Sov mig till månen

Jag somnade runt 22-tiden igår. Lite senare. Och vaknade kl 4 av att *något brakade* i lägenheten. Jag var övertygad om att en mullvadspatrull hade brutit sig upp genom mitt parkettgolv med sin stora jordskruv, och banne mig, innan jag visste ordet av var jag uppe ur sängen och stod och blinkade lite fånigt i ljuset av glödlampan.

Vardagsrumsgolvet var tomt på både jordskruvar och mullvadspatruller.

Jag sover riktigt, riktigt dåligt. Den sömn jag får avbryts av mullvadar och Herr Holms Homonculus. Han satt och pratade på min axel inatt. Det var något vi kom på, snusmumriken och jag, när vi diskuterade hur han skulle kunna bli Den Store Författare vi båda vet att han egentligen är. Det är bara plebejer och patrask som inte insett det än. Att snusmumriken kan lysa lika klart på himlen som vilken Håkan Nesser som helst, alltså.

Herr Holms Homonculus kom av diskussioner om deckare. Herr Holms Homonculus är egentligen en liten detektiv som med sin mästares "hjälp" löser diverse ockulta mysterier. Tror jag. Vi kom bara på titeln och inledningen igår. Vi kanske borde skriva en bok på äventyret vi skrev tillsammans? Det om något är nog snaskigt nog för vilket förlag som helst. Homosexualitet på 1700-talet! Och kungakonspirationer!

Hummm... *tänker*

Eller så tar vi en sak i taget och får klart det som måste bli klart först?

Intressant?

Andra bloggare om:
drömmar, sömnstörningar, författare

Dödsannonser

Under en kort tid har två för mig mycket inflytelserika personer gått bort. Först Gary Gygax, rollspelens fader, och nu Arthur C. Clarke som introducerade mig, medelst sina böcker, både till bibliotekens underbara värld (tack Mariestads Stadsbibliotek för allt underbart jag har upplevt med hjälp av dina välfyllda hyllor) och till min livslånga kärlek science fiction. Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi och Clarkes Rendezvous With Rama fick mig att vilja läsa mer, och utan att på något sätt ljuga kan jag ju påstå att de böckerna lade grunden för min nyfikenhet på världen och på hypotetiska situationer. Det är ledsamt att han har gått bort, men han lämnar ett arv efter sig, som försäkrar att han inte kommer att bli bortglömd i första taget.

Vill man läsa mer finns en lång artikel på Guardian.co.uk.

Här finns även en kort notis på SvD.

Med sorg ser jag också att Anthony Minghella är död. En regissör som gjort många för mig betydelsefulla filmer, med ett fantastiskt bildspråk och stor talang för berättande. Han har skrivit manus till en hel del av mina favoritfilmer.

En hel hög med artiklar hittar man på Guardian.co.uk.

Och tyvärr är det så att en av mina favoritförfattare är diagnosticerad med Alzheimers. Terry Pratchett, som har skrivit tillräckligt många böcker för att ta upp tre hyllor i min bokhylla. Men han är enligt en intervju i The Guardian, vid gott mod. Hoppas att det håller i sig.

Det blev en tung morgon vid tidningarna idag...