Cornelis-skulpturen

Det har bloggats lite om Cornelis. Eller snarare om statyn som föreställer Cornelis och som invigs på onsdag. Artikeln i DN ger en ganska god beskrivning av hur den ser ut och vad den är gjord av, men innan jag lämnar ett omdöme, som så många andra har gjort, vill jag se den i verkligheten. Den verkar i vilket fall ha ett mycket speciellt uttryck, och det är i mitt tycke inte alls fel.

Konst är konstigt. Den upprör och skapar konflikter, men ytterst så påverkar den oss, och i min mening är det precis det som är syftet. Jag säger som jag alltid säger i sådana här sammanhang: gör det bättre själv då?

Skall man vara kritisk, oavsett om det gäller positiv eller negativ kritik, så måste man även vara konstruktiv. Om jag skall kommentera på något, oavsett om det är ett speldesigndokument, en staty eller en hemsida, så motiverar jag mig. Hoppas jag. Om jag inte motiverar mig på något sätt så har jag ju inte givit kritik, utan bara uttryckt en åsikt utan någon som helst grund än mitt eget subjektiva tyckande, och det kan man knappast fästa något större värde vid. Åtminstone inte utanför ens eget huvud. Och skall man vara vokal i ett bloggsammanhang så är motivation viktigt. Varför skulle man annars överhuvudtaget vara värd att lyssna på? Kan jag motivera en åsikt på ett sådant sätt att någon förstår varför jag tycker som jag tycker, så kan han eller hon också ta in den åsikten, förstå varifrån jag har fått tänket jag har och kanske, kanske, ändra sin egen åsikt. Eller motargumentera och få mig att ändra min.

Men konst är i högsta grad subjektiv, inte bara ifrån ett konstnärsperspektiv utan även från ett personligt perspektiv. Hmm.. Jag undrar vart jag var på väg med hela den här tiraden?

Jag har i vilket fall som helst lyssnat på Rufus nu, och jag älskar Tiergarten. Och jag har skickat konceptet till White Wolf/ CCP. Jag är lite nervös för idag måste jag också ge ett svar till Avalanche. Jag är tveksam på många plan, förutom det kreativa. Jag måste få lov att bygga saker. Annars dör jag.

Vilket påminner mig om att jag skall återvända till mitt arbete och bygga färdigt den developerzonen jag påbörjade igår.

Tillbaka på tåget

Jag sitter på tåget och skriver ett treatment på World of Darkness och kan inte komma på hur jag skall lösa questsystemet. Givet är i vilket fall att de nuvarande varianterna på MMOer är dödstråkiga. Om jag kan komma på ett system som tar i beaktande både hur man kan göra quester som är intressanta OCH låta spelarna komma på sina egna quester, så vore det guld. Men frågan är hur man skall kunna låta spelarna bygga sina egna situationer, sina egna liv?

Det är kämpigt att dra sig fram genom det här arbetsprovet. Det är mycket som hänger på det. Eller kanske inte, jag förväntar mig inte att få jobbet. Jag förväntar mig inte heller att få åka till Island på arbetsintervju, men båda grejerna hade varit roliga.

Utöver det här är jag helt slut i huvudet. Jag har kämpat som en gnu med förkylning i kroppen och har gjort så mycket den här veckan att jag knappt vet vad jag heter längre. Så mycket... Jag behöver en veckas semester och en stor säng att sova i under den veckan. Det är inte som att jag sitter på häcken och aldrig gör något... Blä.

Sagan fortsätter...

jag fattar fortfarande inte vad det är som har hänt med universum. Det verkar som en konspiration. Jag bara väntar på att någon skall släppa det stora pianot i huvudet på mig.

Nu när jag har lugnat mig lite inser jag att jag förmodligen inte kommer att vara intressant för CCP/ White Wolf, men jag tänker ändå skriva det arbetsprov de efterfrågar och jag tänker banne mig göra det på mitt eget sätt. Den h är gången skall jag plocka fram allt jag har i form av idéer runt MMOer, och ta ett rejält avsteg från det som anses vara "korrekt". Varför skall man slava på i samma gamla fotspår när man kan bryta ny mark? Och jag tänker vara girly about it. Och spara det här minnet i en liten ask väldigt länge.

Men just nu skall jag äta frukost, och kolla om SF-Bokhandeln har öppet idag. Jag måste läsa på lite :)

- - - - -

Febern sätter stopp för mina utflykter. Jag är dödstrött och får ta tag i det här imorgon istället.