Showing posts with label vansinne. Show all posts
Showing posts with label vansinne. Show all posts

Thursday, July 31, 2008

Jag har ju inte läst men...

Idag är jag lite förbannad.

Ja, jag har gått omkring och varit arg rätt mycket de senaste veckorna. Arg på feminetik där vissa av Jäifarna* envisas med att avfärda feminism som en kvinnokonspiration, avsedd att "ta över samhället!", arg på mitt ideella engagemang som skulle vara roligt, men som mest känns som ett enormt tvång just nu, arg på alla jävla idioter som går och slår ner bögar, arg!

Nu är jag arg på Blogge Bloggelito som i sin kommentar till ett av sina blogginlägg - som jag för övrigt vägrar att länka till på samma sätt som jag vägrar länka till makarna Schulmans bloggar - att han inte var medveten om att det vidhäftade några egenskaper mer än det utseendemässiga till Blondinbella, som han under ett par dagar hjälpt till att meja ner efter hennes post om övergrepp i Italien.

Jag rekommenderar de här två inläggen på feminetik som diskuterar frågan. Jag citerar ett av inläggen från signaturen Plutt:

"Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas."

(Kommentar #14, här är det dock oklart vad som har hänt och i samtliga kommentarer innan så har han hållit sig till att kritisera hennes kritik av landet och resebolaget, så det här brydde jag mig inte så mycket om..)

"Det kan (och är oftast) fortfarande vara plumpt att kladda på någon, men det är en valid strategi – det är inte brottsligt i meningen förargelseväckande beteende eller ofredande som om det hade skett vid en annan social inrättning. Det korrekta svaret där är inte polisanmälan, utan en örfil (eller acceptans)."

(K #20, ehh...)

"Tja, låter som en elak lek med barbiedockan… säkerligen skrämmande, men troligen inte särskilt allvarligt menat."

(K #20, wtf??!!)

"På andra håll påstås att någon har fingrat innanför Isabellas trosor, en situation som knappast uppstår genast utan som förutsätter några inledande steg. Här finns mycket som vi inte vet, exempelvis om det verkligen var så att 20 stycken skulle ha deltagit i något slags samfälld operation – det låter ganska tokigt och inte särskilt trovärdigt."

(K #37, hela historien, som för övrigt inte är trovärdig, förutsätter naturligtvis att hon handlat tvivelaktigt vid inledande steg..)

"Exempelvis är män fortfarande män i Utlandet, medan kvinnor fortfarande är kvinnor. Detta kan ställa till med en del sociala problem, eftersom man i Utlandet inte kommit lika långt som hos vår överlägsna ras."

(K #38)

"Du argumenterar ungefär som idioterna på feminitik.se, d.v.s. blandar äpplen och päron till höger och vänster."

(K #56, LOL! =) Den här hade jag inte ens sett)


Så Blogge är helt klart fullständigt oskyldig. Hans inlägg där han morfar Blondinbella till en barbie är naturligtvis heller inte ett förlöjligande av henne.

Hmm... Vänta här nu... Vad stod det om härskartekniker?

2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).


Aha! Ja men då så. Blogge går ju helt fri då. Eller hur?

Alla mina sympatier till Blondinbella som säkerligen går igenom ett helvete nu. Som hon själv skriver:

Det är väldigt svårt att förstå hur människor kan klaga på vårt rättsväsende i Sverige, att tjejer måste berätta om deras sexvanor, alkoholvanor i rätten för att folk ska tro på att det faktiskt har ägt rum en våldtäkt. Och samtidigt med denna besvikelse om hur man blir behandlad i rättegången vågar sig folk på att säga det jag har gått igenom endast är ett PR-trick att jag skulle hittat på allting för att få fler läsare.


Men jag kommer ifrån ämnet. Det jag för tillfället är allra mest arg på är idioter som kommer med påståenden om exempelvis en bok, ett blogginlägg eller kanske - varför inte? - en recension, mejar den totalt och sedan kläcker ur sig "nu har jag ju inte läst (whatever) men..."

Hur kan en normalt funtad människa angripa vad det än är de angriper UTAN ATT HA LÄST ELLER SATT SIG IN I ÄMNET!?

Min hjärna kan inte riktigt vira sig omkring den paradoxen. Skall man kommentera så måste man väl ändå veta vad fan det är man pratar om? En erfarenhet jag köpt under många års "lilla gummande". Mina fötter är så påbylsade när jag ger mig in i sakdiskussioner att jag i det närmaste har blyskor. Om jag har fakta måste det vara underbyggda fakta, just därför att jag alltid blir ifrågasatt på ena eller andra sättet.

Så jag är arg.

Jag är arg över att vi inte lever i en värld där jag inte måste förklara mig det första jag gör, där kritik kan yttras utan att vara grundad i fakta, där det finns en skillnad i hur vi behandlas beroende på vilka vi är, om vi är tjocka eller smala, män eller kvinnor.

Jag är så frustrerad. Jag är så otroligt frustrerad. Jag börjar förstå varför folk blir helt tokiga, plockar ner ett hagelgevär från vapenstället och går omkring och skjuter vilt omkring sig, bara för att få något slags utlopp.


- - - - - - - - - - - - - - - -
* Jäif - Jag Är Inte Feminist. Ett caveat. Det finns MÅNGA Jäifare som är vettiga, sammanhängande och vältaliga, och de har många vettiga åsikter även om jag inte alla gånger håller med dem, men det finns ett par personer på Feminetik.se som jag helst skulle vilja ta ut genom bakdörren och skjuta. Det är de jag syftar till här.


Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , , , ,

Thursday, December 6, 2007

Storytelling

Folkuniversitetet har en kurs i Storytelling och berättarteknik som jag har anmält mig till. Allt i förhoppningen om att kunna lära mig mer om hur man berättar en bra historia. Det är lite teater inblandat också.

Jag har också lagt in mig på en ny kurs i silversmide, samma lärare som den här terminen. För att inte stagnera kreativt. En sak jag har kommit fram till, som gäller oavsett vad jag gör, är att jag behöver ha mycket igång, mycket PÅ gång i hjärnan för att må bra. Och då pratar jag inte om all den skit som har pågått fram till nu, utan om nya influenser och inspiration. Ju mer jag lär mig, desto klarare kopplingar kan jag göra mellan allt jag har i huvudet.

Ikväll skall jag sätta mig och glo på "Dawn of the Dead". It's a treat. Skit samma att jag med största sannolikhet kommer att vakna skrikande.

Den här artikeln i SvD (och en motsvarande i DN) får mig också att tänka på hur jävla otacksamt det måste vara att vara sekreterare... Är det någon bombman/ -kvinna som ens tänker på att det finns andra människor i närheten än det tilltänkta offret? Är det någon bombman som ens tänker?

Nu skall jag, vän av ordning, inte basha kriminella, speciellt inte efter att ha haft långa utläggningar i en annan blog om vad människor är kapabla till, men det skulle mycket till för att få mig att ens TÄNKA på att skicka en brevbomb på allvar. Det är så avlägset att det finns knappt. Frågan är hur illa någon skulle behöva göra mig för att jag överhuvudtaget skulle överväga det. Och hur man efteråt skulle kunna leva med sig själv.

(Jag har fortfarande dåligt samvete för mitt beslut att avliva istället för att operera en av mina råttor när hon hade tumörer överallt. Och det var sju år sedan i runda slängar.)

Men det är klart. Hade jag haft något jag kände starkt för och inga andra sätt att få gehör för det jag ville säga. Kanske... Man vet aldrig som sagt.

En bra film som tar upp det temat är "Heaven", skriven av Krzysztof Kieslowski och Krzysztof Piesiewicz, regisserad av Tom Tykwer, och med Giovanni Ribisi och Cate Blanchett i huvudrollerna. Se den.