Jag tillhör klubben för meningslöst vetande

Med tio år i spelbranschen på nacken, och en ännu längre hobbytillvaro som rollspelare, har jag samlat på mig en mängd onödigt vetande.

Det fanns exempelvis en period i mitt liv när jag som Grissom i C.S.I. kunde rabbla upp hur många dagar ett lik tog på sig att ruttna. I olika förhållanden. Det skiljer sig nämligen mellan olika underlag, om liket är påklätt, om det ligger i vatten osv.

Jag kunde också rabbla upp de olika stadierna i sjukdomar som Ebola, Marburg och smittkoppor. Ebola är otrevligt, men inte lika hållbart i solljus som exempelvis Marburg. Smittkoppor är värst, tror jag. Även om dödligheten är lite lägre är konsekvenserna långt värre. Smittkoppor kan vanställa dig till oigenkännelighet. Sjukdomen kan göra dig döv eller blind, permanent. Sterilitet är heller inte ovanligt. Lyckligtvis finns inte smittkoppor kvar ibland den allmänna populasen. Det finns ett par stammar kvar bland annat hos CDC. Det här lärde jag mig när jag skrev om just sjukdomar och framförallt biologisk krigsföring.

Jag vet också vad en trepanation är, hur egyptierna mumifierade sina döda, att Elisabeth Bathory med största sannolikhet är en av historiens värsta kvinnliga seriemördare. Jeffrey Dahmer - check. Ed Gein - check. Atlantis - check. Sigillmagi - check.

Min poäng med det här inlägget är att jag har en jävla massa meningslöst vetande lagrat i min hjärna. Frågan är om det är bra eller dåligt. Jag kan definitivt äckla mina gäster vid middagsbjudningar, men hur användbart är det? Förutsatt att man inte vill skrapa rester en hel kväll?

Det värsta är ju att det är detaljerna som äcklar som ofta sätter sig. Jag kan exempelvis utan problem plocka fram diverse fakta om hur Gille de Rais sades taga sina offer av daga, men jag har svårare att komma ihåg tempelarkitekturen för Hatschepsuts tempel i Konungarnas Dal. Ett tempel som byggdes av Senmut, hennes huvudarkitekt. Hatschepsut blev för övrigt mer eller mindre utraderad av Totmes III som var hennes styvson. Han var lite putt eftersom hon själv tog sig rätten att regera Egypten som den första och enda kvinnliga faraonen. Han tyckte så klart att hon skulle gifta sig med honom och regera vid hans sida, men Hatschepsut var inte så förtjust i det. Hatschepsut råkar vara min favoritfaraon. Mest för att det var en dam med skinn på näsan.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med det här inlägget. Möjligtvis var det motsvarigheten till en av mina middagsbjudningar. Gästerna lämnar nästan alltid mitt hem med en full mage och en lika full hjärna. Jag är inte direkt känd för att hålla truten.

Intressant?

Andra bloggare om:
meningslöst vetande, Personligt