I sin debattartikel pratar hon om jämställdhet och det är BRA åsikter. Åsiker som jag som feminist håller med om. Det finns en ensidig debatt i det politiska Sverige idag.
Men lösningen på problemet är inte att säga som Camilla Lindberg
Stå på dig man, annars gör någon feminist det!
Den sortens debatt - där motsatsförhållanden på något vis måste råda - leder ingenstans. Lindberg säger det själv:
Båda sidorna borde vara fokus. Men så är det inte. Fokus är nu lika ensidigt och lika könsbundet som det var när vi tog de första stegen mot jämställdhet, men det har skiftat från mäns förminskande av kvinnor till att ständigt utmåla männen som problemet.
Jag säger att det snarare är så här:
Fokus har skiftats till att utmåla feminismen som problemet. Av samhället. För att männen inte vet hur de skall agera för att faktiskt jobba för sin egen jämställdhet. Självklart borde vi hjälpa dem. Och självklart hjälper jag till så ofta jag kan, om jag kan, när jag kan.
Men hur hjälpbenägen blir jag när jag får höra att jag är rabiat, radikal, extremist, skyller allt på männen, ägnar mig åt offertänk, inte TAR TAG i SAMTLIGA jämställdhetsproblem som FINNS på hela jävla JORDEN helst IGÅR!!
Inte särskilt.
Visst kan vi diskutera. Men då måste debatten sluta vara så överjävla polariserad, och BÅDE män OCH kvinnor måste inse att debatten ÄR polariserad och extrem och fylld med stereotyper och fördomar.
Camilla Lindberg, jag håller med dig. Det fokuseras för lite på männen i jämställdhetsdebatten. Det fokuseras för mycket på att tycka synd om, det fokuseras för mycket på hur dumma alla feminister är. Och om vi skall stå och kasta skit på varandra så kommer vi ingenstans.
Intressant?
Läs andra bloggare om:
Camilla Lindberg, feminism, jämställdhet, Newsmill
