Kulturutarmningen

Det är med sorg jag iakttar hur kultur och kulturhantverkare (som även kallas "kreatörer") i högre och högre utsträckning dissas för sina kunskaper.

Det verkar som att allmänheten hellre tar del av halvdan skit än uppskattar ett gediget hantverk.

Eftersom jag är konstnär, inte bara speldesigner, och konsthantverkare, inte bara projektledare, kunnig inom faktiska påtagliga hantverk, inte bara HTML, lite PHP och blandade bild- och layoutprogram, så lider jag med de konstnärer som faktiskt fokuserat totalt på sin egen konstart. Samtidigt så avundas jag dem. Jag har alltid älskat allt som har med konstnärligt uttryck att göra, och det är därför jag också är halvbra på mycket, men knappast bäst på något.

Problemet som de här konstnärerna stöter på i dagsläget är att hur de än gör, så har de inte inträde i teknokratins innersta krets. Det är en stor jävla vallgrav mellan konst och teknik. Det finns små tunna broar här och där, men för det mesta handlar det om både okunskap och elitism. Från båda håll.

Men för att få ett "följe", för att "hitta ut" och sprida sina verk på ett "viralt" sätt måste de här konstnärerna synas, och de måste synas på internet.

There's the rub.

Varför vilja synas i ett medie och i ett sammanhang där deras konst ofta bedöms som "dynga", där deras uttalanden automatiskt tas som ett angrepp på den teknokratiska eliten. Den där eliten som skriver skitdåliga böcker om supermän som blir piskade in till ryggraden ena dagen och stoiskt bär sten den andra. Den där eliten som med sina "svärmar" och sina samarbeten försöker skapa något, men som oftast på grund av bristande kunskaper misslyckas grovt.

Se på de första HTML-sidorna. Räck upp en hand. Hur många är glada att ha blivit av med Harry den dansande Hamstern?

Vad hände? Jo, man plockade in grafiska designers som KUNDE det där med layout, för - let's face it - kräkframkallande dansande giffar är inte så jättekul så jättelänge.

När skall teknokraterna fatta att för att man kan dra ett streck i Photoshop och använda filter, så betyder inte det att man är DUKTIG på att illustrera eller layouta. Det finns med största säkerhet begåvningar på bägge sidorna, som kan göra både det ena och det andra och göra det bra, men för det mesta blir det erbarmligt dåligt.

Visst - man kan påstå att jag sitter här och förfasar mig och är kulturelitistisk. Det är jag kanske också. Men det är förmodligen för att jag numera måste vada genom oceaner av dynga innan jag hittar något som är värt att ta till mig. Resultatet blir att jag hänger på VSL, TED och BigThink, kanske Stumblar lite, men på det stora hela struntar jag i att surfa runt på jakt efter konstupplevelser. Jag blir begränsad av mediokra kreatörer.

Det allra värsta är dock inte de mediokra tomtarna. Det värsta är det förakt som kunniga yrkesmänniskor drabbas av nästan varje gång de uttalar sig. Om de förstås inte är smarta och lierar sig med teknokratin. Då är de godkända. Men författare som säljer och säljer mycket till den icke-teknokratiska allmänheten blir dissade som dynga. Musiker som är erkänt skickliga på sina hantverk blir dissade som girigbukar och dynga. Faktum är att ju bättre en person inom kulturkretsar är på sin sak, desto sämre är den personen enligt teknokratin.

Vad fan händer?

Hur kunde vi hamna i en situation där en persons kunskap blir reducerad till hur väl han eller hon kan ta hand om sitt "följe"? I alla fall i media, där kommentaren "det är ju bara skit, jag tänker aldrig betala för den dyngan" (underförstått "Jag tankar hellre hem det gratis") följer vilken upprörd artists uttalanden som helst.

Vad fan är det för FEL på er? Hur i helvete kan man dissa kompetens? Hur kan man INTE fatta hur jävla lång tid det tar att tillägna sig den kunskap som behövs för att göra något BRA?

Jag blev häromdagen tillfrågad om tips omkring projektledning. Via Twitter. Då ställer sig vän av ordning frågan, hur fan skall jag kunna lära ut något på 140 tecken, som har tagit mig 10 år att lära mig? Jo, jo, jag vet, jag är inkompetent, det är därför jag inte klarar av det, eller hur? Jag är så jävla trött på att få min och andras kunskap förminskad av idioter som inte har en aning om vad jag kan eller hur kompetent jag är. Jag är så jävla trött på imbeciller. Jag tror jag skall adoptera det ordet, DN. Och dessutom börja använda det.

Det är fanimej dags att börja med positiv feedback. Därför skall jag i fortsättningen bara blogga om saker som gör mig glad. Nästa blogginlägg lär väl dyka upp i Augusti 2020.

Intressant?

Andra bloggare om:
arg, konst, teknokrati, idioter

Paintball-lagen har fallit

Enligt GamePolitics har den tyska lagen som föreslogs om paintballgevär formulerats om. Det skall alltså inte bli förbjudet att skjuta paintball i Tyskland.

Tack och lov.

Och Feber har skrivit om BodyBug®!

"vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb"

Den kommentaren läste jag på Newsmill under ett inlägg om a-kassan.

Vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb...

Jotack.

Tyvärr är det där ett påstående som inte bara inte stämmer utan även osar förakt och verklighetsfrånvändhet. I alla fall i mina ögon. Jag har människor i min närhet som söker så många arbeten de kan men ändå får blankt nej från potentiella arbetsgivare. Och det handlar inte om kvalificerade arbeten alla gånger.

Har man dessutom fått nej för 40:e gången så börjar det tära på psyket. Det är inte lätt att vara positiv och uppåt när man konstant får höra "du duger inte. Näe, du duger inte ens till att städa eller tvätta bilar. Du är av dålig kvalitet och vi vill inte ha dig. Alls."

Vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb. Det där är vad jag kallar kvalificerat bullshit.

*morr*

Dålig stil

Jag läste Smultrons blogpost om hur hon upplever sin utbildning på Academedia imorse och blev fly förbannad.

Det är dålig stil, men jag är långt ifrån förvånad. Den beskrivningen kunde ha anbringats på nästan vilken arbetsplats som helst som jag har jobbat på. Ja, till och med på Avalanche, som ändå hade *gasp* 15% tjejer anställda.

Det är lite paradoxalt med tanke på att jag nyligen snackade på Futuregame Academy om hur roligt det är att jobba i spelbranschen och dessutom lyssnade på två andra tjejer som sade samma sak. Problemet, poängen, grejen med det hela är förstås att man vänjer sig. Och vänjer man sig inte så blir man som Smultron säger - en bitch.

Eller varför inte en okunnig, rabiat feminist, fanboy (hur det nu gick till), inkompetent och idiotisk tjej som inte kan något. Nämnde jag att man tydligen förlorar all den erfarenhet som man tidigare fått beröm för? Ignorant sade jag kanske inte, men det ingår. Dessutom vill man censurera, klä grabbarna i kjol och ta ifrån dem deras skjutvapen.

Ja, jag rantar lite. Men som jag och en kamrat sade när vi diskuterade problemen inom spelbranschen för inte länge sedan - det är meningen att vi skall uppmuntra unga kvinnor att ge sig in i en miljö där vi helst inte ens vill spendera fem minuter själva. Hur gör vi det med gott samvete?

Intressant?

Andra bloggare om:
Academedia, Smultron, spelbranschen, feminism, idioter

Pär Ström och feministerna

Nu har Pär Ström - som jag beundrar för hans ställningstaganden gällande den personliga integriteten - satt sig på samma potta som han påstår att "feministerna" sitter på.

Vad kan jag säga om inlägget på Newsmill, förutom att Ström har en tendens att tillskriva oss feminister en fantastisk massa åsikter och egenskaper? Som "vi" i sin tur tydligen tillskriver män. Vi anser ju att män är djur. Eller hur? Tvärtom skulle jag vilja påstå.

Efter att ha läst Wennstams bok "En riktig våldtäktsman" är jag snarare förbannad å männens vägnar som tillåter sig att bli sedda på det viset. Där är vi iofs överens, Ström och jag. Konstigt, med tanke på att jag är feminist och alltså enligt Ström borde anse att män är djur. Dessutom bör jag tacka Larsson för hans feministiska "beställningsverk" som målar upp mannen som ett djur.

Precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg om Eva Lundgrens analys av Lisbeth Salander har jag inte läst millenietrilogin. Det är kanske dumt att uttala sig om man inte vet vad man egentligen diskuterar, men med det i åtanke kan jag i vilket fall som helst kommentera Ströms uttalande.

Tyvärr ligger det ett politiskt budskap under ytan som jag anser orättfärdigt och som påverkar samhällsklimatet på ett mycket negativt sätt. Det handlar om den feministiska världsuppfattningen.

Det här är ju en kategorisering och generalisering utan dess like. Vad menar Ström ÄR den feministiska världsuppfattningen? Det kommer, men först etablerar Ström att Stieg Larssons böcker stöttar den:

vrångbild av samhället som feminismen under många år (mycket framgångsrikt) kämpat för att etablera i människors sinne.

Vad är det då feminismen går ut på á la Ström?

män begår våldtäkter, genomför grovt sadistiska akter mot kvinnor eller "bara" misshandlar dem. Det är regeln. Så är män.

Och böckerna hjälper till att:

befästa den feministiska (djupt orättvisa) vulgärbilden av mannen som Det Skyldiga Könet.

Sedan går Ström vidare - utan att på något sätt själv motivera sina påståenden med mer underlag än ett maktspråk som är rent fantastiskt påstridigt - genom att påstå att Stieg Larssons hjältinna är en ikon, och att feminister hatar män. Allihop. Snacka om generalisering.

Jag har förstått att deckarsvitens huvudperson, Lisbeth Salander, blivit en ikon för feminister. Det är kanske inte så förvånande, mot bakgrund av det manshat och den grova ensidighet som kommit att prägla stora delar av den svenska feminismen.

Ge mig en källa herr Ström? Var finns manshatet och den grova ensidigheten hos den svenska feminismen? Exempel, tack! Om något så präglas många av de diskussioner JAG har läst snarare av respekt för det motsatta könet. Men vi läser väl inte samma böcker. Eller så tolkar vi dem kanske på olika sätt. Vill man bara se angrepp och oresonligt hat så fungerar hjärnan tyvärr så att man bara ser angrepp och oresonligt hat.

Huruvida Lisbeth Salander är en "ikon" eller inte har jag ingen aning om. Inte för mig. Jag vet inget om henne. Däremot vet jag att vi feminister ofta tillskrivs en massa ikoner som skall uttrycka Vad Feministerna Står För. En person - som oftare än inte - har ganska extrema åsikter eller på annat sätt kan vändas till en negativ tolkning av Vad Feminismen Är.

Till Per Ström ger jag följande lästips:
En riktig våldtäktsman - Katarina Wennstam
Porr, horor och feminister - Petra Östergren
Stiffed - Susan Faludi

Läs dem. Och kontra med minst tre böcker från 90-talet och framåt som uttrycker ett så kategoriskt och onyanserat manshat som Pär Ström verkar uppleva varje dag.

Intressant?

Andra bloggare om:
Pär Ström, Newsmill, feminism, idioter

Jag har ju inte läst men...

Idag är jag lite förbannad.

Ja, jag har gått omkring och varit arg rätt mycket de senaste veckorna. Arg på feminetik där vissa av Jäifarna* envisas med att avfärda feminism som en kvinnokonspiration, avsedd att "ta över samhället!", arg på mitt ideella engagemang som skulle vara roligt, men som mest känns som ett enormt tvång just nu, arg på alla jävla idioter som går och slår ner bögar, arg!

Nu är jag arg på Blogge Bloggelito som i sin kommentar till ett av sina blogginlägg - som jag för övrigt vägrar att länka till på samma sätt som jag vägrar länka till makarna Schulmans bloggar - att han inte var medveten om att det vidhäftade några egenskaper mer än det utseendemässiga till Blondinbella, som han under ett par dagar hjälpt till att meja ner efter hennes post om övergrepp i Italien.

Jag rekommenderar de här två inläggen på feminetik som diskuterar frågan. Jag citerar ett av inläggen från signaturen Plutt:

"Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas."

(Kommentar #14, här är det dock oklart vad som har hänt och i samtliga kommentarer innan så har han hållit sig till att kritisera hennes kritik av landet och resebolaget, så det här brydde jag mig inte så mycket om..)

"Det kan (och är oftast) fortfarande vara plumpt att kladda på någon, men det är en valid strategi – det är inte brottsligt i meningen förargelseväckande beteende eller ofredande som om det hade skett vid en annan social inrättning. Det korrekta svaret där är inte polisanmälan, utan en örfil (eller acceptans)."

(K #20, ehh...)

"Tja, låter som en elak lek med barbiedockan… säkerligen skrämmande, men troligen inte särskilt allvarligt menat."

(K #20, wtf??!!)

"På andra håll påstås att någon har fingrat innanför Isabellas trosor, en situation som knappast uppstår genast utan som förutsätter några inledande steg. Här finns mycket som vi inte vet, exempelvis om det verkligen var så att 20 stycken skulle ha deltagit i något slags samfälld operation – det låter ganska tokigt och inte särskilt trovärdigt."

(K #37, hela historien, som för övrigt inte är trovärdig, förutsätter naturligtvis att hon handlat tvivelaktigt vid inledande steg..)

"Exempelvis är män fortfarande män i Utlandet, medan kvinnor fortfarande är kvinnor. Detta kan ställa till med en del sociala problem, eftersom man i Utlandet inte kommit lika långt som hos vår överlägsna ras."

(K #38)

"Du argumenterar ungefär som idioterna på feminitik.se, d.v.s. blandar äpplen och päron till höger och vänster."

(K #56, LOL! =) Den här hade jag inte ens sett)

Så Blogge är helt klart fullständigt oskyldig. Hans inlägg där han morfar Blondinbella till en barbie är naturligtvis heller inte ett förlöjligande av henne.

Hmm... Vänta här nu... Vad stod det om härskartekniker?

2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).

Aha! Ja men då så. Blogge går ju helt fri då. Eller hur?

Alla mina sympatier till Blondinbella som säkerligen går igenom ett helvete nu. Som hon själv skriver:

Det är väldigt svårt att förstå hur människor kan klaga på vårt rättsväsende i Sverige, att tjejer måste berätta om deras sexvanor, alkoholvanor i rätten för att folk ska tro på att det faktiskt har ägt rum en våldtäkt. Och samtidigt med denna besvikelse om hur man blir behandlad i rättegången vågar sig folk på att säga det jag har gått igenom endast är ett PR-trick att jag skulle hittat på allting för att få fler läsare.

Men jag kommer ifrån ämnet. Det jag för tillfället är allra mest arg på är idioter som kommer med påståenden om exempelvis en bok, ett blogginlägg eller kanske - varför inte? - en recension, mejar den totalt och sedan kläcker ur sig "nu har jag ju inte läst (whatever) men..."

Hur kan en normalt funtad människa angripa vad det än är de angriper UTAN ATT HA LÄST ELLER SATT SIG IN I ÄMNET!?

Min hjärna kan inte riktigt vira sig omkring den paradoxen. Skall man kommentera så måste man väl ändå veta vad fan det är man pratar om? En erfarenhet jag köpt under många års "lilla gummande". Mina fötter är så påbylsade när jag ger mig in i sakdiskussioner att jag i det närmaste har blyskor. Om jag har fakta måste det vara underbyggda fakta, just därför att jag alltid blir ifrågasatt på ena eller andra sättet.

Så jag är arg.

Jag är arg över att vi inte lever i en värld där jag inte måste förklara mig det första jag gör, där kritik kan yttras utan att vara grundad i fakta, där det finns en skillnad i hur vi behandlas beroende på vilka vi är, om vi är tjocka eller smala, män eller kvinnor.

Jag är så frustrerad. Jag är så otroligt frustrerad. Jag börjar förstå varför folk blir helt tokiga, plockar ner ett hagelgevär från vapenstället och går omkring och skjuter vilt omkring sig, bara för att få något slags utlopp.


- - - - - - - - - - - - - - - -
* Jäif - Jag Är Inte Feminist. Ett caveat. Det finns MÅNGA Jäifare som är vettiga, sammanhängande och vältaliga, och de har många vettiga åsikter även om jag inte alla gånger håller med dem, men det finns ett par personer på Feminetik.se som jag helst skulle vilja ta ut genom bakdörren och skjuta. Det är de jag syftar till här.


Intressant?

Andra bloggare om:
blondinbella, blogge bloggelito, idioter, vansinne, feminister, feminism, feminetik.se, härskarteknik

Min skamliga hemlighet

För ett bra tag sedan läste jag en bok av Gerd Brantenberg, Egalias Döttrar. Den könsmaktsordning som förekommer i den boken är intressant, eftersom den målar upp en verklighet där kvinnan är den styrande, den som har all makt.

Nu skall jag göra ett medgivande. Hela genomläsningen tänkte jag "så här vill jag också ha det! Det är så här det SKA vara!"

Skämmigt, eller hur? Kvinnor skall ju inte vilja ha makt. Vi skall ju vara undergivna och tysta och snälla och låta bli att komma med egna åsikter. Och om vi gör det så har vi oavsett vad vi säger fel. I alla fall i vissa sammanhang.

Men visst vore det skönt att slippa slå underifrån ibland? Visst vore det skönt att få trycka till alla gubbjävlar som tror att deras tid och välbefinnande är så mycket mer värt än mitt? När de ställer sig mitt framför mig på tåget och vägrar gå en halvmeter in så jag också får plats ordentligt? Eller ställer sig precis bakom mig i kön till ICA så att jag känner deras andedräkt i nacken? Eller klappar mig på huvudet och säger "lilla gumman" till mig, av den enkla anledningen att jag var praktikant, kunde mer än dem och var bättre påläst i ämnet som diskuterades? Eller dissar allt jag säger, trots min gedigna bakgrund inom spelhobbyn?

Det är min skamliga hemlighet. Jag vill HÄMNAS! Jag vill EN gång i mitt liv kunna se ner på män på det sättet som män spenderat hela mitt liv med att se ner på mig. Jag vill kunna glänsa! Jag vill trycka till dem, sparka på dem, hoppa på dem, köra ner deras äckliga överlägsna manliga stolthet i halsen på dem och göra dem impotenta för all framtid!

Fast egentligen vill jag ju inte det. Jag är bara trött på alla pendeltågsresenärer av manligt kön som envisas med att tro att deras testiklar är stora som handbollar och att de därför måste sitta så bredbent att jag knappt får plats på sätet. Jag är trött på att vara en andra klassens medborgare.

Och jag behöver semester som fan.

Intressant?

Andra bloggare om:
människor, kollektivtrafiken, idioter, personligt

Nu är jag misstänkt för brott...

... och du med. Det är i alla fall det som blir den känslomässiga följden av FRA-lagen för min del.

De som har följt tidningarna vet att FRA-lagen har röstats igenom. Redan igår blev lagen återremitterad och klädd i nytt omslagspapper, men fler kontrollinstanser gör knappast realiteten bakom lagen bättre. Istället handlar det om ytterligare instanser där människor har möjlighet att lyssna på vad jag, du, dina vänner och föräldrar pratar med varandra om. Det kanske inte händer nu, kanske inte om fem eller tio år, men det kan hända, och bara den risken gör mig kallsvettig. Anna Troberg (tidigare känd som Rosetta Sten)har bloggat på precis samma ämne.

Det finns två personer som har stått emot. Camilla Lindberg, som röstade nej och Birgitta Ohlsson som avstod. De manliga männen som innan röstningen varit vokala och brett ut sig om hur de våndats - de vek sig, eller kvittade ut sig alternativt blev utkvittade - uppgifterna går isär.

Det här innebär rent känslomässigt för mig att jag har en regering som inte litar på sina medborgare, men som kräver att vi medborgare skall lita på vår regering. För all framtid.

Efter gårdagens debacle kan jag konstatera att allt förtroende jag haft för våra förtroendevalda (med två undantag) har tagit vägen ut genom fönstret på 20:e våningen och nu ligger stendött på trottoaren i en kladdig hög.

Neo sammanfattar känslan på ett bra sätt, även om jag inte riktigt tror på Peter Wennblads analys om att opinionsmätningarna inte kommer att påverkas. Han säger att det politiska minnet är kort. Det kanske är sant. Långt ifrån alla är medvetna om vad lagen innebär, eller ens att den finns.

Intressant?

Andra bloggare om:
förtroende, FRA, integritet, Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, idioter

Yo, mr. Elephant?

Elefanten i rummet har satt sig ner.

Jag deltog i en diskussion häromsistens som rörde rollspel och utgångspunkten för rollspelssettings. Jag påpekade att spelvärldarna utgår ifrån ett manligt perspektiv.

Bara som ett exempel - och nu tar jag inte ens upp det mest uppenbara (dvs hur damer framställs i illustrationerna) - så läste jag igår ett rollspel vid namn "Alpha Omega". De första 30-ish sidorna består av stämningstext och historisk bakgrund till detta Sci-firollspel (som för övrigt lånat mycket ifrån "Shadowrun"). Där omnämns ungefär fem personer vid namn. Samtliga är män. Det tycker jag tyder rätt klart på att samma förhållanden råder i den världen som de förhållanden som råder här. Kvinnor göre sig icke besvär när det handlar om maktpositioner. Nu har jag vanligtvis ingen biff med sådant här. Det jag däremot har en biff med (ja, kalla mig anglofil om så önskas) är att de män som ägnar sig åt rollspel reagerar som katter som trampar i smör när man påpekar det. De tappar fotfästet och börjar argumentera om att skjuta vilt omkring sig, osaklig kritik, you name it.

Att ens försöka argumentera när det är så infekterat (och när man som jag dels blivit identifierad som kvinna, dels som "feminist") är icke funkis. Det går inte att nå fram. Till och med de mildaste formuleringar tolkas som hård kritik.

Det lustiga i det hela är naturligtvis att det jag påstår - byggs av män för män - till och med bekräftas av en rollspelskonstruktör. Hmm... Nåväl.

Det är dags att ta rollspelsmakarna i örat. Eller att göra som tjejen som gör feministporr - ta saken i egna händer och laga det som är trasigt själv. Det är ju knappast idéer som jag har ont om, snarare är det tiden som inte finns. Det är fascinerande. Här trodde jag att rollspelare var öppna för andra erfarenheter och synsätt.

Som jag skrev i en chat till snusmumriken:

Och vi skall vara så jävla toleranta och open minded som rollspelare. Men är vi det? Glöm det. Kanske mot handikappade och sociala freaks, men kvinnor, homon och invandrare göre sig icke besvär. Vi är fanimej mer pretto än akademiker och konsthistoriker. Det är bara "rätt sorts udda" som får vara med.

Jag var rätt arg vid det tillfället. Uttalandet gäller dock fortfarande. Och jag ber om ursäkt till alla jag uttalade mig om som tar illa vid sig. Jag försökte illustrera en poäng genom att generalisera och stereotypisera.

EDIT: I övrigt anser jag att spel som Noir, Unhallowed Metropolis m.fl. som inte alls har en sympatisk (i alla sammanhang) kvinnosyn GÖR RÄTT. De tar i alla fall upp problematiken. Att undvika att ta upp ämnet överhuvudtaget är fegt. Dessutom utgår bägge koncepten ifrån en kultur som hade en viss inställning till kvinnor. I en Noirsetting handlar det om femme fatales. Det är klart som korvspad att det skall finnas femme fatales då. Likaså i Unhallowed Metropolis, där det handlar om neoviktorianism. Viktorianska kvinnor var veka och skulle tas om hand. Även så i Unhallowed Metropolis.

Intressant?

Andra bloggare om: rollspel, feminister, idioter, debatt, Noir, Unhallowed Metropolis

Lågvattenmärke?

Stockholm City har i morgonens upplaga en artikel om att TV-spel är giftiga! TV-spel är GIFTIGA!

Det visar sig vid genomläsning att det handlar om sladdarna till handkontrollerna och strömsladdarna. De innehåller ftalat. Så undvik att småbarnen suger på sladdarna, giftet löser nämligen bara ut sig i saliv. Så det är inte farligt att hålla i eller ta på sladdarna.

En lösning är att köpa sladdlösa handkontroller. Förvisso kostar de en slant, men å andra sidan slipper man sladdar.

Men det är inte det som är lågvattenmärket. Baserat på att det är farligt (för småbarn) att äta spelkonsollsladdar frågar Stockholm City "Är det farligt att spela?". Va?! Hur blev den frågan relevant baserad på ftalat i sladdarna? Är de dumma i huvudet?! Fråga hellre om Microsoft och Sony bör ta bort ftalat från tillverkningsprocessen, men... "farligt att spela"? Baserat på att man inte bör suga på sladdar? Om man är småbarn? Det har ju inte ens med spelen som sådana att göra. Förvisso förstår jag tänket. Jag som aldrig tar en City i vanliga fall tog en City. Och jag besökte deras hemsida (och fick veta att Å inte ingår i alfabetet), samt kommenterade.

Vad gör man inte för upplagan?

Intressant?

Andra bloggare om:
gift, City, spel, datorspel, idioter

Landskapsarkitekten ger mig perspektiv

Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.

De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.

Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.

Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)

Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.

Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.

Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.

Perspektiv.

Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.

För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.

Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?

Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.

Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...

Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.

Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.

Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.

Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.

Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?

Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt

Jag gräver mig ner...

...under jorden.

I min jakt på artiklar och redan existerande information om subversiva rollspel och äventyr har jag fastnat i en gröt av självupptagna rollspelsteoretiker och akademiker som säger sig vilja kommunicera med gemene man - men som med sina texter knappast kan kallas annat än uteslutande.

Det här leder mig i sin tur att ställa mig lite frågande till hurpass mycket deltagande som är tillåtet i dessa kretsar? Måste man vara mediavetare och/ eller hyperkulturell inom ett supersmalt område för att överhuvudtaget få ha en åsikt? Det verkar inte bättre.

Ofta när jag kommer i kontakt med grupperingar inom rollspel handlar det om "vi" och "dem", på precis samma sätt som det handlar om "oss" och "dem" när vi som rollspelare pratar om resten av omvärlden som INTE spelar rollspel. Eller kanske till och med om rollspelare som spelar med regler vs rollspelare som kör friform.

Nu har jag alltså hittat ännu en subgruppering, och en som med sitt elitistiska språk och självutnämnt suveräna sätt att spela på eller snarare experimentera med spelformen på utnämner sig till the cutting edge. Frågan är då om det här uteslutandet sker medvetet eller omedvetet? Det har jag inte lyckats uttyda av de artiklar och uppsatser jag har läst. Nåväl.

Jag känner själv att jag med jämna mellanrum kan bli lite akademisk, men jag hoppas att det inte påverkar mina "handböcker" såpass att de inte går att använda. Precis som en 1700-talsmänniska försöker jag alltid att se nyttan med tingen som görs. Men å andra sidan har jag ännu så länge stått ganska frikopplad från övriga grupperingar, så det kanske är ett mindre problem i mitt fall. För det ÄR ju ett problem. Kommunikation är viktigt, speciellt om man med den vill sprida ett budskap.

Jag hade kanske inte varit fullt så antagonistisk mot de här egoklapparna om det hade varit så att de INTE hade velat ge sken av att de faktiskt ville dela med sig av sina påfund. "Du får jättegärna läsa, men låt mig formulera mig så ovettigt att du måste ha en akademisk examen för att ens förstå vad det är för vokabulär jag använder."

Nu HAR jag redan en akademisk bakgrund, fem år på universitetet har en tendens att färga av sig, så jag förstår vad som sägs, även om jag också får plocka fram ordboken då och då. Men att använda ett språk som på det här sättet utesluter människor är ju... tja. Ni VET redan vad jag tycker om ni har läst så här långt, så jag skall inte späda på ytterligare.

Vilka är de här tomtarna då... tja... det håller jag för mig själv tills vidare.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, speldesign, subversivt hantverk, kultur, idioter

Arrogans

Eftersom det är första maj, tänkte jag inleda med en blogpost om arrogans. Datumet och ämnet hänger absolut inte ihop, men visst fick det dig att haja till? Tänka "shit, tänker hon ställa sig och hoppa på oppositionen nu? På oss arbetare som minsann byggt det här landet?"

Näe, så illa skall jag inte bete mig. Jag skulle aldrig hoppa på en annan människa. Det finns det dock andra människor som gör. Igår läste jag "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (recension finns här), och drabbades av vissheten att de flesta småsinta, trånghövdade och elaka människor förmodligen har använt sig av det vid något tillfälle. JAG har förmodligen använt mig av härskarteknik vid fler än ett tillfälle. Ack denna arrogans som drar genom mig vid givna tillfällen.

Jag stör mig på CthulhuTech-reaktionerna. Är jag arrogant som bortser ifrån dem? Betygssystemet, well, jo det var ju svårt att sätta betyg, men betyder det att mitt värde som recensent sitter enbart i ett par siffror? Skall jag ta striden? Skall jag knäppa alla tomtarna på rollspel.nu på näsan, konfrontera dem eller inte? I dagsläget har jag inte gjort det, och med tanke på att det snart kommer ett nytt nummer av Fenix de kan förfasa sig över, så kanske jag inte skall göra det heller.

Eller skall jag konstatera att jag inte KAN recensera? Att mitt värde som recensent är obefintligt på grund av EN recension? Är det det de vill? Jag förstår nämligen inte syftet med det inlägg som gjordes på forumet till att börja med. Var det avsett att förbättra mina kunskaper som recensent eller avsett att få mig att sluta recensera? Var det ett utslag av avund som gjorde att ******** gav sig på mig med näbbar och klor och förklarade mig vara en rabiat fanboy med fradga runt munnen som inte klarar av en idémashup?

Sedan jag började skriva för Fenix har följande produkter gått under min lupp:
Götterdämmerung nr. 5 -05
Gloom nr. 6 -05
Serenity nr. 1 -06
WitchCraft - Revised edition nr. 3 -06
Gloom - Unhappy Homes nr. 4 -06
Draim nr. 2 -07 (Draimrecensionen redigerades i efterhand av Fenix på grund av att de fått en ny version av spelet)
Etherscope nr. 2 -07
Gloom - Unwelcome Guests nr. 3 -07
The Darkness för Xbox 360 nr. 4 -07
Shadowrun för Xbox 360 nr. 4 -07
Supergänget nr. 4 -07
Changeling the Lost nr. 5 -07
Likstorm nr. 5 - 07
Scion nr. 5 -07
Magic The Gathering 10th Edition Core Set nr. 5 -07
Autumn Nightmares nr. 6 -07
Tannhäuser nr. 6 -07
Tabula Rasa nr. 1 -08
Bortom: Lögnens Slöja nr. 1 -08
Battlestar Galactica RPG nr. 1 - 08
Winter Masks nr. 1 -08
CthulhuTech nr. 2 -08
Neuroshima Hex! nr. 2-08
World of Warcraft - the Burning Crusade nr. 2 -08

Det är 25 recensioner varav en har mött med missnöje. En jag känner till i vilket fall som helst.

I det kommande numret kommer jag att recensera Dark Passions, Requiem for Rome, Burning Empires, DemonHunters, Nostalgi och Banishers. Får se hur många av dem som överlever slaktarkniven på rollspel.nus forum. Och hur många som opponerar sig mot mig.

Jag kanske är arrogant. Jag kanske inte borde få tycka. I vilket fall som helst borde jag inte få tycka om Cthulhu. I alla fall inte mycket. Inte offentligt. Fy fan vad det här fick mig att må... käst.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, Speltidningen Fenix, spel, recensioner, arrogans, idioter,

Omyndigförklarande

Nu har det börjat debatteras om sexköpslagarna igen. Borgström vill höja maxstraffet för sexköp till ett år och därigenom... vadå? EN person har enligt SvD dömts för sexköp sedan 1999, så det verkar ju som att lagen har enorm genomslagskraft. 183 fall av sexköp anmäls per år. Wow. Svenska män vill verkligen inte köpa sex. Eller så är det kanske så att de som köper sex försvinner ur synhåll för polisen - precis som all annan olaglig verksamhet blir osynlig.

Borgström har dessutom en oförlåtlig klappa-på-huvudet-mentalitet som driver mig till vansinne:

–Det är normbildande, och kommer att öka prioriteringen att utreda och lagföra brotten. De här kvinnorna är utnyttjade och befinner sig i en underordnad ställning, under totalt inflytande av den som köper sex.

Precis motsatt situation till den som både Isabella Lund och Petra Östergren rapporterar om, alltså.

Han säger vidare på en fråga om hur det gick med jämställdhetsarbetet för den socialdemokratiska regeringen att:

–Bättre, men inte tillräckligt bra. Det finns, också inom arbetarrörelsen, förlegade uppfattningar om kvinnligt och manligt, även om det inte är lika stockkonservativt som förr i världen.

Så synen på prostitution behöver inte alls uppdateras då? Det kanske är så att herr Borgström själv är tämligen konservativ i sina bedömningar? Måhända?

Men han kanske tillhör de i debatten som anser att sex är skadligt? En del påstår nämligen följande:

Men långt ifrån alla vill se en mer liberal lagstiftning.

Signaturen Dangerous_beans skriver:

"Skadorna av dåligt sex (vilket är det som horor har" är betydligt allvarligare än att få ett knivhugg, som läker och inte ger några men. Att köpa sex är lika med att köpa sexuellt utnyttjande. Det är ungefär som om jag säger: 'du får slå mig på käften för 500 spänn'. Även om jag går med på en sådan affärsuppgörelse är det olagligt att slå nån på käften (fast skadorna efter sex är förstås mycket större)".

Petter välkomnar Claes Borgströms förslag och skriver: "Prostitution är samhällsnedbrytande och skall bekämpas!"

Och Eva vill gå ett steg längre om kvinnan är offer för trafficking.

"Är det inte dags att även döma sexköpare och hallickar för våldtäkt om kvinnan ifråga även är offer för trafficking? En stor kampanj mot trafficking som fokuserar på att det faktiskt är en våldtäkt som sker (att man har betalat gör ingen skillnad om kvinnan prostitueras mot sin vilja under hot, då är det våldtäkt). Skulle nog få en del sexköpare att tänka till en gång, även om man köper sex så kanske man har en spärr om man påminns att man våldtar någon", skriver hon.

Hmm...

Jag rekommenderar ALLA som har den uppfattningen att läsa "Porr, Horor och Feminister" av Petra Östergren, samt att med öppet sinne läsa både Tantrablogg och Isabella Lunds syn på saken. Främst Isabella Lund.

Jag erkänner att jag själv haft en ganska vriden syn på prostitution. Jag köpte rakt av att prostitution och porr var "dåligt", det var kvinnoförnedrande, det var hemskt. USCH! Men sedan började jag ta reda på fakta, istället för att lyssna på hörsägen och påståenden utan vetenskaplig grund. Och det är förutsättningen för att överhuvudtaget kunna debattera något, att man skall kunna ta till sig information och vidga sina cirklar. Borgström behöver läsa fler böcker.

Intressant?


Andra bloggare om:
horor, feminister, sexköpslagen, debatt, idioter,

Meh! II

Alltså...

SvD skriver idag om att man skall vara elak, och listar följande som steg mot att bli elakare:

1. Sluta le – det underminerar vad du säger.

2. Stå på dig – ändra dig inte i första taget.

3. Tala sanning – linda inte in saker utan stå för vad du tycker och känner.

4. Håll med när folk säger oväntade saker – säger någon att du överreagerar, håll med. Det är svårare att bemöta med motargument än om du försvarar dig.

5. Utgå från dig själv – börja anklagande meningar med ”jag”. Jag blir arg när du…

6. Gör en lista över ursäkter – bra att ha i bakfickan när du behöver ta dig ur situationer.

7. Ändra dig när du vill – du har alltid rätt att byta åsikt.

8. Håll saker korta – långa diskussioner hjälper sällan.

9. Be aldrig om ursäkt – och undvik långa förklaringar.

10. Träna på att säga ”nej”.

Jaha? Och på vilket sätt är det elakt? Jag förstår inte. Ovanstående lista handlar mer - i mitt tycke - om att man känner sig själv och sina egna begränsningar än om att vara snäll. Att vara snäll kan ibland innebära att du säger nej, att du bryter upp ett förhållande som inte är bra, att du inte går med på att göra saker som du inte hinner eller orkar. I det långa loppet är det snällt.

Snällt är däremot inte att:

Praktiska övningar som att äta vitlöksbröd på bussen, ta åt sig äran för andras jobb och skrika på kolleger gav resultat i form av ökat självförtroende - och fler faktiska fördelar. ”Framgångar bortom mina vildaste drömmar”, som han säger själv i en artikel i brittiska Independent.

Eftersom samtliga handlingar - utom möjligtvis den med vitlöksbrödet - är egoistiska till den gräns att det faktiskt skadar eller kan skada andra.

Men jag antar att det är det det handlar om. Och det går hand i hand, till viss del, med det jag skrev i en tidigare blogpost idag. Bristen på ansvarstagande individer. För varför ta ansvar om man inte måste, right?

Alla borde ha skägg!

Torrboll

Mitt huvud känns som en torrboll. En sådan där grej med fuktabsorberande medel som stod i sommarstugan och i båten och spred sin... inte stank, men lätt störande doft. Som torrt papper med en anstrykning av mögel, eller kanske... gammalt havrefras?

Så nu när jag tänker efter så känns inte huvudet alls som en torrboll. Utan som en torrboll luktar. Frasigt, skört papper med en anstrykning av vita myceler, eller möjligtvis ett paket havrefras som stått öppnat i ett par månader.

Jonas Thente håller på att ge upp. Det tycker jag är tragiskt, för han skriver bra och vasst om allt möjligt. Samtidigt förstår jag honom och hans desperation, för han är inte den enda som misstänker att folk börjar bli mer korkade. Och behöver mer lättsmält föda.

Men jag tror att om man inte utmanar intellektet, så kommer det heller inte att växa. Personligen skulle jag rasa mot de som säger att "vi", folket behöver mer lättsmält föda. Jag vill uppmana alla bloggare att tipsa om minst en bok som drar i hjärnan, formar om den och stukar till den så att den växer. Minst en bok som har fått DIG att haja till, ta tag i omslaget och kämpa dig vidare. Mental styrketräning! Utmana dig. Utmana MIG! Ge mig ett tips som heter duga! Få mig att ramla omkull av glädje i det att boken jag läser får mig att knåda de små grå!

Själv tänker jag tipsa om två böcker. En skönlitterär och en "faktabok".

"Against the Day" av Thomas Pynchon
"Gödel, Escher, Bach" av Douglas Hofstadter

Båda tog tid att läsa, men var värda varje ord på sidan, varje begrepp som var mig främmande och varje formulering som ställde mig på högkant. Jag har inte så många bloggkamrater att utmana, men jag utmanar Klokbok, Rosa Fluff och Gnällspik. Och hoppas att de lyssnar. I annat fall utmanar jag Klokbok att utmana vidare :).

EDIT: Jag ÄR verkligen en nörd!

Våghals

Född recensent som jag är, tillika på dåligt humör och med en huvudvärk som inte har låtit mig sova mer än två timmar inatt, så tänkte jag såga en företeelse de kallar "spel" som tyvärr kommer ifrån det annars så smakmedvetna Designtorget. Företeelsen heter "Våghals" och skall föreställa sanning eller konsekvens - jag citerar - "för en roligare fest".

Upphovsmännen heter Johan Höglund, Thomas Järvheden och Fredrik Larsson och skall tydligen vara komiker, och därför har de auktoriteten att berätta för oss plebejer vad "humor" är. Deras hemsida finns att hitta här. Jag vet inte om jag uppmanar till besök eller ej, men det är ju som bekant upp till den hugade klickaren.

Enligt dem har de en dröm:

I vår drömvärld är alla människor glada, knasiga och roliga.
Alla får fina komplimanger och överraskningar hela tiden. Varje dag är strålande solig och om det regnar så gör det det bara lite grann och sen kommer den vackraste regnbågen fram. Alla älskar alla på stora, mjuka moln som skrattar. Vi svävar. Allt är vackert. Mysiga djur kommer fram och kelar och säger gulliga saker. Varje dag är ett nytt, glittrande äventyr, fyllt av kärlek och skratt

På så vis? Är det därför herrarna behagat skapa ett "spel" som går ut på att förödmjuka varandra? Helst när man är full så att man inte har så hög tröskel för vad man kan tänkas göra? I vilket fall går det mesta i våghalsleken ut på sex, eller att placera sig i förödmjukande situationer på olika sätt. Eller snarare se till så att de du utsätter för spelet - de som de facto inte är med på leken - blir förlöjligade. Vad det är som är så roligt med att driva med människor som inte är med på det, som inte är med i leken, går bortom mitt förstånd, men jag är ju humorlös, så det kanske är därför. De konsekvenskort som finns i leken som INTE går ut på att driva med andra människor går istället ut på sexskämt. Och jag använder skämt i dess bredaste och mest illaluktande betydelse.

Sanningskorten är lika illa. Det handlar nästan bara om sex. Jaha? Så inför människor man inte känner skall man breda ut sitt sexliv och det är ROLIGT?! Det känns på något vis som om "spelets" skapare har en väldigt smal uppfattning om vad som är humor. Att de sedan som "auktoriserade" humorister skall pådyvla den här uppfattningen även på oss stackars skrattbefriade människor är lite för mycket för mig. Jag är GLAD att jag inte har någon humor när jag läser korten i Våghals.

Min rekommendation: Köp så många ex av spelet du kan och gör mänskligheten en tjänst genom att raskt bränna dem. Du kanske till och med kan ha nytta av dem som tändmaterial på grillen. Och då stämmer ju det där med att festen blir roligare, för då har du befriat ditt sällskap från Våghals permanent.

Det är lite underligt...

... att symbolen för frihet, jämlikhet och systerskap enligt Fredrik Strage är en man. Patrick Swayze närmare bestämt, och Dirty Dancing är alla kvinnors favoritfilm. Tydligen. Repliken "Nobody puts Baby in the corner" är dessutom otroligt löjlig - för en man - men bärs hemligen runt av alla kvinnor i deras hjärtan. Medan männen älskar "there's nothing like the smell of napalm in the morning" (som jag, mig veterligen, yttrat och parafraserat långt fler gånger än repliken från Dirty Dancing. Men jag är ju som bekant förvirrad i min kvinnlighet och har skrumpna inre organ).

Det är bra Strage, då säger vi det.

Men vad hände med repliker som "get away from her you BITCH!" i Aliens, där Ellen Ripley går in i närkamp med mamma alien iförd en power lifter? Eller Sarah Connor i sina stand-offs med psykologen Silberman i Terminator 2?

Dr. Silberman: It won't work, Sarah. You're no killer, I don't believe you'd do it.
Sarah Connor: You're already dead, Silberman. Everybody dies. You know I believe it so don't fuck with me!

Eller den totala favoriten; Emma Thompson käftar med Alan Rickman i Judas Kiss

Sadie Hawkins: So fill me in.
Dave Friedman: That remark could be misconstrued as sexual harassment, Agent Hawkins.
Sadie Hawkins: Let's get it out of the way then: you've never worked under a female superior before. I got to where I am by pushing paper and playing nice - I've never actually fired a gun before, I'm only in this job to prove to my father I'm not a coward. I give decent head, so I got promoted before all the worthy candidates, all of them men, all of them equally gifted at fellatio but there was a gender quota to fill. I'm also stupid and idealistic; you are hard and cynical, and usually right. I am secretly in love with you but I have a hard time showing it. Did I skip anything?
Dave Friedman: You're a better driver than me, but I'm too proud to admit it.

Men nej, vår främsta symbol för jämlikhet, frihet och systerskap är en man, för bara en man kan visa vägen mot alla dessa ting. I think not.

Vulkan

Det finns ett ställe på nätet som heter Vulkan.se. Där kan man, som aspirerande författare, själv publicera sina verk utan så mycket som ett howdy-do från erfarna redaktörer eller förläggare.

Jag citerar från Vulkanmanifestet:

I dag - 15 november 2007 - lanseras webbplatsen Vulkan.se, där vem som vill kan skapa, sälja, trycka och distribuera sin egen bok, kostnadsfritt.

Det tar inte mer än fem minuter att skapa boken - sen finns den till salu i Vulkans nätbokhandel. Två veckor efter att den köpts landar den nytryckt i kundens brevlåda.

Därmed bryts idag ett sexhundraårigt monopol, som utgjorts av en grupp företags ensamrätt att avgöra vilka författare som ska få tillgång till potentiella konsumenter. Tack vare Vulkan.se:s unika system kan från och med idag alla bli sin egen ansvarig utgivare, och slippa begränsas av den svenska förläggarkårens tycke och smak.

Vi är härmed stolta att kunna presentera Vulkanmanifestet - en lista över de regler som idag förändras för alltid.

Det här leder (naturligtvis vill jag säga...) till erbarmligt dåliga böcker. För alla kan ju skriva, eller hur? Det är ju bara att plocka upp en penna eller starta upp datorn och lämplig applikation och börja hamra på tangenterna! Eller hur? Eller?

Det är trasigt på så många sätt att jag knappt vet var jag skall börja. För det första: Att skriva en bok, oavsett om det handlar om fakta eller skönlitteratur, kräver kunskap i ämnet om hur man disponerar sitt utrymme. Att skriva en bok kräver att man har grepp om de grundläggande reglerna för att berätta en historia. Kan man hantera reglerna - då är det okej att bryta emot dem, men först då. Att skriva en bok kräver att man som författare kan uttrycka sig tydligt nog för att läsaren ens skall förstå vad som sägs. Och det kräver att man tar sig tid att redigera, läsa, korrekturläsa, läsa om, redigera igen och klippa, klippa, klippa!

De flesta böcker jag har sett på vulkan.se verkar dessutom helt ointressanta. Det är egocentriska kreationer utan tillstymmelse till gnista någonstans. De eventuella böcker som faktiskt är läsvärda på siten drunknar i sumpen av de illa skrivna, illa namngivna sunktexterna som ligger där.

Vulkans upphovsmän är säkert ärliga i sitt uppsåt, och vill förmodligen (förutom att tjäna pengar på puckon) att glädjen att skriva skall sprida sig bland massorna. Men samma företeelse som uppstod när layoutprogram blev tillgängliga för den breda massan , samt när internet koloniserades med glada HTML:ister uppstår nu när tryck är lika enkelt. Det dyker upp en jävla massa skit. Jag minns med fasa de första "coola" websidorna med blinkande texter, rosa bakgrund och gula bårder, animerade giffar och hamsterdanser. Det var inte vackert. Det fanns naturligtvis undantag. Här och där. Precis som det säkert finns undantag även på vulkan.se. Skillnaden på Vulkan.se är naturligtvis att någon tjänar pengar på att sälja sina alster där. För min del satsar jag hellre på kvalitetskontroll i form av förlagssystemet - hur föråldrat och bakåtsträvande det än är - än på en bok ifrån vulkan.se.

Då föredrar jag helt klart Månpockets satsning Ordet är Fritt. Det är mer insiktsfullt.

Ja, jag är en bakåtsträvande satkärring idag, men det beror på att ju lättare det blir för människor att bara pumpa ut allt slam på marknaden, desto sämre kvalitet får vi på hantverket. Jag älskar böcker. Det betyder att jag vill kunna läsa skickliga författare även i fortsättningen.

EDIT: Sitter och lyssnar på Illumination och deras cover på "Cry Me a River". Inte Timberlakes version. Arthur Hamiltons version.

Now you say you're lonely
You cry the whole night through
Well, you can cry me a river, cry me a river
I cried a river over you

Now you say you're sorry
For bein' so untrue
Well, you can cry me a river, cry me a river
I cried a river over you

You drove me, nearly drove me out of my head
While you never shed a tear
Remember, I remember all that you said
Told me love was too plebeian
Told me you were through with me and
Now you say you love me
Well, just to prove you do
Come on and cry me a river, cry me a river
I cried a river over you

Illumination är samma grabbar som ligger bakom "Somewhere Out There", och gosh, do I ever love 'em. Tyvärr finns det inte så mycket att lyssna på. Hittade den här sidan, men inte mycket mer.

Soft electronica. Loungy. Så frågar sig naturligtvis vän av ordning vad fan jag sitter och lyssnar på mjukismusik för, när jag alldeles nyligen var helt extatisk över The Mars Volta. På A svarar jag none of your business, på B svarar jag för att det snurrar på iPodden och på C vet jag inte. Man KAN överdosera även på Rage Against the Machine. Och så ville jag lyssna på Kate Bushs "The Sensual World" imorse. "Deeper Understanding". Jag har nämligen drabbats av ett mysko tillstånd som närmast går att likna vid att kasta sig med huvudet före ner i havet, slå i vattnet och uppleva den där viktlösa känslan när man precis vänder. Suspenderad. I viktlöst tillstånd. Och då kan man inte lyssna på "The Mars Volta". Då måste man lyssna på Illumination och Kate Bush. Eller kanske David Bowies "Bring me the Disco King", vilket jag gjorde imorse på vägen till jobbet och började gråta. He izz an eevil eeevil mann! Bowie. Bäst är dock Mike Garson på piano. Vilket piano...



EDIT 2: Ja, jag är en fruktansvärd människa med jämna mellanrum, en totalt fördomsfull snobb som saknar medlidande och diplomatiska skills. Men jag vet i alla fall om det, och när jag glömmer bort det så tittar jag på min väska där devisen "alla andra är dumma i huvudet" står skriven på en bit aluminium. När jag ser den påminns jag om att jag också har mina fördomar, begränsningar och dåliga sidor. Sedan tittar jag på metallbiten intill där det står "alla borde ha skägg" och sörjer att jag är kvinna och enbart besitter ett enda skäggstrå i hela ansiktet. Life's a bitch. Get used to her.

EDIT 3: Helvete. Sitter och lyssnar på "The Descent" av Dive, som råkar vara ett av mina svenska favoritband. Måste sluta lyssna på den här musiken, för jag bara gråter.

Hey ah
Wake up child
Something calls you by name at night
And the winds the woods the cattle all cry

Wake up
Haven't you heard
Hurry up then and spread the word
That a swarm of angels crashed in the storm

All fell like torches
And one by one they hit the ground
in piles of ashes
Their burnt out wings were spread around
Wet sore and frozen
Still somewhere underneath it all
Oh so beautiful

Sleep now
sleep my dear
They're still falling from way up there
And the smoke the heat the fires all spread

Here in the desert
The nights are cold and full of stars
And in the distance
Our cities shimmer in the dark
Homesick and exiled
Under the violet sky I cry
oh so beautiful

Here drowns our sorrow
Along with all our histories
And our belonging
Our bridges burn as we believe
This lasts forever
Still somewhere underneath it all
Whole life of dying
Slowly bit by bit deceived
All we ever stood for
Nothing means anything no more
Still so beautiful

Änglafall på Avalanche! Shite. Jag undrar vilka udda hormoner som hälsar på i min hjärna idag? Jag kanske är nästa jungfru Maria? Immaculate conception, except I'm not a virgin, and I don't much feel like being a mom. Speciellt inte till en ny Jesus. Herregud vad jag svamlar... Måste ha druckit en Red Bull för mycket. Nu, mina damer och herrar, skall jag hålla käften.

Det var då fasen...

En lesbisk kvinna har nekats att köpa hundvalp! Hur trångsynt får man bli? Det allra mest tragiska är att kennelägaren buntade ihop homosexuella och transvestiter med människor som idkar tidelag. Hon jämställer alltså människor som har sex med andra människor av samma kön, samt män eller kvinnor som klär sig i Kvinno- eller manskläder (ja, alltså, ni borde veta vad jag menar. Annars får ni kolla upp det) med människor som har sex med djur. Hur obildad och bakåt får man bli? Svenska Dagbladet skriver också om incidenten, en smula mer ingående.

Jag blir så ledsen på folk. Hur kan man vara så otroligt fördomsfull att man inte ens orkar kolla fakta eller lyssna på andra människor? Tragiskt.

Relaterat till relationer så har forskarna enligt SvD kommit fram till att det inte bara är utseende som avgör när någon attraheras av någon annan. Tack goda gudar för det med tanke på att jag fick försvara mig vid familjemiddagen för ett tag sedan eftersom jag helt fräckt påstod att utseende aldrig varit min huvudpoäng när jag blir förälskad. Läser man en tidigare blogpost jag skrev om det här så kan man få ett par tips på vad som krävs för att däcka mig, rent känslomässigt. Ja, röster har stor betydelse för mig, tack. Likaså hur man uttrycker sig i skrift. Jag kan inte hjälpa det. Jag är för fasen helt kär i både Tage Danielsson och T.S. Eliot. Ja! Jag vet att bägge är döda! Det gör mig inte till nekrofil! Jag sade att jag var kär i dem, inte att jag ville ha sex med dem. Sluta misstolka mig... Gudars... Människor! Nu lägger jag ner för idag.