Jag älskar min mumrik

... men min mumrik har en tendens att lyckas boota mig från sängen med jämna mellanrum. Den här gången var det en nattlig erövrarlusta som väckte mig. Ja, alltså, han försökte inte erövra mig, utan sängytan. Efter den tredje armbågen i ansiktet och knäet i ryggen och ganska exakt 30 cm utrymme att sova på gick jag och lade mig på soffan. Där har jag i alla fall 50 cm att sova på. På bredden alltså. Ca 140 cm på längden, men soffryggen sätter inga armbågar i ansiktet på mig. Eller sparkar på mig.

Min axel, som redan innan det här äventyret var lite kinkig, är numera kinkig som en hel hög med omatade ungar, och möjligtvis lika aggressivt attackbenägen (det vill säga det hugger rejält) som en huggorm på PCP.

Av förklarliga skäl vill jag därför sova. Mycket och omfattande. Gärna i ett par dagar.

Bläh.