Så här säger Croneman:
Kvinnokaraktärerna känns som utställningsföremål, också från 50-talet (vi pratar 1850 alltså), antingen fnaskar de för sina pengar på ett eller annat sätt (journalister/flygvärdinnor), eller så hämtar de tvätt, håller ordning och skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten.
Allvarligt talat.
Nu håller jag inte med om att det är att fnaska för sina pengar att vara vare sig journalist eller flygvärdinna, men det där sista - håller ordning, skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten - där har vi något.
Som kvinna kan man gärna engarera sig och administrera saker, men våga inte tycka! Både jag och min väninna har reagerat över det här, hur vi "får lov" att ta plats. Helst skall en kvinna som engagerar sig i rollspelsrörelsen vara tyst, snäll och hålla med. Upplåt icke rösten till kritik, då jävlar. Skapa heller inget. Det du gör är per definition dåligt och bör förbises. (Nej, alla beter sig inte så här, men det finns en del som gör det. Är det bra?)
Mycket iakttagande på senare tid. Jag har börjat plocka formuleringar - andras formuleringar - för att uttrycka mig med.
Intressant
Andra bloggare om:
Iron Man, feminister, kreativitet, rollspel, konvent, sverok
