O Gud, o Gud, o Gud...

.. vad jag är trött!

Halsflussen har förvisso mer eller mindre gett med sig, men lymfkörtlarna i halsen är fortfarande ömma och svullna och febern är inte helt borta. Trots det sitter jag glatt på jobbet och arbetar. Eller försöker arbeta. Faktum är att den tankekraft som krävs av mig inte riktigt räcker till. Inte än. Jag är inte så strategisk som jag borde vara. Eller kanske så taktisk.

Dessutom har jag inte läst tidningen sedan Benazir Bhutto blev mördad, så jag sitter här och går igenom allt jag har missat. Och upptäckte till min förskräckelse att Jonas Thente inte tycker om hundar. Hur skall jag då kunna respektera några av hans åsikter? Eller vänta nu... Det kanske går ändå? Apropå raketer så verkar dumheterna utan ände... Vem tänder på en raket med nyllet rakt ovanför? Hur kan man vara så respektlös? Okej, jag och brorsan var väl lite... Oaktsamma när vi var yngre och byggde... erh... egna smällare... Sorry modern, men det är nästan preskriberat nu, men vi drillades rätt hårt på att det var viktigt att gå ifrån smällarna. Ja, jag sprängde mina barbiedockor, men jag gjorde det i alla fall från behörigt avstånd. Okej, jag byggde dynamitpack av ryssar. Men jag var väääldigt försiktig, både med dem och med kinapuffarna. Jag tror att det beror på att vi faktiskt blev upplärda i konsten att handskas med pyrotekniska objekt. Och att man aldrig, aldrig, aldrig gick fram till en smällare som inte exploderat. En pyrotekniker påpekar att fyrverkerier inte är leksaker i DN, och ytterligare artiklar tar upp åldersgränserna som inte efterlevs. Jag såg massa småknattar som sprang runt med raketer långt innan jul. Fy fan vad irriterande DET var... Okej att man vill bränna av raketer på nyår, men att behöva lyssna på det varje dag från mitten av december till... tja, det har ju inte slutat än... är rätt jobbigt för någon som är ljudkänslig. Det är inte bara hundar som lider av fyrverkerier. Men moderaterna vill inte förbjuda raketer ändå.

Apropå att lida... Det ärinte bara Olof Rudbeck och Erich von Däniken som kommer med konstiga teorier. Felice Vinci anser att Troja låg vid Östersjön, och har gett ut en bok om det. För tretton år sedan, men den har kommit ut i översättning nu. Den måste jag läsa! Per Högselius - som har skrivit artikeln - tar för övrigt mycket riktigt upp Rudbecks sökande efter Atlantis i Uppsala som ett exempel i sin analys av boken. Trevligt.

Jag läser också gamasutra för första gången sedan innan jul och hittade den här artikeln om Game Noir. Läsvärd om man är intresserad av spelutveckling. Läs särskilt Chris Rocks kommentar en bit ner i kommentartråden. Mycket bra.

På lunchen tänker jag köpa en ny mus, min gamla har gått sönder. Jag fick den av min kära mor för ett par år sedan och den har tjänat mig troget tills nu. Det får nog bli en apple mighty mouse åt mig. Och så skall jag införskaffa Rufus Wainwrights hyllningsskiva till Judy Garland. Konsumtion gör mig lycklig. Temporärt. Dock kan jag inte bestämma mig för om jag skall köpa skivan på iTunes eller i skivbutiken. Dagens i-landsproblem... Grejen är ju att om jag köper den på iTunes är det miljövänligare. Men köper jag den rent fysiskt så stödjer jag en av mina favoritbutiker på Söder. Miljö eller småföretagare alltså... Humhum.

Faktum är att hela julledigheten har varit rätt bra, rakt över. Jag känner mig mindre trasig än vad jag har gjort på länge. Det är klart att jag fortfarande är ledsen över det som har hänt under förra året, och att jag ibland önskar att jag hade varit lite tystare med mina åsikter och mitt blogande, men gjort är gjort.

Det var längesedan jag fungerade så här bra. En del av det beror säkerligen på att jag har ett fast jobb på Avalanche nu. Det känns bra att veta att jag inte kommer att bli utkastad härifrån, och att de trots mina personliga problem vill ha kvar mig. Jag har inte varit direkt effektiv de senaste månaderna. En annan del i det hela är med största säkerhet att jag inte har "pratat" med folk på flera veckor. Isolation är bra.

Ach we.

Stekt bacon...

Jag åkte iväg till Alby för att handla idag, fixade punkan, som visade sig vara en trasig kulventil (tack Gud, jag vill inte byta bakdäck igen, det är jobbigt med alla växlar...) ironiskt nog inhandlad för ett tag sedan på Ica Maxi i Alby efter att cykelhuliganer varit framme och stulit dem. I vilket fall som helst så kastade jag mig glatt på cykeln runt 9-tiden och cyklade i morgonsolen till Eriksbergs industriområde där Ica Maxi ligger. Det tar ca 25 - 30 minuter att cykla, men idag gick det trögt, för jag åt ingen fukost innan jag gav mig iväg. Smart drag när man vill cykla uppför och musklerna har mindre energi än en slutkörd duracellkanin.

I vilket fall som helst kom jag fram, handlade, åt lite frukt, drack lite mjölk och fick nog med blodsocker för att kämpa mig hem igen.

Poängen är dock att jag cyklade utan långärmad tröja i ungefär 45 minuter. Nu, ett par timmar senare, börjar huden värka av solen. Det är så TYPISKT! 45 minuter och jag känner mig som stekt bacon! Vad ÄR det här? Det känns som att jag blir känsligare och känsligare ju äldre jag blir, eller så är jag bara ovanligt glömsk och glömmer att jag inte kan vara ute utan att riskera en lätt stekyta när solen skiner. Det var ju morgon! Jag hade långärmat! Argh! Nåväl, jag får stå mitt kast. Solfebern har redan smugit sig på och jag sitter här och huttrar, men jag hoppas att aloen gör sitt och att det har lagt sig till imorgon. Fram med de tunna skjortorna. Jag kan inte gå ut i t-shirt längre, utan att först smörja in mig med tillräckligt mycket solskyddsfaktor för att hindra en direktträff med kärnvapenstridsspetsar. Var är ozonlagret när man behöver det?

Sommaren är här. Hurra, liksom.