Just nu pågår en diskussion på Sveroks forum som har skrämt upp mitt konventskära hjärta rejält.
Det handlar om rollspel på konvent, och det handlar om hur konventsledningar ser på rollspel på konvent.
Jag har anat en trend inom konventssverige som lutar emot att konventen börjar bli mer och mer kostnadsmedvetna och mindre och mindre benägna att lägga ner tid på de lite besvärligare hobbyformerna, framför allt rollspel. Rollspelare blir allt mer marginaliserade på konvent runt om i landet, eftersom hobbyn
värderas ner på grund av att den inte drar in pengar på samma sätt som kortspel och brädspel. Diskussionen på Sveroks forum bekräftar precis det jag har misstänkt, och det skrämmer mig eftersom det innebär att rollspel snart inte kommer att finnas på konvent längre. Förutsatt att vi som ägnar oss åt konvent inte gör något åt det.
För länge sedan deltog jag på en workshop med Konventsarbetsgruppen. I den ombads vi som sysslade med konvent att berätta varför vi gjorde det. En person svarade "för besökarna". En person av kanske 10 - 20 personer som sysslade med konvent gjorde det för besökarna.
Behöver jag tillägga att det var jag som svarade på det viset?
Mycket utav det jag sysslar med gör jag för egen del. Mycket av det jag skriver skriver jag för att jag behöver få utlopp för en viss känsla eller ett visst sinnestillstånd som råder i min hjärna, men när jag ägnar mig åt något som påverkar andra människor - när jag arrangerar events eller håller workshops - då MÅSTE jag tänka på min målgrupp.
Hur kan man som arrangör för ett konvent som LinCon, SSK, SydCon, BSK eller GothCon INTE vara fullkomligt medveten om att det man gör är till för de som kommer dit och vill ha en upplevelse? Som de dessutom BETALAR för? Hur kan man se det som en ekonomisk ekvation och enbart en ekonomisk ekvation? Vem gör man konventet för i sådana fall? För att känna sig cool? En i innegänget? En av de som får skutta omkring med walkie-talkie? Flasha med en cool tröja?
Visst kan man känna en enorm stolthet över att ingå i ett team med duktiga människor som jobbar häcken av sig inför ett konvent, men skall jag vara helt ärlig har jag allt som oftast varit helt slut när konventet slår upp sina portar - det har till och med hänt att jag har gått iväg, kräkts och gråtit när det hela har dragit igång, bara därför att jag har varit orolig för att jag inte har gjort mitt bästa, för att besökarna inte skall uppleva det som ett bra konvent. Det som väger upp är de tillfällen när man hör någon prata om hur kul de har haft det, hur bra urval av scenarion det har varit och hur de skall ta med sina vänner nästa år.
Det som driver mig är att jag en gång, faktiskt på GothCon 1994, blev spelledd av en fantastisk spelledare som öppnade mina ögon för hur underbart ett konventsscenario kan vara. Efter det drog jag med mig min spelgrupp på ytterligare konvent. Efter det bestämde sig en kompis för att GÖRA ett konvent, och efter det blev även jag indragen i konventssvängen. Och jag vill att de som kommer på de konvent JAG arrangerar skall få samma omvälvande upplevelse som jag själv fick. Jag vill att de skall se på konvent på samma sätt som jag såg det. Som en port in i en annan värld. Ingen spelupplevelse som jag har varit med om har varit fullt så omfattande och så inlevelserik som konventsrollspel. Och hur kan man inte vilja dela med sig av det?
Ja, jag vet att det låter pretentiöst, men jag har verkligen målgruppen för ögonen hela tiden - glömmer jag bort det så vet jag att det blir dåligt.
Visst har mitt intresse för hobbyn ändrats under åren, jag har utvecklat min "smak", men som rollspelsansvarig får man aldrig glömma att det inte bara är mina smaklikar som skall trivas på konventet. Man måste plocka med något för alla, annars faller det platt. Och det gäller för alla ansvarsområden, inte bara inom rollspelsansvaret. Vad vill besökarna ha? Och hur tillgodoser man deras behov? Det måste vara A och O, det måste vara den heliga graalen. Annars gör man som LinCon. Ser på siffror och statistik och ekonomi. Och går i graven. För att aldrig återuppstå.
Jag kan inte göra ett konvent ensam. Men just nu har jag god lust med det. För att visa hur en slipsten skall dras och för att visa att ekonomi inte är allt. Magin måste också få plats.
Friday, January 4, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Mycket bra i denna post. Att man inte bryr sig om konsumenten gäller ju tyvärr på bred front i ankdammen som är spelsverige, jag har t ex svårt att se att vanitypublicerade rollspel som Noctum, En Garde och Bortom kommit till för att man brinner för att ge sveriges spelköpare en unik och högkvalitativ produkt utan snarare för att man vill se sitt eget namn i tryck.
Kika på vulkan.se så får du se hur utbrett det är. Kan man inte vara med i idol så får man publicera halvtaskiga bloggböcker eller dåliga skräckromaner.
Och kan man inte "vara" någon på riktigt så får man slå sig fram inom Sverok eller konventssvängen och skaffa sig cred. Usch. Det lät cyniskt. Det finns människor inom både Sverok och konvent som gör helt suveräna jobb. Men jag är ändå orolig för att man hellre ägnar sig åt konvent och Sverok för att man vill vara cool än för att man faktiskt vill göra något bra för andra människor. Men det har jag ju redan påpekat.
Jag håller inte riktigt med. Enligt er är det ju per automatik något dåligt om litteratur (och andra konstarter) kan spridas på ett enkelt sätt. Snarare anser jag att värdet på en konstart bara höjs desto tillgängligare dess skapande och spridning är. För om alla kan skapa, då är det ju verkligen kreativiteten hos skaparen som avgör vad som går hem i stugorna, inte att ett fåtal bara har möjligheten från början. Detta har det argumenterats för inom exempelvis filmen, under en längre period (att om alla kan göra film, så är det de som är riktigt duktiga, inte de som har rätt kontakter, rätt jobb osv, som kommer nå framgång).
Visserligen har vi marknadskrafter som styr också, så det jag talar om ovan är väl kanske en lite naiv syn på det hela, men å andra sidan så fungerar det ju så redan idag. Vad är skillnaden mellan några hemma-bloggare som ger ut sina egna texter motför någon kändis-bloggare som får uppbackning av något stort bolag?
Sen det här med användarfokus... jag tror snarare att exempelvis Bortom har tittat lite för mycket på vad dess användare kan tänkas tycka, snarare än tvärtom. Därav det ganska allmänna upplägget, med breda möjligheter till olika sorters spel. Och om jag kanske tycker att det inte är det roligaste spelet som finns ute nu (även om jag är stor skräckfantast), så tycker jag det är bra att det nu finns tillgängligt. Jag tvivlar inte heller på att det säkerligen är ett hjärtebarn hos författaren. Huruvida det skapats pga författarens ego/lust att få bekräftelse är för mig i sammanhanget rätt ointressant. (Jag kan tänka mig att en hel del av den film, musik etc. som jag uppskattar är skapad till stor del pga stora egon.)
Problemet ligger väl snarare när ekonomin (eller tanken om vad som är ekonomiskt) får styra vad som skapas (om så ett rollspel, eller ett konvent), precis som orginalinlägget påpekar?
Post a Comment