Jag röstar på Fi!

Jag röstar på Fi av den enkla anledningen att jag tror Gudrun Schyman behövs nere i Bryssel. Jag håller inte med henne om alla hennes åsikter, men av en lista på politiker som jag är tämligen likgiltig inför i övrigt, så står Gudrun Schyman ut som en person med både integritet och skinn på näsan. Allvarligt talat lutade jag mot Marit Paulsen ett tag också, men Schymans inlägg i integritetsdebatten på SvDs brännpunkt häromdagen.

Integritet handlar inte bara om rätt till kommunikation, det handlar också om rätten att slippa utsättas för sexism, rasism, homofobi och brott. Först då har vi ett liv både fritt från våld och hot och också friheten att kunna kommunicera utan repressalier.

Vi ska aldrig tveka om människors grundläggande rätt att röra sig fritt, ladda ner fritt, få vara anonyma och få vara fria från övervakning. Vår kommunikation ska inte lagras. Där är många partier överens, även FI. Man talar helt riktigt om att de som anklagas för brott ska få en rättvis rättegång.

Men man talar sällan om hur vi hanterar anonyma hot och brott på nätet, när polis och rättsväsende inte har verktygen. Otaliga anmälningar görs, men det leder, med få undantag, till förundersökning, åtal och än mindre till fällande domar.

Den här inställningen är precis det jag väntat på att Piratpartiet skall ta upp, men nej, att få sprida information fritt - oavsett vilken information det handlar om - har jag fått intrycket är mycket viktigare än att skydda den enskilda individen från övergrepp.

Jag har nyligen läst en bok som heter The Future of Reputation skriven av Daniel J. Solove, som tar upp just de här frågorna. Den börjar bli gammal, den är från 2007, men den ställer viktiga frågor som jag själv funderat över och som Schyman klockar in fullständigt med ovanstående citat från SvD.

Hur skyddas den enskilda ifrån smutskastningskampanjer på nätet till exempel? Hur skyddas vi från ett samhälle där vi inte vet och inte kan få översikt över hur vi presenteras i ett medie som är så stort att det inte GÅR att få en överblick? Och varför är det så viktigt att kunna få snacka skit om folk, sprida rykten och bara bete sig korkat i allmänhet mot andra människor i ett medie som avskärmar och dehumaniserar mottagare och avsändare genom bristen på kontakt och bristen på ansvar?

Det är en sak när jag själv lägger upp information - som exempelvis på den här bloggen eller på min sida på Facebook - men när andra lägger upp information om mig, som jag kanske inte ens känner till - vad händer då?

Vilket är priset vi måste betala för ett helt "fritt" internet, där yttrandefriheten hålls som den högsta principen och där den personliga integriteten får lov att kränkas, så länge det inte är ett storföretag eller staten som gör det?

Jag tror inte Schyman har ett svar på det, men jag tror att hon TÄNKER på det, vilket är mer än vad jag sett PP göra.

Intressant?

Andra bloggare om:
Gudrun Schyman, Piratpartiet, politik, EU-val, Fi

Numera...

... är det enligt GamePolitics förbjudet att spela paintball och lasertag i Tyskland. Anledningen - enligt The Local - är att både paintball och lasertag simulerar att döda. BBC har också en artikel om det.

Jag är både förvånad och bestört över hur kopplingen mellan skytte och mord görs. En sak som alltid följt mig i mitt hanterande av vapen är respekten för dem. Jag har skjutit luftgevär, paintball, lasertag, hagelgevär och lite olika gevär* och pistoler i mina dagar och genomgående för ALLA de här övningarna har varit just respekten för vapnen.

Möjligen undantaget lasertag. (Lustigt nog fick jag faktiskt en blåtira av en laserpistol en gång. Det berodde på att jag är kort, min lagkamrat var lång och jag sprang rakt in i hans pistol. Han stod bakom en hörn.)

Hur skolmassakrer skall minska genom att förbjuda att man hanterar paintballmarkörer förstår jag inte. Vem som helst som spelat soft air eller paintball vet att det gör jävligt ont att bli träffad. Och vet också att det gör lika ont på personen man skjuter på. Om något tycker jag att det borde få upp empatinnivån ett hack. "Det gör ont på mig, alltså måste det göra ont på en annan person också". Att säga att det är att träna sig på att mörda är ungefär lika relevant som att säga att det är att träna sig på att mörda när man rensar fisk.

Trygghetsivern och säkerhetsivern går lite för långt. Visst skall vi ha vettiga vapenlagar, och i allra högsta grad begränsa tillgången till både gevär och handeldvapen, men paintballmarkörer?

Jag tror en mer lyckad handlingsplan vore att dels se till så att ungarna inte kan lägga vantarna på vapen till att börja med och dels låta dem hantera vapen och förstå hur jävla farligt (och hur jävla underbart**) det är. Har man respekt för vapen så lär man sig att respektera andra i förhållande till vapen. Tror i vilket fall jag.

Kan vi säga "moralpanik", någon?

____________________
* Jag innehar en jägarexamen vilket innefattade att lära sig hantera vapen - med respekt - både på skjutbana och i skogen. Dessutom har jag en kompis som är intresserad av skytte. Han drog med oss till skjutbanan ibland.
** Vapen är... makt. Vapen är härliga att använda och att hantera. Det betyder INTE att den känslan av kontroll och makt i vilket fall jag får när jag hanterar dem, genast översätts i "nu vill jag använda min makt mot andra människor". Det är både skräckinjagande och förtjusande. Det är nämligen jag som bestämmer över ett potentiellt dödligt vapen. Inte tvärtom.


Intressant?

Andra bloggare om:
vapen, moralpanik, paintball, lasertag, soft air, politik

Ekonomiska och rättsliga effekter

I och med att FRA-lagen röstades igenom i onsdags har redan både ekonomiska och juridiska instanser fått känna på hur vi i fortsättningen kommer att ses som nation.

Gunnar Strömmer, VD på Centrum för rättvisa har uttalat sig på SvDs ledarblogg och säger så här:

- Om telebolagen uppmärksammar enskilda fall av övervakning kan vi få ett rättsfall redan när lagen träder i kraft 2009. Och därmed också få en prövning av huruvida tillämpningen av lagen är förenlig med Europakonventionens krav.
- Telebolagen får helt enkelt fundera över om de kan spela med i det här spelet. Dessutom är det ju inte en omöjlig tanke att enskilda tjänstemän på FRA eller andra myndigheter skulle kunna uppmärksamma fall av övervakning, avslutar Gunnar Strömmer.
Därmed går det en röd tråd mellan den politiska aktivism som föregick riksdagens beslut, och den juridiska aktivism som tar vid när den nya lagen träder i kraft: Enskilda människor kan fortfarande göra en avgörande insats genom att visa civilkurage.

DN å sin sida rapporterar att ett flertal stora företag som tidigare haft Sverige i åtanke för sina serverparker nu drar sig ur, eftersom de har sina kunders integritet i åtanke.

- VI HAR FÅTT TYDLIGA besked från flera stora företag att de inte vill satsa här, säger Bengt-Åke Ljudén, försäljningschef på Invest in Sweden Agency (ISA), en statlig myndighet som hjälper utländska företag till Sverige.

Sverige lämpar sig annars särskilt väl för internetoperatörer som kräver tillgång till energi och kyla för sina servrar, enligt Ljudén.

- Vi får väldigt många förfrågningar från företag som vill bygga upp stora datacenter, säger han till TT.


LJUDÉN VILL INTE BERÄTTA vilka företag han varit i kontakt med men betonar att det handlar om multinationella företag. Främst är det företag som har hand om andra företags datatrafik. Sedan debatten om FRA-lagen inleddes har de undvikit Sverige, enligt ISA.

- De vill inte riskera något. De säger till oss att de inte kan operera på en marknad där deras kunder kan bli avlyssnade, säger Ljudén.

Frågan är hur länge regeringen kan ignorera den här typen av bortfall i näringslivet. Det här är en lag som påverkar hela landet, alla aspekter. Och inte minst för gemene man. Det är inte bara internetkunder som kommer att drabbas. De som lever för sin mobiltelefon kan också få känna av smällen.

Ett ja till FRA-lagen innebär stora kostnader för operatörerna. Enligt regeringens proposition ska företagen som äger kabelnäten och annan infrastruktur betala investeringarna som krävs för att FRA ska kunna kopiera och avlyssna kommunikationen.

–Det är stora investeringar. Vi tycker att regeringen felbedömt kostnaderna och tror att de blir betydligt större än vad som beräknats, säger Per Nygårds, näringspolitisk expert på IT & Telekomföretagens branschorganisation.

Politikerbloggen rapporterar dessutom att ett 20-tal FRA-anställda har fått sina namn och personuppgifter utlagda på ett internetforum. Den typen av beteende är förkastligt. Det är inte de som är anställda på FRA som är skyldiga till att lagen röstats igenom, det är våra folkvalda politiker. Låt bli att straffa dem som inte är ansvariga, det slår bara tillbaka på oss som inte vill ha lagen på plats.

Intressant?

Andra bloggare om:
övervakning, ekonomi, FRA, politik

Sova bort livet

Nu har jag hamnat i min andra sömnproblematik. Nu sover jag HELA tiden. I kid you not. Jag kom hem igår, helt slagen. Förmodligen för att febern kom tillbaka på eftermiddagen och levde rövare. Sedan gick jag online i kanske tio minuter, höll på att somna, stängde ner och gick rätt in i sängen och lade mig. Och somnade. Och sov fram till halv två på natten, kanske. Gick upp en stund till och skrev på en konspirationsbiblioteksartikel som jag gjort klart, men inte fått in i datorn än. Skrev i en halvtimme, kanske, sedan blev jag helt trött igen och gick och lade mig.

Och vaknade kl 5 på morgonen av väckarklockan och hade kunnat sova ytterligare ett par timmar utan problem. Så antingen sover jag, eller så sover jag inte. Måste dock erkänna att det är trevligt att sova. Jag hade ett par rätt intressanta drömmar inatt som jag var tvungen att skriva ner, för de kändes som intressanta uppslag till scenarion. Och så drömde jag om ett rätt osannolikt händelseförlopp som jag icke desto mindre inte hade haft något emot om det hände. Men som sagt. Osannolikt.

Jag måste citera ett stycke ur Thomas Pynchons "Against the Day" som jag ÄNTLIGEN har plockat upp igen, och nu är den lättläst jämfört med det trögtuggade bokhelvete som jag upplevde den som för ett tag sedan. Tänk vad lite sömn och mindre stress kan göra...

The small-talk had turned to surplus wealth. "I know this fellow back in New Jersey," said Scarsdale Vibe, "who collects railroads. Not just rolling stock, mind, but stations, sheds, rails, yards, personnel, the whole shebang."
"Expensive hobby," marveled the Professor. "Are there such people?"
"You have to have some idea of the idle money out there. It can't all be endowments to the chuch of one's choice, mansions and yachts and dog-runs paved with gold or what have you, can it? No, at some point that's all over with, has to be left behind... and still there's this huge mountain of wealth unspent, piling up higher every day, and dear oh dear, whatever's a businessman to do with it, you see."
"Hell, send it on to me," Ray Ipsow put in. "Or even to somebody who really needs it, for there's sure enough of those."
"That's not the way it works," said Scarsdale Vibe.
"So we always hear the plutocracy complaining."
"Out of a belief, surely fathomable, that merely to need a sum is not to deserve it."
"Except that in these times, 'need' arises directly from criminal acts of the rich, so it 'deserves' whatever amount of money will atone for it. Fathomable enough for you?"
"You are a socialist, sir."
"As anyone not insulated by wealth from the cares of the day is obliged to be. Sir."
Foley paused in his whittling and looked over as if in suddenly piqued interest.
"Now, Ray," admonished the Professor, "we're here to discuss electromagnetism, not politics."

Den här passagen gör mig lite glad och lite fundersam, speciellt eftersom den hänvisar till järnvägar. De som följt min blog lär vara medvetna om att jag nyligen läst "Atlas Shrugged" av Ayn Rand, där författaren uppenbarligen tar plutokraternas sida. Och där huvudrollsinnehaverskan är en järnvägsmagnat. Hennes åsikt är precis den som uttrycks av Scarsdale Vibe. Att behov inte berättigar gåvor. Det gör mig också lite glad för att Ray hänvisar till "criminal acts of the rich", som i det här fallet känns ganska aktuellt i och med att våra politiker har avslöjats som fifflare av rang. Nåväl. Jag skall inte gå in på politik i min blogg, det är jag inte kunnig nog att göra.

Idag blir en lång dag. Redan kl 17.15 skall jag vara på Drottninggatan i smedjan och bygga silversaker, och det skall jag hålla på med fram till tio ikväll. Jag har en hel rad med smycken planerade, och jag skall hänsynslöst nog använda mig av min jobbdator på lunchen för att göra lite skisser på ett par av dem. Det blir masker. Silvermasker.