Tuesday, January 26, 2010

Hur får vi tjejer att spela rollspel?

Det här är ett experiment, och som sådant postar jag det dels här och dels i en garanterat nördfylld och mansfri miljö. OCh dessutom på Sidentrosor. Let the dice roll.

Med anledning av dels Tereses inlägg på Role-playing is so Gay (Varför könsfördelning spelar roll) och ursprungsinlägget på Piruett (Ännu mer om män och kvinnor i svenska rollspel) och den följande diskussionen som uppstod så skulle jag gärna vilja fortsätta den diskussionen lite.

Terese påstår i sin blogg att könsfördelningen mellan kvinnor och män är ett problem i rollspel (jag är böjd att hålla med), medan kommentatorerna i Piruetts tråd har det här att säga (jag plockar lite körsbär här, så feel free att banka mig i huvudet med "men sen sa han ju att..." osv)

Lukas säger så här om varför det är fler män än kvinnor:
"Ytterligare en faktor (som på intet vis förtar vikten av de av dig uppräknade) kan vara att folk är mindre bekväma med att meja ner horder av kvinnor än horder av män. Vill du ha en armé av ansiktslösa mooks som spelarna kan spöa utan att få dåligt samvete gör du dem till män, eftersom våld mot kvinnor hos väldigt många triggar en starkare emotionell respons än våld mot män. Och vi vet ju alla att SLP egentligen finns där för att man ska slå ihjäl dem och ta deras grejer."

Men skulle det vara så hemskt egentligen? Skulle vi tillskriva dem offerrollen bara för att de var ansiktslösa mooks, eller tillskriver vi dem offerrollen därför att vi omedvetet tänker "kvinnor och barn först"? Hur ändrar vi det isf?

Petter B skriver så här:
"Okej, för att nu återgå till könsfrågan i Mutant. Jag tror att en stor del av den slentrianmässiga grabbigheten ligger i att man vill ha personer som GÖR saker. När det gäller action, så tänker sig i alla fall killar oftast att killarna är de som GÖR. Det ligger i hela genrens grundförutsättningar. Ett spel som Mutant bygger i grunden på en pojkboksvärld med ett underförstått manligt subjekt."

Aha! Nu kommer vi in på ämnet "the male gaze" här. Kan man väl säga. Lite brett talat - vilket precis som Petter skriver beror på att rollspelen är skrivna ur ett manligt perspektiv. Vad skulle hända om vi skrev ett rollspel ur ett kvinnligt perspektiv? Finns ens det kvinnliga perspektivet? Kan - för att hårddra det - ett objekt ha ett perspektiv?

Daflum skriver:
"Däremot vill jag försvara Järnringen lite i och med att trots de inte tillgodosett behovet av en kvantitiv jämnställdhet så har de lyckats i stora drag att att tillföra en kvalikativ jämnställdhet. Med det menar jag att många av kvinnorna som finns repensenterade är minst lika intressanta och komplexa som männen och även lika simpla som männen också."

Frågan är då om kvalitet kan motverka kvantitet? Kan den det?

Zapp skriver:
"För oss övriga är det inte det minsta konstigt att de flesta slp’er man möter är män. Även om rollspel kanske inte kan betraktas som historiska delar de samma element som historien. Det är en farlig värld, och i sådana reser kvinnor ogärna ensamma. Om de alls tillåts ta egna initiativ, vill säga.

Anledningen till ”Män blir liksom default-könet för spelledarpersoner där könet egentligen inte är viktigt” är ju just att skribenten då slipper rättfärdiga varför en kvinna blivit vakt, rövare, tipsare etc etc."

Och han har ju rätt. Att beskriva en kvinnas ställning är inte svårt - så länge hon inte lämnar den. På precis samma sätt är det svårt att beskriva en mans ställning om han inte har en maktposition. Hur kommer det sig? Skall vi göra som Gerd Brantenberg och skriva en Egaliasetting, där männen är underordnade och kvinnorna de riktiga kvinniskorna?

Vad tror ni?

6 comments:

Joakim Andersson said...

"Skall vi göra som Gerd Brantenberg och skriva en Egaliasetting, där männen är underordnade och kvinnorna de riktiga kvinniskorna?"

Jaaaaaa!

JAAA!!!

Ja, det ska vi. Här och nu påtar jag mig uppgiften att inför nästa SLK skriva ett helhelgsäventyr i Mutant-miljö baserat på Egalias Döttrar.

Så det så!

Någon eller några sa ju det i Piruett-tråden, att sak något göras så får man göra det själv (vilket är ett male gaze-perspektiv om något, eftersom "alla vet" att kvinnor klagar och män - tja, de Gör Något).

Once more to the breach!

Joakim Andersson said...

SLK???

Jag menar naturligtvis SSK.

L:et måste ha smugit sig in p ga att jag läst för många SLP-detaljer.

Sebastian said...

Jag tror avgjort inte att enkom kvantitet (av kvinnogestalter i rollspel) är det avgörande. Det spelar ingen roll om det finns massor av kvinnor omtalade om de alltid omnämns som oförmögna, prostituerade, etc. Det finns inte en chans att man som ung tjej hade identifierat sig med dessa karaktärer -- på ett positivt sätt då.

En intressant reflektion över spelet Nobilis dock. Det är skrivet av R. Sean Borgstrom där initialen råkar stå för Rebecca och Sean låter sådär manligt för den oinvigde. En helt ovetenskaplig 5-minuters-studie av alla bilder i regelboken ger vid handen att ~43% är män, ~28% kvinnor och ~29% är obestämbara av c:a hundra människoliknandegestalter. Motsvarande genomgång av live-action-supplementet ger ~38% män, ~54% kvinnor och ~8% obestämbara, men då ska man tänka på att det handlar bara om 13st bilder. Och allt detta i ett rollspel faktiskt författat av en kvinna. Granted -- hon har inte illustrerat, men hon borde väl ha lite att säga till om även vad det gäller illustrationer och hur de ser ut..?

En faktor som jag tror att man ska väga in när det gäller ett jämställdhetsperspektiv på rollspel är att åldern för de personer som börjar intressera sig för rollspel. Förr, innan datorerna tog över med sin högst tveksamma benämning RPG, tror jag att det till stor del handlade om killar i 13-20 års åldern. Och synen man han på det motsatta könet i den åldern är förmodligen inte särskilt välbalanserad och jag anar att man heller inte har någon som helst inblick i hur man som man skulle ha rollspelat kvinnor på ett vettigt sätt. Åtminstone hade inte mina kamrater det. Sedan antar jag att det finns en möjlighet att rollspelsförfattare hemfaller åt någon form av romantisering av hur rollspelandet var när de började vilket säkert färgar av sig på deras alster i form av en icke-jämställd rollspelsvärld, osv.

Anyway, ett par tankar bara...

devilkitten said...

"Jag tror avgjort inte att enkom kvantitet (av kvinnogestalter i rollspel) är det avgörande. Det spelar ingen roll om det finns massor av kvinnor omtalade om de alltid omnämns som oförmögna, prostituerade, etc. Det finns inte en chans att man som ung tjej hade identifierat sig med dessa karaktärer -- på ett positivt sätt då."

Helt sant. Men en kvantitativ ökning av kvinnor hade tagit loven av osynlighetsproblemet, som är ganska omfattande. För att visa att vi kan vara med så måste vi först få lov att finnas alls.

"Och allt detta i ett rollspel faktiskt författat av en kvinna. Granted -- hon har inte illustrerat, men hon borde väl ha lite att säga till om även vad det gäller illustrationer och hur de ser ut..?"

Tyvärr är det så att många människor anpassar sig till den publik och den grupp de umgås med. Jag har märkt det på mig själv när jag jobbar (mansdominerat överallt) att jag - om jag inte aktar mig - antar gruppens perspektiv på vad som är bra och dåligt. Det suger, men det är en förutsättning för att "få vara med". Det handlar inte bara om rollspel, utan är även applicerbart på andra subkulturer. För att få vara med, passa in, gå hem, måste man anta vissa drag och stå för vissa åsikter.

Nu säger jag inte att det är det som ligger bakom Borgstroms Nobilis, men det kan vara en bidragande orsak till varför illustrationerna ser ut som de gör. Rollspel ÄR en ganska sunkigt manschauvinistisk underhållningsform.

Jag är övertygad om att du har rätt vad det gäller påverkan från rollspelens ursprung. Formen föddes ju ur figurspel/ krigsspel, och det är ett traditionellt manligt område. Frågan är varför lajv har lyckats ta sig förbi den värsta sörjan, medan rollspel och datorspel inte gjort det?

meta said...

Egalia, Egalia. Fortfarande en av de bästa ögonöppnarna jag läst.

Det blir så tydligt om ni gör en "egaliasetting", framförallt för de spelare som är betydligt mer omedvetna om de underliggande rollerna i rollspelen, s.a.s.

Sebastian said...

Frågan är varför lajv har lyckats ta sig förbi den värsta sörjan, medan rollspel och datorspel inte gjort det?

Med risk för att låta töntig här -- för att lajv innebär direkt interaktion med människor medan de övriga handlar om indirekt interaktion (om alls) med människor..?

Min hypotes är att det i allmänhet (men inte alltid) är så att kvinnor föredrar att arbeta/spela/etc. med andra människor medan män i allmänhet kan acceptera (och kanske föredrar?) att arbeta/spela/etc. med saker helt utan andra människors inverkan. Jag vet inte säkert att denna hypotes verkligen håller, men det känns som om det ofta är ett genomgående tema. Åtminstone när det gäller en del män och kvinnor i min närhet. Motiveringen till varför man skulle föredra att arbeta/spela/osv. med/utan människor vet jag dock inte. Kanske att det hela känns mer meningsfullt för kvinnor att de kan påverka människor..? Vad vinsten är för män vet jag inte, men kanske att det går att ställa upp regler för hur prylen man jobbar på/spelar med/etc fungerar..?

Anyway, det är bara en hypotes så förkasta den gärna, men då får någon allt komma på en bättre förklaring! :)