Svenska Dagbladet har en Idagserie om
mörker och
skräckfilm, så här lagom till Halloween. Som den skräckisentusiast jag själv är, måste jag ju lyda deras uppmaning att
tipsa om skräckisar.Den skräckfilm som satte mest spår i mig, kan man väl lugnt påstå, var Hajen. Den såg jag brottstycken av när jag var riktigt ung, och det resulterade bland annat i att jag trodde att det bodde en haj under sängen ett bra tag. Jag var ung. Ok? Hajen är fortfarande rätt ok. Den är lite cheesy men den funkar fram tills dess att hajen börjar äta båt.
En annan skräckis, som tyvärr inte längre skräms, men som skrämdes första gången jag såg den är Candyman. Det tog veckor innan jag kunde se mig i spegeln igen utan att att i huvudet säga "Candyman, candyman.. Nej, tyst!" Bristen på kontroll var nog det som skrämdes mest. Och att hjältinnan gick mot sin undergång, steg för steg... Men när jag såg om den var den högst medioker. Oh well...
Hemma i DVD-hyllan står det en hel rad skräckisar. Den roligaste (och sötaste får man väl säga) heter "A Chinese Ghost Story" med den ojämförbara Leslie Cheung i huvudrollen. Den är så rolig att det knappt är en skräckis. Men det finns spöken med i den!
Alien är en annan skräckis (okej, en del kommer att säga att det är en actionfilm, men jag tycker att det är en skräckis...) som jag vårdar ömt. Ridley Scotts första bidrag till Alien-serien är ett mästerverk. Suggestiv, klaustrofobisk och en ljuvlig build-up. Älskar den filmen.
Alone in the Dark skall man helst undvika om man kan. Anledningen till att den står hemma hos mig är för att den är baserad på ett spel. Ibland är man lite dum.
En fantastiskt bra TV-serie som också har temat skräck är American Gothic. Det är en fantastiskt bra serie om en liten stad i södra USA som styrs med järnhand av Sheriffen Lucas Black. Och wow vilken ondska det finns där. Rekommenderas varmt. Spöken, övernaturliga fenomen och annat blandas med moraliska ställningstaganden och gråskalor så det ryker om det.
Sedan kommer vi till den absoluta favoriten, höjdpunkten i min skräcksamling. Angel Heart. Handlar om privatdetektiven Harry Angel som får i uppdrag att hitta sångaren Johnny Favourite. En mer suggestiv resa mot undergången har jag nog aldrig sett. Kolla in Robert de Niro när han äter ägg... Wow...
Sedan har vi Evil Dead serien. Ettan är lite för seriös för sitt eget bästa, men andra delen och framförallt Army of Darkness är något i hästväg. Bruce Campbell är fantastiskt bra och Sam Raimi visar redan tecken på att bli en riktigt bra regissör. Klassiker och bör ses av alla! Inklusive mormor! Eller kanske inte...
Re-animatorfilmerna av Stuart Gordon är också riktiga splatterklassiker. Och Jeffrey Combs är underbar som Herbert West. På så många nivåer :).
The Pit and The Pendulum är en annan skräckis regisserad av Stuart Gordon som ligger mig varmt om hjärtat, framförallt på grund av Lance Henriksens fantastiska porträtt av en galen inkvisitor. Ljuvligt om man kan få tag på den. Nu var det kanske 5 - 6 år sedan jag såg den, så mitt omdöme kan vara lite instabilt i det här fallet.
Blood & Chocolate är en relativt ny varulvsfilm som har en mycket intressant tolkning av varulvsmyten. Den är riktigt rolig och definitivt värd att se om man som jag är lite extra svag för håriga humanoider. Det är en romantisk film om en ung varulvinna och hennes attraktion till en vanlig man. Naturligtvis får det en ände med förskräckelse eftersom "aldrig skola de tu mötas". Nåväl. Den ger hopp om varulvsgenren i alla fall.
Body Snatchers - orginalet, mind you! Det här är ju en klassiker. Måste ses. Men jag undrar nu om den kanske inte borde ingå under sci-fi? Aw, what the heck, att bli av med sin individualitet måste ses som en skräckupplevelse, så den får vara med här.
Brotherhood of the Wolf - en fransk film som också hanterar något slags stort och hårigt monster. Inte så ruskigt skräckig, MEN den har en mycket slemmig Vincent Cassel i en av rollerna och bara det är värt att genomlida en del av martial arts sekvenserna som de har envisats med att peta in i filmen. Men för rättvisans skull skall man kanske nämna att Marc Dacascos är bra på att slåss på film, så...
Carnivále - en helt fantastiskt bra HBO-serie försatt i depressionens USA. Mycket smart och mycket skitig (as are all things HBO) och jag älskar den högt. Det är en klassisk kamp mellan det goda och det onda och Clancy Brown är med. Bara det att Clancy Brown är med gör den suverän. :)
Chasing Sleep - en psykologisk thriller med Jeff Daniels i huvudrollen. Den är helt knarkad och så suggestiv att jag inte kunde se klart den första gången jag såg den. Mycket bra och mycket insinuerande. Ingen rakt på skräck, mera tänkaskräck. Och med tanke på hur bra fantasi jag har så slår den volter i huvudet på mig varje gång jag ser den.
Cold & Dark - brittisk skräckis om två poliser varav den ena förvandlas till någon slags mysko vampyr. Inte särskilt bra, men den har en viss... rå charm.
Creep - tunnelbaneskräckis med Franka Potente. Så dålig, så dålig, tyvärr för Franka Potente är bra. Men storyn gör mig bara ledsen. För den finns inte... Oh well. Jag kan tänka mig att den här filmen tilltalar en publik som inte har så stort behov av motiv och logik. Good splatter. Bad story.
The Crow - en klassiker med Brandon Lee i huvudrollen. Riktigt bra och svart gothfilm som man kan njuta av flera gånger. Här har vi också fightscener, men de känns berättigade. Och det är ett strålande soundtrack till filmen. Rekommenderas.
Dagon - all things H.P. Lovecraft are my friends. Including deep ones. "If I was a deep one, blubblubblubb..." Det här är en mycket bra filmatisering av en av H.P.Ls böcker. Jag älskar den, mest för det. Annars är det en hyfsad splatter med ett trevligt slut. Trevligt i det här sammanhanget betyder inte lyckligt :).
Dark City - också på gränsen till Sci-fi, men jag tar med den här. Regisserad av Alex Proyas (som också gjorde the Crow) och med Rufus Sewell och William Hurt i huvudrollerna. Lite utanför mainstream men helt underbar ändå. I samma stil som City of Lost Children. Och jag höll på att glömma en underbar Jennifer Connelly. Mörka män som rör sig i skuggorna och konspirationer på hög nivå. Jag älskar den.
Dawn of the Dead, Day of the Dead mfl - Romeros fantastiska zombiefilmer som inte bara är splattermästerverk utan även intressanta och rätt cyniska kommentarer. Jag älskar dem, men jag kan inte se zombiefilmer i övermåtta. Alltså är de mina högt värderade skatter jag plockar fram ibland när jag vill ge mig en visuell present. Och får betala priset på natten när jag vaknar vrålande av skräck. Av någon anledning triggar de våldsamma mardrömmar hos mig.
Deathwatch - en helt underbar och ganska undanskymd bunkerskräckis. Ett gäng soldater går vilse och hamnar i en övergiven bunker. Det är bara det att den inte är övergiven. Mycket bra skräckis som går emot en del konventioner och följer andra, men den är ruskigt välspelad. Rekommenderas.
Doctor Sleep - även det en lite off the beaten track-film som jag egentligen inte skulle klassificera som skräck. Goran Visnjic spelar huvudrollen som hypnotisör som hjälper en poliskvinna att knäcka ett mordfall men som på vägen får konfrontera lite av sina egna svagheter. Den handlar också om jakten på odödlighet. Mycket trevlig.
Dead Again - en film av och med Kenneth Branagh och med Emma Thompson i en av huvudrollerna. Den är kanske mer noir än skräck, men den innehåller övernaturliga element och den är som alltid när det gäller Branagh både välgjord och välspelad.
Dog Soldiers - "Where's Spoon?!" "There is no Spoon!" 'nuff said. Det är en varulvsfilm på lågbudget men med mycket vilja och mycket kärlek.
Edge of Madness - det här är en film som jag inte vet hur jag skall klassificera riktigt. Men den är ruskigt bra. Den handlar om nybyggare i den amerikanska västern och ett mord som sker som följd av två bröders "kamp" om samma kvinna. Mycket bra och lite creepy. Bör ses.
Europa - okej, det här är en Lars von Trierfilm och bör kanske inte alls vara med här, men jag tycker det är en skrämmande film. Den är svår att sammanfatta bara så där. Det handlar i vilket fall om att bli utnyttjad och att bli förrådd och von Trier gör det på sitt vanliga sätt - helt oefterhärmligt. Hypnotisk, skulle jag vilja säga.
Exorcisten - vilken filmsamling är komplett utan Exorcisten? En ung flicka blir besatt och får hjälp av två katolska präster och däremellan är det att kräkas ärtsoppa och vråla invektiv, men det är bra gjort och det är fortfarande skrämmande.
Fallen handlar också om besatthet och demoner. Här är det Denzel Washington som leder oss genom en berättelse om mord, besatthet och död och jävlar vilket bra slut det är på den! Snacka om inspiration. Härlig film om man vill ha lite kalla kårar och lite "AHA!" upplevelser.
Frailty - det här är en generellt sett underskattad film i mina ögon. Matthew McConaughey och Bill Paxton leder ensemblen och boy, do they do it well. Det är andra sidan av myntet. En man går in på en polisstation en mörk och regnig natt och berättar om sin bror som är "The Hand of God", en seriemördare som varit aktiv under en lång period. Och därifrån blir det bisarrt och brutalt utan like. MYCKET bra film, lågmäld, intelligent och riktigt bra story.
The Frighteners - ännu en kul skräckis, även den med Jeffrey Combs i en liten roll som totalknarkad FBI-agent. Michael J. Fox spelar medium som helt plötsligt börjar se siffror på folks pannor. Och så dör de! Han försöker lösa mysteriet och stryker hart när med själv på kuppen. Trevlig och rolig film regisserad av Peter Jackson.
From Hell - aaaaah... Baserad på Alan Moores mästerverk med samma namn om den oförglömlige Jack the Ripper. En konsipration utan dess like och splatter som sällan setts. Heather Graham och Johnny Depp håller filmen under armarna och Sir Ian Holm gör en Dr. Gull som får en att rysa. Bra och trevlig stämning.
Frostbiten - svensk vampyrfilm! Jaaaa! Jättekul och jättedålig, men se den ändå. Det är en SVENSK vampyrfilm! Kom igen!
The Gift - ytterligare en av de här lågmälda och intelligenta filmerna jag älskar så mycket. Cate Blanchett stöttas av Giovanni Ribisi, Greg Kinnear och en hög med andra duktiga skådespelare. Hon spelar ett medium som tillfrågas när mordet på en ung och framstående kvinna skall lösas. Mycket bra. Regisserad av Sam Raimi.
Ginger Snaps - varulvsfilm som är helt underbart svart och komisk. Ginger och hennes syster är outsiders som en kväll råkar ut för något i hundväg. Helt hysteriskt roligt om död, ångest och att växa upp. Definitivt något för alla gothare. Mimi Rogers gör en helt obetalbar mamma.
Gojoe - japansk skräckis om en demon vid en bro. Det låter plastigt, men jävlar vad det sprutar blod! Den här placerar sig rakt in i splatterfacket och kommer inte ut trots en hyfsad story.
Gothica - Halle Berry som psykolog som hamnar på andra sidan gallret. Berry backas av en duktig Robert Downey Jr, som bara blir bättre och bättre ju äldre han blir. Trevlig, trots den dåliga kritiken, men lite väl amerikansk. Penelope Cruz gör en fantastiskt bra rollprestation.
The Grudge - ja, ännu en japansk skräckis. Klassisk japansk skräckis i samma anda som Ringu och med samma långhåriga lilla flicka som finns med överallt...
Hard Candy - wow... Verligen. Wow. Det här är en obehaglig film om pedofiler. Men wow... Se den. Jag kan inte beskriva den. Den är... wow.
Hatred of a Minute - lågbudget om en ung man som långsamt blir tokig. Den är suggestiv, men tyvärr känns det för mycket lågbudget för att få riktigt genomslag. Värd att ses om man är en aficionado.
Heavenly Creatures - inte heller en skräckis i skräckisarnas sanna mening, men det är en av Peter Jacksons bästa filmer. Tycker jag. Med en ung Kate Winslet i en av huvudrollerna. Definitivt värd att ses.
Il Mare - en koreansk spökhistoria som är lite vrickad, men mycket vacker. Det handlar om två personer som bott i samma hus vid olika tillfällen och som inser att de kan korrespondera med varandra genom tiden bara de använder rätt postlåda. Mycket romantisk utan att bli löjlig och varmt rekommenderad. Det har kommit någon remake på den med Keanu Reeves och Sandra Bullock i huvudrollerna, men se orginalet istället. Stillsam och vacker.
In the Cut - Jane Campion tar sig an en seriemördare. Jävlar vilken stämning. Meg Ryan och Mark Ruffalo. Det är mörkt, det är lite Se7en stämning i den men den är långt mycket bättre och mycket mörkare. Rekommenderas.
The Jacket - Adrien Brody i en psykologisk thriller som ställer en hel del metafysiska frågor. Kiera Knightley spelar också i filmen, och hon gör ett ruskigt bra jobb. Tycker om både skådespelarna och storyn.
The Last Horror Movie - en seriemördare använder filmer för att dra till sig sina offer. Den är riktigt störd. Som i riktigt störd. Men bra. Ett psykologiskt porträtt av en seriemördare som äter sina offer.
May - Angela Bettis spelar May, en ung kvinna som är ganska ensam. Så hon bestämmer sig (efter en misslyckad kärleksaffär) att bygga en kompis. Så söt och sjuk som den här filmen är får inte filmer vara. Mycket bra.
Near Dark - min absoluta favoritvampyrfilm av Katherine Bigelow. Bill Paxton, Lance Henriksen och Jenette Goldstein som kringvandrande vampyrer med mycket attityd och en osläckbar blodstörst. Ett soundtrack av Tangerine Dream gör filmen lite väl drömsk ibland, men boy... vissa scener kan man döda för.
No Such Thing - okej det här är heller ingen skräckis, men den handlar om ett monster och det är Hal Hartley som har regisserat, så jag tar med den ändå i hopp om att fler ser den. Mycket bra.
Pan's Labyrinth - det här är en fantastiskt bra film som rör sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet och man får en helt otrolig inblick i hur det måste vara att vara en liten flicka i den situationen hon befinner sig i. Både skrämmande och vacker och inget man glömmer i första taget.
Phantoms - baserad på Dean Koontz bok med samma namn. Och det är samma story. Väl filmatiserad, men inte så upphetsande kanske. Lätt splatterunderhållning.
The Prophecy - en favoritfilm hos mig. Viggo Mortensen spelar djävulen, Eric Stoltz spelar en ängel och dem emellan räcker det för att göra mig lycklig. Det pågår ett krig i himlen. För att vinna behöver man en själ. En faktion stjäl själen (!) och sedan är jakten igång. Änglar, mord och präster. Bra film.
Re Cycle - Koreansk (?) film om en författarinna som helt plötsligt börjar se håriga varelser i lägenheten. Den håriga varelsen öppnar en portal till en annan värld och författarinnan följer efter, men det skulle hon inte gjort! Det är asiatisk skräck. Men det är bra ändå. Visuellt mycket tilltalande.
Requiem - en tysk film om en ung flickas kamp dels mot sin epilepsi och dels mot ett själsligt förfall. MYCKET bra, men även den lågmäld och stillsam och inget man skall se om man vill ha splatter. Ruskigt välspelad.
Resident Evil-filmerna. Tja, Milla Jovovich, zombies och onda företag, need I say more. Men ettan är bäst.
Riket I & II - Ernst Hugo Järegård på taket till Rigshospitalet vrålandes sitt "Danskjävlar!" gör mig lycklig varje gång. Och det är faktiskt en riktigt ruskig serie om man kommer in i den.
Serpent & the Rainbow - en resa in i Haitis voodoo-landskap regisserad av John Carpenter och inte alls utan sina poänger och skräckupplevelser. Den håller än, trots att den har ett par år på nacken.
Shadow of the Vampire - knäpp film med en underbar Willem Dafoe i huvudrollen. Den handlar om inspelningen av filmen Nosferatu. Vampyrer eller inte, den är värd att ses.
Shaun of the Dead - en romantisk komedi med zombies. Det är Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright at their British best. Helt underbar.
Silent Hill - baserad på spelen med samma namn, men eftersom Silent Hill-spelen alltid retar gallfeber på mig med sin linjära story så föredrar jag filmen. Där är den linjära storyn inte i vägen. En kvinna tappar bort sin dotter i staden Silent Hill. Filmen följer henne när hon letar efter henne. Och den är en visuell fest för ögat.
Skeleton Key - ännu en rätt medioker voodoo-film, MEN den är spännande ändå. Framför allt beroende på slutet.
Sliter - Nathan Fillion spelar huvudrollen, och bara det är underbart. Det här är någon slags sjuk "pod people" film som gör mig full i skratt varje gång jag ser den. Värd att spana in om man är det minsta förtjust i Nathan Fillion. Och det är jag.
Till Human Voices Wakes Us - Det här är mer en spökhistoria än en skräckis, men jag såg den första gången på ett hotellrum i San Fransisco och då "slog den mig" med sin melankoli och sin sköna stämning. Guy Pearce och Helena Bonham Carter i huvudrollerna, och med en dikt av T.S. Eliot som sammanhållande element. Och det råkar vara "The Love Song of J. Alfred Prufrock" som jag älskar högt.
Vidocq - Gerard Depardieu i denna helt ojämförbara kostymfilm om "l'alchemiste" en mördare i Paris fattigkvarter som sägs vara odödlig. Helt otroligt vacker film utöver det att det faktiskt är en fungerande skräckis.
White Noise - okej, den här är inte så bra egentligen, men den tar upp electronic voice phenomenon som har fascinerat mig ganska länge, så den får vara med bara för det. Michael Keaton spelar huvudrollen.
The Wicker Man - Mmmm... Christopher Lee i denna fantastiska film som alla borde ha sett. Alla som tycker om skräck alltså. Jag älskar den.
Näe, nu orkar jag inte mer!
