Mannen plockade fram en av sina favoritskalpeller. Det tunga handtaget var försett med ett formgjutet gummihandtag han specialbeställt på internet. Omöjligt att spåra, eftersom han använt ett stulet kreditkort när han gjorde beställningen, och dessutom tagit sig friheten att skicka paketet till en postbox i en bekants ägo. Kamraten visste inte om att mannen gjort beställningen eller att han hämtat den, eftersom han även stulit en av nycklarna till postboxen, och senare lämnat tillbaka den.
Med bestämda steg närmade han sig nu fröken Persson, som uppenbarligen insett allvaret i sin benägenhet och kämpade för att ta sig loss ur de hårt åtdragna handklovarna. Adrenalinet han doserat henne med gjorde förmodligen sitt til. När han måttade det första, ljuva snittet mot hennes mage dansade hennes kropp oväntat undan. Hon sparkade (hon SPARKADE!) mot hans arm och lyckades få in en träff på hans handled. Den tunga kniven for undan och ner på golvet, halkade in under en av de precist inpassade bänkarna med sitt prydligt uppradade och i mannens händer högst dödliga innehåll.
Mannen svor, för första gången skakad av händelserna i hans egen högborg, hans fort. Den lilla osäkra känslan som rört sig i hans huvud blommade upp, större nu. Starkare. Han tyckte inte om det. Tyckte inte om att känna osäkerhet här, nu. Det här var ju hans fäste. Hans hem!
Obetänksamt nog, skakad av händelsen, vände sig mannen bort ett par minturer, letade under bänken på det dammfria och mycket rena gråmålade golvet och när han återfunnit sitt favoritverktyg (inte utan att belåtet konstatera att bladet tagit ut betalning för fröken Perssons obetänksamma handlande) och vänt tillbaka till sitt byte fann han bytet vara borta. I Fröken Perssons ställe fanns nu enbart tomma handklovar dinglande i sin kedja från garagets tak.
Under ett par ögonblick misstänkte mannen att något var allvarligt fel (något utöver hans minst sagt psykopatiska sinnelag, det vill säga) och han trodde att han drömt allt. Drömt förförelseakten, sömntabletterna. Den korta färden i svarttaxin där han låtsats hångla med fröken Perssons medvetslösa kropp, låtit chaffisen få se både en stor del av fröken Perssons tilltalande byst och den ack så tilltalande och frestande kanten på hennes hjärtskärande vita boxertrosor mot den bleka, rosa hyn, som nästan fått honom själv att tappa kontrollen. Drömt hur han med darrande händer klätt av henne klädesplagg efter klädesplagg i en nästan smärtsamt ljuvlig ceremoni, avslöjat mer och mer av hennes utsökta, oskyldiga kropp tills hon till sist hängt helt naken i hans garage.
Men nej, en titt på det blodfläckade golvet och på bänken där fröken Perssons kläder låg för en stund sedan, och nu var kraftigt decimerade, berättade för mannen att förförelsen av Fröken Elsa Persson faktiskt ägt rum. Det var bara fröken Persson och hennes klänning som fattades. Blodet på golvet ledde mannen till dörren in till hans hus. Hon hade flytt in i hans hus. Men hur? Den obehagliga känslan som han med stor omsorg pressat tillbaka flammade upp på nytt. Hur kunde hon ha tagit sig loss?
Showing posts with label Att förföra fröken Elsa Persson. Show all posts
Showing posts with label Att förföra fröken Elsa Persson. Show all posts
Tuesday, January 6, 2009
Saturday, January 3, 2009
Att förföra fröken Elsa Persson, del 2
Med sprutan i ena handen och en bomullstuss med desinfektionsmedel i den andra närmade han sig Elsa, som ryckte till och försökte dra sig undan.
"Det här är för ditt eget bästa, flicka lilla, så att du piggnar till ordentligt."
"Ne...h.. ne..hh" var allt den hängande fröken Persson fick ur sig, trots sina akrobatiska undanmanövrer.
"Med tanke på den behandling som väntar är knappast en spruta det du behöver frukta mest, lilla flicka. Seså. Håll... håll armen still!"
Efter en kort kamp fick mannen tag på Elsas arm, som kändes förvånansvärt muskulös, trots det mjuka hullet. Han tryckte långsamt in kanylen i Elsas arm. Njöt av att se hennes plågade min. Så skulle det se ut minsann. Skräck var vad han levde på, hans andrum i en i övrigt dyster och färglös tillvaro. Och den nakna försvarslösa kvinnan med armarna fästa i tjocka kedjor var hans medium för att uppnå den perfektion han eftersträvade, konstant.
Elsa andades in ljudligt när vätskan kom i kontakt med hennes blodomlopp. En våldsam darrning for genom hennes muskler, allt eftersom adrenalinet fick grepp om henne. Men istället för den förskräckelse och rädsla mannen väntat sig - i hans eget tycke faktiskt förtjänat - slog Elsas kropp an en sträng av uppror, trots. Var det förakt han läste in i hennes gnistrande ögon? Det här gick ju inte an. Dags att inskärpa hur allvarlig, hur ytterst allvarlig, Fröken Perssons belägenhet var, och hur illa det skulle komma att gå för henne, så småningom.
Vad rör sig i hjärnan på denne man som är på väg att orsaka en fjärde kvinnas död, denna afton? Förakt för det kvinnliga könet, utan tvekan. Ett stort mått begär till hennes kropp, Hennes med stort H. En övertygelse om att denna gången är den sista. Det är nu han hittat Kvinnan, den Perfekta, som aldrig skall komma att orsaka honom skada, den oskuldsfulla madonnan som han med kniv och lem skall omvandla till det ultimata redskapet för sin hämnd på den kvinnliga kroppen, den han föraktar så och åtrår med en eld som bara falnar när han kommit kvinnan inpå bara kroppen, ja, faktiskt in under skinnet. Det är först då den efterlängtade förlösningen ens kan ske och hans kropp och sinne är - trots sitt behov av perfektion - spända till bristningsgränsen av förväntan och ouppfylld kärlek.
Vem kan förstå honom? Säkerligen inte många. Hans sinne är sådant att det saknar det som normalt ses vara rationellt och logiskt, även om det i mannens egen värld ter sig både logiskt och rationellt att en gång varannan månad få utlopp för sin sexuella energi genom att släcka ett handplockat i hans ögon oskuldsfullt kvinnoliv.
Del tre följer imorgon
"Det här är för ditt eget bästa, flicka lilla, så att du piggnar till ordentligt."
"Ne...h.. ne..hh" var allt den hängande fröken Persson fick ur sig, trots sina akrobatiska undanmanövrer.
"Med tanke på den behandling som väntar är knappast en spruta det du behöver frukta mest, lilla flicka. Seså. Håll... håll armen still!"
Efter en kort kamp fick mannen tag på Elsas arm, som kändes förvånansvärt muskulös, trots det mjuka hullet. Han tryckte långsamt in kanylen i Elsas arm. Njöt av att se hennes plågade min. Så skulle det se ut minsann. Skräck var vad han levde på, hans andrum i en i övrigt dyster och färglös tillvaro. Och den nakna försvarslösa kvinnan med armarna fästa i tjocka kedjor var hans medium för att uppnå den perfektion han eftersträvade, konstant.
Elsa andades in ljudligt när vätskan kom i kontakt med hennes blodomlopp. En våldsam darrning for genom hennes muskler, allt eftersom adrenalinet fick grepp om henne. Men istället för den förskräckelse och rädsla mannen väntat sig - i hans eget tycke faktiskt förtjänat - slog Elsas kropp an en sträng av uppror, trots. Var det förakt han läste in i hennes gnistrande ögon? Det här gick ju inte an. Dags att inskärpa hur allvarlig, hur ytterst allvarlig, Fröken Perssons belägenhet var, och hur illa det skulle komma att gå för henne, så småningom.
Vad rör sig i hjärnan på denne man som är på väg att orsaka en fjärde kvinnas död, denna afton? Förakt för det kvinnliga könet, utan tvekan. Ett stort mått begär till hennes kropp, Hennes med stort H. En övertygelse om att denna gången är den sista. Det är nu han hittat Kvinnan, den Perfekta, som aldrig skall komma att orsaka honom skada, den oskuldsfulla madonnan som han med kniv och lem skall omvandla till det ultimata redskapet för sin hämnd på den kvinnliga kroppen, den han föraktar så och åtrår med en eld som bara falnar när han kommit kvinnan inpå bara kroppen, ja, faktiskt in under skinnet. Det är först då den efterlängtade förlösningen ens kan ske och hans kropp och sinne är - trots sitt behov av perfektion - spända till bristningsgränsen av förväntan och ouppfylld kärlek.
Vem kan förstå honom? Säkerligen inte många. Hans sinne är sådant att det saknar det som normalt ses vara rationellt och logiskt, även om det i mannens egen värld ter sig både logiskt och rationellt att en gång varannan månad få utlopp för sin sexuella energi genom att släcka ett handplockat i hans ögon oskuldsfullt kvinnoliv.
Del tre följer imorgon
Friday, January 2, 2009
Att förföra fröken Elsa Persson
En novell
Att förföra fröken Elsa Persson
"Perfektion, min kära fröken Persson, kräver precision och tålamod. Det är därför ypperligt passande att jag besitter dem båda."
Mannen såg med huvudet på sned på den från taket hängande Elsa Persson, en kvinna han träffat för bara några timmar sedan och som förfört honom med sina glänsande mörka lockar och breda kvinnliga höfter. Som hämtad ut en femtiotalsfilm klev hon in på den något suspekta klubben, i lackskor och med en oskuldsfullt blå klänning. En olycka på väg att inträffa. Ett perfekt byte för hans avancerade smaker. En flicka i en kvinnas kropp. Så ytterst smakfullt.
Förförelsen hade varit nog så enkel. Ett glas vin, ett par komplimanger och en sömntablett senare hängde hon naken i hans garage, fjättrad i sina slanka handleder, redo att plockas av honom, det ultimata rovdjuret, den stora stygga vargen med ett sadistiskt sinnelag och en smak för det ofördärvade.
Hans blick smekte hennes nakna kropp, från axlar till fylliga bröst, en mjukt rundad mage och det som först fascinerat honom - hennes breda och kvinnliga höfter, som gjorda för barnafödande. Synd bara att hon nu aldrig skulle få utsätta sin utsökta kropp för detta det yttersta kvinnlighetsprovet.
Elsa gav ifrån sig ett svagt stönande och mannen ryckte till något. Var det inte tidigt för Elsa att vakna? Kanske inte. En snabb blick på klockan bekräftade att det var i tidigaste laget, men väl inom förväntade gränser. De där breda höfterna och den mjuka magen var kanske en bidragande orsak. Hon var kanske något tyngre än han doserat för. Nåväl. Väl inom ramarna.
"Fröken Persson behagar vakna hör jag. Kan jag assistera med något? Kanske ett glas vatten?"
"Varf...hnger...vför?" orden var sluddriga och halvformade, också det något att förvänta sig.
"Fröken Persson, jag måste tyvärr meddela er att ni råkat ut för en högst obehaglig typ. Ett av ett fåtal som operererar i Sverige. Jag är skinnaren. Du kanske har läst i tidningarna om mig?"
Den väntade skräckreaktionen uteblev. Högst märkligt och något förargligt. Kanske var det sömnmedlet som orsakade det? Nåväl, nu var hon ju vaken, vad kunde det skada? Hans långa fingrar smekte ömsint över den vackra glassprutan i ålderdomligt utförande. Han hade skärpt nålen senast imorse. Nu plockade han upp den och fyllde den varsamt med adrenalin från en liten kapsel ur ett allergikit. Vätskan var transparent och klättrade lite på sprutans glasväggar, en vän som återser en annan.
Del två följer imorgon.
Att förföra fröken Elsa Persson
"Perfektion, min kära fröken Persson, kräver precision och tålamod. Det är därför ypperligt passande att jag besitter dem båda."
Mannen såg med huvudet på sned på den från taket hängande Elsa Persson, en kvinna han träffat för bara några timmar sedan och som förfört honom med sina glänsande mörka lockar och breda kvinnliga höfter. Som hämtad ut en femtiotalsfilm klev hon in på den något suspekta klubben, i lackskor och med en oskuldsfullt blå klänning. En olycka på väg att inträffa. Ett perfekt byte för hans avancerade smaker. En flicka i en kvinnas kropp. Så ytterst smakfullt.
Förförelsen hade varit nog så enkel. Ett glas vin, ett par komplimanger och en sömntablett senare hängde hon naken i hans garage, fjättrad i sina slanka handleder, redo att plockas av honom, det ultimata rovdjuret, den stora stygga vargen med ett sadistiskt sinnelag och en smak för det ofördärvade.
Hans blick smekte hennes nakna kropp, från axlar till fylliga bröst, en mjukt rundad mage och det som först fascinerat honom - hennes breda och kvinnliga höfter, som gjorda för barnafödande. Synd bara att hon nu aldrig skulle få utsätta sin utsökta kropp för detta det yttersta kvinnlighetsprovet.
Elsa gav ifrån sig ett svagt stönande och mannen ryckte till något. Var det inte tidigt för Elsa att vakna? Kanske inte. En snabb blick på klockan bekräftade att det var i tidigaste laget, men väl inom förväntade gränser. De där breda höfterna och den mjuka magen var kanske en bidragande orsak. Hon var kanske något tyngre än han doserat för. Nåväl. Väl inom ramarna.
"Fröken Persson behagar vakna hör jag. Kan jag assistera med något? Kanske ett glas vatten?"
"Varf...hnger...vför?" orden var sluddriga och halvformade, också det något att förvänta sig.
"Fröken Persson, jag måste tyvärr meddela er att ni råkat ut för en högst obehaglig typ. Ett av ett fåtal som operererar i Sverige. Jag är skinnaren. Du kanske har läst i tidningarna om mig?"
Den väntade skräckreaktionen uteblev. Högst märkligt och något förargligt. Kanske var det sömnmedlet som orsakade det? Nåväl, nu var hon ju vaken, vad kunde det skada? Hans långa fingrar smekte ömsint över den vackra glassprutan i ålderdomligt utförande. Han hade skärpt nålen senast imorse. Nu plockade han upp den och fyllde den varsamt med adrenalin från en liten kapsel ur ett allergikit. Vätskan var transparent och klättrade lite på sprutans glasväggar, en vän som återser en annan.
Del två följer imorgon.
Subscribe to:
Posts (Atom)
