Kroppar i gamingsverige

Det är ett aber och det gör mig rent förtvivlad att prata om hur kvinnor marknadsför sig själva i spelsammanhang.

Å ena sidan är det helt upp till var och en, man eller kvinna, att göra det de själva anser acceptabelt. Något som är acceptabelt för mig, är inte acceptabelt för dig, och tvärtom.

Å andra sidan kan reklam med sex som drivmedel sluta spelhobbyn ännu mer och tydligt visa på att "it's a mans world", eftersom "alla vet" att sex säljer, men det "alla" inte vet är att sex inte säljer till alla, utan till en viss publik och att den publiken är manlig.

Det finns en teori, framförd av Laura Mulvey som handlar om "the male gaze".

In feminist theory, the Male Gaze expresses an asymmetric (unequal) power relationship, between viewer and viewed, gazer and gazed, i.e. man imposes his unwanted (objectifying) gaze upon woman. Second Wave feminists argue that whether or not women welcome the gaze, they might merely be conforming to the hegemonic norms established to benefit the interests of men — thus underscoring the power of the male gaze to reduce a person (man or woman) to an object.

(wikipedia)

Inte bara det. Det har även kommit en undersökning från University of Conneticut om hur kvinnor reagerar på att bli objektifierade.*

The study, published this month in the journal Psychological Science, explains that our culture has so taught women that they're judged on appearance that they've come to evaluate themselves that way, ultimately self-objectifying.

(Windsor Star)

Ariez skriver om Mousesports damlag som har gjort reklam för Razers gamingmöss. I fotoalbumet hittar jag bland annat de här bilderna:






Det är uppenbart, i alla fall i mina ögon, att den här typen av reklam riktar sig mot en manlig publik. Eftersom stora delar av datorspelsbranschen är ett enda härke av manschauvinism** som promotar en syn på kvinnan som hypersexualiserad och objektifierad, så blir jag så otroligt ledsen när jag ser att tjejer som gamear spär på den synen på kvinnor. Ja, jag vet. Det är deras kroppar. De borde få göra vilken sorts reklam som helst för sig och för andra. Men det förstärker den syn på kvinnor som redan finns i branschen och det gör murarna mellan "vanliga"-gamers och "hardcore"-gamers ännu större.***

För vad påminner Mousesports damlag om?



Ivy från Soul Calibur. Med undantag för jättetuttarna då. Som faktiskt har vuxit enormt mycket sedan första installationen av SC. På DC-versionen har hon ungefär en C-kupa. Jag vill inte ens drista mig till att fundera på hur stora hennes bröst är på den här bilden.

Desto mer ledsamt blir det då att bli uppmärksammad på Fit4Fights "reklamdrive" som enligt pressmeddelandet syftar på att "främja spelandet för alla". Lite om reklamen hittar jag på rakaka:

Istället var det lagets "spelansvarige" [...] som var på plats iklädd en T-Shirt med trycket "Vill du veta mer om mig?". Surfar man in på föreningens hemsida möts man av bilden ovan. För att komma åt denna film måste man självklart bli medlem. F4F lockar alltså med en halvnaken tjej och rekryterar medlemmar på löpande band.

(rakaka)

Notera att för att kunna se videon krävs det att man registrerar sig och loggar in. När jag försökte regga mig runt halv nio på onsdags morgon gick det inte att komma åt f4f.nus registreringssida. Jag har alltså inte sett videon, bara läst pressmeddelandet från f4f.nu.

Nu måste jag också poängtera att mitt syfte med den här bloggposten INTE är att dissa vare sig f4fs spelansvarige eller tjejerna i Mousesport. Det jag totaldissar är den attityd som gör att den här typen av reklam är "okej". Att den ses som "normal", att tjejer och kvinnor blir bedömda på sitt utseende snarare än att de är vassa på att fragga eller att de är schyssta co-opspelare.

I pressmeddelandet från f4f kan jag läsa att föreningen enligt uppgift tar avstånd från kvinnoförtryck och förespråkar ett jämlikt samhälle. Trots det har man alltså använt sig av sexistisk reklam. Skälet till att reklamen är sexistisk är:

Men sanning är att i dagens samhälle hör en halvnaken kvinna inte till ovanligheterna, om detta är rätt eller fel är det upp till var och en att bedöma. I dagliga medier, såsom Aftonbladet och Expressen, förekommer dagligen artiklar som intimt behandlar ämnet sex, bilder på halvnakna kvinnor hör knappast till ovanligheten. Sanningen är att sex säljer.

Sanningen i det här fallet är att sex säljer till den målgrupp f4f vill locka till sin förening. Det säljer till unga grabbar och män. I fallet unga tjejer och kvinnor skulle jag vilja påstå att det är i det närmaste avtändande och avskräckande. Det som händer med den här typen av reklam är att kvinnorna i den blir objekt, snarare än subjekt. De blir en sexuell fantasi.

F4F har säkert behjärtansvärda avsikter, men jag tvivlar på att den typen av reklam för föreningen som görs i och med den här videon är förenligt med den påstådda jämställdhet som Sverok har inskriven i sina stadgar.

6§ Förbundet verkar i enlighet med demokratiska principer.
3 Angående §6: Sverok anser att jämställdhet och jämlikhet ingår i begreppet demokratiska principer.

Frågan är om Sverok som riksförbund kommer att reagera på det här utspelet från f4f, och hur den reaktionen isf kommer att se ut. Det är nämligen ett ämne som berör ALLA inom spelhobbyn, inte bara tjejer, inte bara f4f, inte bara de tjejer som ställer upp på de här premisserna. Hur kommer hobbyn att se ut ur ett jämlikhetsperspektiv framöver?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om objektifiering, sverok, spel, spelbranschen
_____________________________________
* Consequences of Objectification
The consequences of objectification are not easy to measure. There is no way to link dangerous behaviors such as eating disorders or crimes such as rape directly to media objectification-- and it would be irresponsible and inaccurate to do so. However, we live in a world filled with the objectification of women, and this objectification contributes to social problems. These problems include:
• Sexual violence and other violence against women. When women are portrayed as objects without subjectivity, it may be easier for some to justify violence against them. If a woman is just a thing to be looked at, her feelings and concerns might seem less important.
• Eating disorders and negative self image. The enormous pressure that young girls and women feel to live up to an unrealistic image is fueled by images that suggest the importance of being a beautiful object.
• Backlash. As theorists such as Jean Kilbourne [1] and Susan Faludi [2] have argued, the influx of objectified images of women have occurred at the same time that women have gained other kinds of power in society, serving as a backlash to keep women from becoming too powerful
• Pressure on teens and young women to dress and behave more sexually.
In conclusion, imagine a table. A table is a collection of molecules-- truly an object. It does not care if you look at it, compare it negatively to other tables, pick it up, or even damage it. a woman, however, is both an object and a subject. Like a table, she is a collection of molecules that can be looked at or damaged-- but unlike a table, she cares. When society reduces human beings to the status of tables, the humans are bound to get hurt.
(källa)

** Ja, jag tycker det. Till och med de mest fantastiska och underbara medarbetare jag haft genom åren har visat sig oförstående inför varför tjejer inte spelar. Säger jag 1, hypersexualisering 2, passiva kvinnor eller 3, inga kvinnor har jag mötts av ett uppradande av ett eller två spel som ovanstående INTE stämmer på. Tyvärr är det så att det stämmer på merparten av spelen.

*** Fron, Fullerton, Morie och Pearce har skrivit en alldeles utmärkt uppsats om spelhegemonin. Spelhegemonin består av en i första hand vit, i andra hand asiatisk, mansdominerad företags- och kreativ elit som representerar en stor grupp globala förläggare som samarbetar med en rad distributionskedjor. Den här hegemoniska eliten bestämmer vilka teknologier som skall användas, vilka spel som skall göras och för vem spelen skall göras. (Källa)

Nintendo har tagit ett steg åt sidan i och med sin Wii, men det finns problem med hur Wii marknadsförs mot "vanliga"-gamers också, eftersom till och med den reklamen (som riktar sig mot kvinnor) spelar på könsrollskonservativa sätt att se på kvinnor och deras tid. (Källa)

Future Design Days

Som ett led i "blås i ditt eget horn" blogposter så måste jag naturligtvis ta upp den här grejen.

Jag skall vara moderator för Future Design Days på ett frukostseminarium den 20 oktober. Det skall handla om speldesign och arkitektur och jag är såååå ledsen att jag inte får vara med och prata, för jag är genuint intresserad av hur vi inom branschen kan dra in nya tankar och idéer från andra discipliner för att utveckla oss. Jag vet inte om jag har pratat så mycket om det just i min blog, men jag brinner verkligen för att få in lite luft och lite eftertanke i spelbranschen. Men även om jag inte får vara med och prata själv så får jag åtminstone moderera, och det är inte så illa. Per Strömbäck tipsade om mig, vilket bara bevisar att ett stort kontaktnät är a och o i den här branschen. Och rätt nät också.

Det har jag uppenbarligen. Apropå det så är jag också numera lärare på Futuregames Academy. Än så länge har jag bara hunnit introducera mig och ge studenterna en brädspelsuppgift.

Brädspelsuppgift
Den här uppgiften handlar om att bygga brädspel utifrån ett givet tema. Att bygga spel på film borde vara bekant, och det är med största sannolikhet något ni kommer att stöta på i ert framtida yrkesverksamma liv.

Syftet med den här uppgiften är att lära er hur det är att bygga spel på beställning och med vissa ramar. Behåll det här spelet och plocka fram det då och då under årets gång för att se hur mycket ni har lärt er på vägen.

Det är också en reell uppgift - jag beställer ett spel, ni genomför på utsatt tid och inom ramarna och vi (juryn) bedömer hur det gick.

Vilka ramar har ni?
Uppgiften skall resultera i en spelbar prototyp.
Prototypen måste vara komplett och spelbar
Spelet skall ta ungefär 30 - 45 minuter att spela
Spelet skall gå att spela på 2 - 6 personer
Spelet skall ha tydligt definierade regler
Spelet skall i sin spelmekanik knyta an till filmen ni såg i tisdags
Leverabler:
Prototypen
Regler för spelet
Budget (inklusive kvitton för de inköp ni gör)


Några hjälpande ord
Tänk utifrån spelarens perspektiv. Vad skall spelaren göra?
Hur vinner man spelet?
Vad är det i spelet som skapar spänning? Slumpen? Skicklighet?
Är reglerna balanserade? Finns det fördelar eller nackdelar för någon spelare?
Skall spelet vara ett spelare mot spelare, spelare mot omgivningen, grupp mot omgivningen eller kanske grupp mot grupp?
Designa spelmoment utifrån speltid. En runda får inte ta för lång tid.
Hitta inspiration i filmen ni såg och i andra brädspel. Om ni har svårt att formulera regler, titta på hur andra spel har gjort.

Fin va? Det roliga är att de fick se "Min granne Totoro". Den är... inte så uppenbart spelbar på ytan. Men kollar man lite längre ner i filmen så hittar man ett par teman som fungerar ganska bra för enkla brädspel. Här är ett par idéer som kom till mig när jag tänkte lite:

Du är en sotboll som sprider damm och sot i övergivna hus. Tillsammans med andra damm och sotbollar så tävlar du om att sprida mest damm och sot. Den som spridit mest damm och sot när hela brädet är täckt med damm och sot har vunnit.

Du är "huvudsotboll" för en grupp sotbollar. Fly tillsammans med dina sotbollar när en ny familj flyttar in i ditt hus. Den spelare som lyckas fly med flest sotbollar intakta vinner.

Osv, osv. Kattbussen kan man också använda. Den är rolig.

Och som en sista kläm: Är du med i Sverok? Vill du förändra Sverok? Prata om det i den här tråden på Sveroks forum, eller anmäl dig till Fata Morgana-konferensen via länken eller genom att maila fatamorgana (at) sverok.se.

Näe, fan nu orkar jag inte var mer positiv idag.

Intressant?

Andra bloggare om:
Future design days, futuregames, brädspel, Personligt, Sverok

Förbundsstyrelsemöte

DISCLAIMER: Det jag skriver nedan är mina egna åsikter och står inte alls för Sveroks förbundsstyrelse. Så det så.

Jag har spenderat min helg på förbundsstyrelsemötet. Jag har sovit ungefär ... 8 timmar (?) kanske på hela helgen, och jag är trött, trött, trött.

Det var många diskussionsunderlag det här mötet, och många som jag själv har skrivit, om hur förbundet uppfattas utåt och hur vi agerar utåt och mot kansliet. Jag var minst sagt orolig för hur det här skulle tas emot och uppfattas. Jag gnäller en hel jävla del, men jag har egentligen inget emot de som sitter i nuvarande styrelse. Det är bra människor som gör sitt bästa efter de förutsättningar de har. Det största problemet är konflikträdslan och "konsensuskravet". Det är farligt att ta konflikter och det är farligt att behöva förklara sina beslut. Det är dessutom farligt att inte hålla med varandra.

Jag tror nästkommande förbundsstyrelse skulle må bra av att utbildas i idéhantering och konflikthantering. Det är nämligen de största bristerna jag ser. Det och maktkoncentration med hemlighetsmakeri och intrigerande som följd. Men jag blev ju inte invald i Sveroks förbundsstyrelse för att ta hand om styrelsen, utan för att ta hand om medlemmarna. För min del har jag tänkt mest på förbundskansliet under året som har gått. De har slavat under orealistiska förväntningar och omänskligt tryck, delvis på grund av Midas. Midas har stora brister. Det stod det till och med i det beslutsunderlag jag skrev till helgens möte, och det kommer så småningom att hamna på Insidan (ett annat koncept jag har lite svårt för eftersom det delar upp informationen på sååå många olika ställen).

Midas har orsakat lidande. Det är inte bra. Midas skall fasas ut. Det jag är rädd för nu är att avbrottet i mitt engagemang inom Sverok kan vara en dålig idé. Midas måste få ett bra avslut, även om det inte haft en bra början eller ett bra liv. Det är jätteviktigt att kansliet har rätt arbetsverktyg och att deras arbetsplats inte blir lidande. Jag funderar på att skriva fler direktiv, men vem läser dem? Och var skall de finnas?

Dammit. Jag har svindåligt samvete för att jag har satt en massa stenar i rullning utan att följa upp dem.

Det är inte bra.

Intressant?

Andra bloggare om:
sverok, arbete, trött, Midas

Dålig dag

Det har inte ens gått en timme sedan jag vaknade och det är redan en dålig dag. Den började igår faktiskt.

Jag har fått arga mail och just nu orkar jag inte riktigt med arga mail. Jag vet inte hur jag skall lösa situationen så jag har bett om hjälp, men tills det är uppklarat kommer jag att gå runt med ont i magen. Det är en massa andra grejer till anmälningen av SSK som måste klaras ut också. Det kan jag också ha ont i magen för.

(/me går runt med ont i magen.)

En av två artiklar skrivna och klara och ivägskickade till Fenix. Recension till Hunter och Rites of Spring kommer att bli klara idag, och Golemen... *huvudvärk*... golemen blir inget bra alls.

Utöver det är det Fata Morganakonferensen som gäller och jag behöver verkligen, verkligen ta tag i den. Ibland önskar jag att det fanns tre av mig. Eller tolv kanske. Med motivation.

Min for huvudstupa rätt ner genom golvet igår när jag kom hem och läste att jag ägnade mig åt kränkande beteende. FRA-debatten är jättebra, men den diskussion om vad som är kränkande, vad som är integritetsfrämjande och vad som behövs åtgärdas i vårt samhälle är jag rädd har gått lite för långt. Att genom aktivt beteende inskränka någons rättigheter är en kränkning. Att anmäla sig till ett spelkonvent - frivilligt - känns för mig inte som ett lika stort problem. Uppenbarligen är det det för vissa, och den oron måste vi som konvent ta tag i. Men hur bemöter man en sådan oro, utan att låta som Sten Tolgfors?

Intressant?

Andra bloggare om:
Personligt, Stockholms Spelkonvent, tråkig, sverok

EDIT: Jag får uppdatera något. Min mage har givit upp fullständigt och har knutit ihop sig till en hård liten boll som inte vill slappna av. Jag har långt gångna tankar på att ta mig hem och krypa ner i sängen bredvid snusmumriken och inte komma fram förrän det är vår igen.

Hörde vi ett *snap, crackle, crackle* där kanske?

Lägesuppdatering

De som läser min blogg regelbundet - och hur många är det? Tre personer? - har säkert märkt att mitt postande lidit en smula. Det här beror på fyra saker. Futuregames, Fenix, Sverok FS och Stockholms spelkonvent -08. Stockholms spelkonvent har tagit mycket tid eftersom det är dags att växla upp aktiviteten ett läge nu. Det är bara drygt en månad kvar till konventet, föranmälan är öppen och det är dags att se till så att allt runtomkring konventet funkar. Jag har använt mig av zoho creator för att fixa en anmälningsdatabas, och i det inledande skedet av anmälningsperioden tog det mycket tid att fixa till saker som inte kommmit med och saker som blivit fel. På det stora hela är jag mycket nöjd med hur det har fallit ut. Det känns bra, och det betyder att allt förmodligen kommer att gå åt helvete :).

Anmäl er till Stockholms spelkonvent idag! Det är ett vackert litet konvent på en vacker liten skola. Med massor av rollspel! Konventet alltså, inte skolan. Även om det finns rollspel på skolan också, vad jag förstår.

Och föreläsningar! Jag kommer att sitta klistrad på nästan alla av dem.

Futuregames drar igång i slutet på september och jag skall vara där för att ge en brädspelsuppgift och vara allmänt inspirerande. Den 29/9 blir det. Tror jag. Jag har i vilket fall börjat kolla på hur jag skall sätta ramar och ge uppgiften.

Sverok FS... well... det är en huvudvärk. Jag har skrivit ett par diskussionsunderlag och ett beslutsunderlag till nästa möte, nu i helgen, och jag har även varit med och pratat om ytterligare två beslutsunderlag som kommer att diskuteras på mötet. Jag blev uppringd av valberedningen för ett tag sedan och har tackat nej till vidare engagemang. Det äter upp all min fritid, och Sverok FS får mig att må dåligt över allt jag inte hinner med att ta tag i som jag borde ta tag i. En stor skuldfälla. Jag har haft konstant dåligt samvete ända sedan Riksmötet, och det är inte alls kul. Så nu är det slut. Eller snarare, i November är det slut. Jag kör som vanligt fram tills dess och ser till så att allt jag har gjort i FS blir överlämnat på ett bra sätt. Men det mesta handlar om dokumentation i alla fall, så det är förmodligen inte så mycket att lämna över.

Fenix är det roligaste. Jag har skrivit en massa recensioner och artiklar och pysslat som vanligt till dem. Det är alltid lika kul. Förhoppningsvis blir det inga sista sekundengrejer den här gången. Hoppas jag. Hum... Humm...

Oh, en grej till som jag ägnat mycket tid åt den senaste helgen i alla fall: jag fick pengar till bokhyllor på min födelsedag, så helgen gick åt att bygga hyllor, flytta böcker och - sent på söndagen - att njuta av mitt nya vardagsrum och mitt arbetsrum som inte längre består av bokhögar. Jag firade dessutom med att köpa två nya bonsaier och fick långa, vackra gladiolus av pojkvännen som muntrar upp ytterligare. Nu trivs jag igen, hemma. Gäller bara att städa i mitt arbetsrum också, och det... blir lite knivigare, men jag skall se om jag inte kan köpa lite förvaringsprylar på IKEA inom kort. Sätta upp lite nya hyllor i garderoben och köpa fler lådor att lägga saker i, samt att slänga en massa skräp.

I det här ögonblicket har jag lite paus från jobbet, som idag består av att räkna svarta lådor. Jag vet... Det är lite absurt.

På iPoden snurrar Sophe Lux "Fill Me Up With Grace". Jag vill ha mer musik av Sophe Lux.

Intressant? Nje...

Andra bloggare om:
futuregames, Personligt, , Speltidningen Fenix, Stockholms Spelkonvent, sverok

Svettigt

Helgen har varit påfrestande. Sveroks Förbundsstyrelse har haft styrelsemöte, och jag är inte van att stanna uppe sent, så det blev många gäspningar både i fredags och lördags. Jag har lyckats skriva en del av det materialet som skall vara klart för FS redan, så förhoppningsvis kan jag få klart en preliminär version av det övriga skrivna redan nästa vecka.

Lite har jag dock fått gjort på min to-do-lista. Unhallowed Metropolis är utläst och recenserat. Nu väntar Alpha Omega och en massa dokument för Stockholms spelkonvent. Jag hoppas att jag dessutom skall hinna skriva lite äventyr och en guide till hur man omvandlar filmer eller böcker till äventyr. Enkla tips och tricks.

Jag hade behövt en helg ledigt, men ack.

Jag försöker scrumma mitt liv. Jag försöker rensa upp det elände jag befinner mig i. Det är inte lätt.

Imorgon släpps nya numret av Fenix. Sex recensioner och en artikel tillsammans med Joakim. Det handlar om kvinnosynen i rollspel och Vad Män Vill Ha.

Jag skulle vilja intervjua Jason Soles och Nicole Vega som ligger bakom Unhallowed Metropolis. De hade en riktigt intressant syn på neoviktorianism och kvinnosynen i settingen. De hade TVÅ sidor om kvinnosyn och synen på sexualitet. Det är ju helt fantastiskt! Det är det första rollspelet jag äger som har den typen av information i sig. Det kanske beror på settingen, men jag tror också att det kan ha att göra med att det är många kvinnor inblandade i produktionen av spelet. Det kan också bero på att de flesta som är med på bild av crewet bakom rollspelet verkar vara mer eller mindre udda. HBT är förmodligen något de har varit i kontakt med. Vilket är baserat på en fördom, eftersom jag bara har deras utseende att gå på. En ögonblicksbild.

I övrigt är det en spännande setting. En blandning av World War Z och 1800-talets skräckomantik. Spännande.

Intressant?

Andra bloggarer om:
rollspel, sverok, att göra, zombies

Men hallå?!

Johan Croneman på DN recenserar "Iron Man". I slutet på recensionen säger han något som får mig att haja till och reagera. Något som jag och en god vän nyligen har diskuterat. Det handlar som vanligt om rollspel och om strukturerna som finns runt rollspel (konvent, speltidning, Sverok, you name it).

Så här säger Croneman:

Kvinnokaraktärerna känns som utställningsföremål, också från 50-talet (vi pratar 1850 alltså), antingen fnaskar de för sina pengar på ett eller annat sätt (journalister/flygvärdinnor), eller så hämtar de tvätt, håller ordning och skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten.
Allvarligt talat.

Nu håller jag inte med om att det är att fnaska för sina pengar att vara vare sig journalist eller flygvärdinna, men det där sista - håller ordning, skapar nödvändiga strukturer i den kreativa manligheten - där har vi något.

Som kvinna kan man gärna engarera sig och administrera saker, men våga inte tycka! Både jag och min väninna har reagerat över det här, hur vi "får lov" att ta plats. Helst skall en kvinna som engagerar sig i rollspelsrörelsen vara tyst, snäll och hålla med. Upplåt icke rösten till kritik, då jävlar. Skapa heller inget. Det du gör är per definition dåligt och bör förbises. (Nej, alla beter sig inte så här, men det finns en del som gör det. Är det bra?)

Mycket iakttagande på senare tid. Jag har börjat plocka formuleringar - andras formuleringar - för att uttrycka mig med.

Intressant

Andra bloggare om:
Iron Man, feminister, kreativitet, rollspel, konvent, sverok

Alpha Omega & Ubuntu-cola

Springandes över halva Stockholm (okej, jag höll mig i de södra delarna) lyckades jag nu på lunchen införskaffa inte enbart Alpha Omega (som innehåller helt fantastiska landskapsbilder) utan även en Ubuntu-cola *fnissar lite nördigt*.

Aftonen idag kommer att ägnas åt arbete med Fata Morgana-motionen som lades fram på Sveroks riksmöte. Det jag försöker göra är att hitta en problemställning inom den och utifrån den hitta bra lösningar på de problemen motionen tar upp. Den innehåller för det mesta konkreta lösningar på något som kanske inte är ett så självklart problem som motionen vill framställa det som. Dessutom kan man med största sannolikhet lösa fler av punkterna i listan med en åtgärd. Nåväl. Det är aftonens bekymmer.

Jag har äntligen kommit in i någon slags arbetsro igen. Eftersom det var ett bra tag sedan sist så välkomnar jag min koncentrationsförmåga. Även om den idag är lite lätt störd av att jag hela natten blev gnagd på av zombies. Okej, de gnagde inte på mig på rikigt. Jag fastnade med håret och vaknade av att en zombie "bet" mig i huvudet. Det gjorde den ju nu inte, det var ju mitt hår som satt fast. Men hur skulle jag kunna vetat det? Undrar jag! Banne mig.

Jag undrar vad det är mitt undermedvetna rebellerar så kraftigt emot när det kommer in zombies i det? Något är det ju. Men det är väl min metafor igen.

SSK rullar på som sig bör. Vi har fått in mängder av spännande (och vad det verkar - riktigt bra!) föreläsningar. Jag vill som vanligt gå på alla. Jag har råkat på att jonglera butiker as well, så jag antar att jag får göra det. Nåväl.

På jobbet sitter jag och pillar med en build som bara kraschar. Därav denna bloggpost, som försiggått från lunchens sista skälvande minuter fram tills nu, kl 14:06, då jag glad i hågen postar. Sammantaget har min build kraschat tio gånger på en timme. Hurra.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om sverok, konvent, Stockholms Spelkonvent, zombies, rollspel

Landskapsarkitekten ger mig perspektiv

Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.

De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.

Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.

Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)

Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.

Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.

Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.

Perspektiv.

Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.

För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.

Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?

Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.

Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...

Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.

Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.

Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.

Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.

Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?

Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt

När det går åt skogen...

... så går det åt skogen med besked. Jag skulle ha varit på Riksmötet (Sveroks riksmöte) men jag blev snopet nog sjuk. Igen. Trots förebyggande åtgärder som yoga och vitaminer har jag ett immunförsvar som tydligt säger ifrån när jag inte trivs. Nu säger det täppt näsa (fast inte så farligt) yrsel, feber och allmänna frossbrytningar.

Så istället för att sitta och argumentera för eller emot så skriver jag svar på Klokbokens tal.

1. Hur länge har du bloggat?

Sedan 1873, på hösten. Nä... Någonstans runt 2006 började jag blogga på last.fm och flyttade sedan över till mySpace och sedan till blogger och se... nä, vänta, här är jag ju fortfarande.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?

Exhibitionistiska pälsängrar!

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Äsch... Jag kan inte svara... Han står bakom mig...

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Wow, vad jag skriver mycket om tuggzillor...

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Gnällspik, Herr Klokboks Kollektion, Mimmis blogg, Tomas blogg, Rosa Fluff, Bibtech 142... Många?

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?

Erh... Vänta, jag skall plocka fram excel.... erh... Hm... Ge mig en bra definition på det där först?

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?

Isabella Lund

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?

Det finns inga bloggare jag har hittat som är lika mig.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Min ömma moder kan hålla koll på mig, liksom mina inte fullt lika ömma syskon. Vad de tycker det vet jag i och för sig inte... Faderns fru ansåg mig vara lite väl öppenhjärtlig. Min älskling bloggar själv (och gö det bra) så jag förutsätter att han tycker det är okej. Annars misshandlar han väl mig tills jag slutar.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Inte en jäkla aning. Det kan jag inte svara på. Det här är ju ett snapshot.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?

Nej. Precis!

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?

Sex. Eller vänta, det har jag bloggat om. Kärlek. Eller vänta, det har jag bloggat om. Min relatio... nä. Jag hänger inte ut folk jag inte tycker om, och jag skriver inget i bloggen som jag inte är beredd att säga till dem öga mot öga. Jag försöker vara konstruktiv, utom när det gäller snorkfröknar, tuggzillor och spottkobror.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?

Eftersom jag bara har typ tre läsare så vet jag inte vem det skulle vara jag bekräftar, så nej...

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Absolut inte! Däremot kan man lära sig lite om hur personen i fråga tänker och tycker. Och hurdant vokabulär de har. Vilket skulle visa sig vara ödesdigert för min del...

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Jajemän. Men inte via min blogg, via hans blogg.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Definitivt. Älsklingen brukar hamna på en parkbänk med en pappskiva som det står "ge mig ett bloggämne" på runt halsen och ett visset anteckningsblock krampaktigt fasthållet i näven. Sedan finns det ju Alex Schulman. Han borde kanske inte få finnas överhuvudtaget, men juryn beslutar sig ännu om det är befogat att avliva honom.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?

Haha, varför det?

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Nja, det skulle väl vara det där onomatopoetiska inlägget jag gjorde för ett tag sedan. Det resulterade i en pojkvän. Men nej, jag ångrar det inte, snarare tvärtom.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Jag tror inte på nackdelar, om det inte är min älsklings nacke och hans nacke är en fördel.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?

Tror du som har formulerat frågan att du kan lägga orden i en mening i rätt följd om två år? Näää... Kanske. Om det fortfarande känns angeläget.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Klart vi inverkar. Det finns ju för fasen redan en bloggkultur. Alla företeelser påverkar verkligheten.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Ömma fingertoppar och ångest.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Kärlek?

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Varför det? Det känns omotiverat :)

Allt på en gång

Jag trodde att min vår skulle se annorlunda ut. Jag trodde att det skulle bli enorma hål av tid att fylla med sådant jag själv ville prioritera, artiklar jag ville skriva, moduler och referat. jag trodde jag skulle få det svårt att inte känna mig ensam, att jag gick ett tomt år till mötes, rent känslomässigt.

Istället blev det tvärtom. Både på jobbet och i privatlivet har jag ställts inför prioriteringar. På jobbet handlar det om att sköta en del i ett ganska stort projekt. Projektet i sig ligger dessutom rätt illa till tidsmässigt.

I privatlivet, well... snusmumriken dök ju upp, helt oväntat. Och tog mig med storm. Jag trodde inte det. Jag ville det heller inte. Trodde jag. Nu är jag av den motsatta åsikten. Snusmumriken må vara morgontrött, snusgalen och kaffesörplare, men snusmumriken är snusmumriken och jag kan inte motstå. Vilket då betyder att det inte blir så mycket tid över för mig själv.

SSK trundlar på i sin makliga takt, trots det känns det som att jag behöver sparka igång och fixa saker som hamnar vid sidan av. Det skall göras, hoppas jag, i helgen.

Sveroks Riksmöte måste jag också ta tag i och läsa in mig på. Framförallt på det som står på forumet. Jag har tappat taget lite om mitt webbaserade liv.

Western är hopplöst efter, men å andra sidan har jag inte fått feedback på det jag skrivit i så hög grad (vilket är högst förståeligt, det här är absolut inget klagomål på de utmärkta makarna Gillbring) så jag avvaktar med det lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här, men jag kände ett behov av att konkretisera mig lite. Försöka få överblick över vad jag måste välja emellan, tidsmässigt. Min tid är inte min egen längre. Kanske dags att inse det. Att jag när jag anmäler mig som frivillig till idéella föreningar och grums måste gå med på att jag inte kan bestämma över hur jag vill disponera mig. Det ger mig lite tvångskänslor. Lite tvångströjeartat beteende. Jag vill komma loss... Nåväl. Även det går över. Nu skall jag fortsätta arbeta. På alla möjliga nivåer.

Intressant?... nja?

Andra bloggare om:
rollspel, arbete, Personligt, snusmumriken, Stockholms Spelkonvent, , sverok,

Flopp, flopp

Det är kämpigt att vara snäll.

Att tänka på andra.

Att bry sig.

I fredags träffade jag Jim och Chris, och det var en trevlig afton, men det blev väldigt sent. Och jag kunde inte somna senare på natten heller, för jag tänkte för mycket. Som alltid. Tänker alltid för mycket.

Nick Cave kommer till Stockholm och Cirkus i Maj i år och jag skall gå. Erik trodde att biljetterna släpptes idag, men det var tydligen fel, de släpps i Februari. Jag påpekade att Nick Cave kommer till en kompis och frågade om han skulle med. Och möttes av tystnad.

I lördags var jag på brädspelsäventyr hos Erik och Co. Sju personer jag inte kände alls. Kort sagt: folket var trevligt, men det förekom lite "syskonkärlek" mellan två av herrarna som var lätt tröttsam. Nåja. Tre av dem var dessutom scrum masters, så vi hade lite att prata om.

Vi spelade Santiago, och Larsson kickade butt, men nästa gång, nästa gång skall jag banne mig slå honom så att det skvätter om det. Jag kom i alla fall tvåa. Det var Nya Bondespelet med mutor. Och torka. Bra, kort och effektivt. Enkel spelmekanik, MEN ruskigt komplicerat om man faktiskt tänker på vad man håller på med. Bra spel och det var tämligen billigt också verkade det som.

Sedan blev et Arkham Horror. Det är väl ett okej spel, men det var lite för långdraget. Monster, Yog-Sototh, tentakler och ghuler. Vi stängde sju portar (vi var åtta spelare) och sedan tog det stenstopp för vi fick inte upp fler. Inga fler portar på nästan två timmar. Gah! Dödstråkigt. Det var kul att spela till att börja med, men det var lite för fascistiska tendenser bland regeltolkarna. Det skulle göras på ETT sätt: RÄTT sätt. Gudars. Så noga är det väl inte? Då tappar man det som är poängen. Att det är roligt att spela.

Nåja, det var inte bara fascistiskt, det var kul också. Jag spelade den något surmulna författerskan Gloria som knatade runt och hittade clue-tokens hela tiden. Jag tror jag hade runt 10 som mest. Och määängder med spells och prylar som jag aldrig använde. Det var lite synd att det kändes som att spelet var mer fysiskt inriktat än vad det gäller lore och ockultism. Mer sådant! Det är härligt att bli galen! Mer sådant! Men enligt en del av spelarna är det olika karaktär på spelet beroende på vilket slutmonster man har.

En sak som slog mig när vi spelade var att man borde ha yta angiven på baksidan av brädspelskartongerna. "Det här spelet tar upp så här mycket yta". Annars kan man få problem när man skall ställa upp det. Illa.

Nåja.

Dagen har gått åt att lägga upp en googlegroup till SSKs dokumentarkiv och få upp alla papper där. Lite tröttsamt och mesigt arbete, men det är gjort nu i alla fall. Jag pratade också med Aimée som är ordförande för Sveroks förbundsstyrelse om Sverok och om vad jag kanske kan bidra med till den organisationen. Med avseende på min nominering. Vi skall prata mer på onsdag. Det pratas nämligen dataspel i riksdagen på ett seminarie jag skall gå på. Då kommer Sverok att vara där, och därmed även Aimée.

Nu sitter jag och lökar framför "V for Vendetta" och njuter av två favoritröster, John Hurts och Hugo Weavings. Mmm...Och skriver lite och pysslar med att få ihop papper till rollspelsansvariga på SSK. Fluff. Anmälningsblanketter och skräp. Gör saker. Men med en lökattityd. Trött efter helgen kan man väl säga. I fredags var jag hemma vid ett och igår var jag hemma idag. Halv tre ungefär.

Öken...

som i "mitt liv är en..."

Just nu sitter jag på jobbet och har mindre än noll att göra, vilket ger resultatet "planlöst surfande". Vi SKULLE ha haft sprint review och sprintplanering idag, men det blev flyttat, ergo sitter jag här och undrar hur jag skall överleva dagen utan något att göra.

Jag producerar alltså finns jag. Just nu producerar jag inte. Alltså finns jag inte.

Jag håller på att läsa "My Tiny Life" av Julian Dibbell. Där kan man hitta följande citat:

James Aspnes, the Carnegie-Mellon grad student who took that turn by creating TinyMUD, the first of what would eventually be referred to as the “social MUDs,” certainly didn’t seem to think he was inventing anything but a more fluid adventuring environment. “I wanted the game to be open-ended,” Aspnes wrote later, explaining his decision to leave the conventional framework of player-rankings and fixed goals out of his new MUD. And open-ended the MUD indeed turned out to be, though hardly in the familiar, structured manner made standard long before by Dungeons and Dragons. The truth was, TinyMUD really had no structure at all—it was literally whatever its players wanted it to be. With building privileges no longer limited to a wizard class, the topology of the MUD quickly came to reflect the diverse whims and backgrounds of the inhabitants, with virtual Taiwans popping up next to virtual Cambridges, and Wesleyan University steam tunnels leading to the buildings of a University of Florida campus. In time there was even a full-scale replica of Adventure to be found somewhere on the grounds, though it’s unlikely many TinyMUDders ever sought it out. For it was clear enough by then that, whatever James Aspnes’s original intentions may have been, people didn’t really come to TinyMUD to play games.

What they did come for wasn’t exactly easy to pin down, but neither was it all that hard to understand. They came to create, for one thing—to build spaces and construct identities. They came, too, to explore the sprawling results of all that creation. But mainly they came for the simple reason that other people came as well. They were there to talk, to tell jokes, to make love and fall in it, to bitch and bicker and backstab. They were there, in short, to make human contact, which by a hardly remarkable coincidence seems also to be what most people are on this planet for.

Utöver läsandet kanske jag skall ta tag i lite SSK grejer jag känner att jag "borde" göra, och se om man kan få lite styrsel på det. Jag har också erbjudit mig att hjälpa till med LinCons rollspelssatsning, men inte fått något svar. Förvisso var det bara någon timme sedan, men jag jobbar snabbt. Jag har även irriterat mig på en person på sveroks forum som verkar mer hängiven åt att störa än att faktiskt diskutera, men vem är jag att prata? Jag är en av de som saknar självinsikt och är bortskämd. För att jag vill att de som arrangerar på konvent skall respekteras. Oh well...

Blärf.

Nåväl. Konventsskribentgruppen är på G. Mannen, känd som Chiccoboj på sveroks forum, som har hand om vår fina applikation har gjort ett helt suveränt jobb, så vi skall leta betatestare för systemet nu. Strålande.

Känns som att jag kanske tar mig vatten över huvudet, men jag tror jag orkar med.

Och nuuuuu har jag gått in i bloggenerator läget igen...

Yra!

Jag har tappat rösten.

Jag skyller på Depeche Mode.

I övrigt har morgonen gått åt att göra lite research för en föreläsning som skall hållas för ett gäng bibliotekarier, samt åt att städa och skriva en konventshandbok till Stockholms Spelkonvent. Det är årsmöte imorgon. Och jag tänkte försöka förekomma alla kommunikationsmissar genom att se till så att mycket av materialet som "måste" skrivas finns tillgängligt redan nu. Det som stör mig lite är att jag har tappat bort lösenordet till receptionssystemet som Wille utvecklade, så jag vet inte vilka dokument som ligger där och skräpar. I vilket fall så borde vi se till att få ihop ett arkiv, både fysiskt och digitalt.

Det vore schysst att kunna återskapa vilket konvent som helst. Kolla vilka rollspelsscenarion som gick osv.

Det är faktiskt ytterligare något som de flesta inte tänker på. När ett konvent har många rollspelsarrangemang finns det också ett berättar"arv" att tillgå. Det vore himla spännande att få gå igenom SydCons och GothCons gamla äventyr för att se vad som finns i gömmorna. Säkert mycket skräp, men antagligen mycket bra. Det är också synd att Scenariobanken ligger nere och har gjort det i flera år. Där hade man ju verkligen ett verktyg som kan uppmuntra till att spela. Och research. Yum!

Annars har jag mest städat och jag orkar inte städa så mycket mer idag tror jag. LIte sliten. Och nött i kanten. Tur att jag kan avreagera mig på mötet imorgon...

Städa Sverok!

Under en osedvanligt långsam dag på jobbet - idag - drabbades jag av en stark önskan att städa Sverok. Sverok står för Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, en organisation som jag med jämna mellanrum kommit i kontakt med, nästan blivit invald i (okej, jag var nominerad) och definitivt diskuterat med Tove, Anders och Wille.

Nu är det snart dags för Riksmöte igen, och jag funderar starkt på att kasta mig in i detta dammiga lejongap med avsikten att få något att hända. Något bra. För spelhobbyn. Som inte enbart innebär "låt oss kasta pengar på projekt som det aldrig blir något av och föreningar som vi till största delen ignorerar".

Det finns många bra människor som är engagerade i Sverok, men med tanke på hur många de är är det förvånansvärt få saker som händer och det är väldigt sällan man hör talas om förbundet annat än när någon uttalat sig i samband med att pressen fått för sig att rollspel är livsfarligt.

Det här citatet hittade jag på Sveroks hemsida.

Sverok anser att en förening bara ska finnas så länge som den fyller en funktion, och om funktionen försvinner ska också föreningen läggas ner så att de som vill kan gå vidare till andra intressen och föreningar.

Det är märkligt hur väl det stämmer på förbundets egen verksamhet.

Notera att jag skriver det här med en utomståendes perspektiv. Jag är säker på... nästan säker... på att det sker saker inom förbundet. Men som icke insatt ser jag aldrig resultatet av den verksamheten.

Därför har jag drabbats av städiver. Mitt pedanta och drivna, perfektionistiska sinnelag har retats till döds på denna baktunga stenkoloss, och jag skulle verkligen vilja röja upp, putsa, trimma och städa och verkligen vilja klippa till alla gamla stofiler som sitter och lär alla gröngölingar att nya idéer är dåliga. Det är ju så det brukar vara - säger hon vis av erfarenheten inom konventsvärlden.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar hela vägen, och jag vet heller inte om jag får lov att komma in. Det är en väl befäst borg, det där förbundet. För att få vara med och leka måste man vara en i gänget. Och det är inte jag.

Jag finner mig i en situation där jag har för få projekt och för mycket energi. Jag vill GÖRA något som inte bara påverkar mig själv, som inte stannar vid att okej, nu har jag gjort det här, nu är det klart. Jag vill göra andra människor glada. Kan jag inte vara glad själv kan jag i alla fall se till så att andra blir det och därigenom kanske jag får lite egen glädje tillbaka. Och jag vill att rollspelshobbyn skall leva upp igen.

Efter ett samtal häromdagen med Ola Janson insåg jag ju det. Att det finns något jag är som jag inte kan förneka. Jag är speldesigner, och jag är rollspelare, berättare i själ och hjärta. Jag har så mycket jag vill berätta, och så lite utrymme att göra det på. Jag vill att fler skall få upp ögonen för rollspel. Och jag är beredd att jobba för det. Hårt. Så har du ett projekt du vill ha hjälp med... Jag är här. Med för mycket energi, för mycket vilja och för få ställen att lägga den.

Sverok är bara ett alternativ på min lista. Jag har också diskuterat konvent med diverse människor. Jag har diskuterat konventsskribentsammanslutningar och jag kommer att försöka starta något för spelledare som vill lära sig mer om konsten att berätta. Jag måste få utlopp för allt det här. Jag håller på att explodera.

Vitlök och whisky

Jelly Beans är beroendeframkallande, och jag har bevis för det. Ta 1 st oskyldig person med ingen tidigare erfarenhet av Jelly Bellys gelébönor. Ställ en skål färgglada gelébönor på bordet. Iakttag. Toasted Marshmallow var tydligen mumsigast. Skulle ha köpt avsevärt många fler av dem :).

Förutom att jag lyckades få fler anhängare till geléböneträsket så gick gårdagens exkursion till Tumba bra för alla inblandade, tror jag. Bokhyllorna inventerades (vad var det jag sade!) och det svors över mina dubbla skärmar och min mac när det skulle letas prylar på internätet. Lyckligtvis hade jag suddat whiteboarden från min kaotiska brainstorm och strukturerat upp det rätt bra. Tur det. Annars kanske mina besökare hade fått inblick i mitt huvud, och det hade varit... hmm...

Trots allt var det mysigt att ha folk hemma, och jag trivdes verkligen med den här uppsättningen människor. Så vi får se när jag lyckas locka dem till Tumba igen. Det är ju en bit att ta sig från Stockholm. Det blev inte så mycket arbetsmöte, för diskussionen rörde sig mest om politik och väldigt lite om musik, samt en hel del om Sverok och SSK. Jag erkänner mig vara inte så insatt i det första, MYCKET intresserad av det andra (inhandlade NINs nya Year Zero strax efter att mina gäster givit sig av - jävlar vad bra den är...), inte så intresserad av det tredje (nåja - omständigheterna GÖR att jag blir intresserad) och mest trött på det fjärde. Av vårt hemliga projekt syntes inte så mycket. Men det blir väl mer. Vi får nog ta ett arbetsmöte till om det.

Jag misstänker att det var öl, vitlök och whisky som drev gårdagens konversationer. Men allt jag hade köpt verkade gå hem i alla fall. Även om jag har ett par öl kvar i kylen.

Idag skall jag ägna mig åt att leta bloggutrymme till skrivarworkshopen, eller möjligtvis forumutrymme. Förhoppningsvis får jag tag på något användarvänligt bloggtool åt oss eller kan kanske sätta upp ett forum någonstans. Man inser att datorkunskaperna varierar vilt bland Sveriges befolkning. Jag var en veritabel nerd bland skrivarkursens medlemmar. Och jag börjar lite misströsta över hur folk tänker. Enkla instruktioner är tydligen svåra att lyda/ lära sig. Nåväl, jag skall inte dissa mina medmänniskor. De är bra. De är trevliga och det är intressant att lära känna människor som man vanligtvis inte umgås med. Framförallt är det intressant att inse vilken skillnad det är på folk och folk.

Klockan är bara 6 på morgonen, men jag har ändå gått upp, mest för att det är kallt i lägenheten och för att jag saknar någon att hålla mig kvar i sängen. Det hade varit nice, inte minst nu på morgonen när det är helt iskallt överallt. Men te är också varmt, och de sista 200 sidorna i Ayn Rands "Atlas Shrugged" väntar på att bli lästa så att jag äntligen blir av med den boken. Jag har Thomas Pynchon väntandes på mig. Har aldrig läst något av honom, så jag ser fram emot det. Inte minst för att Jonas Tenthe tyckte att han skulle vinna nobelpriset i litteratur. Men Doris Lessing är inte helt dålig hon heller, om man säger så.

En gammal låt, men... Nine Inch Nails säger det så bra ibland:
"The Fragile"
She shines
In a world full of ugliness
She matters
When everything is meaningless

Fragile
She doesn't see her beauty
She tries to get away
Sometimes
It's just that nothing seems worth saving
I can't watch her slip away

I won't let you fall apart

She reads the minds of all the people as they pass her by
Hoping someone can see
If I could fix myself I'd
But its too late for me

I won't let you fall apart

Well find the perfect place to go where we can run and hide
I'll build a wall and we can keep them on the other side
But they keep waiting
And picking

It's something I have to do
I was there, too
Before everything else
I was like you

Ett addendum och en så kallad "note to self", lämna inte nyslipade, supervassa japanska knivar i diskhon med eggen uppåt i fortsättningen. Jag har filéat mitt högra ringfinger. Det gjorde svinont.