Stekt bacon...

Jag åkte iväg till Alby för att handla idag, fixade punkan, som visade sig vara en trasig kulventil (tack Gud, jag vill inte byta bakdäck igen, det är jobbigt med alla växlar...) ironiskt nog inhandlad för ett tag sedan på Ica Maxi i Alby efter att cykelhuliganer varit framme och stulit dem. I vilket fall som helst så kastade jag mig glatt på cykeln runt 9-tiden och cyklade i morgonsolen till Eriksbergs industriområde där Ica Maxi ligger. Det tar ca 25 - 30 minuter att cykla, men idag gick det trögt, för jag åt ingen fukost innan jag gav mig iväg. Smart drag när man vill cykla uppför och musklerna har mindre energi än en slutkörd duracellkanin.

I vilket fall som helst kom jag fram, handlade, åt lite frukt, drack lite mjölk och fick nog med blodsocker för att kämpa mig hem igen.

Poängen är dock att jag cyklade utan långärmad tröja i ungefär 45 minuter. Nu, ett par timmar senare, börjar huden värka av solen. Det är så TYPISKT! 45 minuter och jag känner mig som stekt bacon! Vad ÄR det här? Det känns som att jag blir känsligare och känsligare ju äldre jag blir, eller så är jag bara ovanligt glömsk och glömmer att jag inte kan vara ute utan att riskera en lätt stekyta när solen skiner. Det var ju morgon! Jag hade långärmat! Argh! Nåväl, jag får stå mitt kast. Solfebern har redan smugit sig på och jag sitter här och huttrar, men jag hoppas att aloen gör sitt och att det har lagt sig till imorgon. Fram med de tunna skjortorna. Jag kan inte gå ut i t-shirt längre, utan att först smörja in mig med tillräckligt mycket solskyddsfaktor för att hindra en direktträff med kärnvapenstridsspetsar. Var är ozonlagret när man behöver det?

Sommaren är här. Hurra, liksom.