Bleh

Jag lägger ner det här ett tag. Jag hittar inget bra att skriva om ändå, allt blir till pappfigurer och tomma ord.

Bleh.

Jag har ju inte läst men...

Idag är jag lite förbannad.

Ja, jag har gått omkring och varit arg rätt mycket de senaste veckorna. Arg på feminetik där vissa av Jäifarna* envisas med att avfärda feminism som en kvinnokonspiration, avsedd att "ta över samhället!", arg på mitt ideella engagemang som skulle vara roligt, men som mest känns som ett enormt tvång just nu, arg på alla jävla idioter som går och slår ner bögar, arg!

Nu är jag arg på Blogge Bloggelito som i sin kommentar till ett av sina blogginlägg - som jag för övrigt vägrar att länka till på samma sätt som jag vägrar länka till makarna Schulmans bloggar - att han inte var medveten om att det vidhäftade några egenskaper mer än det utseendemässiga till Blondinbella, som han under ett par dagar hjälpt till att meja ner efter hennes post om övergrepp i Italien.

Jag rekommenderar de här två inläggen på feminetik som diskuterar frågan. Jag citerar ett av inläggen från signaturen Plutt:

"Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas."

(Kommentar #14, här är det dock oklart vad som har hänt och i samtliga kommentarer innan så har han hållit sig till att kritisera hennes kritik av landet och resebolaget, så det här brydde jag mig inte så mycket om..)

"Det kan (och är oftast) fortfarande vara plumpt att kladda på någon, men det är en valid strategi – det är inte brottsligt i meningen förargelseväckande beteende eller ofredande som om det hade skett vid en annan social inrättning. Det korrekta svaret där är inte polisanmälan, utan en örfil (eller acceptans)."

(K #20, ehh...)

"Tja, låter som en elak lek med barbiedockan… säkerligen skrämmande, men troligen inte särskilt allvarligt menat."

(K #20, wtf??!!)

"På andra håll påstås att någon har fingrat innanför Isabellas trosor, en situation som knappast uppstår genast utan som förutsätter några inledande steg. Här finns mycket som vi inte vet, exempelvis om det verkligen var så att 20 stycken skulle ha deltagit i något slags samfälld operation – det låter ganska tokigt och inte särskilt trovärdigt."

(K #37, hela historien, som för övrigt inte är trovärdig, förutsätter naturligtvis att hon handlat tvivelaktigt vid inledande steg..)

"Exempelvis är män fortfarande män i Utlandet, medan kvinnor fortfarande är kvinnor. Detta kan ställa till med en del sociala problem, eftersom man i Utlandet inte kommit lika långt som hos vår överlägsna ras."

(K #38)

"Du argumenterar ungefär som idioterna på feminitik.se, d.v.s. blandar äpplen och päron till höger och vänster."

(K #56, LOL! =) Den här hade jag inte ens sett)

Så Blogge är helt klart fullständigt oskyldig. Hans inlägg där han morfar Blondinbella till en barbie är naturligtvis heller inte ett förlöjligande av henne.

Hmm... Vänta här nu... Vad stod det om härskartekniker?

2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).

Aha! Ja men då så. Blogge går ju helt fri då. Eller hur?

Alla mina sympatier till Blondinbella som säkerligen går igenom ett helvete nu. Som hon själv skriver:

Det är väldigt svårt att förstå hur människor kan klaga på vårt rättsväsende i Sverige, att tjejer måste berätta om deras sexvanor, alkoholvanor i rätten för att folk ska tro på att det faktiskt har ägt rum en våldtäkt. Och samtidigt med denna besvikelse om hur man blir behandlad i rättegången vågar sig folk på att säga det jag har gått igenom endast är ett PR-trick att jag skulle hittat på allting för att få fler läsare.

Men jag kommer ifrån ämnet. Det jag för tillfället är allra mest arg på är idioter som kommer med påståenden om exempelvis en bok, ett blogginlägg eller kanske - varför inte? - en recension, mejar den totalt och sedan kläcker ur sig "nu har jag ju inte läst (whatever) men..."

Hur kan en normalt funtad människa angripa vad det än är de angriper UTAN ATT HA LÄST ELLER SATT SIG IN I ÄMNET!?

Min hjärna kan inte riktigt vira sig omkring den paradoxen. Skall man kommentera så måste man väl ändå veta vad fan det är man pratar om? En erfarenhet jag köpt under många års "lilla gummande". Mina fötter är så påbylsade när jag ger mig in i sakdiskussioner att jag i det närmaste har blyskor. Om jag har fakta måste det vara underbyggda fakta, just därför att jag alltid blir ifrågasatt på ena eller andra sättet.

Så jag är arg.

Jag är arg över att vi inte lever i en värld där jag inte måste förklara mig det första jag gör, där kritik kan yttras utan att vara grundad i fakta, där det finns en skillnad i hur vi behandlas beroende på vilka vi är, om vi är tjocka eller smala, män eller kvinnor.

Jag är så frustrerad. Jag är så otroligt frustrerad. Jag börjar förstå varför folk blir helt tokiga, plockar ner ett hagelgevär från vapenstället och går omkring och skjuter vilt omkring sig, bara för att få något slags utlopp.


- - - - - - - - - - - - - - - -
* Jäif - Jag Är Inte Feminist. Ett caveat. Det finns MÅNGA Jäifare som är vettiga, sammanhängande och vältaliga, och de har många vettiga åsikter även om jag inte alla gånger håller med dem, men det finns ett par personer på Feminetik.se som jag helst skulle vilja ta ut genom bakdörren och skjuta. Det är de jag syftar till här.


Intressant?

Andra bloggare om:
blondinbella, blogge bloggelito, idioter, vansinne, feminister, feminism, feminetik.se, härskarteknik

O-lust

Den här artikeln i SvD gör mig helt iskall av olust.

Leila Qaraee säger så här i en annan artikel i samma tidning:

När sjukvården utför dessa ingrepp accepterar man samtidigt att någon annan, mannen, släkten – har kontroll över kvinnors sexualitet. Man signalerar att det är okej.

Flickorna är offer och deras roll som offer ska inte förvärras, det är målsättningen. Därför gäller det att med alla medel vidmakthålla och bygga upp kontakten med den ängsliga unga kvinnan, och inledningsvis, som Leila Qaraee säger: ”köpa tid”.

–Vår uppgift på Linnamottagningen är att frigöra kvinnor, inte att stödja konservativa tankar och strukturer. Ingen kvinnoorganisation kan acceptera det. Varför gör då det svenska samhället detta, frågar Leila Qaraee.

Socialborgarrådet Ulf Kristersson har också uttalat sig i frågan.

SvD klargör också vad mödomshinnan egentligen är i en kort artikel.

Det här skapar en enorm olust i mig. Inte det att skattepengar går åt att betala för att livrädda flickor skall kunna återfå någon form av trygghet, utan det faktum att män använder kvinnors egen sexualitet emot dem. Att det är ett påtryckningsmedel.

"Jag har våldtagit dig, men håll käften om det, annars får din familj reda på att du inte är oskuld."

En våldtäkt är alltså mindre skrämmande än vad flickans egen familj kan hitta på med henne.

"Håll käften, kärringjävel. Din kropp tillhör inte dig själv. Din kropp tillhör oss."

Allt det här är grundat i okunnighet om kvinnors kroppar och hur de fungerar. Det är... olustigt. Särskilt olustigt när det handlar om något som egentligen borde vara lustfyllt, dvs sex.

Intressant?

Andra bloggare om:
hedersvåld, sex, sexuella trakasserier, feminism

Total förvirring

Total förvirring råder. Jag är tillbaka på jobbet och inser att jag inte har en aning om vad jag gjorde för tre veckor sedan. Det kommer nog tillbaka.

I och med återtåget till jobbet återtågar jag även till bloggen. Semestern har varit kort och inte alls tillräcklig, men jag går på semester igen om tre veckor, fast då får jag bara en vecka ledigt. Jag skall blåsa glaspärlor igen. Det var så jäkla roligt sist jag gjorde det så det måste göras om.

Idag sitter jag och spelar och kommer förmodligen att sitta och spela hela dagen eftersom jag måste få koll på vad som har gjorts i världen sedan sist.

Apropå vad som hänt i världen...

Bloggen Bent skrev för ett tag sedan att Prideveckan är den enda veckan man som homosexuell man vågar visa sin kärlek öppet - kyssa sin partner på stan - men tydligen är det inte så. DN rapporterar om ett hatbrott som skett mot två män i 25 - 30 årsåldern. De kysste varandra och blev rånade och knivskurna som tack. SvD har också en artikel om det.

I SvD:s Brännpunkt debatterar Sten Tolgfors FRA med samma gamla trötta argument som samtliga FRA-anhängare repeterat till döds vid det här laget.

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

FRA använder mycket avancerade sök­begrepp avsedda att finna just det FRA söker om yttre hot mot landet. Allt annat ska sorteras bort. Sökbegreppen är inte uppbyggda av ord, utan av tekniska variabler. Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.

Men det är ju som bekant inte det motståndarna har svårt för. Det är det faktum att FRA får tillgång till ALL kommunikation som är problemet. Att möjliggörandet till en så omfattande spaning i framtiden kan innebära missbruk av den, men det vill vare sig Tolgfors eller Åkesson riktigt förstå.

Nåväl. Jag formulerar mig inte hälften så väl som Opassande. Läs hennes blogg istället.

Som en avslutande passus måste jag posta länken till en artikel på SvD.

Utomjordingarna är här – och de ser ut som "små annorlunda människor" med stora huvuden och stora ögon. I alla fall om man får tro astronauten Edgar Mitchell, som i februari 1971 befann sig på månen i nio timmar och 17 minuter.

The truth is out there. I want to believe!

EDIT: En del av kommentarerna på Klokbokens blogginlägg om Isabella Löwengrip får mig att må smått illa. Och vilja ta till härskartekniker.


Intressant?

Andra bloggare om:
UFO, FRA-lagen, Sten Tolgfors, Pride, homosexualitet, hatbrott, Opassande, Bloggen Bent

FENIX!

Fenix damp precis ner i brevlådan, och med det mitt äventyr "På besök i det Swedenborgska rummet". Köp den! Jag och snusmumriken har dessutom skrivit krönikan "var 'e bögarna", och jag har recenserat Alpha Omega, Unhallowed Metropolis och Lords of Summer.

Whee!

Definitionen av ett rollspel?

Jag sitter och utökar min konventshandbok till något lite större, något lite mer omfattande och något lite mer.. matigt för att ge ut det på ett förlag istället för på min blog. En av de första grejerna jag springer in i är problemet att definiera ett rollspel. Det känns som att det finns så många sätt att berätta på. Vad ingår i kategorin rollspel?

En definition:

1. Alla spelare har varsin rollperson
2. Alla rollpersoner har kvantifierbara värden av något slag
3. Rollpersonen kan bli duktigare på det hen gör genom erfarenhet
4. Interaktivitet - rollpersonen agerar och genom sina aktioner påverkar hen berättelsen
5. Berättande - rollpersonen deltar i en berättelse

Det här känns ganska omfattande. Men det exkluderar en del berättarrollspel som inte bryr sig om kvantifierbara värden för sina rollpersoner och även vissa former av friform.

Utöver det här sitter jag och skriver någon form av historia över rollspelen. Bland annat svenska rollspel. Jag tänkte att det kunde vara en bra öppning på en bok om rollspel. Förhoppningsvis kan jag också ta med lite om rollspelens förtjänster och diskutera lite runt den kritik som riktats mot hobbyn av bland andra Didi Örnstedt. Det är trots alla konspirationsteorier så att det finns poänger i boken. Tyvärr omintetgörs ganska mycket av deras sakliga kritik av de osakliga och ibland rätt befängda kommentarer som följer på den sakliga kritiken. Men jag skall sålla och fundera runt boken igen, för att se vad som är berättigat och hur man då skulle kunna bemöta den kritiken.

Annars blir det ungefär samma stuff som konventspaketet. Spelledarpaketet ingår i det och jag skall göra lite ytterligare research på metoder man kan använda för att bli en bättre spelledare.

Intressant?

Andra bloggare om: rollspel, skrivande

bleh

Efter en och en halv veckas semester har jag fortfarande inte varvat ner, eller fått något gjort. Istället har jag ont i magen av alla grejor som ligger på "att göra" listan. Två om dagen har jag tagit hittills. Jag behöver mer semester.

Förklara!

Förklara det här för mig.

Vad ger en man rätten att bestämma att en kvinna är intresserad av honom? Vad ger en man rätten att bestämma över om jag vill prata med honom eller inte? Och varför i helvete gick jag inte bara min väg?

Idag på morgonen gick jag och handlade. Pojkvännen låg tryggt och snusade i min säng och affären hade precis öppnat. Jag handlade, och på vägen därifrån var det en man som sprang ikapp mig. Först trodde jag att han ville fråga om klockan eller något, för han frågade om han fick lov att fråga mig en sak.

Dum som jag var log jag och svarade "of course". Hela samtalet äger rum på engelska.

Med ett brett leende (jag ler tillbaka) berättar han för mig att jag är det vackraste han har sett, att jag får honom att skaka av nervositet och att han älskar det - får han lov att säga det? Ja, hur skall jag hindra honom? Jag tackar för komplimangen och tänker gå. Då berättar han för mig att han gärna skulle vilja träffa mig igen, ta en kopp kaffe eller något, och jag säger, ställd mot väggen att jag inte vet. "Do you not trust me?" återigen med ett brett leende. "I don't know you." säger jag. Han berättar för mig att han är harmlös, och se hur min skönhet har ställt till honom, han darrar ju, och han vill bara ta en promenad eller en kopp kaffe med mig någon gång. "Sure", säger jag osäkert, men nu måste jag gå hem. "What is your phone number", frågar han. Och jag, dum som jag är bara spottar ur mig det. Reflex? Ett försök att inte verka avvisande och kall och svensk? Jag vet inte. Men jag vet att jag har hamnat i underläge eftersom det är uppenbart genom hans samtal med mig att jag är det vackraste han sett och håller honom helt i min makt, och att jag vore otacksam om jag bara gick min väg. Här har han givit mig så många komplimanger - vore det inte otacksamt att inte lyssna på honom då?

Efter att han har fått mitt nummer, då börjar han berätta om hur han vill "take you to a place you've never been before. I can do it for 12 - 14 hours and I promise, it will be paradise". Nu ramlar poletten ner. Ah. Han vill ha sex med mig. Jag slutar le. Inga promenader, inget kaffe. Sex. Jag säger "I'm sorry, I have a boyfriend", och vänder mig om för att gå. Då säger han att fasta förhållanden, det är ju så 1800-tal. Det har inga nuförtiden.

"Nobody has to know, it can be our secret"
"I have no intention of being unfaithful to my boyfriend"
"But you have it in you, you want to. Why are you afraid to know yourself?"
Han försökte övertyga mig om att jag ville ha sex med honom. Att jag inte ville ha sex eller inte kände samma sak som han kände, det var helt irrelevant. Då var jag rädd och behövde lära mig öppna mig. "like a flower"

Jag började gå. Han följde mig till porten, hela tiden berättade han för mig hur vacker jag var och hur han var den ende som kunde ta fram kvinnan i mig. Han frågade om mina sexpartners, hur många jag hade haft, och om jag brukade göra något vildsint i sängen, men jag svarade att det hade han inte med att göra. Han frågade mig om jag någonsin hade varit otrogen. Jag svarade nej. Jag har aldrig varit otrogen. Han blev förbluffad och ville i än högre grad veta hur många sexpartners jag hade haft. Jag nekade honom svaret. Han berättade för mig att jag borde ta fram min feminina sida. Han blev förbluffad över mina orakade ben. "I will shave them for you". Nu blir jag riktigt arg och jag vill avsluta samtalet. Jag vill gå, jag vill men jag är en snäll flicka och står kvar. Jag vill springa därifrån, men jag är uppfostrad bättre än så.

Jag ljuger. "My boyfriend's waiting for me, I have to go."

Jag blev överkörd och jag lät honom köra över mig för att jag inte ville såra honom. I en konfrontation med någon som gav mig komplimanger och berättade hur vacker jag var, kände jag mig hotad. Jag känner mig bara dum som lät honom prata med mig. Så här i efterhand skäms jag över att jag lät honom manipulera mig. Jag skulle ha varit svensk och gått därifrån, men min uppfostran och hans påträngande sätt gjorde det svårt att bli av med honom.

Så... alla män.

Hur många människor hoppar på dig och berättar att du inte är en riktig man för att du inte har "öppnat upp dig" sexuellt?

Hur många kletar sig fast vid dig och berättar för dig hur underbara de egentligen är om du bara vill ligga med dem så att de kan få bevisa det?
Hur många berättar för dig att du har fel och är gammalmodig och borde veta bättre när du säger att du inte är intresserad av att vara otrogen mot din partner? Att du är rädd för dina innersta känslor? Att du borde klä dig lite manligare och plocka fram mannen i dig?

Förklara det för mig.

Jag har stängt av min mobil. Jag tänker inte gå tillbaka till butiken igen utan sällskap. Jag vill helst inte ens gå ut. För att en person har fått mig att må jävligt dåligt, både över hur jag vek mig i diskussionen och hur lätt det var för honom att bara stampa på som en hjord med elefanter, berätta för mig att jag minsann inte visste något, mina känslor räknades inte. "But I don't feel that. I'm not feeling any connection." "Oh, you're just afraid. I know you, you want to experience this, you want to grow."

Guess what.

I don't. And you don't tell me how to feel. Men du har fått mig att bli rädd för att gå ut. Och du har fått mig att stänga av min mobil.

Intressant?

Andra bloggar om:
sex, skamliga förslag, påhopp, Personligt, sexuella trakasserier

På besök i det Swedenborgska rummet

Efter fyra dagars marathonskrivande är jag nu äntligen färdig med mitt första homosexuella äventyr. Äventyret är kanske inte homosexuellt, men det innehåller homosexuella män. Bögar. Eller puggor som Bögjävlarna kallar sig. Fast det utspelar sig på 1700-talet, så det blir sodomiter istället.

Det handlar om två personer som älskar varandra så mycket att de inte vill dö, och det innehåller en ganska spicy beskrivning av Katarina von Rosens salong, som jag har snusmumriken att tacka för.

Låt mig säga så här:
Jag spenderade natten med att drömma att jag blev jagad av unga män, och det är helt snusmumrikens fel, som han skriver! Usch! Fy! Vad hade mormor sagt?!

Lägg till marathonskrivandet en recension på Alpha Omega och snart även en på Lords of Summer, plus en "gammal" på Unhallowed Metropolis, så kommer vi ganska raskt upp i, hmm.. 76.000 tecken för det här numret av Fenix. Lyckligtvis fick jag hjälp med äventyret av snusmumriken, annars hade det varit undermåligt både språkmässigt och innehållsmässigt. Även om jag där skyller till största delen på tidsbrist.

Nu väntar 20 minuters vila, sedan skall jag göra en presentation på scrum och skriva en massa andra grejer som ligger och gnager på mitt samvete. Jag har en lista som är lång som en arm, och då har jag inte ens BÖRJAT på allt det jag själv vill göra.

Men bara den här veckan på andras grejer. Jag har för fan semester...

Intressant?... det tvivlar jag på

Andra bloggare om:
homosexualitet, rollspel, skrivande, Speltidningen Fenix

Men för helvete Facebook!

Eller snarare för helvete Compare people!

STRENGTHS:

nicest
prettiest
most kiss-able

WEAKNESSES:

most confident
most talkative

Det här är alltså omdömet om mig. Mina största svagheter är att jag har självförtroende och är pratsam! Ja, GUD vilka nackdelar!

Compare people kan dra åt helvete!

Jag har semester

Jag har semester nu.

Det betyder att jag förmodligen kommer att blogga lite mer sällan än vanligt här, men förmodligen mer än vanligt på min belästa blogg.

I vilket fall som helst så vill jag bara förvarna om min stundande lathet.

Jag vill inte...

...vara solidarisk med Mikael Wiehe.

I en debattartikel i DN idag skriver Mikael Wiehe:

Den framkomliga väg jag kan se är en solidarisk avgift från alla dator­innehavare som tas in av staten och fördelas bland rättighets­innehavarna av deras intresseorganisationer på ett sätt som liknar Stims och Samis nuvarande sätt att fördela pengar till kompositörer och musiker.

Ah... Ännu en TV-avgift, förstår jag. Wiehe föreslår alltså att även vi som INTE fildelar olagligt material (notera att fildelning går att genomföra även med lagliga pryttlar) skall få betala för det. Faktum är att till och med de som inte VET hur man fildelar skall få betala för det. Alla med datorer - förutsätter jag - skall alltså få betala en avgift? Underbart. Kalla mig snål, men jag vill inte betala för något jag inte har köpt. Det inkluderar herr Wiehes musik.

Det är lite som TV-avgiften. Innehav förutsätter bruk. Dra åt helvete. Jag har inte sett på TV sedan 2001 och det av en anledning: TV tar tid och äter upp de stackars hjärnceller jag har kvar, konformerar dem och spyr upp dem i mitt huvud igen som en grå gröt. Ungefär samma dilemma som nanoteknologins "grey goo". Men istället för att förutsätta att medborgarna i landet själva kan avgöra huruvida de slår på TV:n eller ej, och därför även avgör om de skall betala eller ej, så förutsätts det alltså att för att du KAN ta del av ett TV-program, så kommer du att göra det.

Det här påminner mig lite om FRA, faktiskt. Vi kan ju använda samma logik där. För att FRA KAN ta del av hela svenska befolkningens e-post så skall vi alltså lita på dem och förutsätta att de inte gör det... men vänta här nu? Staten litar ju inte ens på att jag avstår från att dirigera in TV-sändningar i min dator, TV eller annan utrustning som är kapabel att ta emot TV-sändningar, men förväntar sig alltså att jag skall lita på staten i ett sammanhang som klampar in på mina grundlagskyddade rättigheter? Hoppsan. Det tänktes det kanske inte på?

För att vara ett land där medborgarna misstänkliggörs stup i kvarten i många olika sammanhang, så tycker jag att regeringen förväntar sig lite väl mycket i utbyte. Men enligt Reinfeldt så skall vi ju hålla käften och blint lita på vår store ledare ändå, trots att vår store ledare under den här tidsperioden uppvisat synnerligen lama ledaregenskaper.

*hrumpf*

Intressant?

Andra bloggare om:
debatt, FRA-lagen, övervakning, tillit, TV

Tågresa II

Fortsättningen på Tågresa:

De byggde nya spår för tåget, och såg till så att tågen inte gick att fly ifrån, vare sig genom att ta sig ut eller på andra sätt. En lam protest från samhället lät oss ha kvar våra identiteter hela vägen fram till institutets dörrar. Det motiverades med att vi inte var avgjort utvalda än. Att vi fortfarande hade rätt till våra egna liv. Inredningen i tåget berättar en annan historia. Det finns inga nödbromsar, inga klädda säten, inga lösa föremål. Skulle tåget krascha och börja brinna sitter vi fast härinne, för det finns inget sätt att ta sig ut när dörrarna väl är stängda. Och även om de är diskreta, så blir vi genomsökta av konduktörerna när vi stiger på. En flicka fick ta av sig sin handväska med lång rem. Föreskrifterna är tydliga.

Inga rep eller bälten
Inga vassa föremål
Inga långa halsband
Inga långa hårband
Inga vassa hårnålar

Inga konversationer

Inga konversationer...

Vi skall inte tillåtas att lura systemet. Inte ens mellan scanningarna är vi helt fria. Chipet som de opererar in skickar konstant värden till institutet. Ändras de så finns det ett utryckningsteam i närheten som omedelbart kan återuppliva eller rädda den flicka som inte vill finna sig i de regler institutet ställer upp. Jag har i tysta konversationer hört talas om hur de som försökt men inte lyckats begå självmord hålls nedsövda på institutet. Som omedvetna livmödrar. De barnen blir aldrig särskilt livskraftiga sägs det.

På perrongen skyfflas vi snabbt in i det väntande institutets dörrar. Vakter beväpnade med bedövningsgas och gasmasker väntar utanför dörrarna. Ifrån ett högtalarsystem hörs en kvinnoröst säga "Var vänliga gå i snabb takt till er uppsamlingsplats."

En flicka får panik på väg in. Börjar skrika, vrida sig och försöker fly tillbaka in på tåget. Vakterna är snabba, men det uppstår ändå ett vakuum på plattformen. Hundratals ögon vänds mot dramat som utspelar sig framför oss. Flickan blir gasad, bedövad och försiktigt lagd på marken i väntan på en bår.

Hon behöver inte passera dörrarna som markerar den sista gränsen mellan att vara mig och att vara ingenting.

Vi stoppas in i väntrum, små vita kubformade rum med plats för fyra personer. Vid dörren blir vi registrerade, får visa våra id-handlingar, som att de inte redan visste precis vilka vi är och precis vad vi gör här? De har räknat mina hjärtslag under snart två månader. De vet mer om min kropp än jag vet.

Flickan med guldörhängena har ersatts med tre unga flickor, som precis som jag, sitter på kanten av stolen, med ett fast grepp om underarmen där det förhatliga chipet sitter och kliar konstant. En av dem, det långa håret uppfäst i knut, knubbiga armar och ben, iförd en blå klänning med broderade blå blommor, har piercad näsa. Hon drar tyst efter andan, ögonen är röda av sömnbrist, eller kanske gråt. Jag ser min spegelbild i henne. Jag vet att mina ögon är precis lika röda och att jag kurar ihop mina axlar för att inte synas, precis som hon.

"Rosa Hedberg? Vill du följa med här?"

Vill jag följa med?

"Nej" viskar jag tyst, reser på mig och försvinner in i den vita monoliten.

Intressant?

Andra bloggare om:
skrivande, novell