Camilla Lindberg gör samma misstag...

...som Pär Ström.

I sin debattartikel pratar hon om jämställdhet och det är BRA åsikter. Åsiker som jag som feminist håller med om. Det finns en ensidig debatt i det politiska Sverige idag.

Men lösningen på problemet är inte att säga som Camilla Lindberg

Stå på dig man, annars gör någon feminist det!

Den sortens debatt - där motsatsförhållanden på något vis måste råda - leder ingenstans. Lindberg säger det själv:

Båda sidorna borde vara fokus. Men så är det inte. Fokus är nu lika ensidigt och lika könsbundet som det var när vi tog de första stegen mot jämställdhet, men det har skiftat från mäns förminskande av kvinnor till att ständigt utmåla männen som problemet.

Jag säger att det snarare är så här:

Fokus har skiftats till att utmåla feminismen som problemet. Av samhället. För att männen inte vet hur de skall agera för att faktiskt jobba för sin egen jämställdhet. Självklart borde vi hjälpa dem. Och självklart hjälper jag till så ofta jag kan, om jag kan, när jag kan.

Men hur hjälpbenägen blir jag när jag får höra att jag är rabiat, radikal, extremist, skyller allt på männen, ägnar mig åt offertänk, inte TAR TAG i SAMTLIGA jämställdhetsproblem som FINNS på hela jävla JORDEN helst IGÅR!!

Inte särskilt.

Visst kan vi diskutera. Men då måste debatten sluta vara så överjävla polariserad, och BÅDE män OCH kvinnor måste inse att debatten ÄR polariserad och extrem och fylld med stereotyper och fördomar.

Camilla Lindberg, jag håller med dig. Det fokuseras för lite på männen i jämställdhetsdebatten. Det fokuseras för mycket på att tycka synd om, det fokuseras för mycket på hur dumma alla feminister är. Och om vi skall stå och kasta skit på varandra så kommer vi ingenstans.

Intressant?

Läs andra bloggare om:
Camilla Lindberg, feminism, jämställdhet, Newsmill

Bomber och blommor

Camilla Lindberg och Birgitta Ohlson har blivit blombombade, på uppmaning av Rick Falkvinge. Nu vädjar riksdagen om att vi inte skall skicka fler blommor, utan istället sätta in pengar på Reportrar utan Gränser.

Så kan det gå, men det är fint att det är så många som har tagit uppmaningen på allvar och visat sitt stöd (jag också, får jag väl erkänna). Falkvinge uppmanar också till bananrepublikfest den 2/7, mellan 15 - 19 på Mynttorget.

Om jag nu skall återgå till lite "normalare" ämnen så här på torsdagseftermiddagen (och missta för all del inte detta som ett bryt med FRA-lagen. Det är alldeles för viktigt att ignorera.) så tänkte jag rapportera om att IDAG-sidan på SvD pratar om Warhammer 40K som avkoppling. Konfliktspel! I SvD! Utan några negativa konnotationer. Hurra för killarna som spelar som verkligen ger ett gott intryck av hobbyn och som trots de något krigiska tendenserna som finns i WH40K inte får det att framstå som något annat än det är - avkoppling. Och hurra för reportern Lennart Lundqvist som faktiskt lyckats hålla sig ifrån missuppfattningar. Det är roligt att se hobbyn må bra och få lite uppmärksamhet.

Intressant?

Andra bloggare om:
Warhammer 40 K, figurspel, spel, FRA, övervakning, bananrepublikfest, Rick Falkvinge, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg

Nu är jag misstänkt för brott...

... och du med. Det är i alla fall det som blir den känslomässiga följden av FRA-lagen för min del.

De som har följt tidningarna vet att FRA-lagen har röstats igenom. Redan igår blev lagen återremitterad och klädd i nytt omslagspapper, men fler kontrollinstanser gör knappast realiteten bakom lagen bättre. Istället handlar det om ytterligare instanser där människor har möjlighet att lyssna på vad jag, du, dina vänner och föräldrar pratar med varandra om. Det kanske inte händer nu, kanske inte om fem eller tio år, men det kan hända, och bara den risken gör mig kallsvettig. Anna Troberg (tidigare känd som Rosetta Sten)har bloggat på precis samma ämne.

Det finns två personer som har stått emot. Camilla Lindberg, som röstade nej och Birgitta Ohlsson som avstod. De manliga männen som innan röstningen varit vokala och brett ut sig om hur de våndats - de vek sig, eller kvittade ut sig alternativt blev utkvittade - uppgifterna går isär.

Det här innebär rent känslomässigt för mig att jag har en regering som inte litar på sina medborgare, men som kräver att vi medborgare skall lita på vår regering. För all framtid.

Efter gårdagens debacle kan jag konstatera att allt förtroende jag haft för våra förtroendevalda (med två undantag) har tagit vägen ut genom fönstret på 20:e våningen och nu ligger stendött på trottoaren i en kladdig hög.

Neo sammanfattar känslan på ett bra sätt, även om jag inte riktigt tror på Peter Wennblads analys om att opinionsmätningarna inte kommer att påverkas. Han säger att det politiska minnet är kort. Det kanske är sant. Långt ifrån alla är medvetna om vad lagen innebär, eller ens att den finns.

Intressant?

Andra bloggare om:
förtroende, FRA, integritet, Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, idioter