Monday, May 3, 2010

Ställ krav på omvärlden

Efter många år som bloggskribent har jag äntligen nått den punkt när jag låter bli att jama med och sätter ner foten.

Som person och som delaktig i kollektivet kvinna, men även som delaktig i kollektivet vit, medelklass och vilka andra indelningar man nu kan tänkas göra där jag har ett finger med i gruppen, så har jag i vissa sammanhang rätt att ställa krav på omvärlden, utan att för den skull känna mig skyldig för att jag gör det. Jag har också i vissa sammanhang en skyldighet att lyssna när andra som har rätt att ställa krav gör det, utan att för den delen känna mig skyldig över mina privilegier - med ett caveat, naturligtvis. Det är min skyldighet att lyssna på de opriviligierade och arbeta för att förändra situationen.

Det finns tillfällen då jag sitter i en priviligierad position gentemot andra. Är jag priviligierad i ett sammanhang så är det också min skyldighet att agera och reagera utifrån de mindre priviligierades omständigheter. Vad jag menar är att om jag som kvinna diskuterar barnomsorg så bör jag vara medveten om att män har en icke-priviligierad ställning i de sammanhangen och därför sätta mig in i hur män upplever situationen, utan att för den skull avsäga mig mina åsikter. Men jag bör respektera deras sätt att se på hur de blir behandlade utan att avfärda den upplevelsen.

På samma sätt jag har som icke-priviligierad en rätt att uttala mig om de situationer när jag upplever en orättvisa eller ett särbehandlande av mig som tillhörande en grupp med lägre status. Som exempelvis i IT-frågor, där jag råkar vara underdog.

I bägge fallen tillkommer en problematik som finns överallt men som blir extra tydlig på internet. Problematiken handlar om "experterna" som tillerkänner sig själva rätt att berätta för oss andra - som i förlängningen inte är experter eftersom vi inte tycker som "experterna" - vad vi tycker, tänker och känner.

I vanliga fall hade jag avstått från att skriva den här posten som en direkt reaktion på kommentarerna i förra blogginlägget, dels för att jag inte är särskilt förtjust i troll, men även för att jag indoktrinerats med den där "provocera inte"-attityden. Och den där "men alla har rätt att säga vad de tycker"-grejen som brukar finnas där flest troll och självutnämnda experter håller till. Censur kommer alltid upp på tapeten när jag börjar moderera.

Det jag egentligen menar med den här långa och något okarakteristiska blogginlägget är att jag har slutat lyssna på självutnämnda experter som dessutom erkänner att de inte är insatta i det de pratar om - med undantaget av att de är priviligierade.

Det finns ingen anledning för mig att försöka förklara hur jag tänker, hur jag har analyserat och så vidare, för personer som ändå inte orkar ta till sig källmaterialet. Du som debatterar - ställ krav på dina motdebattörer. Åtminstone sådana grundläggande krav som att materialet faktiskt lästs igenom, setts på eller upplevts. Det är bara i ytterst sällsynta fall som en person som inte läst/ sett/ upplevt ett material kan uttala sig om det, och i de fallen så slipper motdebattören ofta personliga påhopp och osakligheter. Det märks med andra ord om motdebattören är insatt. Och det märks i ännu högre grad när motdebattören är intresserad av att diskutera och inte bara av att pådyvla en åsikt eller köra över motdebattören med personliga och icke-relevanta argument.

Och var inte rädd för att moderera kommentarer. I just det här fallet - min blogg - har jag rätt att ta bort de kommentarer jag inte tycker om. Utan att motivera det med mer än att jag inte tyckte om dem. Det här kommer så klart att drabba de självutnämnda experterna i allra högsta grad. Särskilt de av dem som berättar för mig vad jag tänker, känner och tycker. Jag får väl även påpeka att jag är en snäll moderator. Det mesta får vara med, trots allt. Men om du har skrivit något überpuckat så finns det stor risk att det 1. inte får vara kvar och att det 2. om det får vara kvar går förbi obesvarat.

Intressant?

Andra bloggare om:
, ,

4 comments:

karlboll said...

tl;dr

devilkitten said...

Ha.. ha..

Xhakhal said...

Jag brukar själv inte tycka om att moderera kommentarer, och när jag försökte blogga regelbundet (det gick inte så bra) dök det då och då upp troll som bara verkade vara intresserade av att svära och spy galla. De kommentarerna fick ligga kvar, obesvarade, eftersom de ju knappast var värda uppmärksamhet men kändes svåra att ta bort.
Förstås, hade det faktiskt funnits någon trafik på bloggen, och det funnits risk att någon annan läste de kommentarerna och gav sig på dem, eller om det helt enkelt varit fler som skrivit dem hade jag kanske tyckt annorlunda. Då hade det ju helt plötsligt handlat om en dålig stämning rent generellt (eller som när min mamma försökte blogga, och hennes föredettas familj trollade och trakasserade så mycket de kunde, hotade och skrev elakheter om hennes barn - men då blev det en lite annan sak än bara folk med dålig attityd...).

Det är svårt för mig att motivera att ta bort kommentarer, även sådana jag inte tycker om helt enkelt (jag vet inte varför, det tar bara emot!) - men det är väldigt skönt att veta att man kan om man vill. Speciellt på en personlig blogg.

(angående det förra inlägget så avstod jag från att kommentera eftersom jag inte ville se filmen i fråga - den verkade inte så intressant, helt enkelt - och även om jag tyckte att det du beskrev lät skitdåligt och synd så var det inte värt att börja diskutera det eftersom jag inte tagit del av källmaterialet... men det visade sig vist att det var en minoritetsåsikt att man borde göra det innan >_>)

devilkitten said...

Det är svårt för mig att ta bort kommentarer också. Se exempelvis den första kommentaren i den här tråden :).

Jag tycker att eftersom varje person har olika gränser, så är det upp till ägaren av bloggen att bestämma när det blir för tufft. Det är din rätt som bloggägare. DU skall inte behöva läsa sådant du mår dåligt av att läsa. Inte på din egen plats på teh internetz i alla fall.