I en artikel i SvD idag diskuteras det om datorspelens placering i kultursfären.
Det finns många som påstår att datorspel hör hemma där, men trots att jag arbetar med just spel lämnar de mycket i övrigt att önska. Det är förvisso så att det finns spel som är helt överjordiskt vackra i sitt grafiska uttryck, eller bjuder på vackra melodier, men ofta handlar innehållet om en enda sak: våldsam konflikt. Att göra ett spel runt en våldskonflikt är det enklaste sättet att uttrycka sig på. I mina ögon är alla FPSer som finns därute bara variationer på mer eller mindre bra actionfilmer. Var finns dramat? Var finns de romantiska datorspelen? Samma sak med RTS-spelen. Det finns förvisso The SIMS, men vad är det mer än en såpopera?
Så för att vi skall kunna ta oss in i den etablerade kulturen måste vi nog skärpa oss markant och faktiskt försöka ta ett eller ett par steg bort ifrån den typiska spelmallen. Skapa hjältar och hjältinnor som inte bara är platta stereotyper eller silhuetter, skapa berättelser som går ut på lite mer än att skjuta ihjäl eller slå ihjäl eller banka ihjäl motståndare. Det finns så mycket att utforska. Och spel är ett bra sätt att uppleva saker på.
Thursday, June 21, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Det verkar som om du inte alls har spelat spel som Deus Ex och Psychonauts. Alla spel heter inte Duke Nukem. Spel är kultur. problemet är inte att folk undervärderar spel utan att folk övervärderar "kultur".
Jodå, jag har spelat både Deus Ex och Psychonauts. Men jag vidhåller att för att bli etablerade i ett kulturellt sammanhang så måste spelen bli mer än vad de är idag. Jag håller med dig om att det finns ett glapp mellan finkultur och vad gemene man konsumerar.
Men för att vi skall kunna bli cutting edge, för att vi skall kunna göra riktigt bra spelupplevelser, så krävs det att vi utsätter oss för lite högre krav och faktiskt försöker ta steget bort från våldskonflikter. Det finns andra typer av konflikter att utforska också, även om det inte är det lättaste att designa runt.
Jag tycker att det finns mycket som är utanför lådan. Problemet är att när vi ska leta efter kulturdefinerande grejor så söker vi i butikshyllor. Och det är fe ställe att söka på. Får helt enkelt vara så egotrippad att jag länkar till en egenförfattad artikel om politiska spel som jag skrev till samhällstidningen Tromb; http://tromb.net/index.php?typ=reportage&id=100017
Det är väl därför man har börjat starta olika branschföreningar för dataspel. Problemet då kan man väl säga att det är människor som är djupt insyltade i en traditionell dataspelssyn som försöker få sina egna spel "erkända som kultur". Walfizs var ju upprörd över att gemene man inte kan se skönheten i en kärnvapenexplosion. Och i det fallet handlar det ju om okunskap om mediet. Så vad gör man då?
Gonzalo Frasca som du hade pratat med verkar ju ha samma inställning till spel som jag har. Dvs att det finns annat än just våld att uppleva och ju fler som adopterar den attityden desto bättre.
Tyvärr kommer exempelvis politiska spel inte att synas förrän de precis som Deus Ex och Psychonauts står i hyllan eller motsvarande, där folk kan få tag på dem. Dessutom tror jag fortfarande att varje kulturområde behöver sin Picasso eller Serrano. Vi behöver någon som pushar gränserna, och gör det i en officiell kapacitet, alltså någon som blir känd på grund av nyskapande eller kontrovers. Annars kan vi sitta och pyssla hur mycket som helst utan att synas bakom berget av massproducerade uppföljare.
Jag tror vi har ungefär samma grundinställning, men att jag har större tvivel omkring dataspelsbranschens kapacitet att producera något originellt som kan få upp ögonen på politiker och gemene man än du.
De aspekter av spel du söker efter finns inte inom FPS eller RTS. Möjligtvis lite i Half-Life, men mest av allt bland (offline) RPG och äventyrsspel.
Running With Scissors fick trots allt Postal 2 till svenska butiker. Det är lite Serrano över dem, om man nu tvunget behöver liknelser.
Post a Comment