Numera...

... är det enligt GamePolitics förbjudet att spela paintball och lasertag i Tyskland. Anledningen - enligt The Local - är att både paintball och lasertag simulerar att döda. BBC har också en artikel om det.

Jag är både förvånad och bestört över hur kopplingen mellan skytte och mord görs. En sak som alltid följt mig i mitt hanterande av vapen är respekten för dem. Jag har skjutit luftgevär, paintball, lasertag, hagelgevär och lite olika gevär* och pistoler i mina dagar och genomgående för ALLA de här övningarna har varit just respekten för vapnen.

Möjligen undantaget lasertag. (Lustigt nog fick jag faktiskt en blåtira av en laserpistol en gång. Det berodde på att jag är kort, min lagkamrat var lång och jag sprang rakt in i hans pistol. Han stod bakom en hörn.)

Hur skolmassakrer skall minska genom att förbjuda att man hanterar paintballmarkörer förstår jag inte. Vem som helst som spelat soft air eller paintball vet att det gör jävligt ont att bli träffad. Och vet också att det gör lika ont på personen man skjuter på. Om något tycker jag att det borde få upp empatinnivån ett hack. "Det gör ont på mig, alltså måste det göra ont på en annan person också". Att säga att det är att träna sig på att mörda är ungefär lika relevant som att säga att det är att träna sig på att mörda när man rensar fisk.

Trygghetsivern och säkerhetsivern går lite för långt. Visst skall vi ha vettiga vapenlagar, och i allra högsta grad begränsa tillgången till både gevär och handeldvapen, men paintballmarkörer?

Jag tror en mer lyckad handlingsplan vore att dels se till så att ungarna inte kan lägga vantarna på vapen till att börja med och dels låta dem hantera vapen och förstå hur jävla farligt (och hur jävla underbart**) det är. Har man respekt för vapen så lär man sig att respektera andra i förhållande till vapen. Tror i vilket fall jag.

Kan vi säga "moralpanik", någon?

____________________
* Jag innehar en jägarexamen vilket innefattade att lära sig hantera vapen - med respekt - både på skjutbana och i skogen. Dessutom har jag en kompis som är intresserad av skytte. Han drog med oss till skjutbanan ibland.
** Vapen är... makt. Vapen är härliga att använda och att hantera. Det betyder INTE att den känslan av kontroll och makt i vilket fall jag får när jag hanterar dem, genast översätts i "nu vill jag använda min makt mot andra människor". Det är både skräckinjagande och förtjusande. Det är nämligen jag som bestämmer över ett potentiellt dödligt vapen. Inte tvärtom.


Intressant?

Andra bloggare om:
vapen, moralpanik, paintball, lasertag, soft air, politik

Så var det dags igen...

Magnus Hellberg har skrivit en artikel om ett tragiskt mord på en 23-årig småbarnsmamma i Hjo.

På inte mer än 3000 tecken lyckas artikelförfattaren få in inte bara EN utan FYRA olika tänkbara skäl till varför kvinnan mördats.

• Historia (800-talet)


• Vampyrer


• Rollspel


• Sadomasochism

Lägg därtill det faktum att de träffades på nätet och hade en "nätdejt", och så finns nog hela uppsättningen med skräckämnen med för att komplettera vår tids panikämnen. Notera att jag i skrivande stund inte tänker kalla det moralpanik. Jag vet faktiskt inte vad som hände, det vet nog ingen än, men när slutklämmen ser ut så här:

Enligt en annan person med insyn i utredningen har 25-åringen länge fascinerats av 800-talet, rollspel, sex med sadomasochistiska inslag - och av vampyrer:
- Han har hållit på mycket på internet med olika typer av rollspel och han har ju sin roll, en figur som ligger åt det hållet.

Gissa om det känns igen? Spekulationerna formligen flyger från sidan som... ja, vi lämnar det därhän.

Ett annat, lite mer undanskymt citat som kanske kan sprida mer ljus över händelsen är det här:

25-åringen har genomgått en liten sinnesundersökning, en paragraf 7-utredning, i Göteborg. Läkarens bedömning är att mannen kan misstänkas lida av en allvarlig psykisk störning. Dels vid tidpunkten för mordet, dels vid undersökningstillfället.
- Han är manodepressiv, och har det i sina ärftliga anlag, enligt honom själv, säger en källa.

AHA! Han lider av en psykisk störning. Men det kan knappast vara det som fått honom att agera. Det måste vara nätdejtandet, 800-talshistorieintresset och rollspelen. Särskilt det om vampyrer.

Vad säger man om den här typen av artiklar? Spekulation är bara förnamnet.

DN har en annan vinkling på det hela, liksom SvD.

Intressant?

Andra bloggare om:
Vampyrer, rollspel, moralpanik, spekulationer, journalism

*pop*!

Mina ögon låter så.

Kunde ha låtit så.

Borde kanske låta så.

Jag har förjävla ont i dem i vilket fall som helst. Det är den gamla vanliga visan. Sand under ögonlocken. Rödglödgade kulor i ögonhålorna. Doppad i chili. Muskelvärk.

Nu har de moralpaniker på 1700-talet som uttalade sig om läsande ungdomar fått rätt. Det pajar ögonen. I och för sig handlar det förmodligen i mitt fall om någon form av ögoninflammation. Eller vad vet jag?

I vilket fall som helst höll jag på att avslöja djupa hemligheter idag. Jag lyckades dock avstyra mitt avslöjande i sista sekund. Tur det. Det hade väl blivit kravaller utanför ******* dörr annars. Han är ju mäkta populär bland damerna. I alla fall i textformat. Så jag får slå dem i skallen med trädrötter och samla dem i en källare, allt enligt Österrikisk modell*. Om inte annat kan vi kanske använda dem som uppasserskor när vi flyttar ihop i vår enorma mansion, när både han och jag blivit rika och berömda.

Jag tänkte ägna mig åt att bli stridspilot. Fastän man enligt uppgift måste se ordentligt för det. Kanske kan ansöka vid norska flygvapnet nu när de enligt uppgift skall få tillökning på flygplansfronten, eller hur det nu var.**

Om jag inte bosätter mig under mattan. Hos min pojkvän då. Hans två katter lär inte opponera sig. En av dem har en fäbless för att tugga på tår, den andra tuggar på min armbåge, lägger tassen i nyllet på mig och försöker kamma mig med klorna. Det hela resulterar i en tämligen yrvaken djävulskattungen som med näbbar och klor (djävulsnäbbdjur?) försöker återgå till sömnens trygga famn.****

Jag tror det här inlägget kommer att resultera i katastrof. Eller i alla fall i allmän förvirring. Jag har nämligen ingen aning om vart jag är på väg, textmässigt. Allt jag ville göra innan jag gick till sängs var att klaga över mina sandbemängda ögon och de riviga ögonlock jag har begåvats med.

*Pop*! Jo, huvudet är nog på väg att explodera. Men jag tror inte det är mitt fel. Jag har nämligen blivit invald i Sveroks förbundsstyrelse i helgen. Hur skall jag hantera den galenskapen? Jag kommer att jobba ihjäl mig innan jag vet ordet av.

Men det är det här jag är bra på. Inte stream of consciousnesskrivande, som jag förvisso excellerar i även det, utan att arbeta. Jag försöker med jämna mellanrum lägga av, men det fungerar inte. Varför skulle jag förresten?

Läs min pojkväns blogg. Den är bra. Men nu kan jag ju inte länka till den. Då avslöjar jag mig ju!*****

Intressant? - uppsök mentalvård eller ett dadaistläger. Möjligtvis surrealistkonferensen. Fisk!

Andra bloggare om:
bloggar, surrealism, Kärlek, relationer, ögon, moralpanik, rik, galet, klokbok


-----------
* Ja, det var smaklöst. Och inspirerat av en sann händelse. Två faktiskt. Men en är dagsaktuell.
** Jag - för att använda Klokbokens uttryck - twinglyhorar***
*** Jag skulle själv aldrig använda ett sådant ord.
**** Hypnopompa hallucinationer. Testa det vid tillfälle. Det är superkul. Inte. En natt fick jag exempelvis för mig att min pojkvän hade gula ögon och var djävulen själv innan jag återfick klarhet nog i hjärnan att inse att det förmodligen var en hallucination. Förmodligen. Juryn överlägger fortfarande.
***** Hemlis!

För eller emot - var för helvete inte diplomatisk

Det är så jävla tröttsamt att stå i mitten jämt.

Debatten om spelberoende eller inte. Jag tror inte spel är farligt för den stora massan. Heck, jag GÖR för helvete spel på dagarna. Med tanke på mina principer hade jag knappast kunnat leva med mig själv om jag hade vetat att jag bidrog till att stora mängder spelare fick problem.

Men jag tror heller inte att man skall sopa in allt i "moralpanikhörnet". Folk missbrukar allt möjligt. Det är klart att det kan finnas problem runt dataspelande också, speciellt om man valt att tvångsomhänderta en person för att han inte kunnat leva "normalt". Hur det nu skall definieras.

De problem som många familjer upplever kring omfattande dataspelande är påtagliga och ska tas på allvar, anser Medierådet. Men debatten behöver nyanseras, genom att förstå vad det egentligen handlar om kan vuxna agera och hjälpa barn och unga att skapa balans i livet.
– Att likna dataspelande vid beroende av droger och alkohol är olyckligt, det är en jämförelse som ännu saknar vetenskaplig grund, säger Ann Katrin Agebäck, kanslichef på Medierådet.

Men ta reda på det då? Om det inte finns någon grund för det, så fine, då är det ju helt suveränt. Men om det finns minsta risk, skall man inte se till att det också finns hjälp att få? Folk har ju för fan dött av att spela onlinespel.

Men man måste vara för eller emot. Man måste ta en sida och hålla den. Man måste (helst) tycka att spel inte alls kan ge upphov till att folk blir våldsamma, att de kan dö av för mycket spelande, eller att det finns problem förknippande med spelande. Man får inte tycka att det kan ligga något i moraltanternas panik, eftersom det är fel, fel, fel.

Men det här citatet ur rapporten; skall man som speldesigner helt bortse ifrån det?

Vad ungdomarnas berättelser pekar på är att spelrelaterade problem, i spel som World of Warcraft, har att göra med hur spelets uppbyggnad styr den sociala interaktionen mellan spelare.

Då handlar det ju om det JAG gör när jag bygger spelet. Om jag då - som speldesigner - kan se till att minska på de fällor som förekommer utan att dra ner på spelbarheten, borde jag inte göra det då? Eller åtminstone vara medveten om att de här problemen uppstår för de som spelar? Eller? Har jag helt fel? Kan man inte se båda sidorna av en konflikt? Måste man vara för eller emot?

Diskussionen i rapporten tycker jag är riktigt bra:

Studiens begränsningar
Då denna studie är av rent kvalitativ natur går det inte att säga något om hur frekventa vissa problem är och vilka de främsta orsakerna till problematiskt användande är. Studien har identifi erat ett antal sociala mekanismer kopplade till problematiskt användande av World of Warcraft, vilka i sig är väl värda att undersöka vidare. I vilken omfattning dessa sociala mönster förekommer är dock en uppgift för kommande forskning med statistiska metoder. Vidare bör det förtydligas att resultatet bygger på spelarnas självbilder av sitt eget spelande. I den mån det fi nns problem kopplade till World of Warcraft som är av en sådan natur att spelare inte själva är medvetna om dem eller har svårt att tala om dem i en intervjusituation så kommer dessa inte att synliggöras i en studie av detta slag. Det finns även anledning att tro att några av de spelare som kan ha haft de största problemen med sitt dataspelande valt att inte medverka i studien. Vi fick under datainsamlingen in enkäter som antydde problematiskt användande men där spelaren senare valde att inte medverka i studien. Vi har inte heller lyckats att identifiera någon informant vars spelande fokuserat på så kallat RP (role-playing) och det kan finnas anledning att tro att dessa spelare uppvisar ett annat spelbeteende kopplat till något annorlunda problem (se Linderoth & Säljö, i tryck).

Trots detta ger studien ett ramverk till att förstå högkonsumtion som inbegriper såväl den sociala dynamiken i spelet som spelets design. Därigenom tas ett första steg till att förstå problem med WoW och andra MMORPG på sina egna villkor utan att diskussionen grumlas med argument som handlar om hasardspel eller drogberoende.

Ytterligare ett bra citat ifrån studien, som gäller fenomenet och författarnas efterlysning efter kunskap:

Vi ser här en helt ny form av problematik kring mediekonsumtion.
Traditionellt talar vi om skadlig mediepåverkan utifrån själva medieinnehållets karaktär, t.ex. våldsskildringar, eller att en viss medieanvändning kan vara riskfylld för utsatta grupper. Vad vi ser här handlar om att speldesigners skapar interaktiva system, spelmekanik, som kan vara mer eller mindre problematiska och uppmuntra till högkonsumtion i olika grad. Beträffande medieinnehåll har dataspelsbranschen ett självregleringssystem för åldersmärkning, det så kallade PEGI-systemet. Om en liknande självreglering ska vara möjlig beträffande problematiskt användande måste den kritik som riktas mot spelbranschen vara relevant och riktas mot hur speldesigners bygger upp sin spelmekanik. Något som i sin tur förutsätter kunskap om en aspekt av dataspel som det sällan talas om.

Tack! Det är precis det här jag menar. Det är det här jag vill ha. Och det får jag inte genom att sopa all kritik under mattan UTAN att ens försöka undersöka de bakomliggande orsakerna till problemen.

Jag rekommenderar alla som kommenterar rapporten som odelat positiv att faktiskt läsa den. Det är inte så svart och vitt som det ges sken av i alla diskussioner runtom på nätet. Vad som däremot sägs, och något jag håller med om, är att det behövs forskas mer.