Leila Qaraee säger så här i en annan artikel i samma tidning:
När sjukvården utför dessa ingrepp accepterar man samtidigt att någon annan, mannen, släkten – har kontroll över kvinnors sexualitet. Man signalerar att det är okej.
Flickorna är offer och deras roll som offer ska inte förvärras, det är målsättningen. Därför gäller det att med alla medel vidmakthålla och bygga upp kontakten med den ängsliga unga kvinnan, och inledningsvis, som Leila Qaraee säger: ”köpa tid”.
–Vår uppgift på Linnamottagningen är att frigöra kvinnor, inte att stödja konservativa tankar och strukturer. Ingen kvinnoorganisation kan acceptera det. Varför gör då det svenska samhället detta, frågar Leila Qaraee.
Socialborgarrådet Ulf Kristersson har också uttalat sig i frågan.
SvD klargör också vad mödomshinnan egentligen är i en kort artikel.
Det här skapar en enorm olust i mig. Inte det att skattepengar går åt att betala för att livrädda flickor skall kunna återfå någon form av trygghet, utan det faktum att män använder kvinnors egen sexualitet emot dem. Att det är ett påtryckningsmedel.
"Jag har våldtagit dig, men håll käften om det, annars får din familj reda på att du inte är oskuld."
En våldtäkt är alltså mindre skrämmande än vad flickans egen familj kan hitta på med henne.
"Håll käften, kärringjävel. Din kropp tillhör inte dig själv. Din kropp tillhör oss."
Allt det här är grundat i okunnighet om kvinnors kroppar och hur de fungerar. Det är... olustigt. Särskilt olustigt när det handlar om något som egentligen borde vara lustfyllt, dvs sex.
Intressant?
Andra bloggare om:
hedersvåld, sex, sexuella trakasserier, feminism
