Monday, March 8, 2010

Idag är det Internationella Kvinnodagen

Det betyder att kvinnors situation över hela världen uppmärksammas. Det betyder att det förekommer symboliska artiklar i nyhetstidningar som berättar om hur eländigt kvinnor har det.

Det betyder att kvinnor får uttala sig om sin situation, hur de mår, hur långt de har kommit och vad de önskar sig inför framtiden.

Det betyder att imorgon, imorgon så har vi "gjort det där med kvinnor" i år igen. Vi har kommit ihåg, vi har suckat över ojämställdhet och lägre löner, våldtäkter och relationsvåld, krig, trafficking och andra hemskheter, som den missfallslagstiftning som införts i Utah, där kvinnor kan komma att hållas ansvariga för missfall som framkallats genom oaktsamhet, vad det nu innebär.

Imorgon kan vi glömma bort det igen. Vi kan låtsas att Sverige är världens mest jämställda land, trots att vi just nu upplever en backlash. Vi kan luta oss tillbaka och hoppas att de konservativa kommentatorerna på nyhetssiter Sverige runt har drabbats av total utmattning och att de bloggare som låtsas att de handlar om feministisk kritik - men som egentligen bara är drabbade av en outsäglig rädsla för det de inte känner till eller vill ta del av - har fått slut på idéer för ett par dagar.

Den stämning som möter en feminist inom bloggosfären är högst blandad. För alla feministiska bloggare finns det två som tycker att genus är strunt. För alla artiklar som skrivs om kvinnor och feminism och jämställdhet och sexuella trakasserier finns det tjugo kommentatorer som tycker att feminism är strunt och förlegat och att kvinnor skall vara hemma, sluta slåss eftersom, hey, vi har ju kommit så långt redan! Och dessutom är ju feminister bara manshatande, feta och fula kossor som inte fått ligga på ett tag ändå, eller hur?

Jag tror inte vi har kommit så långt. Inte om man tittar på det medvetande som i och med kommunikationsrevolutionen har krupit fram från under en sten och numera högljutt - och ofta anonymt - förkastar allt som har med feminism och jämställdhet att göra. Jag undrar hur många gånger Solanas kommer på tal i feministsammanhang. Dagligen? Det tas på något sätt för givet att Solanas är den ultimata feministen och att alla vi andra aspirerande feminister egentligen, egentligen tycker precis som hon. Alla män ska dö! Alla män är svin! Solanas (och för den delen andra feministers extrema uttalanden) blir på något underligt vis det frikort som behövs för att kunna baktala, nedvärdera och ignorera vilken feminist som helst.

Imorgon är det inte längre internationella kvinnodagen. Då kan vi glömma den igen. Åtminstone i ett år.



Intressant?

Andra bloggare om:
, ,

3 comments:

Xhakhal said...

Förutom de vanliga puckade kommentarerna på DNs artikel var, vid fyratiden igår, min absoluta favorit den här:

"SD2010
Män ska försörja kvinnor för kvinnor är bättre på att städa och ta hand om ungar än att jobba. Det finns i generna. Alla som har jobbat med en kvinna vet hur det är.
Rösta Sverigedemokraterna 2010 för ett biologiskt rent samhälle."

Jag kan liksom inte ens avgöra om den är allvarlig, ett skämt eller ett försök att få folk att tro att kommenteraren är allvarlig och därmed skrämma dem från SD. Det är så fullkomligt galet, och fångar perfekt den bisarra löjligheten som präglar den här backlashen av idag.

Eller, ja, okej, "Jag skulle vilja passa på att gratulera kvinnorna men skulle vilja döpa om dagen till internationella hordagen! Svenska kvinnan har alla möjligheter men inga skyldigheter." fick mig att sluta skratta och vilja gråta istället, men det var skönt att hitta lite humor i galenskapen i alla fall...

devilkitten said...

Galghumor FTW. Jag frågar mig konstant om de här människorna finns på riktigt, men tyvärr är det väl så.

Maria ♥ said...

Åh... /facepalm åt trollen på DN.
Och ett hell yeah åt dig, Åsa.