Telefonsamtal

När blir ett "nej" ett faktiskt "nej"?

För ganska länge sedan träffade jag på en man i Tumba. Jag gav honom mitt telefonnummer, av diverse olika skäl. Skuld kanske, främst.

Nu har det gått ett år, och jag känner mig trygg igen. Kände mig trygg igen, skall jag väl säga, för nu har han börjat ringa igen.

Tre samtal, mitt på dagen, på tre dagar. Första gången kände jag inte igen honom och trodde att han fått fel nummer. Var vänlig och trevlig.

Andra gången var han tydlig med vem han var. Jag lade på i örat på honom efter att ha sagt - i en tämligen otrevlig ton - "Jag är inte intresserad av att ha det här samtalet".

Idag, mitt på dagen, ringde han för tredje gången. Jag sade - återigen - jag är inte intresserad.

När skall han sluta ringa? Skall han bete sig som han gjorde den där dagen i Juli när jag tappade helt koncepten och blev utsatt för en av de mest obehagliga upplevelserna i mitt liv? Fortsätta tränga sig på, tills jag ger upp, träffar honom och har sex med honom i.. vad var det? 14 timmar? Ger han sig då? När blir ett nej ett nej? Hur otrevlig måste jag vara för att han skall sluta ringa?

Och för de som undrar så är numret blockat på min telefon, så jag kan inte se vem som ringer.

Intressant?

Andra bloggare om:
Personligt, påhopp, sex, sexuella trakasserier, skamliga förslag

O-lust

Den här artikeln i SvD gör mig helt iskall av olust.

Leila Qaraee säger så här i en annan artikel i samma tidning:

När sjukvården utför dessa ingrepp accepterar man samtidigt att någon annan, mannen, släkten – har kontroll över kvinnors sexualitet. Man signalerar att det är okej.

Flickorna är offer och deras roll som offer ska inte förvärras, det är målsättningen. Därför gäller det att med alla medel vidmakthålla och bygga upp kontakten med den ängsliga unga kvinnan, och inledningsvis, som Leila Qaraee säger: ”köpa tid”.

–Vår uppgift på Linnamottagningen är att frigöra kvinnor, inte att stödja konservativa tankar och strukturer. Ingen kvinnoorganisation kan acceptera det. Varför gör då det svenska samhället detta, frågar Leila Qaraee.

Socialborgarrådet Ulf Kristersson har också uttalat sig i frågan.

SvD klargör också vad mödomshinnan egentligen är i en kort artikel.

Det här skapar en enorm olust i mig. Inte det att skattepengar går åt att betala för att livrädda flickor skall kunna återfå någon form av trygghet, utan det faktum att män använder kvinnors egen sexualitet emot dem. Att det är ett påtryckningsmedel.

"Jag har våldtagit dig, men håll käften om det, annars får din familj reda på att du inte är oskuld."

En våldtäkt är alltså mindre skrämmande än vad flickans egen familj kan hitta på med henne.

"Håll käften, kärringjävel. Din kropp tillhör inte dig själv. Din kropp tillhör oss."

Allt det här är grundat i okunnighet om kvinnors kroppar och hur de fungerar. Det är... olustigt. Särskilt olustigt när det handlar om något som egentligen borde vara lustfyllt, dvs sex.

Intressant?

Andra bloggare om:
hedersvåld, sex, sexuella trakasserier, feminism

Förklara!

Förklara det här för mig.

Vad ger en man rätten att bestämma att en kvinna är intresserad av honom? Vad ger en man rätten att bestämma över om jag vill prata med honom eller inte? Och varför i helvete gick jag inte bara min väg?

Idag på morgonen gick jag och handlade. Pojkvännen låg tryggt och snusade i min säng och affären hade precis öppnat. Jag handlade, och på vägen därifrån var det en man som sprang ikapp mig. Först trodde jag att han ville fråga om klockan eller något, för han frågade om han fick lov att fråga mig en sak.

Dum som jag var log jag och svarade "of course". Hela samtalet äger rum på engelska.

Med ett brett leende (jag ler tillbaka) berättar han för mig att jag är det vackraste han har sett, att jag får honom att skaka av nervositet och att han älskar det - får han lov att säga det? Ja, hur skall jag hindra honom? Jag tackar för komplimangen och tänker gå. Då berättar han för mig att han gärna skulle vilja träffa mig igen, ta en kopp kaffe eller något, och jag säger, ställd mot väggen att jag inte vet. "Do you not trust me?" återigen med ett brett leende. "I don't know you." säger jag. Han berättar för mig att han är harmlös, och se hur min skönhet har ställt till honom, han darrar ju, och han vill bara ta en promenad eller en kopp kaffe med mig någon gång. "Sure", säger jag osäkert, men nu måste jag gå hem. "What is your phone number", frågar han. Och jag, dum som jag är bara spottar ur mig det. Reflex? Ett försök att inte verka avvisande och kall och svensk? Jag vet inte. Men jag vet att jag har hamnat i underläge eftersom det är uppenbart genom hans samtal med mig att jag är det vackraste han sett och håller honom helt i min makt, och att jag vore otacksam om jag bara gick min väg. Här har han givit mig så många komplimanger - vore det inte otacksamt att inte lyssna på honom då?

Efter att han har fått mitt nummer, då börjar han berätta om hur han vill "take you to a place you've never been before. I can do it for 12 - 14 hours and I promise, it will be paradise". Nu ramlar poletten ner. Ah. Han vill ha sex med mig. Jag slutar le. Inga promenader, inget kaffe. Sex. Jag säger "I'm sorry, I have a boyfriend", och vänder mig om för att gå. Då säger han att fasta förhållanden, det är ju så 1800-tal. Det har inga nuförtiden.

"Nobody has to know, it can be our secret"
"I have no intention of being unfaithful to my boyfriend"
"But you have it in you, you want to. Why are you afraid to know yourself?"
Han försökte övertyga mig om att jag ville ha sex med honom. Att jag inte ville ha sex eller inte kände samma sak som han kände, det var helt irrelevant. Då var jag rädd och behövde lära mig öppna mig. "like a flower"

Jag började gå. Han följde mig till porten, hela tiden berättade han för mig hur vacker jag var och hur han var den ende som kunde ta fram kvinnan i mig. Han frågade om mina sexpartners, hur många jag hade haft, och om jag brukade göra något vildsint i sängen, men jag svarade att det hade han inte med att göra. Han frågade mig om jag någonsin hade varit otrogen. Jag svarade nej. Jag har aldrig varit otrogen. Han blev förbluffad och ville i än högre grad veta hur många sexpartners jag hade haft. Jag nekade honom svaret. Han berättade för mig att jag borde ta fram min feminina sida. Han blev förbluffad över mina orakade ben. "I will shave them for you". Nu blir jag riktigt arg och jag vill avsluta samtalet. Jag vill gå, jag vill men jag är en snäll flicka och står kvar. Jag vill springa därifrån, men jag är uppfostrad bättre än så.

Jag ljuger. "My boyfriend's waiting for me, I have to go."

Jag blev överkörd och jag lät honom köra över mig för att jag inte ville såra honom. I en konfrontation med någon som gav mig komplimanger och berättade hur vacker jag var, kände jag mig hotad. Jag känner mig bara dum som lät honom prata med mig. Så här i efterhand skäms jag över att jag lät honom manipulera mig. Jag skulle ha varit svensk och gått därifrån, men min uppfostran och hans påträngande sätt gjorde det svårt att bli av med honom.

Så... alla män.

Hur många människor hoppar på dig och berättar att du inte är en riktig man för att du inte har "öppnat upp dig" sexuellt?

Hur många kletar sig fast vid dig och berättar för dig hur underbara de egentligen är om du bara vill ligga med dem så att de kan få bevisa det?
Hur många berättar för dig att du har fel och är gammalmodig och borde veta bättre när du säger att du inte är intresserad av att vara otrogen mot din partner? Att du är rädd för dina innersta känslor? Att du borde klä dig lite manligare och plocka fram mannen i dig?

Förklara det för mig.

Jag har stängt av min mobil. Jag tänker inte gå tillbaka till butiken igen utan sällskap. Jag vill helst inte ens gå ut. För att en person har fått mig att må jävligt dåligt, både över hur jag vek mig i diskussionen och hur lätt det var för honom att bara stampa på som en hjord med elefanter, berätta för mig att jag minsann inte visste något, mina känslor räknades inte. "But I don't feel that. I'm not feeling any connection." "Oh, you're just afraid. I know you, you want to experience this, you want to grow."

Guess what.

I don't. And you don't tell me how to feel. Men du har fått mig att bli rädd för att gå ut. Och du har fått mig att stänga av min mobil.

Intressant?

Andra bloggar om:
sex, skamliga förslag, påhopp, Personligt, sexuella trakasserier