Showing posts with label Kärlek. Show all posts
Showing posts with label Kärlek. Show all posts

Tuesday, August 12, 2008

Tack för alla lyckönskningar!

Både jag och Klokboken tackar och bockar för alla lyckönskningar som vi har fått i och med vår förlovning.

Mina Moderata Karameller och The Real Mymlan har till och med bloggat om det i charmerande ord, som värmer både hjärtat och själen.

Kärlek är mysigt.

Klokboken är ännu mysigare, han är nämligen en mycket god vän också. Jag har sagt det förut, mest till honom, men han är som en mental gammal fåtölj. Jag är bekväm med honom. Vi kan till och med skriva i tandem, något jag aldrig har varit med om förut. Vi klickar.

Och att tänka att jag nästan lät honom undkomma...

Det här är ett av hans mail till mig, ett av många, kan jag ju erkänna, som förförde mig fullkomligt.

Diariefört: 001016-10-07, avd. Behandlande av Klagomål
Utredare: Sir Ecki Ecki ta Pang (riddare i solkig rustning)

Under förhandenvarande omständigheter med en ansamling drakar i Norra Regionen samt mindre bondeuppror i byarna Zwipp, Truls, Anfang och Tyrsus, samt en grasserande epidemi av vampyrism i södra delarna av riket, provins Bleh!, har personalen på sistone varit offer för hög arbetsbelastning. Och drakar.

Vidare upptäcker vi, vid en preliminär utredning av Ert fall, att Rätt Blanketter ej finnes tillstädse; blanket D1767, blankett 0987-5 (avd C), samt blankett 654-2 (avd D, enhet P). För att vidare utredning av Ert fall ska ske, måste dessa blanketter fyllas i.

Dock, efter ett nämndsammanträde vid Avdelningen för Akuta Besvär, Huvudverket, har vi intermittent delgett Er Dispens från blanketterna (vilka bör fyllas i vid senare tillfälle, se informationsbroschyr IF567221-9, vilken kan rekvireras från Centrum för Informationsfrågor, avdelning Besvärsyrkandeprinciper, Huvudverket). Med detta beslut i åminnelse har vi således avdelat en utredande och exekverande personlighet av, dock, lägre rang än 'riddare'. (Han är väpnare, det jävla nötet, eftersom hans förfädrer insisterade på att spela bort sina gods till orchhövdingen Karlslok.)

Se vidare beslut.

Vidare Beslut:

Efter diskussion bland riddarna har beslut tagits i frågan. Utifrån Er lista -

1. kan läsa/ skriva
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias...
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou
4. tycker om film
5. spelar spel
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig

- har en delegat avskilts. Sagda delegat, nominell friherre* A.., J..., erbjuder härmed sina tjänster i alla frågor som på något sätt kan komma beröra en eller bägge av er. Se bocklista.

1. kan läsa/ skriva - check
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias... - check
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou - check
4. tycker om film - check
5. spelar spel - check
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig - check*

(*: Förakt kommer inte på fråga.)

Önskar Ni erhålla sagda representants tjänster bör anmälan om detta inkommit senast 31/3 2009.

Med vänliga hälsningar:

Ecki Ecki ta Pang! (riddare i solkig rustning)

- - - - - Er Originalanmälan, rekvirerad från virtuell dagbok,s ka "blogg" - - - - -

Öppet brev till Riddaren i Skinande Rustning på den Vita Hästen


Än så länge har vi växlat 81 mail, de flesta i början av vårt förhållande. I de flesta ägnar vi oss åt sanslös stream of consciousness, och ganska mycket... erh... längtan? Och jag är motsträvig, men Klokboken revar långsamt in linan.

Den här dikten av Karin Boye fick jag den 19/2 -08.

Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!"


(Karin Boye)


Ain't love grand?



Kato är inte alls redo för ditt hjärta. Jag är det däremot.
- Klokboken 22/2


Det jag har lärt mig de senaste sex månaderna är att Klokboken är vis, omtänksam, kärleksfull, obenägen att diska (hemma hos sig), kattägare, kattägd, romantisk, drällig, charmig, vass, intelligent och en otroligt skicklig författare. Och romantisk.

Intressant? kanske för romantiker och riddare.

Andra bloggare om:
, , , , ,

Sunday, April 27, 2008

*pop*!

Mina ögon låter så.

Kunde ha låtit så.

Borde kanske låta så.

Jag har förjävla ont i dem i vilket fall som helst. Det är den gamla vanliga visan. Sand under ögonlocken. Rödglödgade kulor i ögonhålorna. Doppad i chili. Muskelvärk.

Nu har de moralpaniker på 1700-talet som uttalade sig om läsande ungdomar fått rätt. Det pajar ögonen. I och för sig handlar det förmodligen i mitt fall om någon form av ögoninflammation. Eller vad vet jag?

I vilket fall som helst höll jag på att avslöja djupa hemligheter idag. Jag lyckades dock avstyra mitt avslöjande i sista sekund. Tur det. Det hade väl blivit kravaller utanför ******* dörr annars. Han är ju mäkta populär bland damerna. I alla fall i textformat. Så jag får slå dem i skallen med trädrötter och samla dem i en källare, allt enligt Österrikisk modell*. Om inte annat kan vi kanske använda dem som uppasserskor när vi flyttar ihop i vår enorma mansion, när både han och jag blivit rika och berömda.

Jag tänkte ägna mig åt att bli stridspilot. Fastän man enligt uppgift måste se ordentligt för det. Kanske kan ansöka vid norska flygvapnet nu när de enligt uppgift skall få tillökning på flygplansfronten, eller hur det nu var.**

Om jag inte bosätter mig under mattan. Hos min pojkvän då. Hans två katter lär inte opponera sig. En av dem har en fäbless för att tugga på tår, den andra tuggar på min armbåge, lägger tassen i nyllet på mig och försöker kamma mig med klorna. Det hela resulterar i en tämligen yrvaken djävulskattungen som med näbbar och klor (djävulsnäbbdjur?) försöker återgå till sömnens trygga famn.****

Jag tror det här inlägget kommer att resultera i katastrof. Eller i alla fall i allmän förvirring. Jag har nämligen ingen aning om vart jag är på väg, textmässigt. Allt jag ville göra innan jag gick till sängs var att klaga över mina sandbemängda ögon och de riviga ögonlock jag har begåvats med.

*Pop*! Jo, huvudet är nog på väg att explodera. Men jag tror inte det är mitt fel. Jag har nämligen blivit invald i Sveroks förbundsstyrelse i helgen. Hur skall jag hantera den galenskapen? Jag kommer att jobba ihjäl mig innan jag vet ordet av.

Men det är det här jag är bra på. Inte stream of consciousnesskrivande, som jag förvisso excellerar i även det, utan att arbeta. Jag försöker med jämna mellanrum lägga av, men det fungerar inte. Varför skulle jag förresten?

Läs min pojkväns blogg. Den är bra. Men nu kan jag ju inte länka till den. Då avslöjar jag mig ju!*****

Intressant? - uppsök mentalvård eller ett dadaistläger. Möjligtvis surrealistkonferensen. Fisk!

Andra bloggare om:
, , , , , , , ,


-----------
* Ja, det var smaklöst. Och inspirerat av en sann händelse. Två faktiskt. Men en är dagsaktuell.
** Jag - för att använda Klokbokens uttryck - twinglyhorar***
*** Jag skulle själv aldrig använda ett sådant ord.
**** Hypnopompa hallucinationer. Testa det vid tillfälle. Det är superkul. Inte. En natt fick jag exempelvis för mig att min pojkvän hade gula ögon och var djävulen själv innan jag återfick klarhet nog i hjärnan att inse att det förmodligen var en hallucination. Förmodligen. Juryn överlägger fortfarande.
***** Hemlis!

Friday, April 18, 2008

Poesi (och romantik?)

Det är vår ute. Jag slogs av det imorse när jag gick utanför dörren och insåg att alla gångvägar sopats helt rena från det lager av grus de legat under sedan i november förra året. Hela Tumba är vårstädat och jag njuter av gatornas nysopade status när jag trampar ner för berget jag bor på.

Luften är kall och frisk, frosten ligger som en skör hinna över gräset, och solen lyser mig i ögonen. Över träden har en tunn slöja av grönt börjat bildas. Den ljusa, ömtåliga sortens löv, de som med tveksamhet letar sig ut ur sina skyddande knopphöljen för att testa luften utanför, de första modiga.

I sann våranda kastar jag mig därför (nåja) över SvDs romantiktest och får veta att:
Du har en ljummen inställning till romantik. Du kanske inte omfamnar allt, men uppskattar en romantisk gest då och då. Det är inget fel att trivas med lagom mycket romantik och det betyder inte att du inte kan uppleva kärlek på samma djupa sätt som dina mer romantiska vänner.


Hmm... Genast börjar jag fundera på - vad är det för fel på mig eftersom jag inte tycker om romantik? Hela texten är skriven ur synvinkeln - du skall älska att vara romantisk! Dessutom är testet fånigt, det innehåller som vanligt inga av mina val. En romantisk date för mig skulle exempelvis bestå i av att fixa en ostbricka och spela brädspel till långt in på natten. Kanske ett kortspel också. Möjligtvis Gloom... Eller StarCraft-brädspelet? Kanske skriva ett äventyr tillsammans med min snusmumrik, som är mer än lovligt begåvad vad det gäller att uttrycka sig via text?

Jag ÄR inte romantisk i traditionell mening. Men jag fixar kaffe på morgonen när jag tvingar upp snusmumriken nästan redan innan han har gått och lagt sig (och bett mig väcka honom, mind you, jag sysslar inte med ofrivillig tortyr). Det är väl romantiskt? I alla fall enligt frågan i testet (har du gjort frukost på sängen till din partner?) och eftersom snusmumrikens frukost består av avkok av malda kaffebönor så bör det väl rymmas inom den sfären?

Äsch. Jag får sluta analysera min egen förmåga till kärlek... I alla fall med utgångspunkt i ett störtlöjligt test på SvD.

Intressant? ... det är nästan tragiskt att det här intresserar isf...

Andra bloggare om:
, , , , , , , , ,

Monday, January 28, 2008

Jag älskar Pilot!

Och nu pratar jag naturligtvis om pennföretaget. De har en smart liten tjänst på nätet där man kan beställa pennor via premium-SMS. Det är delvis därför jag älskar dem.

Jag älskar dem allra mest för att jag i fredags beställde refillpatroner till den Bästa Pennan i Världen, nämligen Pilot G-1 Grip (jämte G-Tech C4, förstås) som inte finns att köpa någonstans i den här skruttiga lilla småstaden Stockholm. Idag fick jag... inte patroner utan två pennor istället. Tydligen var patronerna slut, så de skickade pennor. Hur mycket kan man älska ett pennföretag?

Mycket. Massor. Jag skall aldrig köpa en enda penna av ett annat märke någonsin igen!

KRAMAR till Pilotfolket. Ni har verkligen förgyllt dagen!

Tuesday, October 23, 2007

Bowie är min husgud!

Okej... jag har redan tjatat...

David Bowie is my Master now!

Förlåt, men mitt ibland Incubus, Anna Ternheim och Little Dragon dök "Wild is the Wind" upp och hans RÖST! Hans dialekt! Så jämlans ömtåligt och så mänskligt på en skiva som annars utmärks av kyla och distans! *Argh!* Kan jag bli kär i författares texter så kan jag bli kär i sångares röster också... Så det så. Jag har märkt en viss overload på kärlek här... Massa saker jag blir kär i. (Och om jag hade varit bitter, desillusionerad och trött hade jag sagt att det är synd att de inte blir kära i mig, men å andra sidan, vem hade velat ha en bok följandes efter en som en liten hundvalp med öronen fladdrande? Eller en röst? Hur hade det funkat?)

Ja, jag erkänner! Jag behöver kärlek! Men å andra sidan, vem behöver "riktig" kärlek när man kan sjunka ner i soffan med en bok av Thomas Pynchon och ett album av David Bowie i högtalarna? (*räcker upp handen* jag?!) Synd bara att de stör ut varandra. Lyssnar jag på Bowie måste jag låta bli att läsa och läser jag kan jag inte lyssna på Bowie. Vad ÄR detta som har drabbat mig? Är det displacement för min olyckliga förälskelse? Eller är det bara en insikt om vad som verkligen är vackert i livet? Texter och musik. Det fyller mig till brädden av kärlek. Skönhet är så sällsynt. Så varför uppskattar man den inte när man har den framför sig? Och om man gör det, varför springer den så ofta sin väg? Just nu är jag lite konstig i skallen. Just nu skulle jag kunna fläka ut hela mitt liv här, och berätta för alla er människor jag har träffat som verkligen har varit vackra om varför ni har varit vackra och varför jag oundvikligen drabbats av kärlek till er, men då skulle ni springa, springa... bort. Och aldrig komma tillbaka, rädda för att jag skulle.. vadå? Attackera er med kärlek? Drägla ner er med tillgivenhet?

Älska er för dem ni är! Sjukt! Varför är det jobbigt att vara älskad? Att vara älskad av någon man inte älskar tillbaka, that is? Jag skall aldrig mer dissa någon som säger att de älskar mig. Jag är inte en social varelse till att börja med, men jag har i alla fall vett att prata med folk som vill prata med mig.

Och med älska menar jag inte Albanska män som vill gifta sig med "nice Swedish girl". Det är ett förbehåll att du känner mig.

Och nu slår solen som eld mot taket utanför och "This is Not America" ringer i öronen, slick, honungslen... Med en djup Bowieröst och vilken text!

"Snowman melting
From the inside
Falcon spirals
To the ground
So bloody red
Tomorrows clouds"

Shalalalalalaaaa!

Okej, nu har jag gjort bort mig i text tillräckligt för idag. Nämnde jag att jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem? Jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem.

Jag hoppas de släpper ut mig igen.

*drägel* Nu började "Wild is the Wind" igen...

"Love me, love me, love me, love me, say you do
Let me fly away with you
For my love is like the wind, and wild is the wind
Wild is the wind
Give me more than one caress, satisfy this hungriness
Let the wind blow through your heart
For wild is the wind, wild is the wind

You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!

Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures of the wind, wild is the wind
Wild is the wind

You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!

Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures in the wind, and wild is the wind

Wild is the wind"