recensent verkar inte så förtjust i boken, men jag gillar den skarpt.

Var sjuttan hamnade nålen?

Jag har under lördagen suttit inomhus och byggt smycken. Tråkigt tycker kanske vissa individer som läser, men för mig har det varit en lisa, en tröst och en återgång till gamla hederliga rutiner. Jag har också lagt upp ett par auktioner på tradera och sett till att lägga ut annonser på Bokbörsen, och förhoppningsvis betyder det en minskning av mitt bokbestånd.

Men det var inte min boksamlings vara eller icke vara som var poängen här. Istället handlar det om det lilla missödet jag råkade ut för medan jag såg på en av de sämsta filmer jag någonsin sett, nämligen "Virus" med Jamie Lee Curtis, William Baldwin och Donald Sutherland i huvudrollen. Jag bygger en hög med armband till släkten, och i dessa armbands natur ligger att de skapas med elastisk tråd. Ett exempel på armbanden hittar du nedan. I vilket fall satt jag och försökte dra igenom tråden igenom en pärla som redan blivit korsad ett par gånger så det var trögt. Samtidigt blev jag distraherad av en ovanligt kass replik i filmen och nålen sade "ptjong!" och gled ur mitt grepp. Den slog emot tumnageln, men det var inte där jag började leta efter den. Det var ju fel. För den satt i tummen. Rakt genom tumnageln. Lyckligtvis träffade den i kanten på nageln, men för ett kort ögonblick var även jag uppträdd på elastisk tråd. Jag undrar så här i efterhand om det var pärlorna, tråden eller kanske nålen som hämnades för att jag så grymt utnyttjade dem? Nåväl, det blev en tripp till medicinskåpet och plåsterasken samt en nagelamputation, eftersom nageln gått in i tummen även den. Som pysselskador räknat låg dock nålen i tummen i lä, än så länge, eftersom jag både haft en skalpell fastsatt i tumbenet och sytt fyra stygn i handen, också det på grund av oförsiktigt hanterande av skalpeller.

Tio minuter senare hände det dock igen. I samma tumme, fast den här gången var det ingen nagel inblandad, bara baksidan av nålen djupt inbäddad i plåster och tumspets. Jag har med andra ord lidit svårt för konsten. Eller av konsten kanske. Om man nu kan kalla filmen som fick mina fingrar att slinta av ren häpnad konst. Jag tvekar och tvivlar. I vilket fall som helst finns det armband som orsakade mig två nålperforeringar i tumspetsen återgivet nedan. Idag är tummen tack och lov helt återställd, förutom den där irriterande ömheten som alltid dyker upp i samband med nålstygn i fingerspetsarna. Men till skillnad från när jag ger blod är den i alla fall inte placerad på långfingret och får mig inte att grina illa när jag skriver med tangentbordet.

Artikulera mera

Jag hittade en artikel till min kära syster. Som en inspiration inför tävlingen du skall gå på snart. Kick ass syrran! Intervju med Annika Sörenstam

I övrigt har veckan gått i smärtans tecken. Det är därför jag har maxat värktablettsdosen strax efter lunch varje dag och spenderat nätterna i någon slags smärtsam dimma utan att kunna sova. Det är väderomslag och huvudvärken följer som ett brev på posten.

Det är också därför jag tillåter mig att äta lite mörk choklad nu på morgonen. Oxytocin! We love it. Både jag och mitt huvud. Jag har även köpt kakaote som faktiskt är ruskigt gott, men man måste låta det stå och dra i en evighet för att få till smaken.

Gud vilken banal post det här blev... Vad skall man väga upp det med tro? Något inte fullt så egofixerat kanske. En iakttagelse om den mänskliga naturen - varför inbillar sig folk att de kan bryta mot regler, bli ertappade på bar gärning och ändå inte råka ut för konsekvenserna? För ett par dagar sedan iakttog jag hur en man som parkerat på en handikappsplats utan tillstånd fick böter. Han rusade (!) ut på parkeringen och påstod att han måste stå där för att han sytt foten med sju stygn. Hmm... Parkeringsvakten kontrade med att man måste ha handikappstillstånd för att stå på den platsen. Mannen med stygnen hävdade att han var handikappad. "Men du har ju inget tillstånd synligt?" "Näe, men jag har sytt sju stygn i foten!" Vad är logiken? Mannen hade inte följt reglerna och fick således sota för det, men tjafsade ändå emot. Jag fattar inte folks inställning. Har du gjort fel skall du väl för fasen betala för det? Jag tvivlar på att det är många som parkerar på otillåtna parkeringar UTAN att vara medvetna om att de bryter mot reglerna. Likaså blev jag lite putt på ett par poliser som för ett par år sedan stoppade mig när jag inte hade cykellyset på. Jag hade slut på batterier, men jag var inte medveten om det. De stoppade mig och påpekade att jag cyklade utan lyse. "Okej" sade jag. "Ge mig böter, för jag har inga nya batterier att stoppa i lyset." "Näe, vi tänkte bara påpeka det att du inte har lyse." "Men det är ju inte tillåtet att cykla utan lyse, då skall jag väl få böter? Annars är det väl ingen idé att stoppa mig?". Poliserna blev lätt perplexa och påpekade att jag var den första person de träffat på som INTE försökt prata bort böterna. Det är fanimej tragiskt. Och än mer tragiskt är att polisen stoppar en utan avsikt att botlägga. Jag är fortfarande arg på dem för att de inte gav mig en bot... Nåväl. Jag betalade genom att gå hem istället. Lyckligtvis var det inte så långt, och det fanns en nattöppen mack på vägen som jag handlade batterier på.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med den här tiraden, men jag är orolig för ett samhälle där man blattant kan bryta mot reglerna utan att det följs upp. Det är därför domen i fildelarmålet är både bra och dålig. Bra därför att 80 dagsböter är ett kännbart straff och dåligt för att filer måste kopplas till en person för att personen skall fällas. Sedan kan man tycka vad man vill om själva lagstiftningen, men jag är av åsikten att om den finns skall den följas. I alla fall av mig. Men jag verkar vara ganska ensam i mina moraliska betänkligheter.

The Witcher och lite kommentarer om speldesign...

Artikeln om The Witcher i SvD leder till lite intressanta kommentarer. Framförallt är det en person som påstår att världen KAN delas upp i gott och ont, svart och vitt...

Det stämmer ju inte riktigt. Vad som är gott från ett perspektiv är ondska från ett annat. Det finns så många nyanser av grått ute i världen att det är svårt att se att något skulle vara ren godhet och något annat ren ondska.

Jag tycker iofs det mest roande med artikeln var att det tog ett år för speldesignern att komma fram till att det är de svåra valen och inte monsterboffande och samlargalenskap som gör att rollspelare väljer att berätta historier tillsammans... Strålande slutsats. Och att det bara tog ett år för mannen i fråga att komma fram till det är ju rent fantastiskt... Många i branschen fattar fortfarande inte att det är så det ligger till. Oh well, jag skall inte utgjuta mig över branschens ondska(!) och brist på insikt. Jag skall ju glatt ställa mig i leden i början på Juli och även jag tillverka tanklös underhållning. Men om jag har något att säga till om, och det har jag, så kommer den tanklösa underhållningen att präglas av tänkvärdheter längs vägen. Jag hoppas det i vilket fall som helst. Tills dess skall jag låta min kreativitet välla ut i mitt Götterdämmerung. Men NU är det dags att peta näsan, dricka kaffe och fundera på varför jag inte kan få semester de sista två veckorna på min uppsägningstid. Antagligen har jag mycket viktigt att göra. Synd bara att ingen har berättat vad det är.

Balkong!

Grattis i efterskott kära moder. Jag hade tänkt blogga den 7:e, men jag missade det.

Johan har varit här idag och igår för att prata och umgås lite. Igår började vi dagen med att gå på Pirates of the Caribbean 3 - At World's End, som var underhållande, men inte så mycket mer. Och eftersom vi redan var i Kungens Kurva erbjöd sig Johan att köra prylar från IKEA, så nu har jag ett balkongbord och två stolar. Det hela gick på OTROLIGA 199:-.

Det har varit en bra helg, trots mitt pysselbehov. Och nu har jag tack vare Johans generositet även lyckats starta en mindre balkongodling igen. Vi åkte till Plantaget idag och köpte kryddväxter, tomater och en solros! Himla fint blev det till slut på den förut helt övergivna och ganska sunkiga balkongen. Synd bara att man enbart kan vistas där ute på kvällar och morgnar innan barnen börjar tjuta och vråla och efter att solen har gått runt hörnet på huset.

Ikväll skall jag testa att sitta ute och skriva lite till ljuset av värmeljus. Idén dök också upp om en mediumagent som bokar döda artister. Får se om det går att göra något vettigt av det. Men idag blir det att jobba vidare på lite olika projekt jag har. Jag bara hoppas att jag har nog med energi för det. Lär inte kunna göra något på jobbet på måndag, eftersom jag har blivit indragen på ett annat projekt som måste göras innan jag sticker från Terraplay. Annars har det ju varit lite si och så med arbetsbelastningen.

Näe, projekten väntar.

Linneinspiration

Det har väl knappast undgått någon att Carl von Linné fyller 300 i år. Och om det har undgått er, skäms! Han är Sveriges största vetenskapsexport och hans arbete används än idag inom biologin.

I vilket fall som helst gjorde jag ett armband igår och idag som jag har valt att kalla Linné. Jag kom på att mina försök med elastisk tråd dessutom kunde undvikas i massiva pärlarmband. Jag använder tryckknappar istället. Mycket mer praktiskt och faktiskt vare sig obekvämt eller fult. Man kan undra varför det tog sådan tid att komma på det, men så är det ibland. De enklaste idéerna tar längst tid att kläcka. Nu skall jag genast sätta idén i omsättning och kommer att lägga upp mateial på hemsidan så fort jag hinner. Jag har redan kodat det mesta. Och när jag säger kodat så handlar det om att byta ut namn på en jpg. Fast det är många bilder.

Nåväl, här är Linné.

Stekt bacon...

Jag åkte iväg till Alby för att handla idag, fixade punkan, som visade sig vara en trasig kulventil (tack Gud, jag vill inte byta bakdäck igen, det är jobbigt med alla växlar...) ironiskt nog inhandlad för ett tag sedan på Ica Maxi i Alby efter att cykelhuliganer varit framme och stulit dem. I vilket fall som helst så kastade jag mig glatt på cykeln runt 9-tiden och cyklade i morgonsolen till Eriksbergs industriområde där Ica Maxi ligger. Det tar ca 25 - 30 minuter att cykla, men idag gick det trögt, för jag åt ingen fukost innan jag gav mig iväg. Smart drag när man vill cykla uppför och musklerna har mindre energi än en slutkörd duracellkanin.

I vilket fall som helst kom jag fram, handlade, åt lite frukt, drack lite mjölk och fick nog med blodsocker för att kämpa mig hem igen.

Poängen är dock att jag cyklade utan långärmad tröja i ungefär 45 minuter. Nu, ett par timmar senare, börjar huden värka av solen. Det är så TYPISKT! 45 minuter och jag känner mig som stekt bacon! Vad ÄR det här? Det känns som att jag blir känsligare och känsligare ju äldre jag blir, eller så är jag bara ovanligt glömsk och glömmer att jag inte kan vara ute utan att riskera en lätt stekyta när solen skiner. Det var ju morgon! Jag hade långärmat! Argh! Nåväl, jag får stå mitt kast. Solfebern har redan smugit sig på och jag sitter här och huttrar, men jag hoppas att aloen gör sitt och att det har lagt sig till imorgon. Fram med de tunna skjortorna. Jag kan inte gå ut i t-shirt längre, utan att först smörja in mig med tillräckligt mycket solskyddsfaktor för att hindra en direktträff med kärnvapenstridsspetsar. Var är ozonlagret när man behöver det?

Sommaren är här. Hurra, liksom.

Söndagsblues

Fredagen gick bra, det var många trevliga människor på konferensen, men eftersom jag inte hade fått reda exakt vad det gick ut på så hade jag ingen möjlighet att stanna längre än till fem ungefär. Men jag lärde mig en hel del om hur företaget fungerar och att det (hick!) går med vinst! Fantastiskt.

Många spännande projekt är det på tapeten också, även om det är ett "grabbigt" företag. Det märktes inte minst på hur kommetarer tas emot av kvinnor. Speciellt kvinnor som inte har börjat jobba där än. Jag bara hoppas att det var ett utslag av att jag är ny och inte av att jag var kvinna, annars kan det bli rätt kämpigt att jobba där.

I vilket fall som helst så är mitt nya register klart och det känns skönt att ha städat upp ibland alla pärlor och allt skräp. Problemet nu blir väl att få koll på vilka pärlor som är vilka, men jag funderar på att lägga upp en websida med allt på. Det funkar nämligen inte att ha ett excelark på 40 - 50 MB. Det kommer upp nya smycken på hemsidan snart också. Jag skall bara tumnagla dem och skriva in dem. Lär väl ta stora delar av dagen misstänker jag, men det skall bli skönt att få det gjort.

Funderar på att ge mig ut i morgonsolen och cykla till Alby och handla. Ica lär vara öppet eller på väg att öppna snart och det tar ca 30 minuter att cykla.

Lite smakprov på vad som komma skall på hemsidan kanske?