Jonas Thente är min hjälte

Han är både bitter och cynisk och det älskar jag. Och han kan skriva. Vilket som bekant påverkar mig positivt. Att kunna skriva och dessutom vara bitter och cynisk... Mmm... Hot stuff!

I den senaste blogen efterlyser han en skrivarombudsman. Tycker jag han gör rätt i. Jag uppskattar din blog, Jonas!

Vad kan jag säga. Läs!

Det finns dagar då man får ta emot kubikmeter av orättvisa förebråelser i telefon och mail.
Men det finns ingen objektiv skrivarombudsman som lyssnar på bägge parter och slutligen berättar för läsaren att nej, du tycks sakna incitamenten för att begripa ens den enklaste tidningsartikel så det torde inte överraska dig att du har tagit alldeles fel och bör be den förfördelade skribenten om ursäkt.

Jag lever helt och fullt enligt devisen "Alla andra är dumma i huvudet" och jag bär den stolt på min väska. Jag skall köpa fler...

Jag har dessutom återigen blivit hoppfull om min eventuella framtid som skönhetsmiss. - Det där kan man tolka på fler än ett sätt, för er som inte fattar hur man leker med ord (bittert och cyniskt?).

SvD har ännu en fantastisk nyhet. Jag undrar var de får tag på alla skräpnyheter ifrån? Inte nog med att jag alltså genom att färga håret får mina manliga konversationspartners att bli smartare, visar jag min fantastiska personlighet blir jag även vackrare! Om man tycker om bitska satmaror med för mycket meningslöst vetande i huvudet och dessutom en tendens mot att vara besserwisser. Men jag är en bra satmara. Våga säga emot får du ser HUR bra satmara jag är...

Nu skall jag lägga ner, men jag ville sträcka ut en hand till den stackars Thente som verkligen inte verkar få allt för många uppmuntrande mail. Personligen har jag i alla fall dragit mitt strå till stacken och faktiskt mailat honom och berättat hur bra jag tycker hans texter är. Så det så.

Ett tillägg till dagens blogg måste jag ändå göra.

I mitt sökande efter mer nyheter om Vivendi-Activisionsammanslagningen hittade jag den här artikeln, som faktiskt visar på att vissa gamers har börjat tänka innan de pratar. Kolla de länkar som Leigh har med i artikeln. De är både nyanserade och bra. Mycket trevlig artikel. Inte minst för att den bekräftar allt det jag skrev om Medierådets rapport. Mer eller mindre. Den bekräftar också det jag skrev om hur män ser på kvinnor i spelbranschen. Tyvärr.

Ett citat från artikeln som rör en sexistisk webserie som fokuserade på Assassin's Creeds producent Jade Raymond:

Men will fixate on pretty women, and probably sexualize them, privately if not publicly. It’s a basic fact of human relations, and it probably will never change, and that fact in itself is no source of shame. But the potency of the hatred that showed itself like a wound on the face of our community was stunning, and I challenge anyone to argue that this incident can be overlooked without begging serious examination of our community and the messages we share amongst ourselves.

And sadly, the Jade Raymond debacle – of which, I remind, the offending webcomic was a culmination and not a beginning, as she’d already been receiving inappropriate and unfair judgment – is not the only incident that begs us to examine our culture.

Just about as nauseating is a video, only a few days old, created by a young gay man to demonstrate the way that fellow Halo 3 players spoke to and treated him because he indicated his sexual orientation in his gamertag. Obviously, in a game like Halo, players can couple verbal attacks with actual ones; the individual who was victimized in this particular situation told GayGamer.net that not only was he verbally abused, but his teammates turned on him and shot him. “You know Jesus hates you,” one attacker said. “I hope you die and burn in hell,” said another. The rest of the comments are so vulgar as to be unprintable.

One doesn’t need to watch the video to know that there are still issues of homophobia and hatred in society as a whole, but that people would use a video game as a vehicle to attack someone – and that they would do so in such a virulently hateful way – is saddening. It’s normal to feel competitive, to trash-talk, even to feel determined to take out your fellow opponent. But this is just sick.

Kan vi inte acceptera att vi har problem inom branschen och hobbyn kan vi heller inte göra något åt problemen. Att vi biter så hätskt och inte tillåter en nyanserad diskussion kanske beror på att vi inte är så säkra på hur det ligger till. Egentligen.

Artificiell Intelligens, Expired och Pink Floyd

Män blir dumma av Blondiner! Det står det i alla fall i SvD idag. Alltså gör jag helt rätt när jag färgar håret morotsrött (trots alla veganer som samlas utanför dörren och gröna i ansiktet stönar "mooorrooooooot". Veganzombies? Hmm...) Artificiell intelligens, men inte för min del, jag är redan rätt smart. För alla mina manliga bekanta som annars skulle fördummats av min hårfärg! Fantastiskt vad vetenskapen kan forska fram nuförtiden.

Gårdagen spenderades helt i Stockholm. Förmiddagen gick åt att silversmida, klaga på surgumman i kvarterets 7-eleven och att bygga masker. De är nästan klara och det blir skulpturer av dem. Jag kan nämligen inte se någon annan användning för dem. Knäppt... Det är näsan som gör det. Men jag lägger upp bilder på dem så fort de är klara. Jag skall göra ett par till som enbart kommer att vara masker utan näsor.

Efter en tretimmars smidessession gick jag till Kulturhuset och hämtade biljetter som jag beställt, och sedan tog jag och en kompis en sväng upp på Helena Blomqvists "The Dark Planet", som jag blogade om för ett tag sedan. Han var dock inte alls lika imponerad som jag av hennes bilder. I alla fall verkade det inte så. Han var nog bara ute efter en öl. Eller fler. I vilket fall som helst så spenderade jag ett par trevliga timmar i hans sällskap innan det var dags att gå på "Expired".

Det är något särskilt att gå på filmfestivalfilm. Den här gången bestod det särskilda i att jag stod längst fram i kön när de släppte in, så jag fick en mycket bra plats mitt i mitten, och filmens regissör Cecilia Miniucchi satt med i salongen. Det blev en kort intervju efteråt, där hon förklarade en del om hur hon tänkt, och jag fick tillfälle att berätta för henne hur bra filmen var. Men det var många som ville prata, så det blev mest ett hastigt "Wonderful movie!" från min sida. Det finns en fangirl inom mig också.

"Expired"... Vad kan man säga... Nästa gång jag tvingas förklara mitt totalt meningslösa förhållande med den andra pojkvännen i den inte så långa raden av pojkvänner jag haft, så skall jag rekommendera dem att se "Expired" istället för att jag sitter och berättar om det. Med skillnaden att mitt ex. gav mig färre M&Ms och fler pikar.

Samantha Morton, denna helt fantastiska skådespelerska, spelar den kvinnliga huvudrollen Claire, och Jason Patric spelar Jay. Claire är en ganska introvert och väldigt romantisk ung kvinna som lever i något slags drömvärld. Hon blir ständigt trampad på och nerkörd i skorna. Hon träffar Jay, som är en lika ensam person. Men Jay är istället oerhört egofixerad, och tar allt som ett påhopp.

De inleder ett förhållande, och det är kanske inte den mest lyckade kombinationen kan man väl säga. Men det är definitivt en film värd att ses. Speciellt om man som jag har en tendens att bli involverad med män som är mer involverade med sig själva. Det är en "feel bad, feel good" film. Som också på många sätt påpekar att även om det går bra i livet, även om man gör ett bra jobb och har pengar, så betyder inte det så mycket om man samtidigt är ensam. Det är i interaktionen med andra människor som man faktiskt lever. Åtminstone delvis.

Och till sista punkten. Jag blev sidesteppad av min playlist idag igen. På vägen till jobbet dundrade "High Hopes" igång, från "the Division Bell". Härlig musik.