Pride och moralisterna

Jag läste i DN att Magdalena Ribbing skall tala på årets Pride-parad, och blev glad, med tanke på hur vettig framtoning hon ofta har i sina etikettspalter.

Hur hårt tag normer har om oss är ganska uppenbart när jag läser spalten och hur svårt det är för folk att bryta dem framgår också ganska ofta.

Det som inte gläder särskilt mycket är de kommentarer som dyker upp som små äckliga klusterbomber i samband med artikeln.

homo (lika könade) äkenskap ska inte få adoptera enbart en man och en kvinna som inte kan få barn på naturlig väg ska få adoptera barn. När du/ni bestämmer er för att leva ihop med en homo ska ni också veta att ni inte kan få barn, inte egna eller adoptera barn. Barn ska växa upp med en mor och en far och allt annat är uteslutet.
Men ni får gärna leva lycklig som ett par men blanda inte in barn i erat ur evolutionens syn sjuka sätt att leva.

Låt dom göra vad dom vill privat, men parader och "pride" är propagande för en livstil som vi normala borde kunna slippa få oss pådyvlade, vilket jag hoppas Ribbing tar upp i sitt tal, men det är svårt att tro ;-)

Jaha,då är det snart dags för att gå i ide igen.
Orkar inte få homosexualitetens förträfflighet i facet igen.
Jag, liksom större delen av mänskligheten är hetro.Gilla läget någon gång!!!

Mmm, håll käften, visa oss inte att ni finns, PÅDYVLA oss inte er livsstil. Med tanke på att jag har ungefär lika många vänner som är homosexuella eller bisexuella som är heterosexuella, att det finns transexuella personer i min bekantskapskrets och annat så skulle jag vilja påstå att homo- bi- och transexuella är de minst sexualneurotiska människor som jag vet (ja, till och med inklusive den (ofta) ångest vissa utav mina transexuella vänner ger uttryck för). Det är i min vänkrets enbart heterosexuella och då framförallt män som har problem med andras sexualitet.

Jag vill också påpeka att de enda som pådyvlat sin sexualitet i sammanhanget är samma personer som oroar sig för "avvikande" sexuella läggningar. Övriga är både försiktiga och tystlåtna, förmodligen för att de är medvetna om vad en öppen uppvisning av deras kärlek - KÄRLEK - kan ge för resultat. En man och en kvinna som håller hand är helt okej. Till och med en man och en kvinna som pussas. Men en man och en man som håller hand? Näe, gudarna skall veta att det är att pådyvla sin sexualitet på hederliga människor som inte gjort någon något förnär och sedan blir djupt chockade - nej till och med kränkta - av att två personer håller handen.

Ibland önskar jag att jag hade ett ctrl+alt+open-your-fucking-mind kommando på mitt tangentbord.

Jag tror Magdalena Ribbing håller på att utveckla ett.

Heja Magdalena.

"Så länge det inte är här, så länge jag slipper se"

Det här är en dubbelpostning, som återfinns även på sidentrosor.blogspot.com och Newsmill.

Mycket av det som framgår genom exempelvis HBT-debattens kommentarer verkar fokusera på följande:

1. Du får gärna vara homosexuell - bara jag slipper veta om det
2. Du får gärna ha annorlunda sexuella värderingar och uttryck för de värderingarna - bara jag slipper se det

Under Pride blir det särskilt tydligt att de här "snälla tolererande" människorna som i andra fall inte behöver se något som är queer överhuvudtaget, reagerar med otrolig kraft mot det som i deras ögon är annorlunda.

Att en man kysser en annan man på stan har i vilket fall bara jag sett under Pride.

Att en snubbe kommer dragandes i högklackat, nätstrumpor (som ramar in jävligt snygga spiror) och en liten svart lackklänning har jag också bara sett på Pride. Utom när jag var i Brighton. Men då råkade vi bo mitt i transakvarteren. (Vilket leder till en fundering omkring varför dessa slätrakade, gängliga individer lyckas klämma sig in i ett kvinnoutseende som jag aldrig lyckats uppfylla - eller ens velat uppfylla - och dessutom har mycket snyggare ben än jag. Allihop.)

Så länge de här företeelserna stängs in bakom lyckta dörrar är det i normalsvennes fall "helt okej att vara gay". Så länge jag inte vet om det, så länge jag slipper se det. Då behöver jag själv nämligen inte ta ställning till det, eller ens erkänna att det finns.

Det är häri mycket av problematiken ligger. Syns det inte, så finns det inte. Hörs det inte, debatteras det inte, lyfts det inte i dagspressen, så kan vi lugnt fortsätta att ignorera allt som hamnar utanför normen, och dessutom få lov att viska, fnissa och pladdra lite bakom ryggen på transan OM hen mot all förmodan skulle gå och handla en liter mjölk på ICA i peruk, eller kanske åka pendeltåg iförd lösbröst och avtagna stilettklackar. Bögar syns ju inte på samma sätt och lebbor, well, lebbor är i vilket fall som helst väl integrerade i den manliga sexualiteten. De kan man alltid drömma om att omvända. Allt de behöver är ju... ja, ni vet säkert.

Att en vecka om året kunna umgås med andra människor som är precis som du, känner som du gör, är lika utstötta som du är utan att dessutom behöva försvara sig i press och bloggar, är det för mycket att begära?

Tydligen. Eftersom det gör hbt-rörelsen synlig, medvetandegjord. Då går det inte längre att låtsas som att queer inte finns. Då går det inte längre att inbilla sig att transan på ICA är en total anomali, ett utslag av galenskap eller excentricitet.

In your face, Svensson och Larsson och Johansson. Don't ask, don't tell funkar kanske i den amerikanska armén, men det SKA fanimej inte vara normen i ett upplyst och jämställt samhälle. FÅR inte. Toleransen måste vara större än så, och rädslan för - vadå? Ändra åsikter? Inse att det finns andra sexuella läggningar? Vara tvungen att acceptera att det finns lika många sätt att njuta av sex som det finns människor? - får inte stå ivägen, inte blockera, inte ge upphov till våldtäkter, misshandel och mord.

Vi är bättre än så. Vi har mer potential än så. Vi är smartare än så.

Intressant?



Andra bloggare om: HBT, Pride, queer, tolerans

Framsteg!

GLAAD, Microsoft och EA har enligt GayGamer.net startat ett projekt för att komma åt homofobi i virtuella världar och på online communities. Det är ett projekt jag applåderar med tanke på att det verkligen behövs.

DN har en artikel idag om "mannens comeback i hyllan" vilket innebär att de har tagit en slaskigt snabb titt på vilka tidningar det finns om/ för män och kommit fram till att det är många. Artikeln är inte särskilt djuplodande, men det är i alla fall en början. Jag hade önskat en lite mer ingående analys, men det är väl för mycket att begära av DN nuförtiden.

En av kommentatorerna rekommenderar Faludis "Stiffed" och det gör jag också. Ronny Ambjörnssons "Mansmyter" funkar också bra tycker jag. Det ger i alla fall en lite mer nyanserad bild av vad mansrollerna har varit om än inga direkta svar på vart de är på väg.

Som vanligt nuförtiden så får feminismen sig en känga också, så är det avklarat... Trots att det är feminismen och genusvetenskapens förtjänst att det faktiskt ens diskuteras.

Intressant?

Andra bloggare om:
DN, mansmyter, feminism, HBT

Museiqueer

Döm om min överraskade glädje när jag i SvD läser om projektet §1 (eller Artikel 1) som det uttalas. Det handlar om att lyfta upp hbt-perspektivet i de samlingar som finns. I §1 projektet har bland annat Armémuseum, Nobelmuseum, Sjöhistoriska, Etnografiska, Tekniska, Historiska och Riksutställningar gått ihop, med sponsring av Sida, för att skapa utställningar innan och i samband med Pridefestivalen som går av stapeln i slutet på Juli.

På frågan om museerna kommer att fortsätta använda sig av queerperspektivet i sina fortsatta utställningar svarar Sophie Nyman på Historiska jakande. Ett citat ur artikeln på SvD.

- Vi har använt det i allra högsta grad. Vi har gått vidare med att erbjuda visningar med queer- och genusperspektiv för skolklasser, och kommer att fortsätta med den typen av tematik. Både den nya forntidsutställningen och höstens utställning om jungfru Maria hämtar inspiration därifrån.

En rundringning till en rad museichefer visar att det finns en uppenbar nyfikenhet på frågeställningarna, samtidigt som allt fler nu lite yrvaket utforskar vad ett hbt-perspektiv egentligen innebär för just deras samlingar. Av någon anledning arrangerar inte mindre än tre museer champagneprovningar i samband med Pride.

Intressant?

Andra bloggare om:
HBT, utställningar, museer, genusperspektiv