Showing posts with label DN. Show all posts
Showing posts with label DN. Show all posts

Wednesday, June 16, 2010

Pride och moralisterna

Jag läste i DN att Magdalena Ribbing skall tala på årets Pride-parad, och blev glad, med tanke på hur vettig framtoning hon ofta har i sina etikettspalter.

Hur hårt tag normer har om oss är ganska uppenbart när jag läser spalten och hur svårt det är för folk att bryta dem framgår också ganska ofta.

Det som inte gläder särskilt mycket är de kommentarer som dyker upp som små äckliga klusterbomber i samband med artikeln.

homo (lika könade) äkenskap ska inte få adoptera enbart en man och en kvinna som inte kan få barn på naturlig väg ska få adoptera barn. När du/ni bestämmer er för att leva ihop med en homo ska ni också veta att ni inte kan få barn, inte egna eller adoptera barn. Barn ska växa upp med en mor och en far och allt annat är uteslutet.
Men ni får gärna leva lycklig som ett par men blanda inte in barn i erat ur evolutionens syn sjuka sätt att leva.


Låt dom göra vad dom vill privat, men parader och "pride" är propagande för en livstil som vi normala borde kunna slippa få oss pådyvlade, vilket jag hoppas Ribbing tar upp i sitt tal, men det är svårt att tro ;-)


Jaha,då är det snart dags för att gå i ide igen.
Orkar inte få homosexualitetens förträfflighet i facet igen.
Jag, liksom större delen av mänskligheten är hetro.Gilla läget någon gång!!!


Mmm, håll käften, visa oss inte att ni finns, PÅDYVLA oss inte er livsstil. Med tanke på att jag har ungefär lika många vänner som är homosexuella eller bisexuella som är heterosexuella, att det finns transexuella personer i min bekantskapskrets och annat så skulle jag vilja påstå att homo- bi- och transexuella är de minst sexualneurotiska människor som jag vet (ja, till och med inklusive den (ofta) ångest vissa utav mina transexuella vänner ger uttryck för). Det är i min vänkrets enbart heterosexuella och då framförallt män som har problem med andras sexualitet.

Jag vill också påpeka att de enda som pådyvlat sin sexualitet i sammanhanget är samma personer som oroar sig för "avvikande" sexuella läggningar. Övriga är både försiktiga och tystlåtna, förmodligen för att de är medvetna om vad en öppen uppvisning av deras kärlek - KÄRLEK - kan ge för resultat. En man och en kvinna som håller hand är helt okej. Till och med en man och en kvinna som pussas. Men en man och en man som håller hand? Näe, gudarna skall veta att det är att pådyvla sin sexualitet på hederliga människor som inte gjort någon något förnär och sedan blir djupt chockade - nej till och med kränkta - av att två personer håller handen.

Ibland önskar jag att jag hade ett ctrl+alt+open-your-fucking-mind kommando på mitt tangentbord.

Jag tror Magdalena Ribbing håller på att utveckla ett.

Heja Magdalena.

Monday, May 4, 2009

Framsteg!

GLAAD, Microsoft och EA har enligt GayGamer.net startat ett projekt för att komma åt homofobi i virtuella världar och på online communities. Det är ett projekt jag applåderar med tanke på att det verkligen behövs.

DN har en artikel idag om "mannens comeback i hyllan" vilket innebär att de har tagit en slaskigt snabb titt på vilka tidningar det finns om/ för män och kommit fram till att det är många. Artikeln är inte särskilt djuplodande, men det är i alla fall en början. Jag hade önskat en lite mer ingående analys, men det är väl för mycket att begära av DN nuförtiden.

En av kommentatorerna rekommenderar Faludis "Stiffed" och det gör jag också. Ronny Ambjörnssons "Mansmyter" funkar också bra tycker jag. Det ger i alla fall en lite mer nyanserad bild av vad mansrollerna har varit om än inga direkta svar på vart de är på väg.

Som vanligt nuförtiden så får feminismen sig en känga också, så är det avklarat... Trots att det är feminismen och genusvetenskapens förtjänst att det faktiskt ens diskuteras.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , ,

Wednesday, April 29, 2009

Internet, rykten och hur fri information får vara

Jag läser Hanne Kjöllers ledarartikel i DN idag, och sedan läser jag blogtitlarna som den har genererat.

De flesta anser att Kjöller är ute på ett korståg mot den fria informationen och att det är djupt orättvist att dra "aningslösa ungdomar" och piratpartister över en kam. Må så vara.

Som alltid i sådana här sammanhang blir debatten snart polariserad. Hanne Kjöller är en idiot, enligt de flesta som - när jag läste - hade bloggat om ledaren. Hon har misstolkat allt. Hon sätter ett likhetstecken mellan mördare och idealistiska pirater som bara vill att information skall få vara fri.

Ett exempel som Kjöller tar upp är den länk till förundersökningsprotokollen som lades upp på TPB efter Arbogamorden. Hon påpekar att pappan till barnen fått en otrevlig kommentar till svar när han vädjat om att länken skulle tas ner.

Peter Sunde bad om ursäkt, men vägrade se till så att länken försvann. Ett av skälen han angav (ja, jag har läst artiklarna på Sydsvenskan) var att informationen redan fanns på internet. Att ta ner torrentlänken skulle inte göra någon skillnad. Jag återkommer till det.

Ett annat skäl han angav var att alla skulle ha möjlighet att ta del av källmaterialet för att kunna granska det på egen hand, det ingår som Sunde mycket riktigt påpekar i våra rättigheter att göra det.

Min frågeställning är dock denna: För att få tag på informationen måste man begära ut den av tingsrätten. Detta kostar 120:- och man får informationen via brev.

I kommentarerna liknades detta vid fildelning.

Jag vill påstå att det finns en skillnad mellan att betala administrativa avgifter för att få ut protokoll som förvisso är allmänt tillgänglig information och att tanka hem den från TPB.

För det första sprids informationen enormt mycket snabbare på nätet än via brev. För det andra är det förmodligen fler som tar del av informationen om den finns allmänt tillgänglig och slipper betala för den. Precis de argument Sunde och Piratpartiet använder FÖR fildelning kan också användas emot den, särskilt i de sammanhang när någons integritet och privatliv inkräktas på genom att informationen sprids så fort. Hur går det ihop med Piratpartiets vurm om integritet? Är det okej att få sitt privatliv - och som i det här fallet smärtsamma detaljer om händelser som satt djupa spår - utsmetat över internet så länge det är privatpersoner som gör det mot varandra och inte FRA eller Ifpi? Det är i princip det Peter Sunde (och ja, jag vet att Sunde är representant för TPB och inte Piratpartiet) säger när han förklarade vad TPB stod för i Sydsvenskan


Informationen finns redan därute, säger Sunde till Sydsvenskan. Det stämmer. Så fort en person har tagit informationen är han eller hon kapabel att göra vad han eller hon vill med den. Digitala kopior försämras inte kvalitetsmässigt.

Det är också en del av problematiken. Särskilt med fildelningssiter som TPB (och för den delen Google). Har informationen en gång läckt ut på nätet så kan man aldrig, aldrig vara säker på vart den tar vägen, och det blir en permanent installation i den informationsmiasma som omger var och en av oss som har en nätnärvaro. Det betyder också att vi som har en nätnärvaro för det mesta har ett stort intresse av VAD som skrivs om oss. Och det har vi ingen kontroll över. Vem som helst kan när som helst skriva något om mig, dig eller varför inte Hanne Kjöller och sprida information som inte nödvändigtvis är sann. Den informationen kan sedan vem som helst titta på.

Det här ÄR problematiskt, eftersom det också på ett sätt hotar den integritet som det vurmas så hett för. Se på Arbogamorden. Men det finns otaliga berättelser om integritetsövertramp. Privata mail som publicerats. Anonyma bloggare som avslöjat intima detaljer om någon annan och som någon sedan klurat ut identiteten på. Människor som förlöjligas eller blir upphöjda till kultstatus för något de gjort någon gång vid något tillfälle. Det här blir kontentan av hela deras nätnärvaro och om de har otur så blir det också det som definierar dem i verkligeheten för lång tid framåt. Så vad händer med den personliga integriteten när nätdårar med en egen agenda bestämmer sig för att börja sprida rykten och påståenden om de personer som är inblandade? Vad händer om någon fångar ett ögonblick av mitt liv, och det ögonblicket råkar bli det som definierar mig för all framtid? Vad händer med min rätt och integritet att växa som individ?

Vart går gränsen?

Anders Mildner ställer en utmärkt fråga i sin artikel - en i raden om TPB - skall vi möta framtiden med ett hånflin eller med empati? Precis som Mildner är jag också benägen att tro att TPB har ett stort inflytande - inte bara bland de anhängare som anser att språket de använder är berättigat, men även för de Piratpartister som orätteligen stämplas av TPBs jargong och för de som inte är insatta i hur det fungerar och som blandar ihop TPB med Piratpartiet med de länkar som TPBs besökare laddar upp.

Hanne Kjöller ställer också den frågan, eller snarare tar upp problematiken i sin artikel. Jag ställer precis samma frågor här.

Hur skall jag kunna förena en syn på pirater som idealister och kultur- och informationsspridare när seedingen för rörelsen har skett med en så respektlös och framförallt omogen attityd som TPB-anhängarna och dess grundare har visat mot omvärlden? Och hur länge skall Piratpartiet behöva dras med vad representanter för TPB säger? För uppenbart är att det sker en sammanblandning, och kanske heller inte så förvånande.

EDIT: Jag vill poängtera att Kjöllers ledare, och svaren på den, ledde mig vidare till ett ANNAT resonemang. Jag diskuterar inte Kjöllers ledare i någon större utsträckning här, och jag är heller inte intresserad av den som sådan. Jag vet att den är faktamässigt felaktig, men det är inte det som är intressant för mig, mer än ur ett "kolla dina källor innan du sprider information vidare"-mässigt resonemang. Det som är intressant är HUR vi beter oss mot varandra på nätet och VAD som anses vara privat, hur vi får lov att göra intrång i varandras integritet och vilken attityd vi har medan vi gör det. Kjöllers ledare är relaterat till det, och det var med utgångspunkt i den som jag skrev bloginlägget. OK?

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

Thursday, February 5, 2009

Come on! Act like a man!

Hanne Kjöller pratar i DN idag om Patriarker på is, och om hur "allmänheten" för det mesta bara avser den manliga delen av mänskligheten. Bloggen GenusNytt tycker att det här är dåligt skrivet. Lebensraum har negativa konnotationer, och enligt GenusNytt så är det ett ord som för tankarna till "det värsta", och påpekar sedan något som bekräftar hela Kjöllers debattartikel.

”Patriarkatet i blixtbelysning”, skriver Kjöller om de ”medelålders männens” hockeyövningar med sina söner. ”Mannen som norm, kvinnan som avvikelse”, skriver hon också. Det framgår inte på vilket sätt de medelålders kvinnorna hindras från att öva hockey med sina döttrar.


Kjöller föreslår också precis samma åtgärd som GenusNytt, dvs att dela av halva planen. Så egentligen är de ju överens om åtgärderna, det är bara det att de har olika ingångar på det hela.

För min del är GenusNytts kommentar om att kvinnor ju får röra sig lika fritt på isen som pojkarna - om de rättar sig efter pojkarnas regler - ganska talande. Oops, liksom.

Det här är alltså utgångspunkten för dagens bloginlägg. Det är nämligen så att det här resonemanget förekommer på så många olika ställen att jag bara blir trött. Snusmumriken och jag hade en diskussion imorse om Piratpartiets diskussionsforum (som det i sanningens namn skall sägas att jag inte har läst - my bad - men jag fick lite refererat). Så här sade Snusmumriken om den debatt som förts (och nu citerar jag honom utan att ha rätt att göra det egentligen):

satt och försökte följa med i en "genus är blaha"-debatt om Piratpartiet. Tydligen är PP det enda parti som inte har några som helst problem med normer - trots att normen är traditionellt manlig. Vilket förklaras med "men PP:s grund vilar ju på hackerkulturen och där finns det ju också tjejer"


Hackerkulturen är också en extremt mansdominerad miljö. Här har vi också ett exempel på "act like a man", så får du som kvinna vara med.

Samma sak gäller inom datorspelskulturen - som för övrigt har mycket gemensamt med hackerkulturen - du får gärna vara stark och kicka butt, så länge du inte har något emot att ha en snygg butt, och bete dig som en man. I rollspelskulturen - också en extremt mansdominerad kultur - så gäller samma regler. Michelle Nephew skriver i "Gaming as Culture" att rollspel ofta är bärare av extremt misogynistiska värderingar, och trots att de här värderingarna inte alls behöver finnas med i spelen så petas de in i alla fall, med förevändningen att det skall vara "historiskt korrekt", eller på andra sätt stämma med ursprungsmaterialet. Lustigt är också att ursprungsmaterialet ofta är otroligt misogynistiskt. Vare sig H.P. Lovecraft eller Robert E. Howard, eller för den delen Tolkien var särskilt positivt inställda till kvinnor. Näe, kvinnor är läskiga om de beter sig som sig själva.

Därför är det enda sättet för kvinnor att få vara med på isen att grabba tag i en klubba och börja hacka på samma sätt som grabbarna.

When you vote, you are exercising political authority, you're using force. And force my friends is violence. The supreme authority from which all other authorities are derived.

Jean Rasczak, Starship Troopers


Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , ,

Tuesday, January 20, 2009

Safe-2-Go? Verkligen?

Jag skrev i en tidigare blogpost vad jag tyckte om tjänsten Lociloci. Nu har Securitas och Nokia valt att lansera en liknande tjänst som inte bara låter personer hålla reda på vart du är, men även Securitas.

Precis som Pär Ström i ett uttalande i DN undrar jag hur länge det är "frivilligt" att installera tjänsten på telefonen, och hur tillgängliga vi egentligen skall tillåta oss att bli?

Vad händer om man inte vill bli övervakad dygnet runt? Vad händer om pojk-/flickvännen bestämmer sig för att installera tjänsten i någon annans telefon? Vad händer om staten kräver att vi skall synas hela tiden?

Det handlar inte bara om tillgänglighet. Det handlar också om gränssnitt mot "det som händer". Är man inte konstant uppkopplad, så kan man heller inte hänga med i allt som sker.

Men vart går gränsen mellan personligt och offentligt nuförtiden? Och hur länge skall vi hållas ansvariga för sådant som finns officiellt dokumenterat?

Jag läser för tillfället Arkadij Vaksbergs bok "Giftlaboratoriet" och jag undrar i mitt stilla sinne vad FRA skulle göra med mig om de fick tag på min orderhistorik på Adlibris? Förvisso handlar det till stor del om speldesignböcker, rollspel och liknande, men jag beställer även böcker om terrorism, biologisk krigsföring, rättsmedicin...

När kommer de och tar mig?

En sak som definitivt hänt i och med FRA är en ökad paranoia från min sida. För ett par år sedan hade jag inte ifrågasatt nyttan med teknologin. Men som bekant är teknologi ett tveeggat svärd. Om inte annat så har vi fått lära oss det den hårda vägen, när FRA-lagen gick igenom.

Ta tillbaka friheten. Ta tillbaka ensamheten. Koppla ner en timme om dagen.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

Thursday, January 8, 2009

Briljanta idéer finns överallt

Jag läser nu på morgonen i DN att Malmö stad har två socialtjänstemän (eller i det här fallet kvinnor) som har startat rådgivning på nätet för att nå ut till unga personer och informera om missbruk, hemlöshet, mobbing och så vidare.

Deras forum heter Soctanter på nätet och bara den formuleringen är helt briljant. Nog för att de inte är tanter, men vad är socialtjänstemän i dagligt tal? Soctanter!

Fram för fler sådana här fantastiska och interaktiva forum för socialtjänsten i hela landet. Det kanske blir en extra kostnad till att börja med, men jag har en känsla av att det kan betala sig självt i längden. Inte bara för att socialtjänsten kommer närmare folket - vilket jag tror skulle vara bra - utan för att det når ut till unga (och inte fullt så unga) och ger dem ett forum att diskutera den här typen av ämnen i, och dessutom med råd, stöd och hjälp från de som är utbildade i att hantera den här typen av frågor. Suveränt.

Lika suveränt, faktiskt, som biblioteksbloggen Bibtech 142, som också öppnar upp för en mer interaktiv form av kommunikation mellan de som arbetar med böcker och har kunskap om bibliotekssystemen, och de som (som jag) älskar böcker i alla dess former. Riktad information i dagens IT-samhälle är positivt och bör uppmuntras. Mycket.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Thursday, November 20, 2008

Länksamling för feminister

Det här är vad jag har draggat den senaste tiden.

Nöjeskolumnen om Amelie-myten (SvD)

Woody Allen är pinsam (DN)

Glasmonster!

Det här citatet kommer ifrån Sam Sundberg...
3. Jag spelar Fable 2 och jag har tagit anställning som både smed och vedhuggare. När kommer jag att få arbeta som sömmerska eller barnpassare? /Simon

Det kommer du inte att få. Fable 2 anstränger sig på många sätt för att vara genuspolitiskt korrekt. Du kan spela som valfritt kön och du kan gifta dig med en man, kvinna, eller några av varje sort. Dock är det ont om så kallade mjuka yrken i spelet. Men innan du mejlar Jämo, betänk att din främsta egenskap i spelet – trots alla valmöjligheter – är att du är en jäkel på att hamra och hugga ihjäl monster och banditer. Kanske är huvudpersonen helt enkelt bättre lämpad för vedhuggning än för barnpassning?


Helt galet, if you ask me. Då ÄR Det ju inte genuspolitiskt korrekt. Hade det varit det hade det funnits andra sätt att ta sig fram på än det typiskt manliga, nämligen att lösa konflikter med våld. Då kanske man hade kunnat SY fast sina fiender. Sug på den du!

EDIT: Ju mer jag tänker på den där Sundbergrepliken, desto mer mossig och könsrollskramande tycks den mig. Hur kan någon vara mer "lämpad" för ett yrke? Det handlar ju helt om vad man tränat för. Vem vet? Hulken kanske är en jävel på att sticka, det är bara det att han inte fått uppmuntran av sin omgivning när han sitter där med sina stickor och sitt garn och försöker hitta en nyans som passar hans gröna hud och lyfter fram hans mörkgröna ögon? Fantastiska Fyran kanske tyckte han var fånig, rentav?

Nina Björk kommenterar kvinnor/ kroppar/ män/ natur/ miljö (DN)

Bisonblog gör en vettig inlaga i genusdebatten, varför är inte fler som han? Orginalartikeln på Newsmill och krönikan som startade allt.

För övrigt så letar jag både efter kvinnomyter och mansmyter för tillfället, eftersom jag har drabbats av författande. Fast imorse blev det en skönlitterär drabbning på Eeyor. "Under Isen" heter den, och helt plötsligt blev det en ungdomsbok om en isprinsessa och en emobrud som hittar varandra.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

Monday, June 16, 2008

Välkommen till framtiden

Varning: Nedanstående blogginlägg kan delvis kategoriseras som satir. Det är även skrivet ur en känslomässig synvinkel. Ärligt talat vet jag inte vad som hände. Jag misstänker att Herr Klokbok har dåligt inflytande över mig.

Varför heter homosexuella kvinnor "lesbiska kvinnor" och homosexuella män "bögar" i artikeln om att homosexuellas hjärnor är annorlunda?

Och varför ligger "nyheten" högst upp på DNs hemsida, när FRA-debatten rätteligen borde placeras där?

Frågorna hopar sig.

Ivanka Savic och Sören Juvas säger:


- Vi vet inte varför det är så eller vad det har för betydelse. Vi kan bara konstatera att det är så i några delar av hjärnan, säger Ivanka Savic.

Sören Juvas är förbundsordförande på Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Han tycker att studien är spännande.

- Men egentligen är den onödig. Det är inte viktigt om homo- och bisexualitet är medfödd eller inte. Vi ska inte behöva legitimera vår sexualitet för att behandlas lika i samhället, säger han.


Näe, det där med att behöva legitimisera sig är sannerligen sant. Och med tanke på att betydelsen av upptäckten inte verkar vara något direkt journalistiskt bombnedslag kan man fråga sig varför DN hela dagen valt att pusha sådana stories?

Kärlek på nätet låg högre på listan än FRA. Fast det är klart. Efter att FRA är genomröstat kanske det inte har så stort nyhetsvärde längre. Då kan FRA kolla vilka som vill dejta också. Och vi kan känna oss trygga i vissheten att storebror ser oss, hela tiden. Potentiellt sett i alla fall. Om de vill. Kanske.

Hurru, DN förresten... Anna Bratt behöver en språk-kontrollant. Eller kanske konsekvent ordval. Att kalla bögar för bögar är okej, men då skall man kanske använda en liknande term om... tja, flatorna? Seriöst. Det spretar rätt kraftigt i språket om Bratt. Hon kanske kan vara något för FRA? Korrekturläsa artiklarna innan de trycks verkar ligga i linje med förslaget i övrigt, what with all the source protection. Kan inte FRA själva beställa, eller kanske skriva artiklarna också? Faktum är att det vore så mycket lättare om vi fick någon form av vokabulär eller ordbok vi kan använda oss av när vi kommunicerar via nätet. Tänk vad lätt det skulle vara om vi slapp ord som "onomatopoetik" och "homosexuell"? Istället kan vi anamma Orwells BB-speech. Jösses. Jag tror jag fick en knäpp där. Så här elak har jag inte varit på år och dag.

Men jag kan i alla fall lita på Thente. Jag förlåter honom hans hundhat.

Centern vill för övrigt rösta ja till FRA-lagen. "Hurra för FRA, rösta ja!" En klatschig slogan som helt ställer motståndarna vid sidan av. "Vi ignorerar upprörda väljare kollektivt", säger Roger Tiefensee, "så slipper vi bli utpekade som de svikande politiker vi är." Näe, det sade han inte. Det hittade jag på.

Jag undrar om det som i homosexuellas hjärnor finns något i politikers hjärnor som skiljer dem från resten av mänskligheten? Förutom en ovilja att lyssna på sina väljare då. Näe, nu var jag elak igen. Federley och Ohlsson med flera har förklarat sig tveksamma till förslaget, och har svårt att bestämma sig för hur de skall rösta. Om jag riskerade min framtida karriär kanske jag också skulle vara tveksam.

Jag har fått jobberbjudande i Storbritannien. Om FRA-lagen går igenom kanske det är dags att flytta.

Nu är jag snart lika splittrad i mitt språk och ämnesval som Anna Bratt. Dags att lägga ner alltså. Men det är ju som Marcus Svensson på Smålandsbladet säger. Vi som bloggar är oviktiga, och bloggar om petitesser. Nu bör vi dessutom lyda pressetiska regler. Men vi var ju amatörer Svensson, och vi bloggar bara om sex.

Men vet herr Svensson vad? Precis det herr Svensson pratar om i sin blogg kommer att ske, fast med hela Svenska folket, om FRA-lagen röstas igenom. Det är inte bara ihopdrömda skräckscenarion. Läs rapporten från Tyskland.

När kraven på fullständig transparens praktiseras leder det till att persiennerna dras ned, till ökad misstänksamhet, till bristande tillit, till ett mindre öppet samhälle.


Klippt från herr Svenssons egen blogg.

Är det inte det FRA-lagen syftar till? Total transparens. Du kommer inte undan. Välkommen till misstänksamheten. Välkommen till skräcken. Välkommen till framtiden.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , , ,

Älska DN!

Mitt i allt FRA-prat så hittar jag på DN en länk till deras sommarlyssningsprogram. That's right. Tidningen som gav dig Tindalos ger dig även Aldrig Fucka Upp och Trollkarlen från OZ, i lagom stora portioner.

Här är länken.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

PS: Och efter onsdag kanske FRA vet om att du lyssnar på de här böckerna. Och att jag skriver på nätet. Och vad jag skickar i mina MSN.

Vadå "bara terrorister"?

I en artikel i DN idag (faktum är att det förekommer i MÅNGA artiklar i DN idag, gammelmedia har äntligen fått upp ögonen för vad som händer) så påpekar en representant för Google att:

- Vi har gjort klart för svenska myndigheter att vi aldrig tänker placera några Googleservrar inom Sveriges gränser om det här förslaget går igenom, sade han i fjol till tidningen Internet World.

- Vi kan helt enkelt inte kompromettera våra användares integritet genom att ge svenska myndigheter tillgång till data som kanske inte ens har med svensk aktivitet att göra. Det här förslaget liknar något som hittats på av Saudiarabien och Kina. Sådant bör helt enkelt inte ha någon plats i en västerländsk demokrati, sade Fleischer.


Patrik Fältström följer upp med att dementera att FRA skulle kunna skilja på trafik som rör sig inom och utom nationens gränser. I det här fallet väljer jag att tro på en IT-expert som inte är insyltad i röran, snarare än på FRA, som enligt uppgift i SvD har mycket att förlora på om förslaget inte går igenom.

Christoph Andersson skriver i DN om Sverige som det nya STASI. Precis som FRA med det nya lagförslaget vill göra, hade STASI i uppgift att skydda allmänheten mot "fientligt negativa krafter" och "terrorism". Känns det igen?

Andersson citerar en intervju med Jevrell, och punkterar ganska effektivt Jevrells påståenden.

I intervjun låter han (Jevrell, dks anm) förstå att mejl med krypterat innehåll är särskilt intressanta för FRA. Eventuella terrorister lär knappast skriva i klartext var de ska slå till - och med vilken sprängkraft. Visserligen bedöms krypteringssystem som exempelvis PGP vara svåra att knäcka. Men med en eller flera datorer i miljonklassen går det säkert att knäcka allt från krypterade kärleksmejl till journalisters korrespondens med källor. Den senare omfattas av grundlagens anonymitetsskydd. FRA kan dock omöjligen veta något om stoffet förrän krypteringen knäckts. Därmed uppstår ett moment 22. I praktiken blir grundlagens paragrafer om källskydd värdelösa.


Det som nu pågår bakom kulisserna inför tisdagens debatt och onsdagens votering verkar vara lite STASI-artat, redan det. Det handlar om hårda påtryckningar ifrån partiledningarna. Bloggen Bent rapporterar att det till och med förekommer hot om uteslutning ur partiet om man röstar emot partilinjen.

Charlotte Cederschiöld - som förespråkar FRAs möjligheter att avlyssna - säger så här:

Trots att Charlotte Cederschiöld ser likheter mellan FRA-lagen och ”Echelon” betraktar hon lagen som ett nödvändigt ont. Hon är dock övertygad om att FRA kommer att övervaka svensk datortrafik oavsett vad riksdagen säger.

– Inbilla inte mig att det inte har förekommit. Det här är bara en lagfästning av någonting som pågår.


Hela den här härvan får mig att må lätt illa. Det späds på ytterligare av att en arbetskamrat kom in i morse med tidningen i högsta hugg och var upprörd. Hen hade inte ens hört talas om FRA förrän idag. Vilket gör mig otroligt orolig. Om hen inte har hört talas om det, hur många fler är det då som är okunniga om lagen?

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,

EDIT: Expressen (döm om min förvåning!) skriver om akademikers svårigheter att fortsätta sin forskning om FRA-lagen skulle gå igenom. Se där. Ännu en facett av lagen som inte uppmärksammats förrän nu. Och när vi sätter munkavle på akademikerna, vad händer härnäst? Gulag-läger i Norrland?

Friday, June 13, 2008

18:e juni, inte 17:e

Lite missar i informationskedjan har uppstått. Manifestationen mot FRA-förlaget äger rum den 18:e juni, inte den 17:e som budkavlen tidigare påstått.

I övrigt verkar den massiva tystnaden runt FRA äntligen ha gett med sig. Nu kliver till exempel f.d. Säpochefen Anders Eriksson fram i DN och är starkt kritisk till förslaget, och det verkar även som att bloggarna runtom i landet fått gehör för sina åsikter.

DN har också låtit läsarna komma till tals i frågan. De flesta verkar rörande eniga om att hädanefter är det brev som gäller. Eller som Klokbok citerade ur Johnny Mnemonic av William Gibson:

“If they think your crude, go technical. If they think you’re technical, go crude.”


Jag som själv är rätt förtjust i att skicka brev blir ju naturligtvis glad, men min önskan om mer IRL-post är knappast en bra grund till att rösta för förslaget.

Nu när datumen är utredda, så är det dags att återgå till rapportering om rollspel och annat ointressant.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , , ,

EDIT: I övrigt rekommenderar jag ett besök hos Gnällspiken.

Thursday, January 10, 2008

Fler hjältar på DN

Ibland känner jag mig inte alls så mossig och fastvuxen i mina principer som jag kanske borde, eller i alla fall borde med dagens mått mätt. I den här "tänk bara på dig själv, skit i andra och ta vad du vill ha" attityden som råder, menar jag.

Fredrik Strage har bett om ursäkt för ett filmbetyg han givit Arn och därtill gett pengarna tillbaka till folk som sett filmen. Suveränt jobbat hr. Strage. Nu är det inte bara Jonas Thente som tillhör hjälteskaran på DN. Däri räknas från och med idag hr. Strage också.

Vilket får mig att nagelfara mina egna recensioner i den lite smalare tidningen Fenix. Och nöjt pusta ut. Det enda jag kan hitta som gnager på mitt samvete är Tannhäuser, men av helt andra skäl. Det fick lite för lågt betyg i tidningen.

Det nästkommande numret ger jag Battlestar Galactica-rollspelet en omgång, Bortom får sitt och Tabula Rasa är grundligen genomgånget, med pliktkänsla och rättvisa glasögon. Glasögon var det i alla fall. Mina läsglasögon som jag önskar att jag hade nu eftersom huvudet värker av att glo på datorskärmen. Kanske beror mer på bakterierna, dock.