PPs tone of voice

Johannes Forssberg ifrågasätter Piratpartiet i Expressen idag och frågar sig ungefär samma frågor som jag har frågat mig när det gäller PP.

Varför den grabbiga attityden?
Varför den teknokratiska överlägsna snobbigheten?

Rick Falkvinge har vid åtskilliga tillfällen rört sig i gränslandet till gaphals, och jag klarar inte riktigt av hans attityd.

Don't get me wrong - jag tycker att integritet är überviktigt. Men jag har lite problem med att PP fokuserar stenhårt på ett område. Det finns fler områden som är viktiga att titta på. All demokrati sker nämligen inte på nätet.

En sak jag har funderat på ganska mycket när jag har skrivit på min bok "sidentrosor och magiska amuletter" är just den könsrollskonservativism som verkar åtfölja de flesta tekniska framstegen. Kanske kommer det sig av att teknik ses som ett "manligt område", och därför drar till sig early adopters som inte bara är intresserade av teknik utan även lite lagom stenåldersmässiga? Det här är bara en teori i dagsläget, jag har inte mer belägg för det än det jag själv upplevt och ett par undersökningar som Sheri Graner Ray citerar i sin bok "Gender Inclusive Design".

I den boken pratar hon om hur kvinnor bemöts i onlinesituationer.

"Males [...] use a rougher tone in their communications. Their message contained harsher language and often conveyed a sense of absolute certainty. Their messages were far more likely to contain a 'put down' of the person to whom they were communicating. The University of Phoenix researchers found that males tended to use these communication techniques to exert dominance[...] the study showed that time and again, female input to a discussion was stopped short by a male message. These messages were usually sexual or harsh in nature, typically containing a lengthy joke of a sexual nature that contained a female put-down. This not only stopped all females from being involved in the conversation, it stopped all the females from posting on any discussion for several days."
- Sheri Graner Ray, Gender Inclusive Game Design

Johannes Forssberg har en poäng. Om kvinnor inte vågar och inte får lov att delta i diskussioner och funderingar som har med den Piratpartistiska andan att göra - där de här tendenserna är ganska tydliga anser i vilket fall jag - så är det heller inte ett parti som visar hänsyn till att alla skall få lov att uttrycka sin åsikt, utan risk för att bli tystade.

Det ÄR ett problem och ett problem som PP förmodligen bör ta tag i. Det hjälper nämligen inte som kvinna att ta till samma medel som männen. Samma undersökning visar att om kvinnor tillgrep samma språk som männen, så slutade det med att de blev utfrusna både ifrån konversationer med män OCH kvinnor.

Intressant?

Andra bloggare om:
pirater, Piratpartiet, kommunikation

Internet, rykten och hur fri information får vara

Jag läser Hanne Kjöllers ledarartikel i DN idag, och sedan läser jag blogtitlarna som den har genererat.

De flesta anser att Kjöller är ute på ett korståg mot den fria informationen och att det är djupt orättvist att dra "aningslösa ungdomar" och piratpartister över en kam. Må så vara.

Som alltid i sådana här sammanhang blir debatten snart polariserad. Hanne Kjöller är en idiot, enligt de flesta som - när jag läste - hade bloggat om ledaren. Hon har misstolkat allt. Hon sätter ett likhetstecken mellan mördare och idealistiska pirater som bara vill att information skall få vara fri.

Ett exempel som Kjöller tar upp är den länk till förundersökningsprotokollen som lades upp på TPB efter Arbogamorden. Hon påpekar att pappan till barnen fått en otrevlig kommentar till svar när han vädjat om att länken skulle tas ner.

Peter Sunde bad om ursäkt, men vägrade se till så att länken försvann. Ett av skälen han angav (ja, jag har läst artiklarna på Sydsvenskan) var att informationen redan fanns på internet. Att ta ner torrentlänken skulle inte göra någon skillnad. Jag återkommer till det.

Ett annat skäl han angav var att alla skulle ha möjlighet att ta del av källmaterialet för att kunna granska det på egen hand, det ingår som Sunde mycket riktigt påpekar i våra rättigheter att göra det.

Min frågeställning är dock denna: För att få tag på informationen måste man begära ut den av tingsrätten. Detta kostar 120:- och man får informationen via brev.

I kommentarerna liknades detta vid fildelning.

Jag vill påstå att det finns en skillnad mellan att betala administrativa avgifter för att få ut protokoll som förvisso är allmänt tillgänglig information och att tanka hem den från TPB.

För det första sprids informationen enormt mycket snabbare på nätet än via brev. För det andra är det förmodligen fler som tar del av informationen om den finns allmänt tillgänglig och slipper betala för den. Precis de argument Sunde och Piratpartiet använder FÖR fildelning kan också användas emot den, särskilt i de sammanhang när någons integritet och privatliv inkräktas på genom att informationen sprids så fort. Hur går det ihop med Piratpartiets vurm om integritet? Är det okej att få sitt privatliv - och som i det här fallet smärtsamma detaljer om händelser som satt djupa spår - utsmetat över internet så länge det är privatpersoner som gör det mot varandra och inte FRA eller Ifpi? Det är i princip det Peter Sunde (och ja, jag vet att Sunde är representant för TPB och inte Piratpartiet) säger när han förklarade vad TPB stod för i Sydsvenskan


Informationen finns redan därute, säger Sunde till Sydsvenskan. Det stämmer. Så fort en person har tagit informationen är han eller hon kapabel att göra vad han eller hon vill med den. Digitala kopior försämras inte kvalitetsmässigt.

Det är också en del av problematiken. Särskilt med fildelningssiter som TPB (och för den delen Google). Har informationen en gång läckt ut på nätet så kan man aldrig, aldrig vara säker på vart den tar vägen, och det blir en permanent installation i den informationsmiasma som omger var och en av oss som har en nätnärvaro. Det betyder också att vi som har en nätnärvaro för det mesta har ett stort intresse av VAD som skrivs om oss. Och det har vi ingen kontroll över. Vem som helst kan när som helst skriva något om mig, dig eller varför inte Hanne Kjöller och sprida information som inte nödvändigtvis är sann. Den informationen kan sedan vem som helst titta på.

Det här ÄR problematiskt, eftersom det också på ett sätt hotar den integritet som det vurmas så hett för. Se på Arbogamorden. Men det finns otaliga berättelser om integritetsövertramp. Privata mail som publicerats. Anonyma bloggare som avslöjat intima detaljer om någon annan och som någon sedan klurat ut identiteten på. Människor som förlöjligas eller blir upphöjda till kultstatus för något de gjort någon gång vid något tillfälle. Det här blir kontentan av hela deras nätnärvaro och om de har otur så blir det också det som definierar dem i verkligeheten för lång tid framåt. Så vad händer med den personliga integriteten när nätdårar med en egen agenda bestämmer sig för att börja sprida rykten och påståenden om de personer som är inblandade? Vad händer om någon fångar ett ögonblick av mitt liv, och det ögonblicket råkar bli det som definierar mig för all framtid? Vad händer med min rätt och integritet att växa som individ?

Vart går gränsen?

Anders Mildner ställer en utmärkt fråga i sin artikel - en i raden om TPB - skall vi möta framtiden med ett hånflin eller med empati? Precis som Mildner är jag också benägen att tro att TPB har ett stort inflytande - inte bara bland de anhängare som anser att språket de använder är berättigat, men även för de Piratpartister som orätteligen stämplas av TPBs jargong och för de som inte är insatta i hur det fungerar och som blandar ihop TPB med Piratpartiet med de länkar som TPBs besökare laddar upp.

Hanne Kjöller ställer också den frågan, eller snarare tar upp problematiken i sin artikel. Jag ställer precis samma frågor här.

Hur skall jag kunna förena en syn på pirater som idealister och kultur- och informationsspridare när seedingen för rörelsen har skett med en så respektlös och framförallt omogen attityd som TPB-anhängarna och dess grundare har visat mot omvärlden? Och hur länge skall Piratpartiet behöva dras med vad representanter för TPB säger? För uppenbart är att det sker en sammanblandning, och kanske heller inte så förvånande.

EDIT: Jag vill poängtera att Kjöllers ledare, och svaren på den, ledde mig vidare till ett ANNAT resonemang. Jag diskuterar inte Kjöllers ledare i någon större utsträckning här, och jag är heller inte intresserad av den som sådan. Jag vet att den är faktamässigt felaktig, men det är inte det som är intressant för mig, mer än ur ett "kolla dina källor innan du sprider information vidare"-mässigt resonemang. Det som är intressant är HUR vi beter oss mot varandra på nätet och VAD som anses vara privat, hur vi får lov att göra intrång i varandras integritet och vilken attityd vi har medan vi gör det. Kjöllers ledare är relaterat till det, och det var med utgångspunkt i den som jag skrev bloginlägget. OK?

Intressant?

Andra bloggare om:
Pirate Bay, pirater, Hanne Kjöller, DN, integritet

Stardock och Demigod

Stardock, utvecklarna bakom Demigod har genom sin tidiga release på nätet fått en hint om hur utbredd piratkopieringen är, åtminstone för ett spel, nämligen sagda Demigod.

Kotaku rapporterar att när Stardocks spel släpptes för tidigt strax innan påsk, så fick företaget jobba övertid. Men inte nog med det. Nu kunde man också se hur många som betalat för sig.

Siffrorna är inte särskilt uppmuntrande. Av ca 120.000 spelare var 18.000 betalande kunder. Resten, drygt 102.000 spelare, använde sig av piratade versioner av spelet.

Och så undrar konsumenterna varför företagen använder sig av DRM?

Jag hänger på Kotakus uppmaning. Kom igen. Betala för er.

Intressant?

Andra bloggare om:
Demigod, kotaku, pirater, fildelning, skärpning