Onlinebeteende

Jag håller som bäst på att läsa Sheri Graner Rays bok "Gender Inclusive Game Design", som jag anser att alla speldesigners och producenter och för den delen förlagschefer borde läsa.

Det är en i grunden bra bok - jag ifrågasätter ett par delar av den - men till största delen är det en positiv läsupplevelse. Jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.

I vilket fall som helst så pratar Graner Ray om olika former av kommunikation. Att män och kvinnor pratar olika. Att män, när de tar ton, pratar i absoluta termer och med fullkomlig övertygelse om att de har rätt - eller att det åtminstone framstår som att de är övertygade om att de har rätt. Ofta innehåller pratet också personliga påhopp på den person de pratar till. Enligt Graner Ray pratar nämligen män till sina... erh... offer. Istället för med.

Huruvida det här är ett medfött beteende eller inlärt, well. Jag är övertygad om att det är inlärt. Jag har nämligen märkt samma tendenser hos mig själv efter att ha spenderat mycket tid online, och i mansdominerade miljöer.

Graner Ray påpekar en annan sak som jag också känner igen. Om jag - som kvinna - tar till den här typen av språk för att passa in, blir jag utestängd av både män och kvinnor, något jag blev varse för något år sedan. Så tjejer - ta er inte (manlig) ton, då blir ni utfrusna.

Jag funderar på om det är den här statusmedvetna kommunikationsformen som ligger till grund för både mediedrev och bloggdrev? Uppenbart är att det inte finns några mellanlägen. Antingen har man rätt, eller så har man fel. Den sida majoriteten - eller kanske snarare de bloggare med mest makt - ställer sig på har RÄTT och de VINNER. Alltså har alla andra FEL och de FÖRLORAR. Och så kan man - om man hamnar på den rätta sidan - tillräkna sig lite extra status, bli länkad till lite oftare, läst lite mer och känna sig lite extra överlägsen alla andra i det patriarkaliska hierarkiska samhället vi befinner oss i. (*Gasp*! Hon sade "patriarkaliskt"! Är hon rabiat feminist?!)

Varför pratar vi nollsummespel här? Varför är det så svårt att se att fler än en sida kan vinna i en konflikt? Är det för att konflikter i sig ofta har handlat om ting? Objekt? Sådant man har, eller inte har?

I vilket fall som helst så skrev Mina Moderata Karameller en bra bloggpost om det här. Karameller pekar också vidare till en undersökning som försöker förklara drevmentaliteten ur ett medialt/ politiskt perspektiv. Undersökningen är inte helt oäven, och definitivt relevant även när det gäller bloggeri.

Ett citat, som jag tror är relevant ifrån den här undersökningen (*AH!* NU ÄR HON FEMINIST IGEN!!! Plocka fram blåslampan gubbar! Fort! Ner med häxan! NER!)

kvinnor exploateras i högre utsträckning än män i skandaler. Dessutom förväntas kvinnor vara rättrådiga och ha
högre moral än män. När kvinnor gör fel finns det därför en risk att “brottet” ses som allvarligare, då det bryter mot den stereotypa föreställningen av kvinnligt beteende.

Inte nog med att vi inte får ta till personangrepp, som det står fritt män att göra utan att man höjer på ögonbrynen - kom igen, grabbar är ju sådana - så får vi heller aldrig aldrig aldrig ha fel, eller göra fel. Då passar vi inte in i Madonnafacket längre, då är vi förpassade till horavdelningen och kan behandlas hur som helst.

Life's good.

EDIT: Tydligen är det farligt att blogga på fler än ett sätt. DN rapporterar om en ung man som (nästan) råkat illa ut.

Intressant?

Andra bloggare om:
bloggar, bloggdrev, feminism, häxor, mina moderata karameller,

Tack för alla lyckönskningar!

Både jag och Klokboken tackar och bockar för alla lyckönskningar som vi har fått i och med vår förlovning.

Mina Moderata Karameller och The Real Mymlan har till och med bloggat om det i charmerande ord, som värmer både hjärtat och själen.

Kärlek är mysigt.

Klokboken är ännu mysigare, han är nämligen en mycket god vän också. Jag har sagt det förut, mest till honom, men han är som en mental gammal fåtölj. Jag är bekväm med honom. Vi kan till och med skriva i tandem, något jag aldrig har varit med om förut. Vi klickar.

Och att tänka att jag nästan lät honom undkomma...

Det här är ett av hans mail till mig, ett av många, kan jag ju erkänna, som förförde mig fullkomligt.

Diariefört: 001016-10-07, avd. Behandlande av Klagomål
Utredare: Sir Ecki Ecki ta Pang (riddare i solkig rustning)

Under förhandenvarande omständigheter med en ansamling drakar i Norra Regionen samt mindre bondeuppror i byarna Zwipp, Truls, Anfang och Tyrsus, samt en grasserande epidemi av vampyrism i södra delarna av riket, provins Bleh!, har personalen på sistone varit offer för hög arbetsbelastning. Och drakar.

Vidare upptäcker vi, vid en preliminär utredning av Ert fall, att Rätt Blanketter ej finnes tillstädse; blanket D1767, blankett 0987-5 (avd C), samt blankett 654-2 (avd D, enhet P). För att vidare utredning av Ert fall ska ske, måste dessa blanketter fyllas i.

Dock, efter ett nämndsammanträde vid Avdelningen för Akuta Besvär, Huvudverket, har vi intermittent delgett Er Dispens från blanketterna (vilka bör fyllas i vid senare tillfälle, se informationsbroschyr IF567221-9, vilken kan rekvireras från Centrum för Informationsfrågor, avdelning Besvärsyrkandeprinciper, Huvudverket). Med detta beslut i åminnelse har vi således avdelat en utredande och exekverande personlighet av, dock, lägre rang än 'riddare'. (Han är väpnare, det jävla nötet, eftersom hans förfädrer insisterade på att spela bort sina gods till orchhövdingen Karlslok.)

Se vidare beslut.

Vidare Beslut:

Efter diskussion bland riddarna har beslut tagits i frågan. Utifrån Er lista -

1. kan läsa/ skriva
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias...
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou
4. tycker om film
5. spelar spel
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig

- har en delegat avskilts. Sagda delegat, nominell friherre* A.., J..., erbjuder härmed sina tjänster i alla frågor som på något sätt kan komma beröra en eller bägge av er. Se bocklista.

1. kan läsa/ skriva - check
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias... - check
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou - check
4. tycker om film - check
5. spelar spel - check
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig - check*

(*: Förakt kommer inte på fråga.)

Önskar Ni erhålla sagda representants tjänster bör anmälan om detta inkommit senast 31/3 2009.

Med vänliga hälsningar:

Ecki Ecki ta Pang! (riddare i solkig rustning)

- - - - - Er Originalanmälan, rekvirerad från virtuell dagbok,s ka "blogg" - - - - -

Öppet brev till Riddaren i Skinande Rustning på den Vita Hästen

Än så länge har vi växlat 81 mail, de flesta i början av vårt förhållande. I de flesta ägnar vi oss åt sanslös stream of consciousness, och ganska mycket... erh... längtan? Och jag är motsträvig, men Klokboken revar långsamt in linan.

Den här dikten av Karin Boye fick jag den 19/2 -08.

Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!"


(Karin Boye)

Ain't love grand?

Kato är inte alls redo för ditt hjärta. Jag är det däremot.
- Klokboken 22/2

Det jag har lärt mig de senaste sex månaderna är att Klokboken är vis, omtänksam, kärleksfull, obenägen att diska (hemma hos sig), kattägare, kattägd, romantisk, drällig, charmig, vass, intelligent och en otroligt skicklig författare. Och romantisk.

Intressant? kanske för romantiker och riddare.

Andra bloggare om:
Klokbok, Personligt, Kärlek, bloggar, the real mymlan, mina moderata karameller