Tuesday, January 15, 2008

Requiem aeternam dona eis Domine

Jag lyssnade på Smashing Pumpkins "Ava Adore" på vägen till jobbet idag och drabbades av en enorm lust att skriva något på temat requiem, ars morendi och dylikt.



Drinking mercury
To the mystery of all that you should ever seek to find
Lovely girl you're the murder in my world
Dressing coffins for the souls I've left behind
In time
We must never be apart


Som Astrid Lindgren och hennes syster brukade säga "Döden, döden!"

Varför jag helt plötsligt finner mig oerhört fascinerad av döden kanske kan vara svårt att förstå - jag är inte helt säker på att jag är med på varför det här skiftet uppstod i skallen på mig själv, men jag misstänker att det bara är att följa dit det leder.

Dessutom är "Requiem" en alldeles utmärkt titel på ett äventyr, no?

Från min Europa-introduktion till Götterdämmerung:

Ars Morendi - Konsten att dö
Kyrkan lär ut att döden är slutet på ett eländigt, kort liv. Det är inte att bli utplånad utan en förvandling, en övergång från jordelivet till evigt liv. Döden skall därför inte fruktas utan välkomnas. Men för att dö väl krävs förberedelser. Dödsbäddskonfrontationen är menad att vara överväldigande. Döden måste mötas ansikte mot ansikte och besegras. Familjefastor, bibelläsning och böner både vid dödsbädden och efter den är vanligt. De här ritualerna är avsedda att stärka de troende och ge en god död.

Det blir dock allt vanligare, ju längre in på 1700-talet man kommer, att inte ställa till med stora scener och ritualer runt döden. Man ser på livet mer som en god företeelse. Att leva är att göra sig nyttig, och därför bör man inte leva enbart för att dö. Har man haft ett gott liv, kan man gå in i intigheten nöjd. Eftersom man i allt högre grad tar avstånd från Gud ur ett filosofiskt perspektiv, tar man också avstånd ifrån möjligheten att det finns ett liv efter döden.


Lita på att jag kan hitta konstiga seder och bruk förknippade med snart sagt varje företeelse jag blir fascinerad av. Ibland undrar jag om jag inte hade varit bättre på att analysera, göra research och forska än att skapa. För dem som är rädda för döden kan jag varmt rekommendera att läsa Mary Roachs bok Stiff the Curious Lives of Human Cadavers, som är en otroligt bra, rolig och respektfull bok om döda människors kroppar och vad som kan hända med dem om man skänker dem till forskningen.

Jag tror jag har skrivit om den tidigare. Oh well.Dags att gå till biblioteket och skaffa sig lite litteratur om döden då, kanske? Och förhoppningsvis snappa ur det här dödströtta tillståndet jag befinner mig i idag.

(och för er som är mer intresserade av Smashing Pumpkins än döden så rekommenderar jag följande YouTube-klipp:

Bullet With Butterfly Wings
Try, Try, Try
Tonight, Tonight)

I övrigt önskar jag min kära syster lycka till i afton då hon inleder sin karriär som högskolestudent. Nu har samtliga barnen Roos vid något tillfälle och i någon kapacitet befunnit sig på Högskolan i Skövde. Men jag vinner naturligtvis, för jag var där och föreläste :).

No comments: