Reflektioner av Häpnadskvinnan

I och med min kommentar angående tjejerna som spelar spel: det kan ju onekligen tolkas på ett sådant sätt att jag själv inte tror att tjejer spelar. Well, inget kunde vara längre ifrån sanningen. Jag funderar en smula på att använda [ironi]-klamrar när jag är ironisk, men är det inte att vara lite övertydlig?

Sidentrosor rullar vidare, men långsammare nu när jag inte har fritt spelrum att skriva när jag vill. Dessutom har jag andra superhjältar att assistera, nämligen Tove och Anders Gillbring, som förutom att vara grundare och redaktörer för den fantastiska speltidningen Fenix även jobbar med ett annat projekt som är tämligen omfattande.

För den som är intresserad av mer läsning runt ondska så finns det en otrevlig bok att läsa. Malleus maleficarum är nog en av de mest hatiska böcker jag någonsin ögnat igenom. Stackars Sprenger och Kramer. De var verkligen inga lyckliga gossar, med den synen på kvinnor.

Där kanske vi har ett uppslag till ett äventyr. Snövit och de två häxjägarna. Som dessutom är dvärgar. Vad passar bättre som dvärgnamn än Sprenger och Kramer? Det är som Blyger och Trötter fast en aning mer sadistiskt och med en stor dos kvinnofientlighet i grunden.

Ja, jag har startat en blogg till... Det är många bloggar, men det är många ämnen, och förhoppningsvis, inom kort, så kommer jag att kunna flytta hela rasket till devilkitten.se hemsidan. Som jag för övrigt måste pyssla om lite med.

Tid = bristvara = dyrbart