Sunday, February 1, 2009

My own, my preciousssss

Jag har utvecklat en faiblesse (fäbless, kanske, i svenskifierad tappning) för Phantom of the Opera. Igen, får jag väl påstå då, eftersom jag satt rätt fast i både Michael Crawfords och Mikael Samuelssons tolkningar av fantomen himself när det begav sig.

Sicken en egentligen. En man som begår mord för att få vara med sin enda kärlek och som hellre fängslar henne än låter någon annan få henne. Vilken urtypisk man. Liksom.

Till min stora förvåning och munterhet har Gerard Butler gjort fantomen han med. Utan att kunna sjunga. Men han gör en passabel spöklighet i "Past the Point of No Return" som jag nyligen insåg var otroligt snuskig. (jag har inte lyssnat på Phantom sedan...erh... jag var typ... 17? Och jag är rätt oskyldig, egentligen.) I ett ord "USCH!" som mormor skulle säga. Fans mormor, alltså. Min mormor tror jag bara log och njöt av musiken när vi var och såg den.



Lite skillnad från den butige spartanen herr Butler spelar i 300.



Huga.

Dags att jobba lite, måhända.

EDIT:
Apropå snuskigt. Och musikaler.

2 comments:

NINA said...

Ahhh, jag älskar musikalfilm, mycket mer än scenmusikaler :) Jag tycker att Gerard Butler gör en helt okej insats som sångar, betydligt bättre än hon spelar Christine. Är inget fan av Sarah Brightman-versionen heller, men hade gärna sett en lite starkare sångerska i den rollen. Överlag en mycket fin film, men fantomens missbildning var lite av ett antiklimax... Något värre hade de allt kunnat dra till med för att motivera den bitterheten.

devilkitten said...

Nja, fröken Rossum är skolad, och det är inte Butler och det märks.

Men Rossum är heller inte lika stark i rösten eller lika omfångsrik som Brightman.

Och jag håller med om fantomens ansikte. Vad var det för mesig missbildning egentligen? Där var definitivt scenuppsättningen bättre. Men det är klart, de var väl tvugna att ta i eftersom det skulle synas i en hel teatersalong.

Jag har inte sett hela filmen, men jag tänkte eventuellt investera i den. Den och Buffysäsongen med "once More with Feeling", även om jag egentligen har avsvurit mig Buffy efter säsong fem. Det slutar så bra med femman. De kunde gott ha låtit det vara så.