Jag har ju inte läst men...

Idag är jag lite förbannad.

Ja, jag har gått omkring och varit arg rätt mycket de senaste veckorna. Arg på feminetik där vissa av Jäifarna* envisas med att avfärda feminism som en kvinnokonspiration, avsedd att "ta över samhället!", arg på mitt ideella engagemang som skulle vara roligt, men som mest känns som ett enormt tvång just nu, arg på alla jävla idioter som går och slår ner bögar, arg!

Nu är jag arg på Blogge Bloggelito som i sin kommentar till ett av sina blogginlägg - som jag för övrigt vägrar att länka till på samma sätt som jag vägrar länka till makarna Schulmans bloggar - att han inte var medveten om att det vidhäftade några egenskaper mer än det utseendemässiga till Blondinbella, som han under ett par dagar hjälpt till att meja ner efter hennes post om övergrepp i Italien.

Jag rekommenderar de här två inläggen på feminetik som diskuterar frågan. Jag citerar ett av inläggen från signaturen Plutt:

"Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas."

(Kommentar #14, här är det dock oklart vad som har hänt och i samtliga kommentarer innan så har han hållit sig till att kritisera hennes kritik av landet och resebolaget, så det här brydde jag mig inte så mycket om..)

"Det kan (och är oftast) fortfarande vara plumpt att kladda på någon, men det är en valid strategi – det är inte brottsligt i meningen förargelseväckande beteende eller ofredande som om det hade skett vid en annan social inrättning. Det korrekta svaret där är inte polisanmälan, utan en örfil (eller acceptans)."

(K #20, ehh...)

"Tja, låter som en elak lek med barbiedockan… säkerligen skrämmande, men troligen inte särskilt allvarligt menat."

(K #20, wtf??!!)

"På andra håll påstås att någon har fingrat innanför Isabellas trosor, en situation som knappast uppstår genast utan som förutsätter några inledande steg. Här finns mycket som vi inte vet, exempelvis om det verkligen var så att 20 stycken skulle ha deltagit i något slags samfälld operation – det låter ganska tokigt och inte särskilt trovärdigt."

(K #37, hela historien, som för övrigt inte är trovärdig, förutsätter naturligtvis att hon handlat tvivelaktigt vid inledande steg..)

"Exempelvis är män fortfarande män i Utlandet, medan kvinnor fortfarande är kvinnor. Detta kan ställa till med en del sociala problem, eftersom man i Utlandet inte kommit lika långt som hos vår överlägsna ras."

(K #38)

"Du argumenterar ungefär som idioterna på feminitik.se, d.v.s. blandar äpplen och päron till höger och vänster."

(K #56, LOL! =) Den här hade jag inte ens sett)

Så Blogge är helt klart fullständigt oskyldig. Hans inlägg där han morfar Blondinbella till en barbie är naturligtvis heller inte ett förlöjligande av henne.

Hmm... Vänta här nu... Vad stod det om härskartekniker?

2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).

Aha! Ja men då så. Blogge går ju helt fri då. Eller hur?

Alla mina sympatier till Blondinbella som säkerligen går igenom ett helvete nu. Som hon själv skriver:

Det är väldigt svårt att förstå hur människor kan klaga på vårt rättsväsende i Sverige, att tjejer måste berätta om deras sexvanor, alkoholvanor i rätten för att folk ska tro på att det faktiskt har ägt rum en våldtäkt. Och samtidigt med denna besvikelse om hur man blir behandlad i rättegången vågar sig folk på att säga det jag har gått igenom endast är ett PR-trick att jag skulle hittat på allting för att få fler läsare.

Men jag kommer ifrån ämnet. Det jag för tillfället är allra mest arg på är idioter som kommer med påståenden om exempelvis en bok, ett blogginlägg eller kanske - varför inte? - en recension, mejar den totalt och sedan kläcker ur sig "nu har jag ju inte läst (whatever) men..."

Hur kan en normalt funtad människa angripa vad det än är de angriper UTAN ATT HA LÄST ELLER SATT SIG IN I ÄMNET!?

Min hjärna kan inte riktigt vira sig omkring den paradoxen. Skall man kommentera så måste man väl ändå veta vad fan det är man pratar om? En erfarenhet jag köpt under många års "lilla gummande". Mina fötter är så påbylsade när jag ger mig in i sakdiskussioner att jag i det närmaste har blyskor. Om jag har fakta måste det vara underbyggda fakta, just därför att jag alltid blir ifrågasatt på ena eller andra sättet.

Så jag är arg.

Jag är arg över att vi inte lever i en värld där jag inte måste förklara mig det första jag gör, där kritik kan yttras utan att vara grundad i fakta, där det finns en skillnad i hur vi behandlas beroende på vilka vi är, om vi är tjocka eller smala, män eller kvinnor.

Jag är så frustrerad. Jag är så otroligt frustrerad. Jag börjar förstå varför folk blir helt tokiga, plockar ner ett hagelgevär från vapenstället och går omkring och skjuter vilt omkring sig, bara för att få något slags utlopp.


- - - - - - - - - - - - - - - -
* Jäif - Jag Är Inte Feminist. Ett caveat. Det finns MÅNGA Jäifare som är vettiga, sammanhängande och vältaliga, och de har många vettiga åsikter även om jag inte alla gånger håller med dem, men det finns ett par personer på Feminetik.se som jag helst skulle vilja ta ut genom bakdörren och skjuta. Det är de jag syftar till här.


Intressant?

Andra bloggare om:
blondinbella, blogge bloggelito, idioter, vansinne, feminister, feminism, feminetik.se, härskarteknik

Sidentrosor och magiska amuletter

Det är en boktitel. En preliminär boktitel. Boken, som det förhoppningsvis kommer att bli av det hela, handlar om kvinnor i rollspel och rollspelande kvinnor. Genus i rollspel, helt enkelt.

Ett citat från den preliminära introduktionen:

Den här boken tog avstamp i en för oss besvärlig diskussion på ett rollspelsforum. Diskussionen gällde vilken hänsyn det tas till kvinnor i världsbeskrivningar i rollspel, och även hur man anpassar regler och stereotyper efter den kontext man kan hitta i världsbeskrivningen.

Vi menar på att man som rollspelskonstruktör kan vara medveten om, och agera på, hur kvinnor ses i rollspelets kultur. Vårt syfte är inte att i första hand förändra rollspelshobbyn som den ser ut idag, utan enbart att göra de som skriver och konstruerar rollspel medvetna om hur rollspel uppfattas och vilka kulturella företeelser de utgår och inspireras av.

Det har inte bara varit självklarheter som har kommit fram under resans gång. Som mångåriga rollspelare själv har vi i vissa fall haft svårt att inse hur vinklade böckerna faktiskt är, och hur hårt motstånd våra analyser skulle komma att möta.

Många har talat om censur, om att inte lägga sig i det kreativa utrymmet som skapas i rollspel, och om en rädsla att en sådan här bok skulle orsaka samma upprörda och ensidiga debatt som den som kom till stånd i och med att Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt publicerade “De Övergivnas Armé”. Vi själv hoppas på en öppen diskussion, och att de som läser och blir medvetna om hur situationen ser ut tar ett medvetet beslut om hur de vill att sina rollspel skall framstå. Vi är inte alls ute efter att peka finger, skuldbelägga eller orsaka uppror. Det vi vill är att öka medvetenheten och med det också förhoppningsvis att öka utbudet för kvinnor som ägnar sig åt rollspel. Vårt syfte är alltså inte att begränsa och fördöma, utan att skapa möjligheter att bjuda in fler minoriteter i hobbyn.

Vi i det här sammanhanget är jag och Herr Klokbok, som egentligen är den som övertalat mig att göra något av den ihopsamlade fakta jag har om just rollspel. Det och närmare tvåhundra böcker skall förhoppningsvis kunna ligga till grund för en bra bok.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, feminister, böcker, skrivande, Klokbok

Mönster i allt

Eftersom jag nyligen har börjat läsa på om feminism - egentligen kan jag inte så mycket än, jag har läst tre böcker i ämnet - så är jag naturligt nog intresserad av att veta mer.

Nu rapporterar SvD om att kvinnliga doktorander blir särbehandlade, och SJÄLVKLART, som ett brev på posten, så dyker den här kommentaren upp:

Jag hittar inga bevis för "särbehandling" i rapporten. Alternativförklaring: Det är mycket väl belagt att män som grupp är betydligt bättre än kvinnor vad gäller matematisk problemlösningsförmåga. Det saknas helt verkligt betydande kvinnliga matematiker. Doktorandstudier är ingen dans på rosor och det är naturligt att projicera egna tillkortakommanden på handledaren. Inte förvånande att statistiskt fler kvinnor gör detta inom matte/fysik alltså.

Samma sak händer överallt. Frågan är hur vi kvinnor ens överlevt. Åh, jag vet! Jag vet! Vi har haft män som har tagit hand om oss! Det är ju självklart nu när man tänker efter. Vilken tur att jag sitter här med en respirator! Annars skulle jag väl inte kunna andas.

Och feminister... well, det vet vi ju hur de är. Det är "tjejer som inte bryr sig om att se snygga ut längre, skaffar foträta skor och katt och börjar odla mustasch".

Alla som ägnar sig åt genusvetenskap är dessutom hjärntvättade. Det finns det väl underbyggda studier som visar. Eller åtminstone har en person varit på ett feministmöte och DÅ var det så, alltså måste det vara sant för alla som är intresserade av genusvetenskap.

Jag har träffat ytterst få människor som hänger med mig i mina snabba resonemang. En faktiskt, kanske två. Max tre. Jag har träffat ännu färre som kan hänga med mig i min arbetstakt när jag väl fått upp den. Jag är jävligt smart, analytisk och skarpsinnig. För att inte nämna kreativ. Men det är bäst att låta bli att säga det högt. Det finns en del människor som känner sig oerhört hotade av det. Jag råkar nämligen ha bröst och långt blont hår också. Bummer.

Helt plötsligt förstår jag Valerie Solanas och Andrea Dworkin på ett helt annat sätt än tidigare. De blev trötta och förbannade på att alltid springa in i samma jävla vägg.

Intressant?

EDIT: ändrade från forskare till doktorander. Det var ju det det handlade om. Tur att jag är tjej, då kan jag ju skylla på PMS.

Yo, mr. Elephant?

Elefanten i rummet har satt sig ner.

Jag deltog i en diskussion häromsistens som rörde rollspel och utgångspunkten för rollspelssettings. Jag påpekade att spelvärldarna utgår ifrån ett manligt perspektiv.

Bara som ett exempel - och nu tar jag inte ens upp det mest uppenbara (dvs hur damer framställs i illustrationerna) - så läste jag igår ett rollspel vid namn "Alpha Omega". De första 30-ish sidorna består av stämningstext och historisk bakgrund till detta Sci-firollspel (som för övrigt lånat mycket ifrån "Shadowrun"). Där omnämns ungefär fem personer vid namn. Samtliga är män. Det tycker jag tyder rätt klart på att samma förhållanden råder i den världen som de förhållanden som råder här. Kvinnor göre sig icke besvär när det handlar om maktpositioner. Nu har jag vanligtvis ingen biff med sådant här. Det jag däremot har en biff med (ja, kalla mig anglofil om så önskas) är att de män som ägnar sig åt rollspel reagerar som katter som trampar i smör när man påpekar det. De tappar fotfästet och börjar argumentera om att skjuta vilt omkring sig, osaklig kritik, you name it.

Att ens försöka argumentera när det är så infekterat (och när man som jag dels blivit identifierad som kvinna, dels som "feminist") är icke funkis. Det går inte att nå fram. Till och med de mildaste formuleringar tolkas som hård kritik.

Det lustiga i det hela är naturligtvis att det jag påstår - byggs av män för män - till och med bekräftas av en rollspelskonstruktör. Hmm... Nåväl.

Det är dags att ta rollspelsmakarna i örat. Eller att göra som tjejen som gör feministporr - ta saken i egna händer och laga det som är trasigt själv. Det är ju knappast idéer som jag har ont om, snarare är det tiden som inte finns. Det är fascinerande. Här trodde jag att rollspelare var öppna för andra erfarenheter och synsätt.

Som jag skrev i en chat till snusmumriken:

Och vi skall vara så jävla toleranta och open minded som rollspelare. Men är vi det? Glöm det. Kanske mot handikappade och sociala freaks, men kvinnor, homon och invandrare göre sig icke besvär. Vi är fanimej mer pretto än akademiker och konsthistoriker. Det är bara "rätt sorts udda" som får vara med.

Jag var rätt arg vid det tillfället. Uttalandet gäller dock fortfarande. Och jag ber om ursäkt till alla jag uttalade mig om som tar illa vid sig. Jag försökte illustrera en poäng genom att generalisera och stereotypisera.

EDIT: I övrigt anser jag att spel som Noir, Unhallowed Metropolis m.fl. som inte alls har en sympatisk (i alla sammanhang) kvinnosyn GÖR RÄTT. De tar i alla fall upp problematiken. Att undvika att ta upp ämnet överhuvudtaget är fegt. Dessutom utgår bägge koncepten ifrån en kultur som hade en viss inställning till kvinnor. I en Noirsetting handlar det om femme fatales. Det är klart som korvspad att det skall finnas femme fatales då. Likaså i Unhallowed Metropolis, där det handlar om neoviktorianism. Viktorianska kvinnor var veka och skulle tas om hand. Även så i Unhallowed Metropolis.

Intressant?

Andra bloggare om: rollspel, feminister, idioter, debatt, Noir, Unhallowed Metropolis

Postporr - feministisk porr?

Jag läste i SvD idag om en filmare (Mia Engberg) som har kommit ifrån porrmotståndarsidan och bestämt sig för att göra något nytt. Något annat. En motreaktion till mainstreamporren.

"Hurra!" säger jag då. Jag har läst en hel del om både feminister och porrindustrin på senare tid, så det här var spännande läsning.

Tyvärr är jag själv såpass pryd att jag förmodligen inte skulle se på filmerna, men jag hyllar ändå beslutet. Precis som Mia själv säger är det bättre att försöka göra något åt missförhållandena än att enbart gnälla. (Med gnäll menar jag inte debatt. Debatt är en helt annan sak.)För de som inte är så pryda så ger SvD fem tips på filmer som tydligen skall vara inriktade på kvinnliga konsumenter. Om jag verkligen skall uttala mig i frågan kanske jag gör bäst i att titta på dem. Men å andra sidan - om jag inte vill att mitt huvud skall explodera på grund av att jag blir generad kanske jag skall låta bli. Nåväl. Only time will tell, och det är knappast läge att rapportera om det här =).

Intressant?

Andra bloggare om:
porr, debatt, feminister

Men hallå?!

Johan Croneman på DN recenserar "Iron Man". I slutet på recensionen säger han något som får mig att haja till och reagera. Något som jag och en god vän nyligen har diskuterat. Det handlar som vanligt om rollspel och om strukturerna som finns runt rollspel (konvent, speltidning, Sverok, you name it).

Så här säger Croneman:

Kvinnokaraktärerna känns som utställningsföremål, också från 50-talet (vi pratar 1850 alltså), antingen fnaskar de för sina pengar på ett eller annat sätt (journalister/flygvärdinnor), eller så hämtar de tvätt, håller ordning och skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten.
Allvarligt talat.

Nu håller jag inte med om att det är att fnaska för sina pengar att vara vare sig journalist eller flygvärdinna, men det där sista - håller ordning, skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten - där har vi något.

Som kvinna kan man gärna engarera sig och administrera saker, men våga inte tycka! Både jag och min väninna har reagerat över det här, hur vi "får lov" att ta plats. Helst skall en kvinna som engagerar sig i rollspelsrörelsen vara tyst, snäll och hålla med. Upplåt icke rösten till kritik, då jävlar. Skapa heller inget. Det du gör är per definition dåligt och bör förbises. (Nej, alla beter sig inte så här, men det finns en del som gör det. Är det bra?)

Mycket iakttagande på senare tid. Jag har börjat plocka formuleringar - andras formuleringar - för att uttrycka mig med.

Intressant

Andra bloggare om:
Iron Man, feminister, kreativitet, rollspel, konvent, sverok

Häxbränning?

Det slog mig, efter att ha insett att jag inte kan skriva, att jag förmodligen bara har vridit upp mitt kritiska filter mot mig själv ett antal snäpp.

Det här, till exempel, ser ut som rappakalja, idioti.

Andras texter är mer relevanta slog det mig. Jag läste Lena Anderssons recension av Kielos "Våldtäkt & Romantik". I den föreföll mig en formulering som särskilt värdefull.

Något går snett när man sitter på för många feministiska seminarier, bara träffar likasinnade och läser böcker som alla har samma världsbild. Proportionerna förvrids. Språket muteras till ett abstrakt system av termer och tankeklossar utan kontakt med den tillvaro människan upplever med sina sinnen. Vilket är följdriktigt eftersom Läran säger att sinnena luras och blir lurade av en fientlig världsordning och därför måste vaktas och tuktas.

Detta gäller alla heltäckande, aktivistiska läror som utgår från motsättningar mellan grupper och skapas ur underläge. Teorierna är nödvändiga, ger oss nya perspektiv och har förändrat mycket till det bättre. Men de formar också anhängarna, de som aldrig låter sig fläktas av tvivel och andra synsätt, till talande övervakningskameror. Allt är genomlyst. Alla handlingar, också de motsägelsefulla, kan Läran förklara och placera in i renlärig analys. De som invänder har inte tillgång till kamerans allseende lins.

Byt ut feministisk mot vilken rörelse som helst. Kritik i det sammanhanget är livsfarlig. De som kritiserar blir angripna av en enad front. Inom sammanslutningen får inga sprickor synas. Det är en häxjakt på den som uppfattas som skyldig som ovillkorligen slutar med att den som kritiserat, framfört tvivel eller annorlunda idéer, blir bränd på åsiktsbålet.

Jag skall läsa Kielos bok. Jag har nämligen även hört mycket bra om den. Jag skall se om Andersson har en poäng, eller om det är Kielos man skall lyssna på.

Det här beteendet finns överallt, inte minst inom spelbranschen. Som en del i en subkultur blir man oemottaglig för all kritik som utmålar hela eller delar av subkulturen i ett negativt sken. Istället tar man varje försök till diskussion som ett påhopp och en attack. Det är tragiskt.

Kan man inte se kritiskt på sig själv eller på sin subgruppering, så har man förmodligen väldigt svårt att ändra på sig också. Och förändring är utveckling.

Intressant?

Andra bloggare om:
feminister, kultur, kritik, subkultur

Intressant artikel?

T & A och jag diskuterade lite igår kväll när jag och snusmumriken var över på en alldeles förtjusande mumsig supé (den var även enorm. Det var kalkon större än mig. Och sjögrässallad som var supermumsig, grönsaker, ost... jag baxnar bara jag tänker på det. Jag är fortfarande mätt!) och vi kom fram till att det vore intressant att skriva en artikel om kvinnosynen i rollspel.

Rollspel är fortfarande maskulinitetens högborg. Ni som inte håller med - titta på det överväldigande antalet manliga konstruktörer och kritiker. Jag impulsköpte faktiskt Unhallowed Metropolis igår bara på grund av att det stod ett kvinnonamn på omslaget.

Jag funderade iofs både på Sub Rosa och Alpha Omega, men jag hade inte råd med det senare och inte lust med det förra. Jag var också allmänt upprörd över att de flesta settings är så otroligt stereotypa. Det finns inget som känns unikt längre. Men åter till artikeln. Jag har 190 rollspelsböcker hemma. Det sträcker sig från 80-tal och framåt. Jag tror man kan få ihop ett schysst underlag med det som basis. Om jag känner mig rätt (och det gör jag) så blir det shopping spree på SF-bokhandeln om ett par veckor. Jag har en lista med böcker jag vill anskaffa. Bland annat Ventrue: Lords of the Vampires som till min stora förvåning var riktigt läckert utformad. Innehållet kan jag inte uttala mig om, men den grafiska designen var något i hästväg. Läckert värre.

Dark Heresy står också på shoppinglistan, liksom Alpha Omega. Burning Wheel - kanske. Nu däremot blir det läsande av Unhallowed Metropolis och - i egenskap av representant för Fröken Franssons Fantastiska Fabulationer - spelmekanik för en liten grej jag håller på med vid sidan av.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, feminister, middag, shoppa

Omyndigförklarande

Nu har det börjat debatteras om sexköpslagarna igen. Borgström vill höja maxstraffet för sexköp till ett år och därigenom... vadå? EN person har enligt SvD dömts för sexköp sedan 1999, så det verkar ju som att lagen har enorm genomslagskraft. 183 fall av sexköp anmäls per år. Wow. Svenska män vill verkligen inte köpa sex. Eller så är det kanske så att de som köper sex försvinner ur synhåll för polisen - precis som all annan olaglig verksamhet blir osynlig.

Borgström har dessutom en oförlåtlig klappa-på-huvudet-mentalitet som driver mig till vansinne:

–Det är normbildande, och kommer att öka prioriteringen att utreda och lagföra brotten. De här kvinnorna är utnyttjade och befinner sig i en underordnad ställning, under totalt inflytande av den som köper sex.

Precis motsatt situation till den som både Isabella Lund och Petra Östergren rapporterar om, alltså.

Han säger vidare på en fråga om hur det gick med jämställdhetsarbetet för den socialdemokratiska regeringen att:

–Bättre, men inte tillräckligt bra. Det finns, också inom arbetarrörelsen, förlegade uppfattningar om kvinnligt och manligt, även om det inte är lika stockkonservativt som förr i världen.

Så synen på prostitution behöver inte alls uppdateras då? Det kanske är så att herr Borgström själv är tämligen konservativ i sina bedömningar? Måhända?

Men han kanske tillhör de i debatten som anser att sex är skadligt? En del påstår nämligen följande:

Men långt ifrån alla vill se en mer liberal lagstiftning.

Signaturen Dangerous_beans skriver:

"Skadorna av dåligt sex (vilket är det som horor har" är betydligt allvarligare än att få ett knivhugg, som läker och inte ger några men. Att köpa sex är lika med att köpa sexuellt utnyttjande. Det är ungefär som om jag säger: 'du får slå mig på käften för 500 spänn'. Även om jag går med på en sådan affärsuppgörelse är det olagligt att slå nån på käften (fast skadorna efter sex är förstås mycket större)".

Petter välkomnar Claes Borgströms förslag och skriver: "Prostitution är samhällsnedbrytande och skall bekämpas!"

Och Eva vill gå ett steg längre om kvinnan är offer för trafficking.

"Är det inte dags att även döma sexköpare och hallickar för våldtäkt om kvinnan ifråga även är offer för trafficking? En stor kampanj mot trafficking som fokuserar på att det faktiskt är en våldtäkt som sker (att man har betalat gör ingen skillnad om kvinnan prostitueras mot sin vilja under hot, då är det våldtäkt). Skulle nog få en del sexköpare att tänka till en gång, även om man köper sex så kanske man har en spärr om man påminns att man våldtar någon", skriver hon.

Hmm...

Jag rekommenderar ALLA som har den uppfattningen att läsa "Porr, Horor och Feminister" av Petra Östergren, samt att med öppet sinne läsa både Tantrablogg och Isabella Lunds syn på saken. Främst Isabella Lund.

Jag erkänner att jag själv haft en ganska vriden syn på prostitution. Jag köpte rakt av att prostitution och porr var "dåligt", det var kvinnoförnedrande, det var hemskt. USCH! Men sedan började jag ta reda på fakta, istället för att lyssna på hörsägen och påståenden utan vetenskaplig grund. Och det är förutsättningen för att överhuvudtaget kunna debattera något, att man skall kunna ta till sig information och vidga sina cirklar. Borgström behöver läsa fler böcker.

Intressant?


Andra bloggare om:
horor, feminister, sexköpslagen, debatt, idioter,

En ny blog? Va?! En TILL!?

Jag har precis startat bloggen "djävulskt beläst" där jag tänker skriva lite rekommendationer, recensioner och lite annat för den hugade bokläsaren. Den kommer att innehålla allt från rollspelsböcker till facklitteratur och skönlitteratur. Först ut är Petra Östergrens "Porr, Horor och Feminister", som är en suverän bok. Läs den.

Anledningen till att jag delar upp det lite är för att - hey! Det är kul att starta bloggar, och för att man inte skall behöva dras med min ångest och personliga problematik om man bara vill ha ett boktips. Tyckte det var en vettig idé.

Nåväl.

Alla borde ha skägg!

Taggar: bloggar, böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr