Jag har ett dilemma.
För inte allt för länge sedan reagerade jag här på min blog på en artikel på SvD. Redan i den här texten håller jag mig till ett mediekritiskt perspektiv, vilket kanske är varför Second Opinion bad mig utveckla mina tankegångar, vilket jag också gjorde med ett inlägg jag till imorse i alla fall var rätt stolt över. Så här i retrospekt är jag mindre glad över att jag kommenterade artikeln.
Dataspelsbranschens Per Strömbäck har replikerat på min kritik av medias framställning av spelbranschen och i förlängningen även Dataspelsbranschen, eftersom det var dess talesmän som genom artikeln verkade propagera för en könsrollsstereotyp syn på kvinnor. Debatten är inget jag inte välkomnar, och jag ser också att vi i mångt och mycket är överens om många saker. Det jag inte förstår är hur jag skall kunna fortsätta debatten och bemöta de punkter där vi inte är överens, och där jag anser att datorspelsbranschen behöver göra bättre ifrån sig.
I repliken kommer "mina" åsikter och "mina" kunskaper upp i olika sammanhang. Inget explicit skrivs ut, men undertexten antyder att 1. jag är inkompetent, 2. jag är okunnig och 3. jag är inte konstruktiv. Inlägget antyder också att jag hyser en elitistisk syn på spel genom att jag sägs vilja diktera vad andra ska och inte ska spela.
Om jag skall bemöta det här på något sätt, med någon form av trovärdighet, så måste jag först "bevisa" att inga av de här påståendena stämmer på olika sätt. På det viset har debatten lämnat SvDs artikel och istället fokuserat på mig. Utöver det måste jag också oroa mig för att Strömbäck, som är talesman för en intresseorganisation i en bransch där jag själv försöker överleva, inte lyfter fler brister med min kunskap och mitt engagemang i spel.
Hur driver jag en debatt vidare när jag inte är säker på att motdebattören 1. pratar om samma företeelser jag pratar om 2. inte håller sig på en saklig grund utan går in på en personlig nivå 3. inte utnyttjar sina kanaler för att kabla ut sitt budskap om min påstått bristande kompetens?
Vad säger jag, och hur säger jag det utan att framstå som en undanförklarande mes som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar? Hur bemöter jag ett inlägg där debatten lämnat ämnet och istället fokuserar på min person - som sanningen att säga i det här sammanhanget är helt ointressant?
(skall jag vara helt ärlig är jag inte ens säker på att det är en så bra idé att posta det här inlägget. Även det kan feltolkas.)
Intressant?
Andra bloggare om:
datorspel, Second Opinion, debatt, makt, dataspelsbranschen, dilemma
Tuesday, September 22, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Jag försöker fundera ut något upplyftande, eller peppande eller så att säga. Men sanningen är ju att situationen suger rejält och jag önskar jag kunde bidra med något som kunde förändra det. I vilket fall som helst uppskattar jag verkligen att du lagt upp den här postningen, som sätter fingret på ett vad jag upplever ett stort problem; att inte få kunna uttrycka en åsikt utan att få hela sin person misstänkliggjord och nedvärderad. Alldeles för många har drabbats av den här baksidan och tystat många debatter. Mina associationer går till och med så långt som att när så sedan andra uttryck kritiseras såsom för ytliga eller ointressant (korkade till och med), så kanske man ska lägga en minut eller två på varför det är så.
Varje person som spelat Rebecca Chambers och Billy Coen i 2007 års Resident Evil: The Umbrella Chronicles på Wii vet att Rebecca är mesig och kvidig (även ljuden spelar roll!) i jämförelse med den super-manlige Billy. Så man spelar hellre Billy för då går det bättre, alternativt att man stör sig mindre på figuren. Modellen för Rebecca är lyckligtvis inte lika bröst-fixerad som vissa (hej Lara Croft!), vilket nog får anses vara ett litet plus. Detta anför jag som ett exempel på att mer finns att göra inom datorspelen och att problemen ingalunda upphörde för ett decennium sedan.
Jag har jämnåriga kvinnliga vänner som sett spel som något nördigt man gör ensam. För dem har sociala och rörelseinriktade spel (hej Wii!) spelat oerhört stor roll ("Jag brukar tycka att tv-spel är jättetråkiga, men bowlingen var ju rolig!"). För de något yngre, mer datorvana, är det lättare att trilla dit på online-spelen som WoW eller liknande. Men det som förvånat mig mest är nog min egen mors förtjusning kring MMORPG efter att länge mest pysslat med casual games. Jag förväntade mig att hon (som jag gjorde) skulle tröttna efter någon timme av monster-dödande, men så var alls inte fallet! :)
Från min synvinkel är de viktigaste sakerna att tvätta bort nörd-stämpeln, inte utmärka kvinnliga (eller manliga) figurer i spel på något speciellt sätt samt att sluta tillverka "kvinno-spel" (märks nog mest på spel för unga tjejer).
Det jag läser i ditt inlägg är på formen att du önskar att det hade gjorts ännu mer för kvinnligt spelande och hemskt gärna av just Dataspelsbranschen. Det är också tydligt att your gripe är betoningen på The Sims som ett typiskt "kvinno-spel" samt att du läser urspungsartikeln som att tjejer inte anses klara av avancerade spel.
My best bet är att folk på Dataspelsbranschen blev Pissed Off<tm> för att de tycker att Second Opinion-artikeln specifikt utpekar dem och att de inte känner igen sig i att de skulle ha en förutfattad mening om hur kvinnligt spelande måste se ut.
En sak är säker -- de riktar tydligt in sig på att kritisera dig personligen snarare än att försöka motbevisa artikelns påståenden med väl underbyggd data. Vilket inte minst märks på deras helt ovidkommande fotnot där de förefaller vilja påskina att du valt att publicera på Second Opinion bara för att de inte skulle kunna replikera..!? Dessutom har de haft full möjlighet att skriva merparten av sin replik utan att nämna dig vid namn alls. Dataspelsbranschen som organisation borde vara synnerligen måna om att föregå med gott exempel och "försvara" sig på ett sakligt sätt där de inte svartmålar sin motdebattör när det är tydligt att denna är privatperson.
Bästa sättet att replikera för dig? Well, jag tror inte på att ta debatten med en motdebattör som inte verkar kunna hålla god ton, och det anser åtminstone inte jag att Dataspelsbranschen gjort vilket jag tycker är en extraordinärt dålig egenskap hos just deras talesperson. :-P
Mitt bästa förslag är att du vänder dig direkt till SvD och ser om det finns möjlighet för dig att få en artikel publicerad hos dem (där du alls inte behöver nämna Dataspelsbranschen) som speglar dina erfarenheter från och funnen statistik om spelbranschen. Då slipper du spela organisationen i händerna genom att fortsätta debatten med dem men kan ändå fortsätta belysa ämnet vilket du antagligen önskat göra från början. Dessutom räknar jag faktiskt fler medhåll än mothugg till dina inlägg vilket måste betyda att du gör något bra och har en del poänger! :)
@Opassande - Jo, ett av nätets mest negativa drag, faktiskt.
Jag skulle vilja påstå att du bidrar varje dag med förändring eftersom du själv håller en saklig och tydlig ton, refererar till källor låter folk skapa sig en egen uppfattning, så du gör redan mycket för att införa ett bra tonläge.
Den största fördelen med en debatt på internet är att alla som har möjlighet att koppla upp sig också har en möjlighet att bidra till debatten. Det som behövs - tycker jag - är en tyst överenskommelse om hur vi tillsammans behandlar ett ämne, och hur vi kommenterar det. Saklighet och tydlighet är inte alltid möjligt, men det borde vara ledord att jobba efter.
Jag vet att jag blev kraftigt avskräckt första gången jag råkade ut för den här typen av bemötande, och spenderade flera veckor i internetexil. Jag tror att det finns många fler som jag, som efter att ha diskuterats på olika sätt inte kommer tillbaka till debatten.
@Sebastian
Självklart finns det mer att göra, inte minst när det gäller medias bild av spelare.
Jag tror själv att Guitar Hero, Singstar och Wii är spel och spelkonsoller som öppnat upp en hel marknad och då inte bara för kvinnor, utan även för "vanliga" ickespelande män, som sett ett nytt sätt att umgås på.
Från min synvinkel är de viktigaste sakerna att tvätta bort nörd-stämpeln, inte utmärka kvinnliga (eller manliga) figurer i spel på något speciellt sätt samt att sluta tillverka "kvinno-spel" (märks nog mest på spel för unga tjejer).
Japp.
Och det kan mycket väl hända att Second Opinion-artikeln gav dem intrycket att jag riktade kritiken mot dem (faktum är att jag vet att det är därför Strömbäck gått i svaromål, eftersom vi konverserat lite privat också), men då är det viktigt (för mig i alla fall) att gå tillbaka till källan och kolla på VAD det var som fick mig att reagera på det. Det är trots allt så att i en rad artiklar om datorspelande mammor, så står Dataspelsbranschens talesmän för de mest könsrollskonservativa uttalandena i samtliga artiklar. Är de felciterade? Jag vet inte. Men texten som i sådana fall borde ha angripits är källan till missförståndet, i alla fall i mina ögon.
Mitt bästa förslag är att du vänder dig direkt till SvD och ser om det finns möjlighet för dig att få en artikel publicerad hos dem (där du alls inte behöver nämna Dataspelsbranschen) som speglar dina erfarenheter från och funnen statistik om spelbranschen. Då slipper du spela organisationen i händerna genom att fortsätta debatten med dem men kan ändå fortsätta belysa ämnet vilket du antagligen önskat göra från början. Dessutom räknar jag faktiskt fler medhåll än mothugg till dina inlägg vilket måste betyda att du gör något bra och har en del poänger! :)
Tack för tipset. Jag skall se om jag kan få till något, men just nu är jag inte så sugen på att skriva vidare i ämnet. Det går förmodligen över när jag istället för att vara uppgiven blir förbannad. Det händer förr eller senare.
Det är naturligtvis en retorisk strategi att _antyda_ men inte säga rent ut att du inte vet vad du pratar om. Denna retoriska strategi används gärna när motparten vet att det inte går att invända mot sakinnehållet i det man debatterar mot. Du kan således trösta dig med att Strömbäck i praktiken medger att du har rätt, men som talesman för sin organisation måste han givetvis försvara den, även när han vet att den har fel. Och det är mycket lättare att försvara sig genom att angripa dig (snarare än dina argument), om än i smyg.
Jag har dock inget mer konstruktivt att komma med än "Välj dina strider". Hur mycket har du och din sak att vinna på att du går i svaromål igen? Annars kan du ju spara dig tills nästa gång nån säger nåt _riktigt_ dumt. Åtminstone jag vill gärna se att din röst fortsätter höras i debatten, och då är det kanske bäst att du inte sliter ut dig det första du gör.
Det kommer garanterat fler väggar att stånga sitt huvud mot. Men det vet du ju redan.
Det som bekymrar mig i just den här striden är positionen jag hamnar i i relation till Dataspelsbranschen.
Intresseorganisationen finns med överallt och ett implicit fördömande av min kompetens som speldesigner är inte så lätt att tvätta bort.
Jag som yrkesutövare hamnar i en knepig sits, eftersom jag vill kunna fortsätta jobba inom spelbranschen.
Jag hade gärna tagit striden - min erfarenhet av branschen skiljer sig från den version repliken målar upp - men jag måste fråga mig om jag har råd att ta striden?
Väggar är det som sagt var gott om, men skall jag riskera att, i värsta fall, bli oanställbar?
Det här är ett problem som jag tycker är värt att debattera även utan att ta mig som exempel. Det finns med största sannolikhet fler som råkat ut för liknande situationer. Det jag är lite ute efter (tror jag, tänker samtidigt som jag skriver) är vad maktpositioner gör med debatter och hur de påverkar debattörerna.
Hmm, fortfarande inte helt nöjd med formuleringen...
1. Det är skitbra att du reagerar och postar bloggposten.
2. Det han sysslar med är klassisk härskarteknik, vilket i sig är en del av problemet du tagit upp. Att bemöta osaklighet är alltid svårt.
3. goto 1.
Mmm, frågan är om det är medvetet eller omedvetet. Jag tror att han helt enkelt reagerade "som vanligt". Vilket i sig inte är så bra.
Post a Comment