Bloggandet är ett jävla otyg

Jag försökte stänga ner min blogg igår. Det gick inte. Jag kan inte bara ta den offline och låta den ruttna binärt.

Jag har fortfarande inlägg jag vill spara bland allt dravel som har droppat ner på sidorna, men det mesta som är skrivet här... det mesta är ren skit.

Det kanske var så som ett par bekanta till mig sade på Stockholms spelkonvent. En bra författare måste skriva en miljon ord skit innan h*n kan börja skriva något bra. Det här är ju en bra början på de där miljonerna ord, i och för sig, men ibland undrar jag över varför jag skriver överhuvudtaget.