jag har sett ljuset!

Åtminstone i en teknik på aikidon. Vi tränade Morotedori idag. Gångjärn! Tänk gångjärn! sade vårt snyggo till aikidolärare (ja, han ÄR söt, men det betyder inget mer än det maumau... :)) och så *ping!* så funkade det! Jag tränade mot en mycket trevlig rödhårig individ som höll om armarna på mig så att händerna blev som ballonger, men jävlar i min lilla låda vad bra det gick ändå! W00T! Imorgon har jag väl blåmärken upp till axlarna, men det är smällar man får ta när det går bra i övrigt.

Falltekniken å andra sidan... en mer katastrofal köttbulle har nog inte skådats på dojon sedan 1875 på hösten... Det går bara sämre och sämre, så det är något fel på mitt huvud. Jag har ju lyckats förut och nu bara allt låser sig. Skall öva lite i San Fransisco.

Nu måste jag kasta i mig lite fiskbullar och te, sedan bär det iväg till sängen. Jag skall drömma om hur man faller rätt....

Wii!

Jag testade med glädje att spela Wii idag. Bowling. Efter många års totalvägran att utsätta mina fingrar för möjligheten att bli avslitna eller brutna vid lederna har jag nu äntligen fått bowla. Tack Nintendo för att ni gör det möjligt för en bowlofobiker att kasta klot på små vita käglor. Det går inte så bra, men vad gör väl det när jag slipper skräcken av att mista ett finger eller tre i ett felaktigt kast?

Jag har väl berättat att händerna är mina mest värdefulla tillgångar här i livet. Dem och mina ögon. Möjligtvis även hjärnan, på en bra dag. Så länge de tre komponentera finns tillgängliga för mig är jag egentligen ganska nöjd.

Jag skall iväg och träna idag igen naturligtvis. Mina stackars arbetskamrater har fått höra hur mycket träningsvärk jag har hela dagen idag och igår. Jag undrar om mina muskler överlever aftonen. Det är inte helt säkert. Jag har magmuskelvärk på ställen jag inte trodde att man HADE magmuskler. Men det hade man. Eller snarare - jag hade dem inte, nu har jag dem. Börjar få i vilket fall. Men jag är piggare idag, så det skall nog gå bra. I måndags var jag helt slut.

Apropå arbetskamrater har smålänningen instruerat mig hela dagen om hur "hot" han är. Jag är tveksam till hur den beskrivningen passar på honom, men han är övertygad om sin egen förträfflighet. Och så länge han är nöjd så kan jag ju låta bli att rasera hans illusioner. Även om det är otroligt frestande att säga något riktigt elakt. Men jag avvaktar till rätt tillfälle infinner sig. Det gäller att krossa självkänslan totalt hos sina motståndare, och inte ge någon som helst möjlighet till överlevnad. Det har jag lärt mig genom åratal av att ha blivit mobbad själv. Viktig kunskap för senare i livet.

Karlsta' pöjkarna jobbar som vanligt som små gnuer, och det är inte helt fel att ha dem på kontoret. De är så roliga, de små liven. Fast det kanske man inte får kalla en nybliven pappa och en snart utexaminerad student.

I övrigt har jag testat spel (Dåliga! Sååå dåliga! Det värker i mig av designlust när jag ser hur kassa spelen vi får in är. Kan man inte förbjuda utvecklare att pumpa ut sådant skit? Om inte annat så av humaintära skäl. Åsanitära skäl kanske...)och försökt få kontakt med en förläggare som vägrar prata med mig. Jevvla tomtar hela högen...

Batteriet i min iPod är farligt rött nu, men jag får stå ut med alla tuggzillor på vägen hem. Måste lyssna lite på Rufus medan jag kämpar med flowchartsen.

Det kanske blir en update lite senare ikväll, men tills dess tar jag farväl av er, kära läsare och önskar er en god afton.

Sanningen om Zombies

PÅ allmän begäran och efter lite eftertanke har jag komponerat följande igenkänningsmanual för zombies:

1. Har de puls? - Nej, en zombie är ett reanimerat lik, och har därför ingen puls att tala om. Detta är det enklaste sättet att avgöra om en människa förvandlats till zombie. Märk väl att personen i fråga helst skall trava omkring för att avsaknad av puls skall kunna tas som ett tydligt tecken på zombieskap. Annars är det högst troligt att det är ett vanligt lik.

2. Andas det reanimerade liket? - Andas det inte är det ytterligare ett tecken på att det är en zombie. Om det däremot andas och rör sig men saknar puls kan det vara så att du inte har hittat rätt ställe att ta pulsen på.

3. Är det blekt? - Om det är ett blekt exemplar, gärna med blåaktiga undertoner i huden, så kan det röra sig om en zombie. Försäkra dig dock om att det vare sig andas eller har puls innan du terminerar det. Det kan vara jag som är ute på promenad.

4. Luktar det illa? - Om det avger en sötaktig doft av föruttnelse kan det röra sig om en zombie. Det kan också vara en tant eller gubbe med parfym/ after shave som surnat, så var säker på att kombinera stankkännetecknet med puls och andningskännetecknet. Annars kan du oavsiktligt orsaka skada på äldre herrar och damer som själva tappat luktsinnet.

5. Rör det sig ryckigt? - Motoriken påverkas när man reanimeras och detta ger upphov till en ryckig och hackig gång. Återigen rekommenderas att man kollar andning och puls innan man agerar. Det KAN vara någon med en muskeldystrofisk sjukdom, eller kanske bara allmänt kass motorik.

6. Försöker det äta din hjärna? - Om det med utsträckta armar rör sig mot dig samtidigt som det med släpig röst säger "hjääääärna... äääääta hjääääärna" så kan du vara ganska säker på att det är en zombie.

Grusiga ögon

Sedan gårdagens sena postande har det varit natt, och nu är det rent definitionsmässigt morgon, även om jag redan varit uppe i tre timmar och hunnit med ett yogapass. Yogapasset gjorde jag för att överhuvudtaget kunna resa på mig imorse. Jag var hemma vid halv elva ungefär igårkväll. När jag vaknade imorse hade jag blåmärken över hela höften och ett grustag i ögonen. Gruset i ögonen är kvar men just nu har jag mina glasögon på mig, i förhoppningen att de skall dölja mina ögonrödor. Yogan tog hand om de flesta musklerna, men jag får nog upprepa övningarna ikväll tror jag. Vaderna känns som små muskelknutar.

Jag måste erkänna att jag som vuxen fortfarande är löjligt förtjust i lego. Jag impulsköpte en Exoforce-legopryl igår. Det är någon typ av flygande mojipp med en katapult i ena handen och ett svärd i den andra. Den är ungefär 30 cm hög och helt otroligt snygg att titta på. Jag har helt klart gjort ett bra köp. Kanske skall börja samla på Exoforce lego? Humhum. Arbetskamraterna tittar naturligtvis på mig som om jag vore lite lagom tokig, men det får man ta när man är jag.

Det framkom klagomål igår om att man egentligen inte bygger med lego längre. Att de prefabricerade figurerna tar glädjen från byggandet, men jag håller nog inte med längre. Förut var jag också lite av den åsikten, men tänk vad man kan hitta på med dagens avancerade legobitar! Jag har redan kommit på ett tiotal sätt att ändra figuren jag köpte OCH jag har också funderat på hur man skulle kunna använda bitarna som finns på fler olika sätt. Men så är jag ju också industridesigner i grund och botten, så det ligger liksom i min natur. Det är samma sak med IKEA-möbler.

Babsi!

Jag pratade precis med Babsi, som också skall på GDC. Hon har redan fått mig att lova att gå ut och dansa med henne. Typiskt Babsi.

Babsi är avkomman av ett kinderägg och duracells energizer bunny. Hon är kreativ, full av överraskningar och hon slutar aldrig! Det var Babsi som introducerade mig till en massa speldesignlegender som jag sedan bodde med i ett par dagar i en stuga mitt ute på den skånska kusten. Falsterbo. Orgiestugan hette den visst på Nordic Game Conference. Fast den enda orgien jag såg till var Singstar och GuitarHero missbruk.

Nåväl. Det är dags att gå och kasta sig på dojomattan igen. Aikido!

- - - - - - - - - -

... must... get... helkroppsmassage...

Gud vad jag värker överallt! Det var ett ganska hårt kondispass idag och jag har precis återkommit efter en veckas förkylning. Gissa om jag bara låg och flämtade på mattan när vi skulle öva fallträning? Men jag lyckades centrera mina morotedori kokyuho på ett bra sätt och det kändes schysst i hela kroppen.

Händerna värker lite och jag är hungrig som en gnu, men jag har ingen mat hemma. Fy på mig. Nu skall jag borsta tänderna och ynkeligen krypa till sängs och sova gott, hoppas jag, hela natten.

Tio sorgliga berättelser och min tendens att sluka böcker

Jag har läst tre böcker i helgen och kommit en bra bit in i en fjärde. Jag äter böcker som andra människor äter popcorn. De räcker inte längre. Det är hopplöst. För att en bok skall få mig att stanna upp, tänka till och reflektera krävs det att det är 1. fakta, 2. något jag inte är bekant med sedan tidigare, 3. lite komplicerat.

Jag åt upp PD James bok på mindre än fyra timmar. Engelsk pocket på ca 200 sidor. Sedan läste jag en gammal Michael Crichton bok som heter "The Terminal Man" och den gick på kanske två, två och en halv timme. Snart har jag hamnat i den situationen att böcker som inte är särskilt ansträngande för hjärnan går lika fort att läsa som det går att se på en film, fortare, om man tänker på Sagan om Ringen trilogin. Hopplöst.

Jag behöver gå till en massör också. Min rygg är stel som en bräda, och axlarna är som en korslagd balk över ryggraden. Jag skall ägna nästa vecka åt yogaövningar på hotellet. Jag är borta i San Fransisco på Game Developers Conference hela veckan, och det skall bli helt otroligt skönt. Att slippa kontoret lite och få lite nya intryck. Jag skall kolla om det finns några bra konstmuseum och annat i SF. Kanske köpa en resehandbok. Vara lite turist. Gå till Alcatraz :). Gå på föreläsningar! Whee!

Men nu skall här jobbas. Jaga förläggare med blåslampa.

Scannergalenskaper

Jag har spenderat förmiddagen med att scanna negativ. Köpte en scanner som klarar av både negativ och vanliga bilder, eftersom det är något som jag tyckte att jag behövde.

Imorse ägnade jag en timme åt att omvandla tvätt till kläder igen, på det där alkemiska viset man gör när man tankar en tvättmaskin med tvätt och en timme senare plockar ut kläder. Jag tror jag har tappat en strumpa dock. Jag kan inte hitta den. Men jag misstänker att det är tvättstugedjuret som har snott den. Tvättstugedjuret är en liten varelse, ungefär lika stor som en tax, men med en elefants exteriör. Dock har den istället för snabel en tratt där den suger in alla strumpor, handdukar och andra delikatesser den kan hitta i tvättmaskinen innan den blir ivägskrämd av att man öppnar luckan. Typiskt sådana där små filurer...

Jag är som vanligt helt utmattad lagom till lunch, och känner att jag måste göra något åt mina sömnproblem. Jag sover inte mer än fem timmar per natt. Max. Och sömnen är full av trevliga drömmar som exempelvis att jag faller baklänges ner i gapet på en haj eller blir jagad uppför en oändlig trappa av en beslöjad dam.

Jag tror jag får sluta se på skräckfilm. Den lirkar sig in i skallen på mig och omvandlas från något skrattretande till något skräckinjagande. Jag har för mycket fantasi. Kan man operera bort den månne?

Jag har hittat spår av mörkrumstomten också. Mörkrumstomtarna håller till i mörkrum runtom i världen och biter gärna fotografer som står och framkallar i näsan när de lutar sig för långt ner över isättikabadet. De har också en förkärlek för spikskor. De tar de på sig när de känner ett behov av att åka rutchbana ner för negativrullar som hänger på tork. Det är de som är orsaken till alla längsgående repor på negen. Och de är rödögda. Och enögda. Och sitter inne i inre mörkrummet där bildtorken står.

Jag saknar Helliden. Jag saknar att få lov att arbeta med händerna varje dag och att ha alla verktyg jag behöver. Mitt liv sitter i mina händer. Ibland kan jag komma på mig med att sitta och känna på saker bara för att. Sådan är min sjuka att jag inte kan ta in ett föremål om det inte sitter i mina händer. Det är därför jag skriver för hand innan jag skriver på tangentbordet. För att känna orden innan jag ger dem fritt tillträde till allas ögon. Blogen skriver jag inte i förväg, men jag är ganska övertygad om att den skulle ha mer själ i sig om jag först satte mig och skrev den för hand.

Nu skall jag försöka mig på att göra klart silversiten och sedan översätta min nya hemsida till engelska. Den är klar nu, snart. Jag har dumpat ca 100MB på att ta bort dubletter och downloads.