De som är intresserade av bloggosfären - och vilka är inte det? - kommer förmodligen att uppskatta det här talet av James Surowiecki. I korta ordalag så ställer han upp två motsatsförhållanden som jag själv observerat.
1. Kollektivt tänkande människor - kollektiv intelligens - är smartare än en enskild människa. Bloggosfären består av en mängd människor, vilket borde innebära att bloggosfären är enormt smart, och att bloggosfären borde vara värdefull ur ett samhällsperspektiv. Alla får en röst och vi kan komma åt information som vi annars inte kommit åt.
2. Det är lätt att bli kär i internet. Det är lätt att tänka att nätverk är jättebra. Och det är det, i många fall. Men ju närmare vi nätverkar, desto svårare är det för oss att vara oberoende. Ju mer vi blir beroende av nätverket desto mer likriktar vi våra åsiktar. Och grupper är bara smarta om individerna är oberoende. Kollektiv intelligens kräver oberoende tänkande.
När en gång ett meme kommer igång och fått fart, desto svårare är det är bryta emot det.
Surowiecki gör en liknelse med myror. Myror är självorganiserade varelser, som vanligvis klarar av i grupp mycket mer än som individer. Men det finns också en baksida till självorganiserade system. Om den ledande myran går vilse och ingen av myrorna hittar tillbaka, så följer myrorna helt sonika den myran som går framför. Det kan resultera i att myrorna till slut går ihjäl sig. Surowiecki pratar om en hög med soldatmyror som hamnade i ett cirkelmönster och gick i två dagar innan de dog.
Problemet med bloggosfären är att det här självordnande systemet kan upprepa ett meme gång på gång på gång och på så sätt likrikta diskussionen, och istället för att höja den kollektiva intelligensen, sänka den totalt.
OBS: Den här videon innehåller scener från tsunamikatastrofen! Kan vara känsliga scener.
Tyvärr tror jag - det är ännu så länge en teori - att den sociala aspekten av bloggosfären har tagit överhanden. Det är viktigare att "vara någon" att bli länkad till, än att bevara sitt oberoende tänkande. Jag har själv känt av ett socialt tryck att likrikta mig, att ställa mig i ett led och enbart ett led och hålla mig där. Att försöka införa gråskalor i en diskussion, vare sig det handlar om en forumsdiskussion eller en bloggdiskussion är stort sett meningslöst, eftersom meme-anhängarna kommer att vara en så stark kraft att den enskilda (avvikande) rösten drunknar i sammanhanget. Problemet är också att internet föder en enorm lojalitetskänsla.
Och nu har jag bara pratat om problemen och inte det positiva, MEN jag pratar om problemen eftersom positiva röster om bloggosfären för tillfället (enligt min egen upplevelse, så klart) har överhanden i diskussionsmolnet.
Kort sagt - inse faran i att inte tänka själv. Och tänk själv. Gör inte avkall på dina egna åsikter, bara för att något "ska vara" på ett visst sätt eller för att man "ska tänka" på ett visst sätt.
Dan Dennett och Susan Blackmoore om memes, för er som aldrig hört talas om dem tidigare.
Intressant?
Andra bloggare om:
TED, memes, bloggar, bloggosfären, kollektiv intelligens
Showing posts with label bloggar. Show all posts
Showing posts with label bloggar. Show all posts
Tuesday, April 14, 2009
Monday, January 19, 2009
Onlinebeteende
Jag håller som bäst på att läsa Sheri Graner Rays bok "Gender Inclusive Game Design", som jag anser att alla speldesigners och producenter och för den delen förlagschefer borde läsa.
Det är en i grunden bra bok - jag ifrågasätter ett par delar av den - men till största delen är det en positiv läsupplevelse. Jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
I vilket fall som helst så pratar Graner Ray om olika former av kommunikation. Att män och kvinnor pratar olika. Att män, när de tar ton, pratar i absoluta termer och med fullkomlig övertygelse om att de har rätt - eller att det åtminstone framstår som att de är övertygade om att de har rätt. Ofta innehåller pratet också personliga påhopp på den person de pratar till. Enligt Graner Ray pratar nämligen män till sina... erh... offer. Istället för med.
Huruvida det här är ett medfött beteende eller inlärt, well. Jag är övertygad om att det är inlärt. Jag har nämligen märkt samma tendenser hos mig själv efter att ha spenderat mycket tid online, och i mansdominerade miljöer.
Graner Ray påpekar en annan sak som jag också känner igen. Om jag - som kvinna - tar till den här typen av språk för att passa in, blir jag utestängd av både män och kvinnor, något jag blev varse för något år sedan. Så tjejer - ta er inte (manlig) ton, då blir ni utfrusna.
Jag funderar på om det är den här statusmedvetna kommunikationsformen som ligger till grund för både mediedrev och bloggdrev? Uppenbart är att det inte finns några mellanlägen. Antingen har man rätt, eller så har man fel. Den sida majoriteten - eller kanske snarare de bloggare med mest makt - ställer sig på har RÄTT och de VINNER. Alltså har alla andra FEL och de FÖRLORAR. Och så kan man - om man hamnar på den rätta sidan - tillräkna sig lite extra status, bli länkad till lite oftare, läst lite mer och känna sig lite extra överlägsen alla andra i det patriarkaliska hierarkiska samhället vi befinner oss i. (*Gasp*! Hon sade "patriarkaliskt"! Är hon rabiat feminist?!)
Varför pratar vi nollsummespel här? Varför är det så svårt att se att fler än en sida kan vinna i en konflikt? Är det för att konflikter i sig ofta har handlat om ting? Objekt? Sådant man har, eller inte har?
I vilket fall som helst så skrev Mina Moderata Karameller en bra bloggpost om det här. Karameller pekar också vidare till en undersökning som försöker förklara drevmentaliteten ur ett medialt/ politiskt perspektiv. Undersökningen är inte helt oäven, och definitivt relevant även när det gäller bloggeri.
Ett citat, som jag tror är relevant ifrån den här undersökningen (*AH!* NU ÄR HON FEMINIST IGEN!!! Plocka fram blåslampan gubbar! Fort! Ner med häxan! NER!)
Inte nog med att vi inte får ta till personangrepp, som det står fritt män att göra utan att man höjer på ögonbrynen - kom igen, grabbar är ju sådana - så får vi heller aldrig aldrig aldrig ha fel, eller göra fel. Då passar vi inte in i Madonnafacket längre, då är vi förpassade till horavdelningen och kan behandlas hur som helst.
Life's good.
EDIT: Tydligen är det farligt att blogga på fler än ett sätt. DN rapporterar om en ung man som (nästan) råkat illa ut.
Intressant?
Andra bloggare om:
bloggar, bloggdrev, feminism, häxor, mina moderata karameller,
Det är en i grunden bra bok - jag ifrågasätter ett par delar av den - men till största delen är det en positiv läsupplevelse. Jag känner igen mig i mycket av det som skrivs.
I vilket fall som helst så pratar Graner Ray om olika former av kommunikation. Att män och kvinnor pratar olika. Att män, när de tar ton, pratar i absoluta termer och med fullkomlig övertygelse om att de har rätt - eller att det åtminstone framstår som att de är övertygade om att de har rätt. Ofta innehåller pratet också personliga påhopp på den person de pratar till. Enligt Graner Ray pratar nämligen män till sina... erh... offer. Istället för med.
Huruvida det här är ett medfött beteende eller inlärt, well. Jag är övertygad om att det är inlärt. Jag har nämligen märkt samma tendenser hos mig själv efter att ha spenderat mycket tid online, och i mansdominerade miljöer.
Graner Ray påpekar en annan sak som jag också känner igen. Om jag - som kvinna - tar till den här typen av språk för att passa in, blir jag utestängd av både män och kvinnor, något jag blev varse för något år sedan. Så tjejer - ta er inte (manlig) ton, då blir ni utfrusna.
Jag funderar på om det är den här statusmedvetna kommunikationsformen som ligger till grund för både mediedrev och bloggdrev? Uppenbart är att det inte finns några mellanlägen. Antingen har man rätt, eller så har man fel. Den sida majoriteten - eller kanske snarare de bloggare med mest makt - ställer sig på har RÄTT och de VINNER. Alltså har alla andra FEL och de FÖRLORAR. Och så kan man - om man hamnar på den rätta sidan - tillräkna sig lite extra status, bli länkad till lite oftare, läst lite mer och känna sig lite extra överlägsen alla andra i det patriarkaliska hierarkiska samhället vi befinner oss i. (*Gasp*! Hon sade "patriarkaliskt"! Är hon rabiat feminist?!)
Varför pratar vi nollsummespel här? Varför är det så svårt att se att fler än en sida kan vinna i en konflikt? Är det för att konflikter i sig ofta har handlat om ting? Objekt? Sådant man har, eller inte har?
I vilket fall som helst så skrev Mina Moderata Karameller en bra bloggpost om det här. Karameller pekar också vidare till en undersökning som försöker förklara drevmentaliteten ur ett medialt/ politiskt perspektiv. Undersökningen är inte helt oäven, och definitivt relevant även när det gäller bloggeri.
Ett citat, som jag tror är relevant ifrån den här undersökningen (*AH!* NU ÄR HON FEMINIST IGEN!!! Plocka fram blåslampan gubbar! Fort! Ner med häxan! NER!)
kvinnor exploateras i högre utsträckning än män i skandaler. Dessutom förväntas kvinnor vara rättrådiga och ha
högre moral än män. När kvinnor gör fel finns det därför en risk att “brottet” ses som allvarligare, då det bryter mot den stereotypa föreställningen av kvinnligt beteende.
Inte nog med att vi inte får ta till personangrepp, som det står fritt män att göra utan att man höjer på ögonbrynen - kom igen, grabbar är ju sådana - så får vi heller aldrig aldrig aldrig ha fel, eller göra fel. Då passar vi inte in i Madonnafacket längre, då är vi förpassade till horavdelningen och kan behandlas hur som helst.
Life's good.
EDIT: Tydligen är det farligt att blogga på fler än ett sätt. DN rapporterar om en ung man som (nästan) råkat illa ut.
Intressant?
Andra bloggare om:
bloggar, bloggdrev, feminism, häxor, mina moderata karameller,
Tuesday, August 12, 2008
Tack för alla lyckönskningar!
Både jag och Klokboken tackar och bockar för alla lyckönskningar som vi har fått i och med vår förlovning.
Mina Moderata Karameller och The Real Mymlan har till och med bloggat om det i charmerande ord, som värmer både hjärtat och själen.
Kärlek är mysigt.
Klokboken är ännu mysigare, han är nämligen en mycket god vän också. Jag har sagt det förut, mest till honom, men han är som en mental gammal fåtölj. Jag är bekväm med honom. Vi kan till och med skriva i tandem, något jag aldrig har varit med om förut. Vi klickar.
Och att tänka att jag nästan lät honom undkomma...
Det här är ett av hans mail till mig, ett av många, kan jag ju erkänna, som förförde mig fullkomligt.
Än så länge har vi växlat 81 mail, de flesta i början av vårt förhållande. I de flesta ägnar vi oss åt sanslös stream of consciousness, och ganska mycket... erh... längtan? Och jag är motsträvig, men Klokboken revar långsamt in linan.
Den här dikten av Karin Boye fick jag den 19/2 -08.
Ain't love grand?
Det jag har lärt mig de senaste sex månaderna är att Klokboken är vis, omtänksam, kärleksfull, obenägen att diska (hemma hos sig), kattägare, kattägd, romantisk, drällig, charmig, vass, intelligent och en otroligt skicklig författare. Och romantisk.
Intressant? kanske för romantiker och riddare.
Andra bloggare om:
Klokbok, Personligt, Kärlek, bloggar, the real mymlan, mina moderata karameller
Mina Moderata Karameller och The Real Mymlan har till och med bloggat om det i charmerande ord, som värmer både hjärtat och själen.
Kärlek är mysigt.
Klokboken är ännu mysigare, han är nämligen en mycket god vän också. Jag har sagt det förut, mest till honom, men han är som en mental gammal fåtölj. Jag är bekväm med honom. Vi kan till och med skriva i tandem, något jag aldrig har varit med om förut. Vi klickar.
Och att tänka att jag nästan lät honom undkomma...
Det här är ett av hans mail till mig, ett av många, kan jag ju erkänna, som förförde mig fullkomligt.
Diariefört: 001016-10-07, avd. Behandlande av Klagomål
Utredare: Sir Ecki Ecki ta Pang (riddare i solkig rustning)
Under förhandenvarande omständigheter med en ansamling drakar i Norra Regionen samt mindre bondeuppror i byarna Zwipp, Truls, Anfang och Tyrsus, samt en grasserande epidemi av vampyrism i södra delarna av riket, provins Bleh!, har personalen på sistone varit offer för hög arbetsbelastning. Och drakar.
Vidare upptäcker vi, vid en preliminär utredning av Ert fall, att Rätt Blanketter ej finnes tillstädse; blanket D1767, blankett 0987-5 (avd C), samt blankett 654-2 (avd D, enhet P). För att vidare utredning av Ert fall ska ske, måste dessa blanketter fyllas i.
Dock, efter ett nämndsammanträde vid Avdelningen för Akuta Besvär, Huvudverket, har vi intermittent delgett Er Dispens från blanketterna (vilka bör fyllas i vid senare tillfälle, se informationsbroschyr IF567221-9, vilken kan rekvireras från Centrum för Informationsfrågor, avdelning Besvärsyrkandeprinciper, Huvudverket). Med detta beslut i åminnelse har vi således avdelat en utredande och exekverande personlighet av, dock, lägre rang än 'riddare'. (Han är väpnare, det jävla nötet, eftersom hans förfädrer insisterade på att spela bort sina gods till orchhövdingen Karlslok.)
Se vidare beslut.
Vidare Beslut:
Efter diskussion bland riddarna har beslut tagits i frågan. Utifrån Er lista -
1. kan läsa/ skriva
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias...
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou
4. tycker om film
5. spelar spel
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig
- har en delegat avskilts. Sagda delegat, nominell friherre* A.., J..., erbjuder härmed sina tjänster i alla frågor som på något sätt kan komma beröra en eller bägge av er. Se bocklista.
1. kan läsa/ skriva - check
2. tycker om musik - det har inte så stor betydelse vilken musik. Möjligtvis inte dansband... Eller Julio Iglesias... - check
3. läser böcker. Mer än Harry Potter och Jan Guillou - check
4. tycker om film - check
5. spelar spel - check
6. tycker om mig - men jag klarar mig på förakt också, bara jag framkallar någon sorts känsla hos dig - check*
(*: Förakt kommer inte på fråga.)
Önskar Ni erhålla sagda representants tjänster bör anmälan om detta inkommit senast 31/3 2009.
Med vänliga hälsningar:
Ecki Ecki ta Pang! (riddare i solkig rustning)
- - - - - Er Originalanmälan, rekvirerad från virtuell dagbok,s ka "blogg" - - - - -
Öppet brev till Riddaren i Skinande Rustning på den Vita Hästen
Än så länge har vi växlat 81 mail, de flesta i början av vårt förhållande. I de flesta ägnar vi oss åt sanslös stream of consciousness, och ganska mycket... erh... längtan? Och jag är motsträvig, men Klokboken revar långsamt in linan.
Den här dikten av Karin Boye fick jag den 19/2 -08.
Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!"
(Karin Boye)
Ain't love grand?
Kato är inte alls redo för ditt hjärta. Jag är det däremot.
- Klokboken 22/2
Det jag har lärt mig de senaste sex månaderna är att Klokboken är vis, omtänksam, kärleksfull, obenägen att diska (hemma hos sig), kattägare, kattägd, romantisk, drällig, charmig, vass, intelligent och en otroligt skicklig författare. Och romantisk.
Intressant? kanske för romantiker och riddare.
Andra bloggare om:
Klokbok, Personligt, Kärlek, bloggar, the real mymlan, mina moderata karameller
Saturday, June 21, 2008
Min svårighet med språket i bloggosfären
Det absolut jobbigaste för mig den senaste tiden har dels varit att se FRA-lagen röstas igenom, men även att efteråt läsa de bloggar som jag tidigare haft respekt för och uppskattat att läsa.
Just nu är det många som med grova och starka ord och invektiv hånar de som tidigare varit deras hjältar. Ord som förrädare och hat är inte ovanligt.
Varför? det verkar finnas en enorm polarisering i bloggvärlden. Antingen är du för eller emot och om du är emot, då jävlar skall du få smörj verbalt tills du inte kan resa dig längre. Hos en privatperson kanske det här fungerar. Kanske. Det verkar vara ett arv från hätska forumdebatter, flamewars och trollattacker. Varför? För att det är lätt att kasta skit på människor man slipper se i livet? Eller för att ett beteende som detta är tillåtet fastän det i vissa fall kan stämplas som näst intill hatiskt?
Jag tycker inte det är okej att mobba människor via nätet, vare sig det gäller Fredrick Federley eller en okänd trettonåring. Visst kan man tycka att det är många som hållit sig framme i debatten som sedan har svikit, men det finns bättre sätt att säga det på än det sätt som det HAR sagts på. Det tar genast ner oss på en sandlådenivå, ett skitkastarkrig där ingen längre kommer att lyssna på de åsikter som döljer sig bakom alla invektiv. Att bete sig så här tyder faktiskt också på en brist på integritet. Den integritet som vi varit så angelägna att skydda. Vi vill inte bli kränkta själva, men det är helt okej att med tillmälen och YouTube-klipp kränka andra? Och att lägga ut FRA-anställdas adressuppgifter på nätet? Och faktiskt potentiellt utsätta dem för livsfara? Det är okej? Jag blir deprimerad när jag ser det beteendet hos människor jag har respekt för. Respekten försvinner ganska fort efter det.
Det är lätt att vara hatisk på en blogg. Det är lätt att vara raljant, det blir fina blogginlägg av det, och man får förmodligen många medhållande kommentarer. Det är svårare att göra som Bloggen Bent och faktiskt hålla sig till saken, istället för att brista ut i en gödselspridarorgie utan dess like.
Kort sagt? Väx upp för helvete och skriv utan att annamma en treårings beteende. Det blir så otroligt mycket lättare att lyssna på och ta till sig argument då.
Intressant
Andra bloggare om:
debatt, FRA, Bloggen Bent, bloggar, språk, integritet
EDIT: Ett tillägg. Det är fler som har uppmärksammat det kränkande och infantila språket som används och reagerat på det. Med tanke på omständigheterna kanske kontakten hade kunnat skötas direkt med Richard Slätt, men jag håller med Lena Forsman i hennes bedömning.
Japp, jag håller med Lena Forsman. Av den enkla anledningen att jag tycker hon har rätt. Hans blogginlägg är bara ren ilska som vräks ut på sidorna. Lite Schulman över det hela, faktiskt. Jag tycker man kan vänta sig mer, särskilt av någon som utger sig för att vara journalist. Till och med på en privat blogg.
Just nu är det många som med grova och starka ord och invektiv hånar de som tidigare varit deras hjältar. Ord som förrädare och hat är inte ovanligt.
Varför? det verkar finnas en enorm polarisering i bloggvärlden. Antingen är du för eller emot och om du är emot, då jävlar skall du få smörj verbalt tills du inte kan resa dig längre. Hos en privatperson kanske det här fungerar. Kanske. Det verkar vara ett arv från hätska forumdebatter, flamewars och trollattacker. Varför? För att det är lätt att kasta skit på människor man slipper se i livet? Eller för att ett beteende som detta är tillåtet fastän det i vissa fall kan stämplas som näst intill hatiskt?
Jag tycker inte det är okej att mobba människor via nätet, vare sig det gäller Fredrick Federley eller en okänd trettonåring. Visst kan man tycka att det är många som hållit sig framme i debatten som sedan har svikit, men det finns bättre sätt att säga det på än det sätt som det HAR sagts på. Det tar genast ner oss på en sandlådenivå, ett skitkastarkrig där ingen längre kommer att lyssna på de åsikter som döljer sig bakom alla invektiv. Att bete sig så här tyder faktiskt också på en brist på integritet. Den integritet som vi varit så angelägna att skydda. Vi vill inte bli kränkta själva, men det är helt okej att med tillmälen och YouTube-klipp kränka andra? Och att lägga ut FRA-anställdas adressuppgifter på nätet? Och faktiskt potentiellt utsätta dem för livsfara? Det är okej? Jag blir deprimerad när jag ser det beteendet hos människor jag har respekt för. Respekten försvinner ganska fort efter det.
Det är lätt att vara hatisk på en blogg. Det är lätt att vara raljant, det blir fina blogginlägg av det, och man får förmodligen många medhållande kommentarer. Det är svårare att göra som Bloggen Bent och faktiskt hålla sig till saken, istället för att brista ut i en gödselspridarorgie utan dess like.
Kort sagt? Väx upp för helvete och skriv utan att annamma en treårings beteende. Det blir så otroligt mycket lättare att lyssna på och ta till sig argument då.
Intressant
Andra bloggare om:
debatt, FRA, Bloggen Bent, bloggar, språk, integritet
EDIT: Ett tillägg. Det är fler som har uppmärksammat det kränkande och infantila språket som används och reagerat på det. Med tanke på omständigheterna kanske kontakten hade kunnat skötas direkt med Richard Slätt, men jag håller med Lena Forsman i hennes bedömning.
"en person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan"
Japp, jag håller med Lena Forsman. Av den enkla anledningen att jag tycker hon har rätt. Hans blogginlägg är bara ren ilska som vräks ut på sidorna. Lite Schulman över det hela, faktiskt. Jag tycker man kan vänta sig mer, särskilt av någon som utger sig för att vara journalist. Till och med på en privat blogg.
Monday, June 16, 2008
Välkommen till framtiden
Varning: Nedanstående blogginlägg kan delvis kategoriseras som satir. Det är även skrivet ur en känslomässig synvinkel. Ärligt talat vet jag inte vad som hände. Jag misstänker att Herr Klokbok har dåligt inflytande över mig.
Varför heter homosexuella kvinnor "lesbiska kvinnor" och homosexuella män "bögar" i artikeln om att homosexuellas hjärnor är annorlunda?
Och varför ligger "nyheten" högst upp på DNs hemsida, när FRA-debatten rätteligen borde placeras där?
Frågorna hopar sig.
Ivanka Savic och Sören Juvas säger:
Näe, det där med att behöva legitimisera sig är sannerligen sant. Och med tanke på att betydelsen av upptäckten inte verkar vara något direkt journalistiskt bombnedslag kan man fråga sig varför DN hela dagen valt att pusha sådana stories?
Kärlek på nätet låg högre på listan än FRA. Fast det är klart. Efter att FRA är genomröstat kanske det inte har så stort nyhetsvärde längre. Då kan FRA kolla vilka som vill dejta också. Och vi kan känna oss trygga i vissheten att storebror ser oss, hela tiden. Potentiellt sett i alla fall. Om de vill. Kanske.
Hurru, DN förresten... Anna Bratt behöver en språk-kontrollant. Eller kanske konsekvent ordval. Att kalla bögar för bögar är okej, men då skall man kanske använda en liknande term om... tja, flatorna? Seriöst. Det spretar rätt kraftigt i språket om Bratt. Hon kanske kan vara något för FRA? Korrekturläsa artiklarna innan de trycks verkar ligga i linje med förslaget i övrigt, what with all the source protection. Kan inte FRA själva beställa, eller kanske skriva artiklarna också? Faktum är att det vore så mycket lättare om vi fick någon form av vokabulär eller ordbok vi kan använda oss av när vi kommunicerar via nätet. Tänk vad lätt det skulle vara om vi slapp ord som "onomatopoetik" och "homosexuell"? Istället kan vi anamma Orwells BB-speech. Jösses. Jag tror jag fick en knäpp där. Så här elak har jag inte varit på år och dag.
Men jag kan i alla fall lita på Thente. Jag förlåter honom hans hundhat.
Centern vill för övrigt rösta ja till FRA-lagen. "Hurra för FRA, rösta ja!" En klatschig slogan som helt ställer motståndarna vid sidan av. "Vi ignorerar upprörda väljare kollektivt", säger Roger Tiefensee, "så slipper vi bli utpekade som de svikande politiker vi är." Näe, det sade han inte. Det hittade jag på.
Jag undrar om det som i homosexuellas hjärnor finns något i politikers hjärnor som skiljer dem från resten av mänskligheten? Förutom en ovilja att lyssna på sina väljare då. Näe, nu var jag elak igen. Federley och Ohlsson med flera har förklarat sig tveksamma till förslaget, och har svårt att bestämma sig för hur de skall rösta. Om jag riskerade min framtida karriär kanske jag också skulle vara tveksam.
Jag har fått jobberbjudande i Storbritannien. Om FRA-lagen går igenom kanske det är dags att flytta.
Nu är jag snart lika splittrad i mitt språk och ämnesval som Anna Bratt. Dags att lägga ner alltså. Men det är ju som Marcus Svensson på Smålandsbladet säger. Vi som bloggar är oviktiga, och bloggar om petitesser. Nu bör vi dessutom lyda pressetiska regler. Men vi var ju amatörer Svensson, och vi bloggar bara om sex.
Men vet herr Svensson vad? Precis det herr Svensson pratar om i sin blogg kommer att ske, fast med hela Svenska folket, om FRA-lagen röstas igenom. Det är inte bara ihopdrömda skräckscenarion. Läs rapporten från Tyskland.
Klippt från herr Svenssons egen blogg.
Är det inte det FRA-lagen syftar till? Total transparens. Du kommer inte undan. Välkommen till misstänksamheten. Välkommen till skräcken. Välkommen till framtiden.
Intressant?
Andra bloggare om:
övervakning, FRA, bloggar, Klokbok, homosexualitet, skrivande, DN
Varför heter homosexuella kvinnor "lesbiska kvinnor" och homosexuella män "bögar" i artikeln om att homosexuellas hjärnor är annorlunda?
Och varför ligger "nyheten" högst upp på DNs hemsida, när FRA-debatten rätteligen borde placeras där?
Frågorna hopar sig.
Ivanka Savic och Sören Juvas säger:
- Vi vet inte varför det är så eller vad det har för betydelse. Vi kan bara konstatera att det är så i några delar av hjärnan, säger Ivanka Savic.
Sören Juvas är förbundsordförande på Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Han tycker att studien är spännande.
- Men egentligen är den onödig. Det är inte viktigt om homo- och bisexualitet är medfödd eller inte. Vi ska inte behöva legitimera vår sexualitet för att behandlas lika i samhället, säger han.
Näe, det där med att behöva legitimisera sig är sannerligen sant. Och med tanke på att betydelsen av upptäckten inte verkar vara något direkt journalistiskt bombnedslag kan man fråga sig varför DN hela dagen valt att pusha sådana stories?
Kärlek på nätet låg högre på listan än FRA. Fast det är klart. Efter att FRA är genomröstat kanske det inte har så stort nyhetsvärde längre. Då kan FRA kolla vilka som vill dejta också. Och vi kan känna oss trygga i vissheten att storebror ser oss, hela tiden. Potentiellt sett i alla fall. Om de vill. Kanske.
Hurru, DN förresten... Anna Bratt behöver en språk-kontrollant. Eller kanske konsekvent ordval. Att kalla bögar för bögar är okej, men då skall man kanske använda en liknande term om... tja, flatorna? Seriöst. Det spretar rätt kraftigt i språket om Bratt. Hon kanske kan vara något för FRA? Korrekturläsa artiklarna innan de trycks verkar ligga i linje med förslaget i övrigt, what with all the source protection. Kan inte FRA själva beställa, eller kanske skriva artiklarna också? Faktum är att det vore så mycket lättare om vi fick någon form av vokabulär eller ordbok vi kan använda oss av när vi kommunicerar via nätet. Tänk vad lätt det skulle vara om vi slapp ord som "onomatopoetik" och "homosexuell"? Istället kan vi anamma Orwells BB-speech. Jösses. Jag tror jag fick en knäpp där. Så här elak har jag inte varit på år och dag.
Men jag kan i alla fall lita på Thente. Jag förlåter honom hans hundhat.
Centern vill för övrigt rösta ja till FRA-lagen. "Hurra för FRA, rösta ja!" En klatschig slogan som helt ställer motståndarna vid sidan av. "Vi ignorerar upprörda väljare kollektivt", säger Roger Tiefensee, "så slipper vi bli utpekade som de svikande politiker vi är." Näe, det sade han inte. Det hittade jag på.
Jag undrar om det som i homosexuellas hjärnor finns något i politikers hjärnor som skiljer dem från resten av mänskligheten? Förutom en ovilja att lyssna på sina väljare då. Näe, nu var jag elak igen. Federley och Ohlsson med flera har förklarat sig tveksamma till förslaget, och har svårt att bestämma sig för hur de skall rösta. Om jag riskerade min framtida karriär kanske jag också skulle vara tveksam.
Jag har fått jobberbjudande i Storbritannien. Om FRA-lagen går igenom kanske det är dags att flytta.
Nu är jag snart lika splittrad i mitt språk och ämnesval som Anna Bratt. Dags att lägga ner alltså. Men det är ju som Marcus Svensson på Smålandsbladet säger. Vi som bloggar är oviktiga, och bloggar om petitesser. Nu bör vi dessutom lyda pressetiska regler. Men vi var ju amatörer Svensson, och vi bloggar bara om sex.
Men vet herr Svensson vad? Precis det herr Svensson pratar om i sin blogg kommer att ske, fast med hela Svenska folket, om FRA-lagen röstas igenom. Det är inte bara ihopdrömda skräckscenarion. Läs rapporten från Tyskland.
När kraven på fullständig transparens praktiseras leder det till att persiennerna dras ned, till ökad misstänksamhet, till bristande tillit, till ett mindre öppet samhälle.
Klippt från herr Svenssons egen blogg.
Är det inte det FRA-lagen syftar till? Total transparens. Du kommer inte undan. Välkommen till misstänksamheten. Välkommen till skräcken. Välkommen till framtiden.
Intressant?
Andra bloggare om:
övervakning, FRA, bloggar, Klokbok, homosexualitet, skrivande, DN
Sunday, May 11, 2008
Landskapsarkitekten ger mig perspektiv
Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.
De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.
Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.
Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)
Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.
Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.
Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.
Perspektiv.
Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.
För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.
Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.
Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.
Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.
Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?
Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt
De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.
Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.
Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)
Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.
Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.
Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.
Perspektiv.
Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.
För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.
Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?
Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.
Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...
Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.
Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.
Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.
Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.
Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?
Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt
Tuesday, May 6, 2008
Kval
Kval
Kval är ett intressant ord.
Enligt SAOL:
Förr sket jag fullständigt i vad folk tyckte och tänkte om mig och mina åsikter. Det var ju mina åsikter. Skulle jag då inte få ha dem ifred.
Men det var innan jag började blogga, innan jag gick ifrån att tillhöra mig själv till att tillhöra etern. En problematik som uppstår (för mig) när jag bloggar är att jag kan skada - medvetet eller omedvetet - människor i min omgivning om jag är för öppenhjärtlig och för sårbar. En annan problematik är att jag med mina bloginlägg öppnar för tolkning av mina texter, både i positiv och negativ anda.
Hur kan jag då undvika att skada andra eller bli tolkad som att mitt uppsåt varit att skada andra? Genom att hålla käften.
Intressant?
Andra bloggare om: kval, Personligt, tråkig, bloggar
Kval är ett intressant ord.
Enligt SAOL:
1) (i vitter stil) lidande, plåga.
a) kroppsligt lidande; utom i numera bl. (mindre br.; delvis med anslutning till b) i sådana uttr. som lida svåra kval o. d.
b) psykiskt lidande, själslidande; ofta övergående i bet.: oro, ångest, vånda, förr äv. i bet.:. sorg. Utstå, lida svåra kval. Förorsaka l. be- reda, förr äv. göra ngn kval.
Förr sket jag fullständigt i vad folk tyckte och tänkte om mig och mina åsikter. Det var ju mina åsikter. Skulle jag då inte få ha dem ifred.
Men det var innan jag började blogga, innan jag gick ifrån att tillhöra mig själv till att tillhöra etern. En problematik som uppstår (för mig) när jag bloggar är att jag kan skada - medvetet eller omedvetet - människor i min omgivning om jag är för öppenhjärtlig och för sårbar. En annan problematik är att jag med mina bloginlägg öppnar för tolkning av mina texter, både i positiv och negativ anda.
Hur kan jag då undvika att skada andra eller bli tolkad som att mitt uppsåt varit att skada andra? Genom att hålla käften.
Intressant?
Andra bloggare om: kval, Personligt, tråkig, bloggar
Sunday, April 27, 2008
*pop*!
Mina ögon låter så.
Kunde ha låtit så.
Borde kanske låta så.
Jag har förjävla ont i dem i vilket fall som helst. Det är den gamla vanliga visan. Sand under ögonlocken. Rödglödgade kulor i ögonhålorna. Doppad i chili. Muskelvärk.
Nu har de moralpaniker på 1700-talet som uttalade sig om läsande ungdomar fått rätt. Det pajar ögonen. I och för sig handlar det förmodligen i mitt fall om någon form av ögoninflammation. Eller vad vet jag?
I vilket fall som helst höll jag på att avslöja djupa hemligheter idag. Jag lyckades dock avstyra mitt avslöjande i sista sekund. Tur det. Det hade väl blivit kravaller utanför ******* dörr annars. Han är ju mäkta populär bland damerna. I alla fall i textformat. Så jag får slå dem i skallen med trädrötter och samla dem i en källare, allt enligt Österrikisk modell*. Om inte annat kan vi kanske använda dem som uppasserskor när vi flyttar ihop i vår enorma mansion, när både han och jag blivit rika och berömda.
Jag tänkte ägna mig åt att bli stridspilot. Fastän man enligt uppgift måste se ordentligt för det. Kanske kan ansöka vid norska flygvapnet nu när de enligt uppgift skall få tillökning på flygplansfronten, eller hur det nu var.**
Om jag inte bosätter mig under mattan. Hos min pojkvän då. Hans två katter lär inte opponera sig. En av dem har en fäbless för att tugga på tår, den andra tuggar på min armbåge, lägger tassen i nyllet på mig och försöker kamma mig med klorna. Det hela resulterar i en tämligen yrvaken djävulskattungen som med näbbar och klor (djävulsnäbbdjur?) försöker återgå till sömnens trygga famn.****
Jag tror det här inlägget kommer att resultera i katastrof. Eller i alla fall i allmän förvirring. Jag har nämligen ingen aning om vart jag är på väg, textmässigt. Allt jag ville göra innan jag gick till sängs var att klaga över mina sandbemängda ögon och de riviga ögonlock jag har begåvats med.
*Pop*! Jo, huvudet är nog på väg att explodera. Men jag tror inte det är mitt fel. Jag har nämligen blivit invald i Sveroks förbundsstyrelse i helgen. Hur skall jag hantera den galenskapen? Jag kommer att jobba ihjäl mig innan jag vet ordet av.
Men det är det här jag är bra på. Inte stream of consciousnesskrivande, som jag förvisso excellerar i även det, utan att arbeta. Jag försöker med jämna mellanrum lägga av, men det fungerar inte. Varför skulle jag förresten?
Läs min pojkväns blogg. Den är bra. Men nu kan jag ju inte länka till den. Då avslöjar jag mig ju!*****
Intressant? - uppsök mentalvård eller ett dadaistläger. Möjligtvis surrealistkonferensen. Fisk!
Andra bloggare om:
bloggar, surrealism, Kärlek, relationer, ögon, moralpanik, rik, galet, klokbok
-----------
* Ja, det var smaklöst. Och inspirerat av en sann händelse. Två faktiskt. Men en är dagsaktuell.
** Jag - för att använda Klokbokens uttryck - twinglyhorar***
*** Jag skulle själv aldrig använda ett sådant ord.
**** Hypnopompa hallucinationer. Testa det vid tillfälle. Det är superkul. Inte. En natt fick jag exempelvis för mig att min pojkvän hade gula ögon och var djävulen själv innan jag återfick klarhet nog i hjärnan att inse att det förmodligen var en hallucination. Förmodligen. Juryn överlägger fortfarande.
***** Hemlis!
Kunde ha låtit så.
Borde kanske låta så.
Jag har förjävla ont i dem i vilket fall som helst. Det är den gamla vanliga visan. Sand under ögonlocken. Rödglödgade kulor i ögonhålorna. Doppad i chili. Muskelvärk.
Nu har de moralpaniker på 1700-talet som uttalade sig om läsande ungdomar fått rätt. Det pajar ögonen. I och för sig handlar det förmodligen i mitt fall om någon form av ögoninflammation. Eller vad vet jag?
I vilket fall som helst höll jag på att avslöja djupa hemligheter idag. Jag lyckades dock avstyra mitt avslöjande i sista sekund. Tur det. Det hade väl blivit kravaller utanför ******* dörr annars. Han är ju mäkta populär bland damerna. I alla fall i textformat. Så jag får slå dem i skallen med trädrötter och samla dem i en källare, allt enligt Österrikisk modell*. Om inte annat kan vi kanske använda dem som uppasserskor när vi flyttar ihop i vår enorma mansion, när både han och jag blivit rika och berömda.
Jag tänkte ägna mig åt att bli stridspilot. Fastän man enligt uppgift måste se ordentligt för det. Kanske kan ansöka vid norska flygvapnet nu när de enligt uppgift skall få tillökning på flygplansfronten, eller hur det nu var.**
Om jag inte bosätter mig under mattan. Hos min pojkvän då. Hans två katter lär inte opponera sig. En av dem har en fäbless för att tugga på tår, den andra tuggar på min armbåge, lägger tassen i nyllet på mig och försöker kamma mig med klorna. Det hela resulterar i en tämligen yrvaken djävulskattungen som med näbbar och klor (djävulsnäbbdjur?) försöker återgå till sömnens trygga famn.****
Jag tror det här inlägget kommer att resultera i katastrof. Eller i alla fall i allmän förvirring. Jag har nämligen ingen aning om vart jag är på väg, textmässigt. Allt jag ville göra innan jag gick till sängs var att klaga över mina sandbemängda ögon och de riviga ögonlock jag har begåvats med.
*Pop*! Jo, huvudet är nog på väg att explodera. Men jag tror inte det är mitt fel. Jag har nämligen blivit invald i Sveroks förbundsstyrelse i helgen. Hur skall jag hantera den galenskapen? Jag kommer att jobba ihjäl mig innan jag vet ordet av.
Men det är det här jag är bra på. Inte stream of consciousnesskrivande, som jag förvisso excellerar i även det, utan att arbeta. Jag försöker med jämna mellanrum lägga av, men det fungerar inte. Varför skulle jag förresten?
Läs min pojkväns blogg. Den är bra. Men nu kan jag ju inte länka till den. Då avslöjar jag mig ju!*****
Intressant? - uppsök mentalvård eller ett dadaistläger. Möjligtvis surrealistkonferensen. Fisk!
Andra bloggare om:
bloggar, surrealism, Kärlek, relationer, ögon, moralpanik, rik, galet, klokbok
-----------
* Ja, det var smaklöst. Och inspirerat av en sann händelse. Två faktiskt. Men en är dagsaktuell.
** Jag - för att använda Klokbokens uttryck - twinglyhorar***
*** Jag skulle själv aldrig använda ett sådant ord.
**** Hypnopompa hallucinationer. Testa det vid tillfälle. Det är superkul. Inte. En natt fick jag exempelvis för mig att min pojkvän hade gula ögon och var djävulen själv innan jag återfick klarhet nog i hjärnan att inse att det förmodligen var en hallucination. Förmodligen. Juryn överlägger fortfarande.
***** Hemlis!
Friday, April 25, 2008
När det går åt skogen...
... så går det åt skogen med besked. Jag skulle ha varit på Riksmötet (Sveroks riksmöte) men jag blev snopet nog sjuk. Igen. Trots förebyggande åtgärder som yoga och vitaminer har jag ett immunförsvar som tydligt säger ifrån när jag inte trivs. Nu säger det täppt näsa (fast inte så farligt) yrsel, feber och allmänna frossbrytningar.
Så istället för att sitta och argumentera för eller emot så skriver jag svar på Klokbokens tal.
1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 1873, på hösten. Nä... Någonstans runt 2006 började jag blogga på last.fm och flyttade sedan över till mySpace och sedan till blogger och se... nä, vänta, här är jag ju fortfarande.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Exhibitionistiska pälsängrar!
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Äsch... Jag kan inte svara... Han står bakom mig...
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Wow, vad jag skriver mycket om tuggzillor...
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Gnällspik, Herr Klokboks Kollektion, Mimmis blogg, Tomas blogg, Rosa Fluff, Bibtech 142... Många?
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Erh... Vänta, jag skall plocka fram excel.... erh... Hm... Ge mig en bra definition på det där först?
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Isabella Lund
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Det finns inga bloggare jag har hittat som är lika mig.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Min ömma moder kan hålla koll på mig, liksom mina inte fullt lika ömma syskon. Vad de tycker det vet jag i och för sig inte... Faderns fru ansåg mig vara lite väl öppenhjärtlig. Min älskling bloggar själv (och gö det bra) så jag förutsätter att han tycker det är okej. Annars misshandlar han väl mig tills jag slutar.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Inte en jäkla aning. Det kan jag inte svara på. Det här är ju ett snapshot.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Nej. Precis!
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Sex. Eller vänta, det har jag bloggat om. Kärlek. Eller vänta, det har jag bloggat om. Min relatio... nä. Jag hänger inte ut folk jag inte tycker om, och jag skriver inget i bloggen som jag inte är beredd att säga till dem öga mot öga. Jag försöker vara konstruktiv, utom när det gäller snorkfröknar, tuggzillor och spottkobror.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Eftersom jag bara har typ tre läsare så vet jag inte vem det skulle vara jag bekräftar, så nej...
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Absolut inte! Däremot kan man lära sig lite om hur personen i fråga tänker och tycker. Och hurdant vokabulär de har. Vilket skulle visa sig vara ödesdigert för min del...
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Jajemän. Men inte via min blogg, via hans blogg.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt. Älsklingen brukar hamna på en parkbänk med en pappskiva som det står "ge mig ett bloggämne" på runt halsen och ett visset anteckningsblock krampaktigt fasthållet i näven. Sedan finns det ju Alex Schulman. Han borde kanske inte få finnas överhuvudtaget, men juryn beslutar sig ännu om det är befogat att avliva honom.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Haha, varför det?
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nja, det skulle väl vara det där onomatopoetiska inlägget jag gjorde för ett tag sedan. Det resulterade i en pojkvän. Men nej, jag ångrar det inte, snarare tvärtom.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tror inte på nackdelar, om det inte är min älsklings nacke och hans nacke är en fördel.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Tror du som har formulerat frågan att du kan lägga orden i en mening i rätt följd om två år? Näää... Kanske. Om det fortfarande känns angeläget.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Klart vi inverkar. Det finns ju för fasen redan en bloggkultur. Alla företeelser påverkar verkligheten.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ömma fingertoppar och ångest.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Kärlek?
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Varför det? Det känns omotiverat :)
Så istället för att sitta och argumentera för eller emot så skriver jag svar på Klokbokens tal.
1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 1873, på hösten. Nä... Någonstans runt 2006 började jag blogga på last.fm och flyttade sedan över till mySpace och sedan till blogger och se... nä, vänta, här är jag ju fortfarande.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Exhibitionistiska pälsängrar!
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Äsch... Jag kan inte svara... Han står bakom mig...
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Wow, vad jag skriver mycket om tuggzillor...
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Gnällspik, Herr Klokboks Kollektion, Mimmis blogg, Tomas blogg, Rosa Fluff, Bibtech 142... Många?
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Erh... Vänta, jag skall plocka fram excel.... erh... Hm... Ge mig en bra definition på det där först?
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Isabella Lund
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Det finns inga bloggare jag har hittat som är lika mig.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Min ömma moder kan hålla koll på mig, liksom mina inte fullt lika ömma syskon. Vad de tycker det vet jag i och för sig inte... Faderns fru ansåg mig vara lite väl öppenhjärtlig. Min älskling bloggar själv (och gö det bra) så jag förutsätter att han tycker det är okej. Annars misshandlar han väl mig tills jag slutar.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Inte en jäkla aning. Det kan jag inte svara på. Det här är ju ett snapshot.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Nej. Precis!
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Sex. Eller vänta, det har jag bloggat om. Kärlek. Eller vänta, det har jag bloggat om. Min relatio... nä. Jag hänger inte ut folk jag inte tycker om, och jag skriver inget i bloggen som jag inte är beredd att säga till dem öga mot öga. Jag försöker vara konstruktiv, utom när det gäller snorkfröknar, tuggzillor och spottkobror.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Eftersom jag bara har typ tre läsare så vet jag inte vem det skulle vara jag bekräftar, så nej...
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Absolut inte! Däremot kan man lära sig lite om hur personen i fråga tänker och tycker. Och hurdant vokabulär de har. Vilket skulle visa sig vara ödesdigert för min del...
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Jajemän. Men inte via min blogg, via hans blogg.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt. Älsklingen brukar hamna på en parkbänk med en pappskiva som det står "ge mig ett bloggämne" på runt halsen och ett visset anteckningsblock krampaktigt fasthållet i näven. Sedan finns det ju Alex Schulman. Han borde kanske inte få finnas överhuvudtaget, men juryn beslutar sig ännu om det är befogat att avliva honom.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Haha, varför det?
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nja, det skulle väl vara det där onomatopoetiska inlägget jag gjorde för ett tag sedan. Det resulterade i en pojkvän. Men nej, jag ångrar det inte, snarare tvärtom.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tror inte på nackdelar, om det inte är min älsklings nacke och hans nacke är en fördel.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Tror du som har formulerat frågan att du kan lägga orden i en mening i rätt följd om två år? Näää... Kanske. Om det fortfarande känns angeläget.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Klart vi inverkar. Det finns ju för fasen redan en bloggkultur. Alla företeelser påverkar verkligheten.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ömma fingertoppar och ångest.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Kärlek?
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Varför det? Det känns omotiverat :)
Friday, March 28, 2008
En ny blog? Va?! En TILL!?
Jag har precis startat bloggen "djävulskt beläst" där jag tänker skriva lite rekommendationer, recensioner och lite annat för den hugade bokläsaren. Den kommer att innehålla allt från rollspelsböcker till facklitteratur och skönlitteratur. Först ut är Petra Östergrens "Porr, Horor och Feminister", som är en suverän bok. Läs den.
Anledningen till att jag delar upp det lite är för att - hey! Det är kul att starta bloggar, och för att man inte skall behöva dras med min ångest och personliga problematik om man bara vill ha ett boktips. Tyckte det var en vettig idé.
Nåväl.
Alla borde ha skägg!
Taggar: bloggar, böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
Anledningen till att jag delar upp det lite är för att - hey! Det är kul att starta bloggar, och för att man inte skall behöva dras med min ångest och personliga problematik om man bara vill ha ett boktips. Tyckte det var en vettig idé.
Nåväl.
Alla borde ha skägg!
Taggar: bloggar, böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
Monday, January 28, 2008
Meh!
Det finns en del människor man absolut inte vill träffa.
Vissa utav dem vill man inte träffa för att de förmodligen inte skulle ha så mycket gemensamt med en, och för att de kanske till och med kommer att ta livet av en om så sker. Jag tänker på Ted Bundy, Henry Lee Lucas m.fl. Alternativt tillhör de skaran "ex-pojkvänner" eller "mobbare". Vissa konventsarrangörer kan man också stoppa in i den högen. Nåväl, I digress...
Andra människor vill man inte träffa därför att den bild man har byggt upp av dem kanske inte stämmer. Och min bild av Jonas Thente vill jag absolut inte rasera. Nu har han nämligen gjort det igen. Varit så där mysigt cynisk som bara han och ett fåtal andra bloggare runtom i Sverige kan. Jag citerar. Och lever mig in, eftersom jag har fått samma fråga vid olika tillfällen. Och har precis samma skäl att avstå.
Hela bloggposten kan man läsa här.
EDIT: En arbetskamrat skickade precis den här trailern om Star Wars: The Force Unleashed till mig. Tänk om utvecklarna lade lika mycket tid på att berätta en bra historia som de gör på att bygga spelmotorer... *suck*
Vissa utav dem vill man inte träffa för att de förmodligen inte skulle ha så mycket gemensamt med en, och för att de kanske till och med kommer att ta livet av en om så sker. Jag tänker på Ted Bundy, Henry Lee Lucas m.fl. Alternativt tillhör de skaran "ex-pojkvänner" eller "mobbare". Vissa konventsarrangörer kan man också stoppa in i den högen. Nåväl, I digress...
Andra människor vill man inte träffa därför att den bild man har byggt upp av dem kanske inte stämmer. Och min bild av Jonas Thente vill jag absolut inte rasera. Nu har han nämligen gjort det igen. Varit så där mysigt cynisk som bara han och ett fåtal andra bloggare runtom i Sverige kan. Jag citerar. Och lever mig in, eftersom jag har fått samma fråga vid olika tillfällen. Och har precis samma skäl att avstå.
Jag tänker inte skriva någon egen bok. Det kommer redan ut på tok för många böcker och jag är alldeles för rastlös för att sitta så länge med samma text. Och så har jag ingenting att säga.
Det där sista brukar ju inte hindra författare, i och för sig, men det hindrar mig ty jag är en läsare framför allt, och jag bryr mig om andra läsare.
Hela bloggposten kan man läsa här.
EDIT: En arbetskamrat skickade precis den här trailern om Star Wars: The Force Unleashed till mig. Tänk om utvecklarna lade lika mycket tid på att berätta en bra historia som de gör på att bygga spelmotorer... *suck*
Friday, October 12, 2007
Rosetta Sten
Jag hittade (äntligen!) bloggen Rosetta Sten idag. Nu på morgonen när jag fortfarande spenderar tid med att rulla mina tummar rätt hårt eftersom vi inte hunnit med första mötet än.
Dagens musik består av Peter Gabriels utmärkta platta "Us". Den absoluta favoritlåten är "Digging in the Dirt".
- - - - -
Lite senare på dagen, närmare bestämt efter lunch, så sitter jag här och har läst allt den kloka (och inte alltid så kloka) och underhållande Rosetta har skrivit. Jag har dessutom lite jobb att göra nu, så jag trivs som fisken i vattnet med min fredag. Med undantaget att jag har förshoppat mig inför lördagen. Jag bara hoppas att folket som skall bevista min blygsamma boning på lördag faktiskt tycker om salt & vinegarchips, rökta mandlar, amedeichoklad, trappistöl, whisky, bresaola, paprika (!), prosciutto och diverse andra matiga tilltugg som förhoppningsvis skall förhindra dem från att tugga på mina möbler och mitt bonsaiträd. Så att de inte tuggar på mina möbler och mitt bonsaiträd. Erh... ja... eller... så. I vilket fall som helst är det en jäkla tur att jag har en ryggsäck, för det var inga lätta grejer att bära på. Fast spriten och trappistmunkarna köpte jag igår. Ölet! Munkar kunde man inte köpa. Om man inte pratar om typ munkar med hål i. Och socker på.
Jag erkänner att jag kanske har tagit i lite. Men jag tycker så mycket om mina stundande gäster och jag vill inte att de skall fly när de sätter foten i min blankskinande lägenhet (som jag av ren nervositet säkerligen kommer att städa igen), så jag hoppas kunna distrahera dem med mat.
Dagens musik består av Peter Gabriels utmärkta platta "Us". Den absoluta favoritlåten är "Digging in the Dirt".
- - - - -
Lite senare på dagen, närmare bestämt efter lunch, så sitter jag här och har läst allt den kloka (och inte alltid så kloka) och underhållande Rosetta har skrivit. Jag har dessutom lite jobb att göra nu, så jag trivs som fisken i vattnet med min fredag. Med undantaget att jag har förshoppat mig inför lördagen. Jag bara hoppas att folket som skall bevista min blygsamma boning på lördag faktiskt tycker om salt & vinegarchips, rökta mandlar, amedeichoklad, trappistöl, whisky, bresaola, paprika (!), prosciutto och diverse andra matiga tilltugg som förhoppningsvis skall förhindra dem från att tugga på mina möbler och mitt bonsaiträd. Så att de inte tuggar på mina möbler och mitt bonsaiträd. Erh... ja... eller... så. I vilket fall som helst är det en jäkla tur att jag har en ryggsäck, för det var inga lätta grejer att bära på. Fast spriten och trappistmunkarna köpte jag igår. Ölet! Munkar kunde man inte köpa. Om man inte pratar om typ munkar med hål i. Och socker på.
Jag erkänner att jag kanske har tagit i lite. Men jag tycker så mycket om mina stundande gäster och jag vill inte att de skall fly när de sätter foten i min blankskinande lägenhet (som jag av ren nervositet säkerligen kommer att städa igen), så jag hoppas kunna distrahera dem med mat.
Subscribe to:
Posts (Atom)
