Öppet brev till Riddaren i Skinande Rustning på den Vita Hästen

Hej Riddaren.

Vart tog du vägen? Jag har väntat nu i snart 25 år (ge mig tio år att växa upp på innan det börjar klagas på att jag minsann är 34) men du har fortfarande inte dykt upp. Jag har spanat längs med vägen, jag har suttit uppe en del nätter, jag har varit kysk och jag har kramat min nalle, men ingen Riddare.

Så nu börjar jag undra om du verkligen finns. Jag trodde att jag hade träffat dig ett par gånger, men det visade sig alltid att den skinande rustningen hade lite hål här och där, eller att ringbrynjan behövde lagas, och att den vita springaren var en rostig gammal volvo, subaru eller saab. Så när hade du tänkt hitta fram till mig?

Okej, jag har flyttat en del genom åren, men SÅ svårt är det inte att hitta till Helsinki eller Malmö - det är bara att följa skyltarna. Om du inte är analfabet förstås. Men en Riddare i Skinande Rustning som inte kan läsa är nog inte min riddare i alla fall.

Om du är rädd för för höga krav, så kan jag ju meddela att de har sänkts genom åren. Numera räcker det att du:
1. kan läsa/ skriva
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias...
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou
4. tycker om film
5. spelar spel
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig

Jag trodde att jag hade hittat dig igen, men jag tog nog fel på dig och någon annan. Fast det är svårt att veta. Jag har ju ingen aning om hur du ser ut. Hör av dig i vilket fall. Jag väntar fortfarande.


Dagens musik är passande nog Björk & David Arnold - "Play Dead"
Darling, stop confusing me,
With your wishful thinking.
Hopeful embraces,
Don't you understand?
I have to go through this,
I belong to here where no-one cares,
And no-one loves.
No light no air to live in,
A place called hate,
The city of fear.

I play dead,
It stops the hurting.
I play dead,
And the hurting stops.

It's sometimes just like sleeping,
Curling up inside my private tortures.
I nestle into pain,
Hug suffering,
Caress every ache

I play dead, it stops the hurting.