Rollapalooza

De senaste veckorna har jag upplevt vad man kanske skulle kunna kalla en nytändning, eller ett uppvaknande, utstört av dels en förkylning, dels en bedrövlig ekonomisk situation och dels föregående blogposts om maktpositioner problematik, men med tanke på att jag inte står ensam, vad det verkar, så har jag bestämt mig för att lämna just den delen därhän. (Dessutom slogs jag av tanken - hur fan påverkar metadebatten om metadebatten den faktiska debatten? Är det schysst mot min motdebattör att ta upp inlägget som ett exempel på maktspel? Det är kanske inte det, och då har jag isf gjort mig skyldig till samma beteende, om än i syfte att belysa och det känns lite... solkigt)

Därför tänker jag ägna mig åt det jag älskar allra mest. Rollspel! Rollapalooza here I come!

Jag tänker i helgen dels ha Tove och Anders över på middag och kattpåhälsning, fixa det sista med Tumba, prata med Sampo om Stockholms spelkonvent, och faktiskt, faktiskt, fixa med föreläsningarna på Stockholms spelkonvent. Jag skall till och med skriva en själv. Om genus i rollspel. Så det så. IN YOUR FACE; F***ERS! Oops. Sorry... ja... just det.

Det bor en enorm energi och en enorm ilska i mig just nu och jag har liksom inga sätt att bli av med den på. Jag kan plocka fram mina gamla dagböcker och skriva, men så arg som jag är nu kommer det att krävas en bok om dagen för att tillfredsställa mitt avreaktionsbehov. Jag behöver slå någon på käften, helt enkelt. Livet var mycket lättare när jag gick på Helliden och kunde banka sönder gamla lerkrus då och då.

Men - Rollapalooza var det ju.

Jag håller på att skriva en handbok i rollspel. Det är ett arbete som hittills resulterat i drygt 50 sidor råtext och snart kommer det förhoppningsvis även att bli något av det. Just nu sitter jag och tittar på spelsystem och slogs av det lustiga i att berättarrollspel egentligen inte är spel. Det är lek.

I ett rollspel där själva berättandet är den del som omges och styrs av regler har vi nämligen i det närmaste lämnat rollspelen och snarare övergått i en annan form av narrativ. Det finns spel där berättandet ligger på gränsen till teater och där det slumpbetonade elementet helt tagits bort, alltså den delen av spelet som gör det till just ett spel.

I love analysis.

Nu kan jag vara skitelak och säga "du, grabben, du kanske tycker att du är cool och häftig som optar bort alla regler, men det enda du gör är att byta spelet mot en lek".

Nu tycker jag iofs att berättande kan vara nog så roligt. Tittar jag exempelvis på ett par av de bästa upplevelserna jag haft på konvent, så har tärningarna knappast kommit fram ens. "Velour" av Gargarisma svävar i bakhuvudet. Eller kanske "Sagan om Sagan". Men poängen är att den upplevelsen inte var ett dyft bättre än den jag hade i "Baron Cimitiere" på GothCon. Då spelledde jag OCH slog tärningar och skrämde skiten ur mina spelare. Bara en sådan sak.

Mer rollspel och mindre hockey!

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, berättande