Tolgfors trampar snett

Tydligen har försvarsministern trampat snett i en interpellationsdebatt och använt sig av härskartekniker.

Intressant är att artikeln tillskriver härskarteknikerna till män. Som att inte också kvinnor kan använda dem? Det tycker jag är lite nedlåtande mot männen. Skuldbelägga på det viset.

Det som dock var mest intressant är den lilla sidebar som SvD vanligtvis lägger upp vid väl valda artiklar. Det kanske är så att riksdagen/ politiken fortfarande genomsyras av samma gamla unkna kvinnosyn som genomsyrar... erh... stora delar av samhället?

Andra ministrar som anklagats för härskartekniker:
• Kommunminister Mats Odell (KD)
Har ett nonchalant och arrogant sätt mot kvinnor, skrev Monica Green (S) i ett brev till talmannen 2006.
• Förre finansministern Bosse Ringholm (S)
"Ringholm förlöjligar kvinnor", skrev sju kvinnliga riksdagsledamöter på DN Debatt 2004.
• Förre statsministern Göran Persson (S)
Kritiserades vid flera tillfällen för att inte visa kvinnor i riksdagen tillräcklig respekt. C-ledaren Maud Olofsson har vittnat om "Perssons psykningar", som att han frågat henne: "Har du problem med vikten, Maud?"

Hmm...

Intressant?

Andra bloggare om:
Tolgfors, SvD, härskarteknik

Jag har ju inte läst men...

Idag är jag lite förbannad.

Ja, jag har gått omkring och varit arg rätt mycket de senaste veckorna. Arg på feminetik där vissa av Jäifarna* envisas med att avfärda feminism som en kvinnokonspiration, avsedd att "ta över samhället!", arg på mitt ideella engagemang som skulle vara roligt, men som mest känns som ett enormt tvång just nu, arg på alla jävla idioter som går och slår ner bögar, arg!

Nu är jag arg på Blogge Bloggelito som i sin kommentar till ett av sina blogginlägg - som jag för övrigt vägrar att länka till på samma sätt som jag vägrar länka till makarna Schulmans bloggar - att han inte var medveten om att det vidhäftade några egenskaper mer än det utseendemässiga till Blondinbella, som han under ett par dagar hjälpt till att meja ner efter hennes post om övergrepp i Italien.

Jag rekommenderar de här två inläggen på feminetik som diskuterar frågan. Jag citerar ett av inläggen från signaturen Plutt:

"Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas."

(Kommentar #14, här är det dock oklart vad som har hänt och i samtliga kommentarer innan så har han hållit sig till att kritisera hennes kritik av landet och resebolaget, så det här brydde jag mig inte så mycket om..)

"Det kan (och är oftast) fortfarande vara plumpt att kladda på någon, men det är en valid strategi – det är inte brottsligt i meningen förargelseväckande beteende eller ofredande som om det hade skett vid en annan social inrättning. Det korrekta svaret där är inte polisanmälan, utan en örfil (eller acceptans)."

(K #20, ehh...)

"Tja, låter som en elak lek med barbiedockan… säkerligen skrämmande, men troligen inte särskilt allvarligt menat."

(K #20, wtf??!!)

"På andra håll påstås att någon har fingrat innanför Isabellas trosor, en situation som knappast uppstår genast utan som förutsätter några inledande steg. Här finns mycket som vi inte vet, exempelvis om det verkligen var så att 20 stycken skulle ha deltagit i något slags samfälld operation – det låter ganska tokigt och inte särskilt trovärdigt."

(K #37, hela historien, som för övrigt inte är trovärdig, förutsätter naturligtvis att hon handlat tvivelaktigt vid inledande steg..)

"Exempelvis är män fortfarande män i Utlandet, medan kvinnor fortfarande är kvinnor. Detta kan ställa till med en del sociala problem, eftersom man i Utlandet inte kommit lika långt som hos vår överlägsna ras."

(K #38)

"Du argumenterar ungefär som idioterna på feminitik.se, d.v.s. blandar äpplen och päron till höger och vänster."

(K #56, LOL! =) Den här hade jag inte ens sett)

Så Blogge är helt klart fullständigt oskyldig. Hans inlägg där han morfar Blondinbella till en barbie är naturligtvis heller inte ett förlöjligande av henne.

Hmm... Vänta här nu... Vad stod det om härskartekniker?

2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).

Aha! Ja men då så. Blogge går ju helt fri då. Eller hur?

Alla mina sympatier till Blondinbella som säkerligen går igenom ett helvete nu. Som hon själv skriver:

Det är väldigt svårt att förstå hur människor kan klaga på vårt rättsväsende i Sverige, att tjejer måste berätta om deras sexvanor, alkoholvanor i rätten för att folk ska tro på att det faktiskt har ägt rum en våldtäkt. Och samtidigt med denna besvikelse om hur man blir behandlad i rättegången vågar sig folk på att säga det jag har gått igenom endast är ett PR-trick att jag skulle hittat på allting för att få fler läsare.

Men jag kommer ifrån ämnet. Det jag för tillfället är allra mest arg på är idioter som kommer med påståenden om exempelvis en bok, ett blogginlägg eller kanske - varför inte? - en recension, mejar den totalt och sedan kläcker ur sig "nu har jag ju inte läst (whatever) men..."

Hur kan en normalt funtad människa angripa vad det än är de angriper UTAN ATT HA LÄST ELLER SATT SIG IN I ÄMNET!?

Min hjärna kan inte riktigt vira sig omkring den paradoxen. Skall man kommentera så måste man väl ändå veta vad fan det är man pratar om? En erfarenhet jag köpt under många års "lilla gummande". Mina fötter är så påbylsade när jag ger mig in i sakdiskussioner att jag i det närmaste har blyskor. Om jag har fakta måste det vara underbyggda fakta, just därför att jag alltid blir ifrågasatt på ena eller andra sättet.

Så jag är arg.

Jag är arg över att vi inte lever i en värld där jag inte måste förklara mig det första jag gör, där kritik kan yttras utan att vara grundad i fakta, där det finns en skillnad i hur vi behandlas beroende på vilka vi är, om vi är tjocka eller smala, män eller kvinnor.

Jag är så frustrerad. Jag är så otroligt frustrerad. Jag börjar förstå varför folk blir helt tokiga, plockar ner ett hagelgevär från vapenstället och går omkring och skjuter vilt omkring sig, bara för att få något slags utlopp.


- - - - - - - - - - - - - - - -
* Jäif - Jag Är Inte Feminist. Ett caveat. Det finns MÅNGA Jäifare som är vettiga, sammanhängande och vältaliga, och de har många vettiga åsikter även om jag inte alla gånger håller med dem, men det finns ett par personer på Feminetik.se som jag helst skulle vilja ta ut genom bakdörren och skjuta. Det är de jag syftar till här.


Intressant?

Andra bloggare om:
blondinbella, blogge bloggelito, idioter, vansinne, feminister, feminism, feminetik.se, härskarteknik

Oroväckande tendenser

Efter min forumsbashing för ett par veckor sedan har jag märkt oroväckande tendenser hos mig själv. Jag censurerar mig. Jag hade jättesvårt att skriva i flera dagar enbart därför att det jag skrev inte passerade igenom mitt filter. Inget jag gjorde dög.

Nu sitter jag och väntar på att få hjälp att formulera mig.

Det är oroväckande, eftersom det betyder att jag inte känner mig säker nog att göra det SJÄLV. Sedan när brydde jag mig om att ha 100% "rätt" innan jag framförde en åsikt? Sedan när kände jag att det krävs total research och nolltolerans för felsyftningar? Tja... Kanske sedan jag fick reda på att jag var usel, löjlig, naiv, okunnig osv? Nu är det ingen nyhet. Jag har fått reda på det genom åren från fler håll än ett, (och demonerna viskar "jaha minsann, se där, du kanske ÄR usel!" men jag brukar tysta dem med att jag har blivit headhuntad till mina senaste tre jobb och att jag blir uppringd av vilt främmande människor som vill ha mig som föreläsare på diverse tillställningar. Demonerna brukar hålla käften efter det.)att jag inte är något att ha, men när jag var yngre kallades det mobbing och utfrysning och när jag jobbade på Sulake var det härskartekniker. Skillnaden här är att på ett forum skall man hålla käften och tåla det. "Lite får vi väl ändå tåla." Jojomän. Synd bara att det inte var "vi" utan jag som fick tåla det.

Jag vågar inte uttala mig längre, för jag vet att det inte bara är jag som uttalar mig. Det är jag i form av kvinna i form av talesman (ha... ha...) för hela ämnet som uttalar mig. Det är rent ut sagt urlöjligt, för det har jag aldrig upplevt i hela mitt liv tidigare.

Å andra sidan har jag skyggat för hundar sedan jag blev biten av en schäfer, så det kanske är lite samma reaktion. Blir man illa behandlad så skyggar man tillbaka från konflikterna. Ju mer man hamrar på metall, desto hårdare blir den. Men den blir också skörare och riskerar att brytas.

Intressant?

Andra bloggare om:
kritik, härskarteknik, Personligt

Norén - Nosferatu?!

Jag vet, det här är ett gammalt "scoop", men för oss som bor i Stockholmstrakten kan man notera att Lars Norén figurerade på omslaget till Situation Stockholm numero 128. I sin renrakade skalle och med utstickande öron såg han i mina ögon närmast ut som en Nosferatu. Det torde inte uppröra Hr. Norén, eftersom han enligt uppgift (egen) eftersträvar att se "demonisk" ut.

Med tanke på de svall som går på kulturhavet i Lars Noréns vaka, hans tendenser mot att säga "de får skylla sig själva, de bad om det", påminner det mer om en sandlåda, en lekpark, än en kulturell diskussion. Norén kastar sand. Skitig sand.

Berggren kastar tillbaka.

Det är inte roligt att vara elak. Därför tror jag att Lasse Norén sällan har roligt. Hans sår läker inte, hur många miljarder ord han än spottar ur sig och hur många pjäser han än får spelade, hur mycket han än springer runt, runt med sina hummerpåsar. Han måste våga stiga ner i något annat. Ända ner. Så han slipper skicka sina pjäshissar ner till de skadade och söndriga av oss. Som ett alibi för att han själv aldrig vågar eller kan ta sig ner till sitt sår.

Även om jag inte är helt överens med Berggrens sätt att uttrycka sig på, så förstår jag honom. Att bli påhoppad offentligt är aldrig roligt. Att få osakligt formulerad kritik är heller inte roligt. Men Norén lär vara nöjd i alla fall.

Han gömmer sig bakom "rakhet" och "ärlighet" när han sågar de som varit elaka mot honom i sin tur. Han lägger skulden på de som tar illa vid sig genom att säga att han är ledsen om "svaga människor" farit illa. Han säger sig ta ansvar för det han har skrivit, men till skillnad från Maja Lundgren - som hade en poäng med det hon skrev - har han inget syfte med sina dagboksanteckningar. Om det ÄR så, så varför ge ut dem alls? Varför slänga ur sig en massa skräp?

Jag misstänker att Berggren har rätt igen.

Kanske därför dessa återkommande cirkusföreställningar med ständiga påhopp på andra människor, som skapar rubriker och uppmärksamhet och ser till att Lasse får stanna kvar i manegen.

Vilket torde emotsäga min rubrik, eftersom Nosferatu vanligtvis stannar i skuggorna. Men Noréns attityd är ungefär lika ful som en. Och han har knappast tagit ärlighetspoäng.

Intressant?

Andra bloggare om:
Lars Norén, Thommy Berggren, dagbok, härskarteknik

Griefing

Jag fick ett utmärkt exempel på griefing häromdagen. Och på härskarteknik. Det omfattas i och för sig av termen "grief" i det här sammanhanget.

Vad är griefing? Det är när man online beter sig "avvikande" från det som accepteras som samhällets norm. I sig behöver inte detta betyda att man beter sig på ett dåligt sätt, men vi pratar griefing, och det handlar om att uppträda med avsikt att skada andra.

Griefing kan pågå på många nivåer, tekniska såväl som sociala. I det här fallet handlade det om social griefing, genom att baktala - och under pågående samtal även ett försök att påföra skuld samt förlöjligande, vilket ju är härskartekniker. Jag träffade på följande två fenomen:

Påförande av skuld och skam
Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Exempel: Trots att du inte informerats om det där mötet får du höra att du själv borde tagit reda på när det var. Ingen lyssnar på vad du säger på mötet och du känner att du uttryckt dig på ett dumt eller otydligt sätt. En kvinna/man som sextrakasseras har sig själv att skylla med tanke på det sätt som hon/han klär sig.

Förlöjligande
Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).

Varför ägnar man sig då åt griefing? I det här fallet kan det uppfattas som att personen eller personerna som ägnar sig åt det har utsatts för en verklig eller påhittad attack, personen eller personerna kan också vara engagerade i ett dominansspel - att förstora sitt eget ego genom att förminska andras. Genom att befinna sig i ett onlinecommunity blir man också befriad från ansvar för sina handlingar och behöver inte ta konsekvenserna av det man gör. Man testar sina gränser. Det här är samma beteende som tvååringar ägnar sig åt när de går igenom trotsåldern.

Hur kommer man ifrån den här typen av beteende då? För det första måste det community där beteendet uppstår sätta stopp. Att personen/ personerna beter sig oacceptabelt är med största sannolikhet för att resten av communityt tillåter det, och till och med uppmuntrar det.

Det finns nämligen två olika beteendestrukturer i onlinecommunitys, en som är explicit - dvs skrivna regler som gäller i communityt. Den andra är implicit - regler som framträder "bakom" kulisserna, genom interationerna på communityt.

Det mest uppenbara sättet att korrigera beteendet är genom att skapa strängare regler för hur man får lov att bete sig. Det här fungerar bra om gränsen mellan tillåtet och otillåtet beteende är lätt att upptäcka och avgöra. Man kan också använda sig av avskräckande åtgärder som avstängning eller tillsägelser.

Det allra bästa sättet att åtgärda är dock att uppmuntra bra beteende. Diplomati och vänlighet , kompetens och kunskap kan man lyfta för att skapa ett trevligare och mer välkomnande community.

Materialet är hämtat ifrån boken "Developing Online Games" och Wikipedias artikel om härskartekniker..

Intressant?

Andra bloggare om:
communities, härskarteknik, människor, spel, speldesign