Tuesday, November 25, 2008

Avantgardet och föraktet

Det är fånigt att vara konstnär. Framförallt är det pretentiöst att tro att någon, någonsin, skulle vilja köpa just DINA verk. Du lönar dig ju inte.

Hrmm...

Tittar man bakåt lite, så ser man ganska omedelbart att många konstnärer till exempel, var helt okända och framförallt oköpta av sin samtid. Målerikonsten är ganska genomgående beroende av att människor som brunnit för sin konst nästan svultit ihjäl.

Det gäller förmodligen för stilbrytande författare och musiker också.

Det jag vill ha sagt med det här är att vad samtiden uppskattar är inte alltid vad som utvecklar. Kulturens avantgarde behövs. Oavsett hur pretto man tycker att de är, oavsett hur mycket man föraktar den där snubben som står och målar med blod och andra kroppsvätskor och tror "att han är något". Alla är inte lika duktiga som Picasso på att skapa sig ett varumärke omkring sig, och alla - anser jag - duktiga konstnärer skall inte heller behöva göra det.

Men åter till ihjälsvältandet. Tar vi bort upphovsrätten - som diskussionen går nu - tänker jag inte göra ett jävla skit mer kreativt arbete än det jag blir betald för. Varför skall jag anstränga mig om ingen har vett att uppskatta det, eller betala för det? Eller ens tillåta mig att behålla det jag har gjort? Att påstå att marknaden tar hand om sig själv i dagens egofixerade gratissuktande sunksamhälle är att vara obotligt optimistisk om kulturens framskridande. Jag sällar mig till de personer som tror att upphovsrätten är BRA, att den är ett nödvändigt skydd för konstnärer och författare och andra kulturkreatörer. Jag sällar mig till de personer som tycker att avantgarde inom ALLA områden behöver få ett utrymme. Jag tror att utvecklingen kommer att stagnera, stanna av, fixera på vad "andra gör" istället för att bli nyskapande och fräsch och drivas framåt av nyfikenhet. Allt för att kreatörerna inte vill göra som van Gogh, och nästan svälta ihjäl.

Fy fan för alla upphovsrättsliga totalvägrare. Ni borde skämmas. Eller skriva en bok och se "hur lätt det är".

Kultur är här och nu, men det är också framtiden. För att kunna visionera om framtiden måste man våga dela med sig av sina idéer. Får man inget erkännande för sina idéer (eller ens en möjlighet att behålla dem) kommer det att bli svårt att dela med sig.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

2 comments:

Hans Persson said...

Större delen av mänsklighetens existens har det inte funnits någon upphovsrätt, men det har likafullt producerats kultur av alla de slag. Jag ser ingen anledning att tro att det inte skulle fortsätta att ske oavsett om upphovsrätten blir kvar eller inte.

Och ja, jag har skrivit en bok. Det är inte så svårt. Det tog en månad.

Klokbok said...

Alla kan skriva, alla kan inte skriva bra (jag menar nödvändigtvis inte just dig ;) ).

Så att säga "det är inte så svårt" är en sanning med modifikation.

Å andra sidan är det förstås svårt att definiera vad som är "bra"; allmänt sett utgår iaf jag från skrivspråket - stav- och syftningsfel, etc -, beskrivandet av platser och människor och den där svårfångade känslan av vad som just _är_ bra. le Clezio är egentligen en ganska enahanda författare, men hans språk ... är som magi. Vilket gör honom bra.

Linda Skugge är varken en bra författare eller magiker, mest jobbig och analrentitativ med sitt ständiga ältande om hur bra _hon_ är och vilka losers alla andra är.

Men, som sagt, det är en smakfråga. Vissa kan inte med le Clezio, andra vet inte ens vad en bok är ...

Men att skriva en _bra_ bok, det är svårt. Och det _Ska_ vara svårt, för annars förlorar vi det kulturella integritetsvärdet i vad som har skapats.