[placera lämpligt invektiv här]

Gärna ett som chockar dig svårligen och gör dig mäkta upprörd. Så upprörd, faktiskt att du raskt ropar på moralpolisen och ber hen* att genast rensa den där djävulskattungens blog som använder så fruktansvärt fula ord i sin titel.

Anledningen till att jag väljer att ta till krafttuttryck av det grövre slaget (utan att faktiskt göra det - visst är det elegant?) är på grund av omstruktureringar på arbetet där det känns som att jag som vanligt får dra det kortaste strået. Kort sagt de jobb ingen annan vill göra.

Nu vet jag inte om det är en korrekt bedömning av situationen och på grund av att allt är omvärvat av ett sådant enormt hemlighetsmakeri kan jag inte beklaga mig till fullo här heller. Jag vet bara att jag gick hem igår och kände mig särdeles värdelös. Vill de bli av med mig kan de väl i sådana fall bara sparka mig? Men nej, de skall ge mig de uppgifter som ingen annan vill ha, skitjobbet, det som är längst ner på prestigestegen.

Kort sagt, apgörat.

Så en seriös fundering har uppenbarat sig i min skalle. Hör jag ens hemma i spelbranschen?

- - - - - - - - - - - - -

*Hen är ett uttryck jag har ärvt/ plockat upp/ lånat av den ytterst charmerande Herr Klokbok, som inte bara vänder på ord**, utan även på oskyldiga unga damers huvud.***
** Han använder också fotnötter på ett intressant sätt. Tänkte jag skulle plagie... erh... inspireras av *nickar* honom.
*** Jag talar av egen erfarenhet. ****
**** JAG tycker att jag är ung och oskyldig. Oskyldig i alla fall. Oskyldig jämfört med Lova i alla fall. Fast alla är oskyldiga jämfört med den ljuva Lova.

- - - - - - - - - - - -

Läs det här bloginlägget av ovan nämnda Klokbok. Han gör fog för sitt självpåtagna namn med jämna mellanrum.

Wheeeee

Fluff!

Whee!

EDIT: För att elaborera något - jag är trött som en gnu idag på grund av ett långt och trevligt telefonsamtal, som dessutom lyckades knäcka mitt batteri i min N73:a. Tacka vet jag Sony Ericsson.

Dagen har gått åt att skriva lightregler, och att döda pirater. Tyvärr dödar jag inte hälften så många som sänker mig. Jag har förlorat otaliga skepp, enbart på att ha försökt korsa böljan den blå. Jag är jättebra på sänka skepp, förutsatt att det är mina egna skepp som skall sjunka.

I övrigt är jag luddig i skallen för jag har fått besök av trasselfén. Trasselfén är den där förbaskade varelsen som dyker upp varje gång man inte riktigt kan besluta sig för något, och för vad man skall ta sig till. Tillvaron betecknas av nervositet, nyfikenhet och rädsla. Djävulskattungen i ett nötskal.

Dessutom spenderade jag fredagen med att slita hund (äntligen!) och färdigställa sex dokument (nej, nej, nej, inte sexdokument 6 st dokument!) på jobbet. Snacka om att pressa sig till det yttersta. En halvtimmes lunch var allt jag fick. OCH JAG ÄLSKADE VARJE SEKUND! Inte av lunchen då. Av jobbet.

*hrm*

Nåja. Åter till grottekvarnen.

Ordet är fritt

Den 11/2 öppnar www.ordetarfritt.se. DN skriver om siten.

Och jag skall kolla in den. Se om jag kan hitta på något som kan tänkas funka. Jag tror att ett kapitel kan vara kul att skriva. Om jag sedan blir refuserad så gör det inte så mycket. Jag har ju inte så mycket investerat i det hela. Ett kapitel går fort.

Eller kanske inte. Jag vet inte. Jag har en massa bidragsansökningar att skriva för SSKs räkning, folk att träffa osv. "Lyckligtvis" (nej, jag tycker inte att det är vare sig kul eller lyckligt eller ens i närheten av bra) har jag inget att göra på jobbet just nu. Mina kollegor verkar få allt jobb. Jag sitter bara och rullar tummarna. De vill inte ens dela med sig av något de pysslar med eftersom de har allt under kontroll. Så jag sitter här med totalt ojämn arbetsbelastning. Hurra. Nåväl.

(en liten present till syrran -> Ola Salo och Robyn sjunger Christian Falks "Dream On", fast Ola Salo ligger i bakgrunden och hörs knappt...)

(och en liten present till mig. Remy Zero och "Gramarye" som även har gjort Save Me, något de flesta Smallville-fans lär känna igen.)

EDIT: Life's a bitch. Glöm aldrig det. Och man kan aldrig vara säker på att saker ordnar sig, för det gör de aldrig. Har en sak rett ut sig kan man ge sig fan på att något annat går åt helvete och just nu har allt gått käpprätt nedåt. Tjohoo. Jag älskar mitt liv. Inte. Kan någon stänga av mig, tack?!

Datorspelsseminariet på Riksdagen - sammanfattning

En gång för länge sedan bestämde sig Folkpartisterna för att skrota idén om att datorspel är Dåligt För Dig, och inledde en serie seminarier med syftet att diskutera datorspel utifrån ett nyanserat perspektiv.

Camilla Lindberg är folkpartiets talesman när det gäller dataspel och hon var faktiskt hyfsat insatt i de frågor som vanligtvis uppstår runt ämnet. Hon introducerade seminariet med en lätt politiskt tal (doh!) om att vara öppen för nya erfarenhet och att inte ge vika för moralpaniker utan att faktiskt hitta fakta i allt mediamangel.

Orvar Säfström var konferencier, och som sådan inledde han det hela med att tillbakavisa ett par påståenden som datorspelsoutbildade människor vanligtvis tar till för att argumentera för varför datorspel är farliga: Spel är våldsamma - det är även andra former av underhållning. Det folk verkar glömma är att alla spel inte är till för barn (som exempel tog han Gudfadern), spel är slöseri med tid - alla former av kultur är slöseri med tid (erh... hmm... det beror på vad du menar med SLÖSERI med tid, herr Säfström) och så vidare. Han lade också till en punkt som jag fann vara väldigt sann och väldigt tänkvärd - vi måste bli bättre på att debattera och diskutera spel inom spelkulturen. Vi behöver en Nils-Petter Sundgren för spel, vi måste kunna diskutera spel utan att börja flamea varandra eller leva i övertygelsen att de som har reservationer inför spelinnehåll automatiskt är moraltanter.

Efter den uppmuntrande inledningen tog Jonas Linderroth ordet. Han är en av forskarna bakom Medierådets rapport om World of Warcraft. Hans föreläsning innehöll både roliga och intressanta berättelser om sin tid som "antropolog" inuti spelet. Bland annat så var den vanligaste gemensamma nämnaren för människor som har ett problematiskt förhållande till spelande att de vanligtvis även var hårt drabbade av problem i verkliga livet. De är ofta heller inte accepterade för dem de är i sina sociala sammanhang. Så, inget beroende, så långt han förstod det. Det var en bra föreläsning, och jag kände igen mig i hans beskrivningar.

Efter det presenterades två spel, the Darkness och En Decemberdröm - säljpresentationer, inte så intressanta, i alla fall inget som intresserade en person som jobbar med spel. Vi visste det redan, liksom...

I pausen serverades det underliga smörgåsar med massa grön taggtråd på sig - möjligtvis var det groddar - som alla mumsade på. Jag utmanade Emma i Guitar Hero III på Xbox 360, men de trådlösa GH-kontrollerna frambringade inte det ploppljud jag är van vid när man trycker ner knapparna, så jag vann bara en av två dueller. Attans!

Efter pausen pratade Per Strömbäck lite kort om statistik och påpekade att trots alla priser och förstaplatser som datorspel förärats, så är det fortfarande ingen uppmärksamhet i media om det.

När han hade pratat klart kom panelen upp, som bestod av Odd Ahlgren (min chef), Linus Feldt, Jonas Thente (min hjälte) och Lotta Nylander.

Jonas började med att svara på frågan om datorspel är konst genom att säga att eftersom han recenserar spel och är kritiker så är det självklart att det är konst. Odd kontrade med att alla spel som släpps inte är bra, att det finns en jävla massa skit. Diskussionen var ganska lång, men konsensus (tror jag) var att spel ÄR konst, men de måste växa upp. Odd påpekade att dagens spel är Queen och Led Zeppelin, men att vi behöver punk nu. Någon av panelisterna påpekade också att spel var långt mer avancerade förr från ett narrativistiskt synsätt. Lustigt nog var de flesta i panelen narrativister. De sätter storyn först.

Just det. Odd myntade frasen "HBO-spel" vilket jag tyckte om.

Rekommendationer från panelen:

Jonas – Civilization, Bioshock
Lotta - Oblivion
Odd – Fallout 2
Linus - Portal

SvD har först idag (7/2 - 08) en artikel om Camilla Lindberg som tog initiativet till seminariet.

Philip Glass och spelledarworkshopen

Jag är förälskad i minimalistiskt piano. Jag har också drabbats av produktivitet. Och av argumentationslystnad. Och Daniel Willför har varit med i Game Reactor TV och pratat om Just Cause 2 som precis tillkännagjorts. För de som inte vet så jobbar jag på Avalanche. Men inte med Just Cause 2.

Philip Glass har gjort ett pianostycke som heter "Mad Rush". Lyssna på det och säg att du inte fick gåshud.

Produktiviteten tar sig uttryck i första avsnittet av spelledarworkshopen, som jag fortfarande skriver på, för under veckan har jag haft sammanlagt tre timmar över till dylikt. Måndagen spenderade jag med att strukturera SSK-dokument, tisdagen gick åt att gå på konsert, onsdagen jobbade jag lite över och sov, torsdagen var det SSK-möte på och ikväll skall jag träffa Jim och Chris, mina toy-boys. Imorgon skall jag spela spel. På söndag kommer jag antagligen att sova väldigt djupt. Och prata med Örnebring om ett projekt. Och prata med Aimée om Sverok. Så spelledarworkshopen är rätt eftersatt. Inte för att jag tror att någon väntar på den.

Öken...

som i "mitt liv är en..."

Just nu sitter jag på jobbet och har mindre än noll att göra, vilket ger resultatet "planlöst surfande". Vi SKULLE ha haft sprint review och sprintplanering idag, men det blev flyttat, ergo sitter jag här och undrar hur jag skall överleva dagen utan något att göra.

Jag producerar alltså finns jag. Just nu producerar jag inte. Alltså finns jag inte.

Jag håller på att läsa "My Tiny Life" av Julian Dibbell. Där kan man hitta följande citat:

James Aspnes, the Carnegie-Mellon grad student who took that turn by creating TinyMUD, the first of what would eventually be referred to as the “social MUDs,” certainly didn’t seem to think he was inventing anything but a more fluid adventuring environment. “I wanted the game to be open-ended,” Aspnes wrote later, explaining his decision to leave the conventional framework of player-rankings and fixed goals out of his new MUD. And open-ended the MUD indeed turned out to be, though hardly in the familiar, structured manner made standard long before by Dungeons and Dragons. The truth was, TinyMUD really had no structure at all—it was literally whatever its players wanted it to be. With building privileges no longer limited to a wizard class, the topology of the MUD quickly came to reflect the diverse whims and backgrounds of the inhabitants, with virtual Taiwans popping up next to virtual Cambridges, and Wesleyan University steam tunnels leading to the buildings of a University of Florida campus. In time there was even a full-scale replica of Adventure to be found somewhere on the grounds, though it’s unlikely many TinyMUDders ever sought it out. For it was clear enough by then that, whatever James Aspnes’s original intentions may have been, people didn’t really come to TinyMUD to play games.

What they did come for wasn’t exactly easy to pin down, but neither was it all that hard to understand. They came to create, for one thing—to build spaces and construct identities. They came, too, to explore the sprawling results of all that creation. But mainly they came for the simple reason that other people came as well. They were there to talk, to tell jokes, to make love and fall in it, to bitch and bicker and backstab. They were there, in short, to make human contact, which by a hardly remarkable coincidence seems also to be what most people are on this planet for.

Utöver läsandet kanske jag skall ta tag i lite SSK grejer jag känner att jag "borde" göra, och se om man kan få lite styrsel på det. Jag har också erbjudit mig att hjälpa till med LinCons rollspelssatsning, men inte fått något svar. Förvisso var det bara någon timme sedan, men jag jobbar snabbt. Jag har även irriterat mig på en person på sveroks forum som verkar mer hängiven åt att störa än att faktiskt diskutera, men vem är jag att prata? Jag är en av de som saknar självinsikt och är bortskämd. För att jag vill att de som arrangerar på konvent skall respekteras. Oh well...

Blärf.

Nåväl. Konventsskribentgruppen är på G. Mannen, känd som Chiccoboj på sveroks forum, som har hand om vår fina applikation har gjort ett helt suveränt jobb, så vi skall leta betatestare för systemet nu. Strålande.

Känns som att jag kanske tar mig vatten över huvudet, men jag tror jag orkar med.

Och nuuuuu har jag gått in i bloggenerator läget igen...

Svenska Akademien

Horace Engdahl är rätt kul ibland.

Sen poängterade Horace Engdahl vikten av Icahandlarnas historiekunskaper: "de måste lära sig att skilja mellan Fersen d ä och Fersen d y".

Historienerdhumor. *fniss*

Den yngre blev ju till sin förskräckelse (kan man misstänka) lynchad på Stockholms gator, inom gångavstånd från den lokal jag befinner mig i just nu. Okej, man får gå förbi Slussen och in i Gamla Stan, men folk verkar ha glömt hur man går annat än mellan butiker i den här staden.

Första gången jag gick förbi Riddarhuset efter att ha läst om mordet drabbades jag av rysningar. Att röra sig i Gamla Stan är överhuvudtaget att andas historia för en 1700-talsnerd som jag. Men Axel von Fersen är lite väl sent ute för min del. Han rör sig i slutet på 1700-talet.

Det förekommer konspirationsrykten i samband med dödsmisshandeln av denna svenska actionhjälte (hur annars beskriver man en man som hade en affär med Marie Antoinette, försökte rädda det franska kungaparet undan Revolutionen och spenderade större delen av sitt liv vid fronten?), man säger bland annat att Svenska staten varit inblandad och att misshandeln egentligen inte skulle ha gått så långt, men att pöbeln inte gick att stoppa. Napoleon hintade om det. Enligt Wikipedia, men *hrm* kolla fakta.

EDIT: Jag är numera fast anställd på Avalanche. Nu slipper jag oroa mig för att få sparken. Det är bra. En mindre pressure point.

Men vakna...

Jag läste Willes blog om Expressens sportsidor imorse, och den satte igång lite tankar i huvudet på mig. Lyssnade dessutom på Skunk Anansie samtidigt "100 ways to be a good girl", och det spann naturligtvis ännu mer efter det.

Jag höll en hög med föreläsningar på Skövde Högskola om design, om projektledning och om att vara kvinna i spelbranschen. Jag klipper och klistar från den. Vakna. Det här händer HELA tiden. Till och mer på en så bra arbetsplats som Avalanche. Man kommer inte undan.

Nedan följer anteckningarna från föreläsningen:

---

Syftet med föreläsningen

• Ge er studenter en bild av vad som kan ske på en arbetsplats med kvinnor i minoritet


• Ge er en möjlighet att förbereda er på vad ni kan råka ut för – eller utsätta andra för


• Inte blunda för problemen, men heller inte säga att de är oöverstigliga. Det GÅR att förändra en arbetsplats.


• Inte meningen att skrämmas. Jag har många bra erfarenheter också, men fokus för föreläsningen ligger på de dåliga erfarenheter jag utsatts för

Egna erfarenheter
Jonas bad mig gå igenom de s.k. härskarteknikerna och se om jag har råkat ut för dem själv

Känner ni till härskarteknikerna?

• Osynliggörande – dvs man lyssnar inte på vad du säger, man talar med varandra istället för att lyssna på dig, går på toaletten, svarar i mobiltelefoner etc.


• Förlöjligande – man förminskar ditt arbete, berättar för dig att du är fånig, fjollig, hysterisk etc.


• Undanhållande av information – man berättar helt enkelt inte för dig det du behöver veta och får dig på det sättet att framstå som dum i huvudet eller okunnig.


• Dubbelbestraffning – kvinnor lider ofta av dåligt samvete på grund av krav både ifrån jobbet och hemifrån. Ofta förbipasseras kvinnor på jobbet just därför att de vill eller måste prioritera hemarbete.


• Påförande av skuld och skam – kvinnor har en tendens att se saker som gått fel som sitt eget fel. Skuld för förnedring och övergrepp faller på de egna axlarna, och kvinnan intalar sig att det nog var hennes eget fel. Hon bad om det, trots att skulden ligger på andras axlar.

Osynliggörande – egna erfarenheter av tekniken
Designdokument jag skrivit har förblivit olästa, okommenterade och när det har varit dags för genomgång har ingen tagit till sig materialet utan gjort lite som de själva velat

Jag pratade med projektledaren och bad henne avsätta en hel dag till att läsa designdokumentet eftersom det hela ignorerades totalt. Det gick hon med på och satte in det som en uppgift för samtliga utvecklare, grafiker och designers att genomföra. Det var INTE populärt.

Under samtliga möten där jag har varit ansvarig för att gå igenom en process eller en design har bemötts med försenade deltagare och påslagna mobiltelefoner. Bemötandet man får när man ber individer att slå av mobilerna under mötet har varit lätt fientligt.

Personligt sätt att hantera problemet har varit att be personerna stänga av mobilerna, eller att lämna mötet. Om mötet är så ointressant och onödigt för deras del att de känner att andra uppdrag går före så behöver de inte delta i mötet.

Som kreativ person måste jag erkänna att vissa möten har inneburit att jag som designer suttit och pysslat med annat än det mötet varit avsett för, dvs level design, konceptskisser osv. Även om det är frestande att göra sådant, så avhåll dig. Är det en bra idé, så skriv ner den i kanten på mötesanteckningarna, eller prata med mötesledaren och få ett okej på att det är lugnt att skissa på annat under mötet.

Förlöjligande – egna erfarenheter
Jag har blivit kallad ”lilla gumman” på en arbetsplats – inklusive klappen på huvudet

Detta kunde jag inte bemöta. Jag blev helt ställd, så istället fortsatte jag med min presentation och ignorerade det inträffade.

Jag har fått berättat för mig att det bara är ”tjejer som tänker så, män har faktiskt en viss logik”

Även här kunde jag inte ”motsätta” mig argumenten som lades fram. Istället bad jag personen hålla designen öppen tills dess att vi hade tid att testa den. Testen sade att jag hade haft rätt, generellt sett, inte bara hos en kvinnlig publik. Designen ändrades senare till att följa mitt förslag. Dock kunde det inte godtas till 100 % utan mindre förändringar blev genomdrivna utan mitt godkännande av utvecklarna.

Jag har fått berättat för mig att ”det här är vad som händer när man låter personer som inte kan programmera designa ett spel”.

Jag påpekade för personen i fråga att det här är vad du har att arbeta med. Sedan bad jag honom att underrätta mig om vad det var som var fel. Det visade sig att det inte var något fel, utan bara en missuppfattning från hans sida.

Jag har konstant blivit utsatt för hån och skratt bakom min rygg då jag gjort fel i level editorn vi har använt (det här gäller Sulake). Det här kommer jag tillbaka till i senare punkter.

Har jag inte kunnat göra så mycket åt. Jag har pratat med projektledare och resursansvarig (för mig) och gått igenom problemen som sedan har tagits upp med berörda individer. Det har inte gett något större synligt resultat förutom att det gjort de personer som man har pratat med ännu mera fientligt inställda till mig.

Jag har blivit underättad om att det enda utvecklarna hatar mer än testare är designers.

Jag påpekade för personen som sade det att det kändes skönt att inte vara högst upp på hatstegen. Då bad han om ursäkt.

Undanhållande av information – egna erfarenheter
De flesta diskussionerna om speldesignen har förts på finska, och mer eller mindre bakom ryggen på mig.

Eftersom de flesta på företaget pratar finska har det varit svårt för dem att ta upp saker till diskussion som jag behöver vara inblandad i. Delvis har detta berott på språkförbistring, men även en ovilja att kommunciera. Jag har tagit upp detta på projektmöten och med projektledaren. Inget hände.

Beslut har fattats utan att jag har blivit underrättad.

Det här relaterar delvis till ovanstående punkt. Men i första hand handlar det om att man helt enkelt beslutat att så här skall det se ut, utan att underätta mig först eller ens efter att man har genomfört förändringarna. Jag har fått upptäcka dem på egen hand och sedan ifrågasätta dem.

Verktyg som jag måste använda – editor, xml-dokument med diverse parameterar och triggers – har bara gjorts, utan att underätta mig om att de finns eller hur de skall användas.

Detta har skett vid ett flertal tillfällen. Underättelse har skett genom att man sagt ”du har glömt göra det här”. Tilläggas bör väl att jag har bett om dokumentation, men aldrig fått någon.

Jag har upprepade gånger bett om informationen både på möten och i mail.

Möten har hållits där jag borde ha blivit inbjuden, men där man valt att låta bli att fråga mig om jag vill medverka.
Det här skedde till största delen i början av projektet. Korrigerades när jag tog upp det med projektledaren.

Påförande av skuld och skam
Inga egentligen, men man undrar ju till slut över sin egen kompetens när alla andra ifrågasätter den. Tack och lov hade jag en duktig projektledare som har stått på min sida och försökt hjälpa mig igenom det värsta.

---

Det som var allra mest tragiskt i sammanhanget var att många av tjejerna som går spelutbildningar har råkat ut för samma saker, redan på utbildningen. Vad ger det för signaler? Hur kan man förvänta sig att tjejer skall "ta för sig" när de blir rent ut sagt mobbade av sina kursare på det här viset? Om jag inte hade varit så jävla envis som jag är så hade jag aldrig fortsatt med speldesign. Faktum är att jag höll upp ett tag, just på grund av den här problematiken.

Att ständigt kämpa i motvind gör att man blir högljudd, påstridig och bitchig. Klarar man inte av att vara det så går man under. Skall man alltså tvingas att ändra sin personlighet bara för att få jobba med ett yrke man älskar?

Tannhäuser II

Ännu ett addendum om gårdagen, fast först den här gången. För jag tyckte det var viktigt och intressant.

Vår diskussion rörde kort vid hur världen och människor med den har förändrats sedan 1850-talet, vi rörde också vid historielöshet, men eftersom en person på plats lyckades hogga diskussionen totalt så fick jag aldrig ur mig det jag ville säga, dvs läs Susan Greenfields "Tomorrow's People". En mycket vettig bok om just hur människans sätt att tänka och känna har förändrats under en mycket kort tidsperiod. Bra bok. Älska böcker.

---

Gårdagen spenderades hos T & A med inslag av ytterligare individer som hjälpte mig speltesta Tannhäuser. Som visade sig vara mer potential än bra spel tyvärr. Men det var kul att spela brädspel igen, och det var trevligt att prata med folk. Jag har inte haft möjlighet att spela på ett bra tag, inte att umgås med någon heller. jag kan ju säga att jag har god lust att bygga om Tannhäuser, för om det är något så är det ett snyggt spel. Och det har så mycket potential! Och de gör så lite av det!

Något som var mindre bra var min vaccination som höjde min kroppstemperatur till kokpunkten trots mängder av febernedsättande, så jag var nog inte så kul att ha att göra med när jag satt och brann i fåtöljen. Jag blir alltid så förvirrad och trött av feber. Idag har jag en klump av storleken hönsägg på armen, och är stel som en gnu hela vägen från örat till fingerspetsana. Needless to say har jag ännu inte gått man ur huse för att äta hjärnor. Det kanske är det jag behöver göra? I vilket fall kan jag konstatera att Avalanche var smarta som lade vaccinationstillfället på en fredag.

Nu skall jag skriva en recension på Tannhäuser, sedan skall jag krypa ut i tvättstugan, och efter det skall jag ta igen min sömn som blev lite skissartad nu på morgonen. Kanske äta något. Men mat är så tråkigt.

Försökte hitta "Virgin State of Mind" med K'S Choice, men jag hittade den inte, så det får bli "Not An Addict" som också funkar rätt bra, dagen till ära. Hennes röst är helt otroligt skön att lyssna på. Och texten funkar den med. Självförnekelse är en härlig känsla.




Lite senare:
Konversationen igår gick kort in på Firefly och Serenity och jag kände mig tvungen att se om lite avsnitt ur serien. Faktum är att jag har vegeterat framför TV:n ända sedan jag fick iväg recensionen. Nu däremot skall jag gå och lägga mig och lyssna på musk på mitt golv. Allt för att dämpa min obeskrivliga förvirring. Andas. Det är en bra grej. Andas.

Ännu senare:
Jag har sovit hela dagen. Och haft feber. Så nu är jag nästan pigg och feberfri. Alltså blir det till att läsa en bok i soffan och kanske äta något, jag har fortfarande inte lyckats med det uppsåtet.

Tannhäuser

Förhoppningsvis blir det Tannhäuser spelat i helgen, annars får jag improvisera en recension. Dela upp mig i en hög personligheter och spela med mig själv. Det är utan tvekan helt rätt spel för mig, och förvånansvärt okomplicerat för att vara Fantasy Flight, tyckte jag, tills jag läste att det var Take on You som hade gjort det. Det förklarar alles.

Alternate history brädspel med en ockult twist. Allt jag behöver.

Igår var jag magsjuk, men för att bespara min kära mor och syster som är emetofober håller jag mig till den detaljnivån. Det var något jag åt, inga virus eller baciller.

Idag är allt väl, jag skall bli vaccinerad mot influensa. Avalanche tar hand om de sina.

Två av mina favoritlåtar, som alltid dyker upp, förr eller senare. Det är Lamb. "Gabriel" och "Gorecki".





Jag hittade utöver det en länk Heather var vänlig nog att dela med sig av på Facebook.

Free Will Astrology

Författaren har ett par krav på oss. Jag tänker personligen försöka följa dem, för trots all min bitterhet och min cynism, är jag en positiv och förhoppningsfull människa, innerst inne. Jag tror på att människor kan förändras, inte minst på grund av egen erfarenhet. Jag tror att de flesta faktiskt vill gott (men en del måste öppna ögonen innan de inser det), och jag tror inte att det finns ren ondska. Sanningen att säga har jag redan uppfyllt #2, 3, 5 (=)), 6, 7 och 8. Skrek gjorde jag igår. Nattpromenader när det regnar rockar så hårt.

DEMAND #1: I demand that Amnesty International launch a crusade against a form of terrorism I call the genocide of the imagination.

DEMAND #2: I demand that you periodically go on a media fast. For a week at a time, once a season, avoid all TV, movies, novels, yalk shows, newspapers, magazines, and Internet.

DEMAND #3: I demand that you learn to tell the difference between your own thoughts and those of the celebrities who have demonically possessed you.

DEMAND #4: I demand that People magazine do a feature story on "The World's Fifty Sexiest Perpetrators of Beauty, Truth, and Rowdy Bliss."

DEMAND #5: I demand that you wear underpants on your head and dance naked in slow motion whenever you watch movies on TV about tormented geniuses who create great art but treat everyone in their lives like crap.

DEMAND #6: I demand that you refuse to be entertained and entranced by bad news--by stories whose plots are driven by violence, abuse, terrorism, bigotry, lawsuits, greed, crashes, alcoholism, disease, and torture.

DEMAND #7: I demand that you seek out and create stories that make you feel that the universe is friendly and life is on your side. You could hunt down stories about how, for example, rising rates of intermarriage are helping to dissipate ethnic and religious strife worldwide; how the violent crime rate in America has been steadily declining for 30 years; how death rates from cancer are shrinking; the birth rate among teenage mothers is the lowest it's been in six decades; acreage devoted to organic farming is increasing rapidly; the number of refugees and weapons sales all over the world are way down from the level they were 15 years ago, and how the actual bare naked truth is that levels of literacy and education and political freedom and peace and wealth are steadily growing all over the world.

DEMAND #8: When you're too well-entertained to move, screaming is good exercise. Which is why I demand that you scream now and then whenever you're soaking up slick crap generated by the imaginations of people who are devoted to money, power, and ego instead of love, reverence, and play.

KBT i all ära

Men just nu hjälper det inte så mycket.

Vaknade med en huvudvärk som med glatt mod försöker spränga pannbenet på mig. Jag tror - men jag vet inte - att det är mitt nyfunna intresse av att måla som ställer till det. Terpentin är kärlek! Synd bara att det tar kål på ett antal hjärnceller på kuppen. Men jag skulle kanske bara må bra av att bli lite dummare. Stäng av hjärnan! Jaaa!

Treon sitter bredvid mig och ser inbjudande ut. Mmmm... Treo. Jag skall också ta en kopp te (det är återigen förjävla kallt i lägenheten) och sedan skall jag dra mig tillbaka till sängen igen.

Imorgon är det leverans på jobbet. Men vi har gjort det vi skall så det kommer att funka bra. Jag är iofs satt på lite monkey-work. Sammanfatta... Men det är ju det jag är bra på, så. Apgöra. Hurra. Låt resten av världen vara innovativa och ta roliga beslut. Hon där kan se till att dokumentera allt och göra det bakomliggande jobbet som inte är så kul, men som måste göras... Bläh.

Tack gode Gud att det finns YouTube och intervjuer med David Bowie att tillgå. Han är ruskigt rolig och snabbtänkt. Jag har sett lite Eddie Izzard också, även han är ruskigt rolig. Men det funkar. Jag koncentrerar mig bättre och tiden går fortare och saker blir gjorda. Det är väl det som är poängen?

Nu skall jag försöka sova igen. Hej KBT-Listan!

Ut ur exilen kryper en människa

En människa som är otroligt trött...

Vilan jag skulle ha uppnått är inte uppnådd, sömnen jag skulle ha fått har gått mig förbi och jag har fortfarande inte kommit fram till om jag skall köpa den där jävla t-shirten eller inte. Alltså kan man dra slutsatsen att undvikande av internet knappast hjälper. Möjligtvis gör det mig mindre benägen att explodera i ansiktet på folk som läser bloggen, men när ÄR surströmmingssäsongen egentligen?

Jag kan konstatera med glädje att Thomas Pynchons bok "Against the Day" är precis vad jag behöver. Hans språk är som ljuv honung. Jag höll kort sagt på att garva häcken av mig på väg till jobbet imorse. Vilken man! Vilken text! Jag är kär i ytterligare en författare! Vägen till mitt hjärta - för er som mot all förmodan skulle intressera er av det - går genom välskrivna texter.

Jag sover fortfarande helt kasst och jag äter inte så mycket. Inte för att det direkt stör mig att inte äta, men det är ju inte bra för hjärnan. Min kära mor erbjöd sig att ta hand om mig genom att droga mig med whisky i kvällstéet. Tanken HAR föresvävat mig, eftersom det står en halvfull halvflaska (!) 12-årig Bowmore hemma, men jag tror inte att det är vettigt att påbörja sin karriär som inmundigare (?) av alkohol i syfte att få sova. Verkar på många sätt vara en dålig idé. Vägen till alkoholism, liksom...

Det är många som anmärker på min handstil och mitt sätt att anteckna på. Odd ansåg att jag layoutade sidan samtidigt som jag skrev, och han är ju Design Director på Avalanche, så han borde veta. Den kommentaren fick jag även från skrivarworkshopens handledare.

Bara för att så tänkte jag lägga upp ett exempel här. Om jag kan hitta en sida som är bra nog dvs. Jag har rätt höga krav på min handstil. Och på vad jag anser kan visas för folk. JAG förstår inte fascinationen över hur jag skriver och hur det ser ut. Är det någon som kan upplysa mig så vore jag tacksam. Bild kommer inom... erh.. kort är fel att säga. Men typ en annan dag.

Magnus pratade med mig igår morse om det jag jobbar med för tillfället och det hjälpte en hel del. Jag har känt mig lite överflödig ett tag, men kommentarerna han hade (bara ett superkort samtal på 5 minuter, knappt det) kändes vettiga och framförallt som att han brydde sig om hur det faktiskt blev med just de områdena jag jobbar på. Jag har känt mig lite marginaliserad. Men nu känns det inte så längre. Okej, jag erkänner att de närmaste månaderna har gått i något slags dovt skimmer av bekräftelsebehov. Även JAG drabbas av behovet att få andras godkännande. Till och med det.

Jag börjar bli tydligare. Och inte så utspridd. Fokus har börjat komma tillbaka igen, tillsammans med luktsinnet.

Musiken som snurrar i huvudet och på iPoden är en sjuhelsikes blandning. Det är Iron & Wine och "Woman King", det är Little Dragons "Forever". Det är David Bowie, Nine Inch Nails och Zero 7, "The Pageant of the Bizarre". Det är både gammal och ny musik, men mest av allt är det sådant jag vill dela med mig av. Sitter just nu och lyssnar på Madeleine Peyroux.

"Between the Bars"
Drink up baby, stay up all night
With the things you could do
You won't but you might
The potential you'll be that you'll never see
The promises you'll only make
Drink up with me now
And forget all about the pressure of days
Do what I say and I'll make you okay
And drive them away
The images stuck in your head

The people you've been before
That you don't want around anymore
That push and shove and won't bend to your will
I'll keep them still

Drink up baby, look at the stars
I'll kiss you again between the bars
Where I'm seeing you there with your hands in the air
Waiting to finally be caught
Drink up one more time and I'll make you mine
Keep you apart, deep in my heart
Separate from the rest, where I like you the best
And keep the things you forgot

The people you've been before
That you don't want around anymore
That push and shove and won't bend to your will
I'll keep them still

HA! Jag är bra!

Enligt Nina finns det inget att anmärka på i mitt arbetsliv. Jag är med andra ord bra. Jag fick också bekräftat att jag inte anställts på grund av att jag är tjej, utan på grund av att jag är kompetent. Hur bra känns det? Mycket bra. Extremt bra till och med.

Där fick alla utvecklare på Sulake som jag jobbade med! HA! Rätt åt er!

Så nu är jag uppfylld av min egen förträfflighet och kommer så vara i åtminstone tre minuter till. Jag vill också påpeka att det inte bara är jag som har presterat i det här fallet. Avalanche är ett bra företag att arbeta på. Jag känner att jag blir respekterad, att mina åsikter blir respekterade och att mina arbetskamrater lyssnar på vad jag säger, och det beror i slutändan på hur man blir bemött av företaget. Så all heder åt Avalanches policy, och all heder åt mina arbetskamrater. De är nog en del i varför jag är så bra. Jag bryr mig ju om mitt arbete och därigenom blir jag mån om att göra ett bra jobb.

Kaputt

Nu är det slut med såpan i bloggformat. Vill man veta vad som pågår i mitt liv utöver arbete, hobbies och annat lite mer opersonligt skröfs så får man prata med mig direkt.

(och bara som ett påpekande man FÅR prata med mig. Jag VILL inte alltid prata med folk men försöker man inte får man ju ingen reaktion)

Jag köpte en anteckningsbok till (ja, jag veeeeet, men den låg där och var helt oskriven i och alldeles... vacker...) så nu får den ta emot allt som silas bort härifrån.

Alles klar? Gut.

Idag har jag i vilket fall som helst fått jobba för brödfödan och de som känner mig vet att jag trivs med det. Hemgång väntar (ja, jag vet att det är fredagsöl, men jag vill inte...) och hemma skall jag ta tag i några gamla surdegar som jag inte hunnit med att processa än. Och alla jävla hjälptexter... jag blir knäpp. Struktur är "lätt", eller hur... =P

Fredag!

Syrran: Ja, jag har sovit inatt. Inte hela natten och inte oavbrutet, men rätt okej. Det går framåt.

Ännu en vecka är avklarad. Och idag känns det som en välsignelse. Att ha kommit igenom veckan.

Det råder kanske ingen tvekan om att mitt privatliv är totalt upp- och nervänt för tillfället, men sanningen att säga - det är faktiskt lite mitt eget fel. Så jag skall sluta klaga, gnälla, ventilera, whatever you may call it, för det ger ändå inte så mycket. Det löser inga problem. Och jag är problemfokuserad. Prata är all well and good, men kan man inte fixa problemet, vad skall man då prata för?

Jobbet är fantastiskt bra, som det alltid är. Jag känner mig respekterad och jag kan leverera det som förväntas av mig, och what else is there? Jag är mitt jobb. Jag är det jag gör, så det är väl bara att ta fart och köra huvudet rätt in i väggen, och hoppas att inget går sönder på vägen. De närmaste dagarna väntar en rätt rejäl hög med jobb som jag ignorerat på grund av ett mycket... omtumlande leverne. Jag skall försöka bli lite mer laid back med det där. Det har egentligen mindre betydelse. Jag är ju mitt jobb. Och jag trivs bäst när jag gör saker, så det är dags att göra saker. Att knuffa undan mina känslor har börjat bli min andra natur, så det borde rätt logiskt sett vara enkelt i det här fallet också. Så. Det som händer händer. Jag tänker inte spöa upp mig själv över det längre. Jag har inte tagit skada (mer än på en känslomässig nivå, och det läker), och jag har förhoppningsvis inte heller skadat någon.

Instant nun. Just add religion...

What's in a blog?

Tre på natten, jag är vaken och tar en kopp te. Men jag MÅSTE köpa en ny sort. Genmaicha är okej ibland, men jag vill inte dricka grönt te med popcornsmak tills jag dör....

Jag kan inte somna om just nu, och jag börjar tro att det har hänt något med min dygnsrytm som har dragit ner mitt sömnbehov med två timmar, för jag är inte trött, och jag har sovit mycket gott inatt. Men å andra sidan var jag utmattad, så det kanske inte är så konstigt? Jag har dessutom träningsvärk i benen... Hmmm... Hur hände det?

Idag blir det med största sannolikhet en rätt fullpackad dag på jobbet, det är sprintplanering och möten upp över öronen, vilket är skönt eftersom det betyder att Saker Blir Gjorda.

Nu kan det också vara läge att börja offentliggöra vad det hemliga projektet vi har pysslat med innebär, men jag får ta det en runda med de andra inblandade först.

Jag skall också sätta mig och köra en del uppdateringar på hemsidan idag tänkte jag. När jag väl är hemma. Jag har hängt för mycket framför datorn utan att göra något att det börjar irritera mig lite. Dessutom har jag en diger to-do på det privata planet som har gått lite i stå av olika rutiga skäl och randiga orsaker, så jag hoppas kunna plocka upp det slacket nu när SSK är över och man kan återvända till verkligheten. Jag har tre olika scenarioidéér som jag vill skriva ihop och jag har även ett par artiklar till Fenix. Nya numret är för övrigt ute nu, och i det kan man inte bara läsa om barbarer (även om det är mycket barbarer) utan även om havremoppar. Tove "lurade" av mig en hästartikel, och utöver den har jag också recenserat Likstorm, Scion, Changeling och Magic Xth Edition Theme Decks. Det är nog det mesta jag har skrivit i ett nummer än så länge.

På tisdag är det första delen av silversmideskursen och jag försöker komma fram till vad jag vill göra. Återuppliva tekniken känns som en bra idé. Sedan vill jag gå på bio och se The Invasion (om jag nu inte har missat den), I Am Legend, som utan tvekan skall bli intressant. Baserad på en helt fantastisk vampyrnovell med samma namn, 30 days of Night baserad på en serie av Steve Niles (mycket bra, kolla upp den!) och en hel hög andra filmer som kommer nu. Får se vem jag kan locka med mig in i biomörkret. Och för de som tycker sig ana en viss tendens mot skräck och sci-fi anar helt rätt. Det är min valda mathållning när det gäller bio.

Men nu skall jag och min träningsvärk gå och lägga oss en liten stund till med en kopp te och en.. erh.. god är väl att ta i, men bok. The Last Wish står på läselistan inför en artikel som skall skrivas och den är väl... bra. Om man inte vill behöva tänka så mycket.

Nu skall jag...

... till följd av åtskilliga timmars sömnbrist under natten gå till sängs och ägna mig åt medvetslöshet, förhoppningsvis en hel natt.

Imorgon blir det sprint review (min första alldeles egen som scrum master) och antagligen också planering inför nästa sprint, samt flowcharts. Kan man ha det bättre? Jag skall skriva ut ett schema tll föreläsningarna också. Och inte glömma att maila Henrik och Peter. Inte glömma.

Nu... sova... zzzz

ooo... Mata plantorna... faen... krävande grönblodiga monster...

zzzzz

En bra titel!

12 timmars sömn blev det "inatt". Hälften spenderade jag framför TV:n och vegeterade. Jag lyckades dessutom överdosera mig med sömntabletter, tror jag. Jag vaknade inte av mig själv imorse nämligen. Det gör jag alltid annars. 4:45 slår jag upp ögonen. Nu vaknade jag istället av att en telefon låg och dundrade rätt in i örat och klockan hade blivit 5:17 (okej, lite.. men vafan. Klockan var ju där. Svårt att inte notera tiden!)och alarmet står vanligtvis på 5.

Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.

Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.

Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.

Som man bäddar får man ligga...

... men jag tycker personligen att gårdagens försök att sova faktiskt borde ha gått bättre. Det är inte som att jag direkt INTE hade bäddat sängen. Det var nya lakan, släta täcken, uppfluffade kuddar...

Det gick åt skogen. Först efter en timmes hårt yogande och närmare två liter kvällste så lyckades jag tappa medvetandet. Man undrar ju ibland vad kroppen håller på med när den vägrar att göra som jag säger. Det blev helt enkelt axelstående, vinyasas och nedåtgående hund tills jag inte orkade göra en enda uppåtgående hund till eller för den delen ställa mig på axlarna. Det känns i kroppen idag, kan jag ju avslöja. Jag var tvungen att köpa en kaka bara för att balansera upp det hela.

Musklerna bakom skulderbladen känns som knöliga blomkålsbuketter och hjärnan är seg som en halvjäst bulldeg med för mycket mjöl. Jag antar att min sömnlöshet går att härleda till dåligt samvete, för många tankar och en önskan om att inte vara så lättpåverkad. Och det i sin tur kan man härleda till... det dåliga samvetet.

Jag är väl naiv antar jag. Och stel som fan i nacken. Fy bubblan vad det är knastrigt. Känns som om någon stått och hoppat på mina axlar. Underbart kan man tycka... Får be Tove att klämma lite på mig när jag är hos dem idag. Jag behöver det verkligen.

Men jobbet har varit kul idag. Saint's Row, Crackdown och Shadowrun stod på tapeten som benchmarkspel. Jag skall köpa Saint's Row på vägen till T & A idag också, så jag kan kolla lite närmare på vissa delar av det hemma i lugn och ro. Och BioShock åker med till jobbet imorgon!

Tack för all uppvaktning

Tack för all uppvaktning jag fick igår, alla SMS, alla kort, koppar med té, alla blogginlägg osv. Det uppskattas. Så vet jag att jag finns :)

Idag är det nyår för mig!

Nu skall jag ägna mig åt arbete, och åt att undvika att bli förkyld.