Helena Blomqvist

Jag är glad att jag tog promenaden förbi Kulturhuset igår. Jag stod i kö i tio minuter, läste min nyinköpta bok av Terry Pratchett "Making Money" (som redan är slut... *suck*), men gav upp efter - japp - tio minuter. Med resultatet att jag istället för att åka hem åkte upp för att titta på Jan Stenmarkutställningen. Den var stängd. Men på vägen ner fångade ett fotografi på en kvinna i röd klänning min uppmärksamhet.



Det var Helena Blomqvists foto "Woman with Ravens" från utställningen "The Dark Planet".
Artikel i SvD

Jag måste gå dit igen och titta på bilderna. Idag. Jag fastnade i en timme framför dem. Önskar att de inte var så ruskigt dyra, de kostar runt €10000 (missförstå mig rätt, de är värda varenda euro) och det har jag inte råd med. Annars hade det varit ett givet tillskott på min vägg hemma. Fast då hade jag fått kasta ut en del andra bilder förstås. Boken skall jag i vilket fall som helst köpa, om den finns att få tag på. Och Helena Blomqvist skall jag följa religiöst hädanefter. Hon är en konstnär som har träffat rätt i själen på mig. Mörkret och ljuset i fotografierna, himlarna med flygplan, den stillaliggande pensionären i de fyra årstiderna... Det pratar med mig, och det påverkar mig och wow... Det är sällan det händer att jag ryser av fotografi. Jag kan uppskatta skönheten i foton, men det händer inte ofta att jag får samma reaktion på bilder som jag får på musik. Det här var klockrent. Det var ett svärd i hjärtat, det var inspiration, det var att sätta andan i halsen. Andlös.

Mer skrivet om Helena Blomqvist:
DN
SvD
Tidningen Kulturen
Konsten.net
Ännu en från konsten.net
minou.nu
Digitalfoto
Fotosidan.se

Bortsett från den upplevelsen som fick mig att bli helt vimsig i huvudet av vilja att skapa, och vilja att köpa en ny systemkamera, så fick det mig också att fundera lite på den digitala tekniken.

Visst finns det uppenbara fördelar med att sätta sig vid datorn och manipulera bilder, framförallt går det fortare, och resultaten blir mer i enlighet med vad man vill ha, eller är ute efter. Men det tar också bort den direkta kopplingen mellan mediet och konstnären. Det lägger en slöja av obegränsade "undo" mellan dig och bilden och det som är omedelbart, ogripbart och eteriskt i bilden kan försvinna på vägen. Man kan undvika misstag. Och misstag är ibland det som gör en hel bild.

Fördelen är ju att man inte behöver stå i mörkrummet och andas kemikalieångor som dessutom är cancerframkallande. Men det är något speciellt med allt det där. Att försiktigt rulla upp sin film på en spole, skruva ihop framkallningsburken och låta kemins magi arbeta fram negativen. Att stå med vatten upp till armbågarna och faktiskt kunna påverka bilden redan i negativstadiet. Att pressa film... Mmm... Lukten av framkallningsvätska som sätter sig i kläderna, och att yrvaket klättra ur mörkrummet, osäker på om det är kväll eller morgon.

Mörkrumstomtarna! Men det är slut med mörkrumstomtar, kemikalier och kopiatorer nu... Om jag köper en ny kamera blir det en digital systemkamera. En Olympus, med största sannolikhet.

Utöver att jag har drabbats av fotonoja har jag också diskuterat skrivarworkshops med Gunnar på Sveroks forum, i den här tråden. Det ligger mig varmt om hjärtat att se att rollspelssverige lever upp igen på konvent, och vad man än kan tänkas göra för att så skall ske... Jag ställer upp och hjälper till. Man kanske skall rycka lite i Satu också. Hon är rejält insyltad i RopeCon och kan säkert hitta bra folk i Finland. Och det vore kul att köra en Zombiebrigad där med. Det ligger små vita lappar i hela lägenheten nu... Sjukt.

Jag hittade också till ett nytt kontaktnät igår. Skall se vad det blir av det, men det kanske innebär att jag hittar folk att umgås med, så slipper jag slita på dem jag redan känner i Stockholm. Även mig kan man få för mycket av. Skulle jag tro. Det vore skönt att inte känna sig som den fattiga släktingen från landet med hatten i handen.

I helgen blir det i vilket fall som helst att skriva klart Tannhäuser. Ju mer jag läser reglerna, desto mindre håller jag med om mitt första intryck av spelet, vilket grämer mig. Det är REGLERNA det är fel på, inte spelet! Borde ha tryckt mer på det i recensionen. Men så går det när det är snabba ryck som gäller. Fan... Och helt ärligt borde jag inte ha lyssnat fullt så mycket på mina medspelare, men jag hade ganska hög feber när vi spelade, så det får gå...

Jag bara glömmer min kamera.

Jag måste komma ihåg min kamera! Jag blir tokig på att jag glömmer den hela tiden.

Och jag såg min första "kändis" idag. Robban Broberg på café. Tror jag.

Annars sitter jag och sliter med dokumentationen och sanningen att säga så är jag slut i huvudet just nu. Skall ta tag i det dokumentet jag jobbar med just nu imorgonbitti och se om jag inte har lite fräscha ögon då. Jag har trots allt klarat av två av mina tre docs på en vecka.

Syrran kommer upp idag till Stockholm för att kolla på golf. Vi skall väl försöka träffas vid något tillfälle under helgen, men inget är bestämt ännu. Jag skall hinna med att se på Black Sheep som jag vann biljetter till, och jag skall också åka till Akademibokhandeln för att köpa fler Pilot G-1 Grip pennor, mina håller på att ta slut och jag kan inte skriva med något annat. Däremot har jag övergivit moleskine för en gammal goding, A4 anteckningsbok från Ordning & Reda. Det känns bra att skriva i stora böcker för tillfället.

Jag ser verkligen fram emot skrivarkursen. Strunt samma att jag kommer att vara nästan pank på grund av CSN och försäkring! Jag vill verkligen lära mig skriva. Det kan bli hur bra som helst. Eller så får jag skrivkramp, prestationsångest och kan inte ta kritik för det jag skriver... Man vet aldrig. Ibland är det svårt att blotta sig när det gäller ett känsligt ämne. Och språk har alltid varit ett känsligt ämne för mig. Att inte kunna, att inte förstå, att bli skrattad åt... Jag tror det beror delvis på att jag varit utsatt för mobbing, men även för att jag alltid har varit sådan. Jag vill veta allt, jag vill kunna allt. Inte för att jag någonsin kommer att lyckas, men min värsta mardröm är att inte förstå. Att inte kunna vira mitt huvud runt något. Att inte mentalt uppfatta turerna i en process... Det stör mig. Matematik är ett sådant område som jag bara inte kan tillägna mig. Men jag vill. Jag försöker.

Jag tog också på mig ett interimansvar för rollspel på SSK. Det händer nämligen inget annars. Vi får väl se om folket jag har mailat svarar på tilltal. Föreläsningarna börjar fyllas på, vi har en auktion, och jag är trött som en gnu just nu. Axlarna värker dessutom. Det var jobbigt att yoga imorse, men till stor del skyller jag det på Guitar Hero. Mina händer och armar skriker för tillfället så fort jag gör något. Träningsvärk!

Jag skall också sprida evangeliet med Mirrormask och Pans Labyrint till Hannes på jobbet.