Det förklarar ju saken...

Tipstack till Madeleine Johansson, student på Futuregames för artikeln :)

Enligt Yosuke Hayashi i Team Ninja - spelutvecklaren som gav oss Dead "stora tuttar" or "större tuttar" Alive och Ninja "hej, vi straffar spelaren järnet" Gaiden har gått ut med uttalandet att "alla män älskar tuttar". Det här är ett ganska typiskt exempel på det jag talade om i en bloggpost nyligen, nämligen tilltal. Team Ninja utgår ifrån att det bara är män som spelar deras spel. Och med tanke på hur spelen ofta ser ut, så är jag benägen att hålla med. Men den här typen av artiklar späder på den förutfattade meningen att det bara är män som spelar. Här har Dataspelsbranschen verkligen något att bita i. Ta tag i rapporteringen runt spel som sker i dags- och kvällspressen, eftersom det är den kontakten de flesta icke-spelare har med spel.

Tittar man på hardcore-spelarna - eller snarare de som vill utmärka sig som hardcorespelare - så kanske Hayashis påstående är sant. Jag vet inte. Jag har träffat många självutnämnda hardcorespelare som efter prat tillstått att "jo, det är lite fånigt med bröst med fysik på, men..."

"Men..."

Läser man kommentarerna i fältet så inser i vilket fall jag ganska snabbt att visst finns det en publik för den här typen av spel. Men det är en begränsad målgrupp. De spelare som så att säga öppnar sig för mig, pratar ofta om hur irriterande spelen är, hur svåra de är och hur idiotiska en del av spelarpersonerna ser ut.

Det är inte bara kvinnorna som skall leva upp till en omöjlig kroppsbild och ett omöjligt ideal. Det är även männen. Ronny Ambjörnsson har tittat lite på den manliga könsrollen och krasst konstaterat att män har lika många konfliktfyllda ideal att leva upp till som kvinnorna. Med den fördelen att mansrollen har en högre status än den kvinnliga.

Men det var inte det jag skulle prata om just här, utan om publik. Visst, som jag skrev, finns det en publik för de här misogynistiska spelen. Men den publiken är begränsad. Om förlagen verkligen vill tjäna pengar så satsar de på breda spel som når till en större publik, alternativt satsar de på spel som tilltalar fler än tuttgalna spelare. Trots allt är det så att jag tror att spelföretagen vill tjäna pengar. Man tjänar mest pengar genom att nå en bred publik, och av den logiken följer att de lämpligtvis satsar även på spel som tilltalar inte så tuttgalna spelare. Notera nu att med spelare menar jag just det: spelare. Det finns med största sannolikhet även kvinnor som är tuttgalna...

Intressant?

Andra bloggare om:
bröst, kvinnoroller, mansmyter, spelbranschen, Aftonbladet

WTF?!

Jag drabbades under min morgonläsning av ett rungande WTF!?

Richard Swartz har skrivit en svamlig och egentligen helt poänglös krönika i SvD. Näe, förlåt, poänglös är den inte. Poängen verkar vara att eftersom kvinnor får barn så bara MÅSTE de ju vara bättre på att ta hand om telningarna än männen. Omvårdandet sitter liksom i kroppen på dem.

Män, skriver han, behövs till väldigt lite.

Nja. Jag är tveksam till Swartz uttalanden. Han pratar om skillnader som är av "naturen givna". Visst har han rätt. Kvinnor är svagare. Män kan inte få barn. Men mellan det kvinnliga och manliga intellektet, mellan intelligens och drivkraft finns det som otaliga sagt innan mig, inga större skillnader. Skillnaderna är större på individuell nivå än de är på "könsnivå".

Vi är människor. Vi kan tänka, vi kan dra slutsatser, vi är inte begränsade av våra kroppar för vad vi kan göra. Bara genom att sätta sig på en cykel, eller som jag gör nu, bloggar, har vi överskridit vad våra kroppar på egen hand klarar av.

Jag förstår inte hans poäng, eftersom det i texten inte verkar FINNAS någon poäng. Kort sagt - vad fan var det för pseudopoetisk sörja och vad var syftet med den?

Intressant?

Andra bloggare om:
SvD, feminism, mansmyter

Framsteg!

GLAAD, Microsoft och EA har enligt GayGamer.net startat ett projekt för att komma åt homofobi i virtuella världar och på online communities. Det är ett projekt jag applåderar med tanke på att det verkligen behövs.

DN har en artikel idag om "mannens comeback i hyllan" vilket innebär att de har tagit en slaskigt snabb titt på vilka tidningar det finns om/ för män och kommit fram till att det är många. Artikeln är inte särskilt djuplodande, men det är i alla fall en början. Jag hade önskat en lite mer ingående analys, men det är väl för mycket att begära av DN nuförtiden.

En av kommentatorerna rekommenderar Faludis "Stiffed" och det gör jag också. Ronny Ambjörnssons "Mansmyter" funkar också bra tycker jag. Det ger i alla fall en lite mer nyanserad bild av vad mansrollerna har varit om än inga direkta svar på vart de är på väg.

Som vanligt nuförtiden så får feminismen sig en känga också, så är det avklarat... Trots att det är feminismen och genusvetenskapens förtjänst att det faktiskt ens diskuteras.

Intressant?

Andra bloggare om:
DN, mansmyter, feminism, HBT