God doesn't take American Express

En surt förvärvad kunskap. Gud tar inte kort. Livet tar heller inte kort. Tänk om man kunde köpa sig fri? Vore inte det fantastiskt?

Just nu är ett friköp något som lockar. Inte för att jag är särskilt syndfull med dagens mått mätt, men jag är överbelastad. En kort respit fick jag i och med att jag brakade ihop fysiskt i förra veckan - jag blev sjuk - men det är fortfarande för mycket som gnager på mig. Ingen styrning, ingen kontroll. Jag hoppas att snusmumriken kan hjälpa mig med åtminstone ett praktiskt göromål, genom att jag skriver honom en fullmakt, men i övrigt.. i övrigt råder lite kaos och lite dåligt samvete och mer än lite kallsvettig panik.

Jag vaknade imorse klockan kvart över fyra, gick upp och började fixa saker. Städa. Plocka undan, diska, fixa. Det är för mig ett ganska tydligt tecken på att något är åt helvete, när jag vaknar en timme tidigare än jag brukar vakna och går upp och FIXAR saker. Det behövdes inte fixas. Jag hade redan städat. Men jag hade inte ro att sätta mig och faktiskt skriva något eller göra något heller för den delen. Jag hittade min sista Kompis Treo, den hade fastnat i röret, så jag hällde vatten i det och lät den bli uppäten lite innan den fick ramla ner i ett IKEA-glas.

Just nu sitter jag på jobbet och undrar vad fan jag håller på med. Det finns ingen praktisk nytta med mig här. Vad gör jag här?

PS. Just nu pallar jag inte ens med beröm. "Vi skulle aldrig ha klarat det utan dig", och "du behövs verkligen" är snälla ord jag hört de senaste dagarna, men till och med de snällaste ord gör just nu att jag blir ångestbenägen och sätter mig och gråter på köksgolvet. Jo, jag vet, jag har satt mig i den här situationen själv. Skyll mig själv är faktiskt en bra beskrivning på vad jag gör nu. Skyller mig själv.