Var sjuttan hamnade nålen?

Jag har under lördagen suttit inomhus och byggt smycken. Tråkigt tycker kanske vissa individer som läser, men för mig har det varit en lisa, en tröst och en återgång till gamla hederliga rutiner. Jag har också lagt upp ett par auktioner på tradera och sett till att lägga ut annonser på Bokbörsen, och förhoppningsvis betyder det en minskning av mitt bokbestånd.

Men det var inte min boksamlings vara eller icke vara som var poängen här. Istället handlar det om det lilla missödet jag råkade ut för medan jag såg på en av de sämsta filmer jag någonsin sett, nämligen "Virus" med Jamie Lee Curtis, William Baldwin och Donald Sutherland i huvudrollen. Jag bygger en hög med armband till släkten, och i dessa armbands natur ligger att de skapas med elastisk tråd. Ett exempel på armbanden hittar du nedan. I vilket fall satt jag och försökte dra igenom tråden igenom en pärla som redan blivit korsad ett par gånger så det var trögt. Samtidigt blev jag distraherad av en ovanligt kass replik i filmen och nålen sade "ptjong!" och gled ur mitt grepp. Den slog emot tumnageln, men det var inte där jag började leta efter den. Det var ju fel. För den satt i tummen. Rakt genom tumnageln. Lyckligtvis träffade den i kanten på nageln, men för ett kort ögonblick var även jag uppträdd på elastisk tråd. Jag undrar så här i efterhand om det var pärlorna, tråden eller kanske nålen som hämnades för att jag så grymt utnyttjade dem? Nåväl, det blev en tripp till medicinskåpet och plåsterasken samt en nagelamputation, eftersom nageln gått in i tummen även den. Som pysselskador räknat låg dock nålen i tummen i lä, än så länge, eftersom jag både haft en skalpell fastsatt i tumbenet och sytt fyra stygn i handen, också det på grund av oförsiktigt hanterande av skalpeller.

Tio minuter senare hände det dock igen. I samma tumme, fast den här gången var det ingen nagel inblandad, bara baksidan av nålen djupt inbäddad i plåster och tumspets. Jag har med andra ord lidit svårt för konsten. Eller av konsten kanske. Om man nu kan kalla filmen som fick mina fingrar att slinta av ren häpnad konst. Jag tvekar och tvivlar. I vilket fall som helst finns det armband som orsakade mig två nålperforeringar i tumspetsen återgivet nedan. Idag är tummen tack och lov helt återställd, förutom den där irriterande ömheten som alltid dyker upp i samband med nålstygn i fingerspetsarna. Men till skillnad från när jag ger blod är den i alla fall inte placerad på långfingret och får mig inte att grina illa när jag skriver med tangentbordet.